Musikhögskolan Live nr 3 - Lunds universitet

In memoriam
Gunnar Staern
– med världen som arbetsfält
89 år gammal blev Gunnar Staern, oavbrutet verksam även på sin ålders höst.
Musikhögskolan i Malmö hade glädje av honom i många år efter hans pensionering,
som lärare i dirigering och inte minst som oerhört kunnig och inspirerande
lärare i dirigering och, framför allt, inom operans område. Hans behärskning av
repertoaren var minst sagt imponerande.
Gunnar Staern
var uppvuxen
på Djursholm i
Stockholm och
studerade först
vid Musikhögskolan
i staden.
Där avlade han
högre organist-
och kantorsexamen
samt fortsatte att studera
dirigering för Tor Mann och sång för
Nanny Larsén-Todsen. Dirigentstudierna
fortsatte för den tidens största,
Wilhelm Furtwängler och Herbert
von Karajan.
1950-54 VAR GUNNAR repetitör vid
Operan i Stockholm och debuterade
som dirigent i Stockholms Konsertförening
(nuv. Kungliga Filharmoniska
Orkestern) 1953. Året därpå blev
han chefdirigent för Gävleborgs läns
orkesterförening (nuv. Gävle Symfoniorkester),
en post han innehade
till 1962. Men han hade under tiden
också skaffat sig kontakter i England
med London Philharmonic Orchestra
och Royal Philharmonic Orchestra
och i Irland; var han ledare för Wexford
Opera Festival mellan 1963 och
1965. Sistnämnda år debuterade
Gunnar som dirigent på Stora teatern
i Göteborg, dit han knöts som ständig
gästdirigent och från 1969 även
som konstnärlig ledare och chefdirigent.
Som sådan kom han att betyda
mycket för teaterns framgångsrika
och konstnärligt målmedvetna uppbyggnad
av teaterns musikdramatiska
verksamhet. Gunnar var ju också en
av landets mest erfarna operadirigenter.
GUNNAR VAR GENOM åren dirigent
i olika orkestrar runt om i världen.
Där kom hans stora språkförmåga till
nytta: han talade nämligen åtta språk
obehindrat. Han gästade t ex Tyskland,
Italien, Tjeckoslovakien, Rumänien,
Australien och Fjärran Östern.
I festspelssammanhang framträdde
han bl a i Bergen och Bratislava. Ett
mycket uppmärksammat framträdande
gjorde han på Drottningholmsteatern
1968. Kännetecknande för Gunnars
framträdande vid dirigentpulten
var en ”gedigen, plastiskt klar och
stramt detaljmedveten stil” (Sohlmans
lexikon).
TILL MALMÖ OCH VÅR nuvarande Opera
kom Gunnar 1979 som musikchef.
Denna funktion hade han till 1986
för att sedan fungera som chefdirigent
fram till 1991. Han kom också att
knytas till Musikhögskolan i Malmö
(och vid Operahögskolan i Göteborg),
förutom att han även verkade
vid Operan i Ystad. Så sent som för
fyra år sedan ledde han där ”Tosca”
– säkert utan att behöva ha något partitur!
I hans repertoar genom åren kan
noteras ett hundratal konserter med
såväl klassiska som moderna orkesterverk
på repertoaren därbland svenska
tonsättare som Gösta Nystroem, Hilding
Rosenberg, Lars-Johan Werle,
Moses Pergament, Ture Rangström,
Maurice Karkoff, Ingvar Lidholm,
Lars-Erik Larsson och Bo Linde för
att nämna några. Inom operan ledde
han det mesta som komponerats av
Mozart, Verdi, Wagner, Stravinsky
med flera.
För övrigt lär han ha sett sin första
opera vid fem års ålder. Det var Wagners
”Parsifal” – som tar fem timmar.
Vid tre års ålder behärskade han, enligt
egen utsago, tonernas namn.
GUNNAR STAERN VAR gift fyra gånger
först med Dagny Holtberg, Käbi
Laretei och Berit Frodi. Med sin sista
hustru Harriet, som varit verksam
vid Malmö Opera, har han sonen
Benjamin, som är en mycket begåvad
tonsättare och även han nu verksam
vid Malmö Opera.
