Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

14
CPK-organisationen
Under tiden, tidigt i april 1970, hade Lon Nol frigivit flera hundra politiska fångar som
fängslats under Sihanouk-regimen; bland dem fanns Non Suon och andra från Pracheachon,
samt Phouk Chhay. Många av dem försvann tyst ut på landsbygden, men ett litet antal vänsteranhängare
blev så imponerade av den urbana eufori som följde på störtandet av Sihanouk
att de stannade i huvudstaden, i hopp om att kunna påverka regeringen till att genomdriva
reformer. En av dem var Pol Pots bror Saloth Chhay, som hade fängslats 1969. Tillsammans
med Penn Yuth samlade han snart ihop ett nytt ”Pracheachon-parti” för att ställa upp i de
nationella valen. Phouk Chhay skrev också, innan han tänkte om och gav sig iväg till djungeln,
en exposé över ”Den gamla regimens socio-ekonomiska arv” för första numret av en ny
tidskrift från Lon Nol-regeringen. 72 Sihanouk-regimens sista år hade varit alltför svåra för de
flesta inom vänstern för att de skulle överväga att åter föra prinsen till makten, oavsett vilken
sida de valt att strida på. Denna fråga fick snart personer som Chhay och Non Suon att
avskilja sig från de vietnamesiska kommunisterna, vilka var mer välvilligt inställda till
Sihanouk och menade att mer moderata reformer lättare skulle kunna komma till stånd med
hans prestige. En sådan ståndpunkt skulle troligen ha betraktats som oberättigad inblandning.
Non Suon tog för sin del genast kontakt med Vorn Vet i Phnom Penh, där han träffade honom
för första gången. Men i sitt vittnesmål 1978 kom Vet ihåg att Suon redan var misstrodd av
Pol Pot: ”Jag visste inte vilket nätverk han tillhörde, men jag betraktade honom som en
revolutionär. Men från Organisationen kände jag till att… Suon hade anslutit sig till fienden
[sarapeap khmang]. Då det var första gången vi träffades vågade jag inte ta upp saken med
honom personligen.” 73 Men Noun Suon borde ha insett att han var i onåd genast efter att han
anlänt till Sydvästra zonen; han sattes att arbeta i ”massrörelsen”, med Vets ord. 74 Suons
misslyckande med att få en ställning i partiet var en allvarlig motgång för denna tidigare
kandidatmedlem i centralkommittén och tidigare zon-chef (under Issarak-perioden). Inte
förrän i september, fem månader senare, utnämndes han till sekreterare för CPK i region 31
(Kompong Chhnang-provinsen) 75 ; Phouk Chhay blev däremot politisk kommissarie i zonens
väpnade styrkor, 76 en högst betydelsefull post som han kanske gjort sig förtjänt av på grund
av en bakgrund som inte fläckats av någon vietnamesisk förbindelse.
Situationen i Sydvästra zonen verkar ha varit ganska komplex, vilket fick stor betydelse
senare. (Efter 1975 var denna zon Pol Pot-regeringens hjärtland.) Varken muntliga eller
skriftliga källor är överens om vilken av tre ledare som stod högst i partiet där efter 1970.
Mar, alias Nhim 77 , som var CPK:s sekreterare i Sydvästra zonen till 1968, hade försvunnit.
Hans tidigare vice, Mok 78 , rapporterades nu av flera källor (även av Vorn Vet) vara zonens
sekreterare, trots att hans rang i partiets centralkommitté (Nr. 9) var lägre än zonens
vicesekreterare Prasiths (Nr. 7). 79 Dessutom, för att öka förvirringen, anger andra källor Chou
72
Cambodge Nouveau, nr. 1, maj 1970, sid. 50-52.
73
Vorn Vets orubricerade bekännelser i Tuol Sleng-fängelset, december 1978, 54 sidor, sid. 30-31.
74
Ibid., sid. 31.
75
Non Suon, Phnaek ti bey: royea kraoy 18.3.70 mok pacchabon (”Sektion tre: Perioden efter den 18 mars 1970
till nu”), bekännelser i Tuol Sleng, daterade den 7 november 1976, 30 sidor, sid. 23.
76
Ith Sarin, ”Life in the Bureaus of the Khmer Rouge”, i Timothy Carneys Communist Party Power in
Kampuchea, Cornell University South-East Asia Program Data Paper Nr. 106, 1977, sidorna.42-55, sid. 43.
77
Se kapitel sju, sid. 272. [Hänvisning till kapitel i engelska boken som ej ingår i denna översättning – Red]
78
Chamlaiy Hu Nim, op. cit., noterar att ”broder Mok var då [1966] vicesekreterare” i Sydvästra zonen, och Mar
var sekreterare, en ställning som han ännu 1968 innehade. 1977 beskrevs han som ”nu död”. Eng. översättning
sid. 18.
79
Se kapitel sex, sid. 201 [ingår ej i denna översättning]; författarens intervjuer med Chhun Samath och Chap
Hen (Kong Pisei, den 17 september 1980), och Yos Por (Phnom Penh, den 11 september 1980), och Stephen
Heders intervjuer med andra partimedlemmar i zonen (Sa Keo, 9 mars 1980, och Chantaburi, 12 mars 1980)
indikerar alla att Mok var zonens sekreterare från åtminstone 1970.