Hur Pol Pot kom till makten - Marxistarkiv

initiativ som utmärkte hans karriär och till slut bringade honom på fall. Men hans khmerpatriotism
går inte att betvivla, och han kände sig förmodligen ringaktad genom den
vietnamesiska pressen på honom.
13
På detta stadium, och under många månader framöver, var kommunikationen mellan CPKledarna
i de olika zonerna minimal, och den regionala autonomin förblev stark. Ett av de
tidigaste tecknen på detta var Östra zonens bruk av olika khmertermer för ”enhet” i titeln
”Kampucheas Nationella Enhetsfront”, vilket där skrevs som Renaksey Ekapeap Cheat
Kampuchea (se sid. 298). 65 Skillnaderna hade ingen politisk betydelse, förutom att CPK i
Östra zonen uppenbarligen inte ägnade någon större uppmärksamhet åt Sihanouks radioutsändning
den 23 mars (redigerad av Pol Pot). De verkar istället ha förlitat sig på den egna
översättningen från vietnamesiska. Och säkerligen fick ”enhet” för dem snart en annan
innebörd än vad Pol Pots grupp haft i tankarna.
Den 7 oktober 1970 träffade vietnamesiska kommunistledare sina khmerkamrater i Östra
zonen. Ett vietnamesiskt dokument från mötet, senare omhändertaget av Lon Nol-styrkor, gav
tydliga instruktioner till soldaterna om hur de skulle uppföra sig mot khmererna; intresseant är
att det också garanterar att khmerer skulle få arbeta tillsammans med vietnameserna, att ”när
befrielsen av landet har uppnåtts, kommer de att delta i den förenade khmerregeringen”. 66
Å andra sidan påstår Svartboken att CPK:s ”centralkommitté” höll ett plenarmöte samma
månad. 67 Återigen, detta har motsagts i en partihistoria som privat distribuerades av Ieng Sary
i början av 1971, där det sägs att den enda organisation som kunde mötas efter 1967 var den
”utvidgade politbyrån”. 68 Det är inte känt om So Phim deltog, men enligt Svartboken var de
som deltog eniga om ”att partiet, enhetsfronten, armén och regeringen på alla områden skulle
hålla fast vid oberoende och suveränitet och lita till de egna krafterna och själva besluta om
sitt öde;… solidariteten med Vietnam skulle grundas på ett fasthållande av oberoende och
suveränitet och med ständig vaksamhet…” 69 Vid ett veckolångt möte mellan partierna i
november förvärrades relationerna; vietnameserna varnades för ”att inte utföra hemliga
aktiviteter bland Kampucheas folk och revolutionära armé”. 70
Oavsett om någon av dessa redogörelser för de två uppenbart mycket olika mötena mellan
khmerer och vietnameser är tillförlitlig, så blev förmodligen effekten på kort sikt densamma:
khmerkommunisternas styrka ökade snabbt; vietnamesiskt bistånd blev mindre nödvändigt,
oavsett om det betraktades med misstänksamhet eller inte. Enligt en källa i US State Department
”anmodades under slutet av 1970 vietnamesiska instruktörer i FUNK-kommittéer att
hålla en lägre profil”: ”Det sägs att i vissa fall lät FUNK-administratörerna det bli känt att de
vietnamesiska kadrerna hädanefter skulle ”tolereras bara som rådgivare”, medan andra källor
anger att det var på vietnamesernas initiativ som överföringen av beslutsansvarigheter
dröjde.” 71
65 Se dokument från Östra zonen återgivna i St. Louis Post-Dispatch, 26 juni 1970, sid. 1. Centrums beteckning
var Renaksey Ruop Ruom Cheat Kampuchea; se Kenneth Quinn, ”The Khmer Krahom Program to Create a
Communist Society in Southern Cambodia”, meddelande från USA:s konsul Can Tho, till Department of State,
20 februari 1974, 37 sidor., sid. 4. (Hädanefter ”Quinn, 1974”.)
66 David E. Brown, ”Exporting Insurgency: The Communists in Cambodia”, i J.J. Zasloff och A.E. Goodman,
red., Indo-China in Conflict, Lexington, Massachusetts, 1972, sidorna 125-135, sid. 130-31.
67 Livre Noir, op. cit., sid. 70.
68 Prowatt Pak (”Partihistoria”), daterad 23 januari 1971. Se kapitel sju, sid. 287 ovan, för ett fullständigare
utdrag [hänvisning till engelska utgåvan, detta kapitel ingår ej i denna översättning – Red ].
69 Livre Noir, op. cit., sid. 70-71.
70 Ibid., sid. 72.
71 Brown, op. cit., sid. 129.