Musikhögskolan Live nr 3 - Lunds universitet

affischpelare runtom i staden. Efter en middag beståendes
av lungor och hjärtan i en brun sås gick vi sakta hemåt till
de synnerligen galanta rummen för lite vila inför vår debutkonsert
och eftertanke kring hur livet kan arta sig för
en musiker. Det var ju inte mer än några år sedan min gitarrkarriär
sträckte sig till halvdruckna versioner av Bachs
bourrée och olidliga ballader från ett soffhörn. Så sitter
jag plötsligt på ett femstjärnigt hotellrum i S:t Petersburg
med annons i tidningen och en fullbokad aftonskonsert i
kalendern dagen efter. Det gick dock märkligt snabbt att
vänja sig vid det hela och innan mörkret kom föreföll sig
det hela som mycket naturligt. Varför det hade dröjt så
här länge var plötsligt en olöslig gåta.
GENERELLT SETT BRUKAR jag inte rekommendera att börja
en konsertdag med champagne och makrill. Efter att
ha provat detta och den övriga miljonen ätbara artiklar
på frukostbuffén kan jag inte heller avråda någon från
att göra det. Lite lättare i huvudet och mycket tyngre i
magen gick vi så till Eremitaget där Sergey glatt hälsade
och gav oss våra gästpass som gav oss fri passage i hela
byggnaden. Han visade oss upp till kvällens konsertsal
som var den massiva italienska takfönstersalen, ritad av
Leo von Klenze och utsmyckad med utsökt italiensk
1600-talskonst. Takhöjden var minst tio meter och akustiken
därefter: stor och framförallt lång vilket kanske inte
är helt optimalt men definitivt imponerande! Sergey bjöd
oss på lunch i personalmatsalen och vi pratade konst, musik
och huruvida guideboken verkligen skulle tas på allvar
– det skulle den – varefter vi fick ett par timmar att strosa
omkring bland konstsamlingarna. Det visade sig snart
vara alldeles för kort tid för en så omfattande samling.
da Vincis omtalade ”Madonnan och barnet” hittades först
efter en halvtimmes detektivarbete. Upplevelsen fick ett
filosofiskt skimmer av den amerikanska gruppen bredvid
mig som suckade över hur respektlöst det ändå fick anses
vara av gamle Leonardo att avbilda Madonnas bröst.
När det så drog ihop sig till konsert stängdes takfönstersalen
av och stolarna stod på plats med luftkonditionering,
vattenflaskor och två assistenter. De kan ha varit
vakter också, men de sov hela tiden så det var svårt att
veta. Folket böljade på plats och Meridion Guitar Quartet
gick sedan ut till stormande applåder från en blandad
och mycket uppskattande publik som fyllde varenda stol
i salen. Strängarna ekade auktoritärt ut bland de förgyllda
ramarna och de spanska blickarna var definitivt
inte inövade förgäves! Efter de sista smäktande tonerna
och ett halsbrytande extranummer tilldelades vi varsin
blombukett och en liten skara autografjägare som så gärna
kunde få våra signaturer på sina program. Till Sergeys fasa
regnade det ute och hans försök att få tag i en taxi till
oss misslyckades. I ett drag av beslutsamhet ryckte han
tag i en kvinnlig medarbetare som fick köra oss den långa
kilometern tillbaka. Hon stod väntandes efter ombyte för
att ta oss till en förtjusande liten restaurang där Sergey
bjöd på middag. Vi pratade högt och livligt om allt som
det fanns att prata om efter en konsert och två glas vin
vilket visade sig vara ganska mycket. Efter att vi försäkrat
Sergey om att vi kunde ta oss tillbaka till hotellet själva
tackade den ryska delegationen för sig och lämnade oss
att utforska guidebokens alla påstådda faror i den vindstilla
högsommarkvällen. Den tryckande hettan och det
vackert klingande ryska sorlet blev en utmärkt bakgrund
till att begrunda hur förträfflig en konsertupplevelse ändå
kan vara.
