Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

17
för partiets civila ärenden i Sydvietnam: ”Varje repressiv aktion ska ha medgivande från
partiavdelningen och det kampucheanska folket, eller skall beslutas av de senare i överensstämmelse
med våra förslag eller råd. Under inga förhållanden ska våra kadrer ta deras plats i
verkställandet av uppgiften, eller själva direkt agera.” 92
Nationalistiska Sihanouk-anhängare som var beredda att arbeta med de vietnamesiska
kommunisterna fyllde snabbt de flesta posterna i den lokala landsbygdsadministrationen, och
vietnameserna hoppades att de också skulle vara tillgängliga för khmerkommunisterna. Med
orden i ett annat beslagtaget dokument: ”Partiet i vårt vänskapliga land [d.v.s. CPK] har goda
erfarenheter av kamp och samarbetar nära med vårt parti för att krossa fienden. Majoriteten av
khmerfolket står vid Sihanouks sida…” 93 Provietnamesiska styrkor, som antagit titeln Khmer
Rumdos (”Befriare”), betraktades allmänt som ”sihanoukister”. CPK hade emellertid andra
idéer. En Lon Nol-agents rapport beskrev vad som hände en underdistriktskommitté som
etablerats i denna period: ”Efter att de garanterat att de hade kommit för att återinsätta
Sihanouk vid makten, delade [de vietnamesiska kommunisterna] ut små Sihanouk-märken till
de sju medlemmarna i kommittén. När Röda khmererna anlände sköt de alla sju då de såg
dem som förrädare.” 94 Bristen på CPK-närvaro i byarna och i underdistrikten skapade problem
för centrum, och detta förstärktes av att nya kandidater till politiskt inflytande anlände.
I juni 1970, när Pol Pot kommit tillbaka till Rattanakiri, hade de första av de tusen khmererna
i Nordvietnam börjat följa honom ner längs Ho Chi Minh-leden. 95 Deras avfärd var
organiserad av Keo Meas, som hade stannat i Hanoi. Ett par dagar efter Lon Nols kupp hade
Son Ngoc Minh sammankallat ett massmöte med ”hundratals partimedlemmar”, som Meas
deltog i. 96 Minh sade till de återvändande khmererna att ”deras exakta uppdrag skulle
meddelas dem av ”Partiet” i ”Kambodja”, 97 vilket indikerad att han accepterat Pol Pots
auktoritet. En del av khmererna deltog emellertid först i en studiekurs som organiserats av
Vietnams Arbetarparti innan de gavs sig iväg på den tre månader långa färden. 98
Taing Sarim, en khmerkader som hjälpte till att organisera konvojerna, säger att de gick iväg i
grupper om cirka hundra och att deras färd var farofylld. ”I min grupp fanns 120. En del blev
sjuka under färden, bara 63 eller 68 av oss kom fram… Några anslöt sig senare.” 99 En senare
grupp på sjuttio, som startade färden i november, reducerades till femtio av bombningarna
och malaria. 100 En annan grupp av samma storlek såg trettio av deltagarna dö när de anlänt till
nordöstra Kampuchea, som följd av ”gift som släppts ner av USA”, påstods det. 101
92
Ten Documents illustrating Vietnamese Communist Subversion in Cambodia, augusti 1969 till april 1970,
odat., dokument nr. 9, sid. 2.
93
The Viet Cong March-April 1970 Plans for Expanding Control in Cambodia, US Mission, Saigon, Vietnam
Documents and Research Notes Nr. 88, january 1971; beslagtaget dokument nr. 5, daterat den 9 april 1970. För
en detaljerad analys av dessa Vietnam-kommunistiska dokument, se Peasants and Politics in Kampuchea, 1942-
81, op. cit., sid. 257-261.
94
Des Mouvements Anti-Gouvernementaux au Cambodge, Khmer Republic, Deuxième Bureau, 20 juli 1973, 45
sidor, sid.29.
95
”Samtal med Röda khmer-organisatören Ieng Lim”, meddelande från USA:s ambassad i Phnom Penh till
Department of State, 30 november 1971, 4 sidor, sid. 3. Även författarens intervju med ”återvändaren” Hem
Samin (Takhmau, den 28 september 1980), som sade att den första gruppen hade lämnat Hanoi i maj 1970.
96
Yos Por (en andra ”återvändare”), op. cit.
97
”Samtal med Röda khmer-organisatören Ieng Lim”, op. cit., sid. 2.
98
G. Boudarel, ”La Liquidation des communistes cambodgiens formés au Vietnam”, i Problèmes politiques et
sociaux, nr. 373, 12 oktober 1979, sid. 5; denna innehåller en tidigare intervju med Li Yang Duc, alias Yos Por.
99
Ibid., sid. 7.
100
”Khmer Rouge Rallier Keoum Kun”, op. cit., sid. 4.
101 Hem Samin, op. cit.