För sina insatser på musikens alla
områden erhöll Gunnar Kungliga
Musikaliska Akademiens medalj för
tonkonstens främjande.
– Intervjuerna visar framför allt hur
mycket det finns att tala om och reflektera
kring. Till exempel hur man
medverkar som musiker och pedagog
i processen att utbilda unga musikerstuderande
till traditionsbärande, nyskapande,
självständiga musiker och
lärare? Svaret på denna fråga finns hos
pedagogerna själva, men är något som
ofta förblir outtalat, berättar Karin
Johansson.
Musik kan helt säkert förmedla
sådant vi inte förmår uttrycka i ord,
men för Karin Johansson är det väldigt
viktigt att betona att ord och
musik inte står i motsatsförhållande
till varandra.
– Musiken och musicerandet berikas
och utvecklas när vi sätter ord
på och reflekterar kring den. Det blir
roligare helt enkelt, och samtidigt
djupare och mer spännande.
REFLEKTIONENS VÄRDE. Karin Johansson
menar att musikers praktiska och
erfarenhetsbaserade pedagogiska kunskap
ofta förblir på en individuell nivå
och inte uppmärksammas tillräckligt.
– Att bli musiker ses av allmänheten
ibland som ett mysterium; det
betraktas som en färdighet som man
”bara har”, men det bygger ju på så
mycket kunskap och erfarenhet som
inte syns för dem som är ”outsiders” –
och ofta inte heller för dem som själva
Det musikaliska
lärandets väg
Text Sixten Nordström Foto Ove Torstensson Text Lovisa Jones Foto Leif Johansson Illustration Andrzej Ploski
Musik går inte att tala om – eller? Tvärtom, menar
Karin Johansson, forskare vid Musikhögskolan i
Malmö, aktuell med boken ”Musik, liv, glädje: Lärares
röster om undervisning, utveckling och utmaningar i
högre musikutbildning”.
är ”insiders”.
Många musiker som undervisar
saknar formell pedagogisk utbildning
men besitter en enorm praktisk
erfarenhet och kunskap, som de fått
genom sitt musicerande och sin undervisning
under många år.
– Trots det menar en del att deras
kunskaper inte är så märkvärdiga, ”det
är ju bara jag”. Här kommer reflektionen
och samtalet in, som gör det
möjligt att synliggöra och dela denna
kunskap, säger Karin Johansson.
MED GLÄDJEN SOM DRIVKRAFT. Ett genomgående
tema i de intervjuer Karin
Johansson har gjort med lärarna
på Musikhögskolan i Malmö är att
glädjen och lusten till musik är den
viktigaste drivkraften – glädjen i spelande
och undervisning, i musikaliskt
skapande och lärande ger kraft att gå
den väg av livslångt lärande som det
innebär att vara professionell musiker
och musiklärare.
– Lärarna ger inblickar i sitt liv
och arbete på ett underbart sätt, varje
person med sina erfarenheter. Utifrån
intervjumaterialet har jag kunnat urskilja
övergripande strukturer som till
exempel hur viktigt det livslånga personliga
lärandet och utvecklingen är.
Att vara pedagog inom högre
musikutbildning är att vara med om
en ständig utmaning och utveckling,
både som
enskild person
och som
representant
för traditioner
och institutioner
i musiklivet.
EN GEMENSAM VANDRING. Det musikaliska
lärandet kan ses som en väg
där lärare och studenter vandrar sida
vid sida. Vägen lutar åt olika håll och
ibland går det uppför, ibland nerför.
– Det handlar om en socialisering, en
utveckling och ett lärande som man
får genom kontakten med andra musiker.
Vi möts och gör en gemensam
vandring för att sedan gå vidare till
nya möten med andra musiker och
lärare som vi har utbyte med. Detta
pågår hela livet, säger Karin Johansson.
Under vandringen delas kunskap,
inspiration och erfarenhet som sedan
leder vidare i det livslånga lärandet.
Vill du köpa boken Musik, liv, glädje:
Lärares röster om undervisning,
utveckling och utmaningar i högre
musikutbildning?
Kontakta Karin Johansson via mail,
karin.johansson@mhm.lu.se
8 Musikhögskolan Live nr 3 2011 Musikhögskolan Live nr 3 2011
9