Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

16
Östra zonen, med ungefär samma befolkning men mindre yta, var uppenbart mycket bättre
organiserad. Den var indelad i fem regioner och dess ledarskap var stabilt under de följande
fem åren. Östra zonens exekutiv bestod av Phim (partisekreterare), Phuong (vice) och Chhouk
(sekreterare i region 24).
Lite är känt om partiavdelningen i Nordöstra zonen (inklusive regionerna 101 till 105) under
denna period. Den administrerades direkt av CPK:s ”centralkommitté” 86 , och Son Sen styrde
högst troligt fortfarande där. I Kratie blev emellertid Tiv Ol provinschef. Enligt Charles
Meyer öppnade han skolan och sjukhuset igen efter att kommunisterna hade tagit över
provinsen, och inledde en del jordreformer. 87
De andra större zonerna, Norra (inkluderande region 31, 32, 35 och 36 – att man använde
samma nummer i Sydvästra är kanske ytterligare ett tecken på begränsade kommunikationer)
och Nordvästra (region 1 till 7), leddes av Koy Thuon respektive Muol Sambath. Thuon
assisterades av Sreng (vicesekreterare) och Ke Pauk (militärbefälhavare); Sambath av sin
ställföreträdare Khek Penn, en f.d. Phnom Penh-lärare som hade farit till djungeln flera år
tidigare, och Keu (militärbefälhavare), en tidigare ungdomsaktivist som rekryterats av Vorn
Vet 1961. (Som noterats tog Pauk och Keu kontroll över dessa zoner några år senare på
bekostnad av de fyra politiska ledarna.)
Men organisationsstrukturen var fortfarande bara ett skelett. På distrikts-, underdistrikts- och
bynivå var den revolutionära administrationen huvudsakligen en skapelse av de vietnamesiska
kommunisterna och khmerer som arbetade med dem. Tusentals beväpnade propagandagrupper
reste runt på landsbygden, proklamerade lojalitet med Sihanouk och motstånd mot
USA, och organiserade val till nya by- och underdistriktschefer. Enligt en representant för
amerikanska utrikesdepartementet, Kenneth Quinn:
Utifrån allt som sagts av flyktingar verkar det som att dessa val var öppna och ärliga… I varje by
sammankallades först ett möte som leddes av tre FUNK-kadrer från distriktsadministrationen och
som meddelade att en ny regering skulle etableras och konstitueras genom val. De uppmanade
sedan frivilliga att ställa upp som kandidater till posten som ordförande [för underdistriktet] och
hemliga val med valsedlar hölls omedelbart där varje bybo lade en röst. Kandidaten med flest röster
vann. Alla kandidater kom från lokalbefolkningen och ingen var medlem i FUNK eller [CPK]. Den
nyvalda bychefen fick själv utse resten av sin stab: ställföreträdare, sekreterare, ekonomisk
kommissionär, kulturkommissionär, hälso- och välfärdskommissionär. Nämnda valprocess upprepades
på [by]-nivå för att välja en ordförande, som i sin tur utnämnde en ställföreträdare och en
ekonomisk kommissionär. 88
Naturligtvis hade många av dem som normalt skulle ha besatt dessa poster – medlemmar i
den traditionella ekonomiska eliten – redan flytt till städerna. 89 Beslagtagna vietnamesiska
dokument visar att även personer med ”prestige”, inklusive munkar, skulle uppmuntras att
ställa upp. 90 Dessa lokala val var i realiteten de första fria valen i khmerernas historia. De
segrande kandidaternas auktoritet var dock, enligt ett vietnamesiskt dokument, begränsad av
ett förbehåll om att om de skulle visa sig politiskt olämpliga skulle kommunisterna ”acceptera
dem tillfälligt och senare bruka högre instansers auktoritet för att avskeda dem”. 91 Å andra
sidan varnade ett senare cirkulär, daterat den 1 maj 1970 och utfärdat av Ständiga Utskottet
86 Ith Sarin, op. cit., sid. 43.
87 Charles Meyer, Derrière le sourire khmer, Paris 1971, sid. 389.
88 Kenneth K. Quinn, ”Political Change in Wartime: The Khmer Krahom Revolution in Southern Cambodia”,
Naval War College Review, våren 1976 (hädanefter ”Quinn 1976”).
89 Brown, op. cit., sid. 133, refererar till ”flyktingströmmen under sommaren 1970, när de flesta tjänstemän,
lärare och handelsmän i byn brådstörtat gav sig iväg när beväpnade VC/NVA-grupper anlände”.
90 Ibid., sid. 128.
91 Ibid.