NÄR TIDERNAS STÖRSTE gitarrvirtuos Mauro Giuliani anlände
till S:t Petersburg för att spela konsert 1837 blev
han så tagen av mottagandet och gästfriheten att han
stannade kvar flera år i staden. Kanske hade vi gjort detsamma
om inte Sergey hade stått i lobbyn morgonen efter
och sett till att vi säkert kom ut till den bokade bilen.
Det är sex år sedan Carl-Axel Andersson och Björn Roslund, musikteoripedagoger
vid Musikhögskolan, kläckte idén till gehörsprogrammet MusicalEar. Glädjen
står nu högt i tak när MusicalEar äntligen är i hamn och den globala produktförsäljningen
kan börja.
Text Ove Torstensson Foto Leif Johansson
"MusicalEar going global"
De fem entreprenörerna från vänster: Sten K Johnson, Björn Roslund, Sophie Persson, Carl-Axel Andersson och Niklas Swedenborg.
UNDER DEN STOLTA devisen ”MusicalEar
Going Global!” startade
försäljningen av datorprogrammet
under högtidliga former vid ett morgontidigt
event på Inter Arts Center
i Malmö i början av februari. Ett
femtiotal gäster, framför allt näringslivsföreträdare
i regionen, hade mött
upp.
Hela projektet MusicalEar är ett
helt unikt samarbete mellan kultur
och näringsliv och morgonen på Inter
Arts Center andades optimism även
vad gäller framtida samarbetsprojekt.
Men, går det verkligen att göra internationella
affärer med utgångspunkt
från kulturens värld? Absolut! I alla
fall om man får tro den kreativa
kvintetten Sophie Persson, Carl-Axel
Andersson, Björn Roslund, Niklas
Swedenborg och Sten K Johnson,
vilka står bakom MusicalEar.
MEN VAD ÄR DÅ MUSICALEAR? Programmet
innehåller tre huvuddelar:
En musikbank med låtar och stycken,
en övningsbank med ”grönsaker” för
gehöret, samt musikteori och musikordbok.
Man skriver noter med
hjälp av notediteringsprogrammet
”Sibelius”. Målgrupperna är främst
musikstuderande, musiklärare, (kör)
sångare och en musikintresserad allmänhet
med drivkraft att förkovra sig
inom musikområdet. Ambitionerna
är att programmet skall utveckla ditt
musiklyssnande, förhöja din musikupplevelse,
fördjupa din musikförståelse
och öka din kreativitet. Det är
utvecklat för att både kunna användas
i lektionssammanhang och för individuella
studier hemma på kammaren.
Det som förhoppningsvis ska hjälpa
spridningen av produkten på traven
är att it-utvecklingen nu gjort det
möjligt med enkel distribution/nedladdning
via en webbsida, där man
kan sälja en nischad produkt till en
global marknad. Information och
betalning med kreditkort. Enkelt och
smidigt!
– Jag är amatörmusiker själv och
tycker det är väldigt intressant och
spännande att kunna medverka i ett
bolag i skärningspunkten mellan kultur
och näringsliv, berättade industrimannen
och störste enskilde ägaren i
bolaget MusicalEar, Sten K Johnson.
– Överhuvudtaget tror jag tror väldigt
mycket på en ökad samverkan mellan
kultur och näringsliv i framtiden,
fortsatte Sten K, och drog parallellen
med ”The Medici Effect” i Florence
under tre århundraden med start på
1400-talet. Under denna tid blomstrade
staden Florens, både ekonomiskt
och kulturellt, som ingen annan plats
gjort i världen varken förr eller senare.
– Vi har också haft värdefullt stöd
från flera nyckelpersoner på Musikhögskolan,
Konstnärliga fakulteten
samt på Lunds universitet genom LU
Innovation berättar initiativtagarna
Carl-Axel Andersson och Björn Roslund.
Utan dessa personers helhjärtade
stöd hade vi inte varit där vi är
idag. Det är mycket tidsödande att
jobba fram kommersiella produkter
från idé till färdig vara.
– Nu är det bara att hålla tummarna
för att MusicalEar når ut till marknaden
och att den ger oss tummen
upp, avslutar Björn och Carl-Axel.
Läs mer om MusicalEar
www.musicalear.com
38 Musikhögskolan Live nr 3 2011 Musikhögskolan Live nr 3 2011
39