Musikhögskolan Live nr 3 - Lunds universitet

Samba Pagode på Carioca da Gema.
minst sagt ett spektakulärt framförande
av två sanna mästare under mycket
trivsamma och avslappnade förhållanden.
(En videoinspelning finns i min
digitalkamera för den nyfikne...)
DE MUSIKER JAG FRÄMST främst träffat
genom åren är framstående inom
framförallt choro traditionen. Denna
musikstil kan i enkelhet beskrivas som
föregångaren till samban. Musikstilen
såg dagens ljus i mitten på 1800-talet.
Detta är företrädesvis instrumentalmusik
med tydliga influenser från
den europeiska musiktraditionen.
Denna musikstil är tekniskt krävande
och kräver mycket av instrumentalisten.
Men likt den mesta musik från
Brasilien spelas den med en rytmisk
lätthet, självklar finess och inte minst
med ett stort leende på läpparna...
Choro Samba Band spelar på gatufest
en lördagförmiddag i Centro.
Ipanema
Yamandu Costa och Carlos
Malta spelar Happy Birthday på
Yamandus 31-årsfest.
Hemma hos Zè Paulo Becker.
"Herr Yevtuschenko undrade istället varför vi inte
hade skickat en video – som han ju behövde ha
absolut genast – och hur det gick med visumen
– som ju borde varit klara för länge sedan."
Fyra gitarrer
och en rysk
musikfestival
Text & foto Marcus Strand
I JANUARI 2010 gästades Slottskyrkan i Stockholm av Malmös
gitarrambassadörer som generöst nog bjöd på en
högst angenäm konsertupplevelse. Någon månad efter det
blev vi kontaktade av en rysk herre med stormigt skägg
vid namn Sergey Yevtushenko, som prompt skulle ha en
gitarrkonsert med i programmet till sin musikfestival vid
Eremitaget i S:t Petersburg och av Slottsmusikens Mats
Liljefors blivit rekommenderad oss. Möjligheten att sprida
gitarrens ord ända till österlandet lockade och fyra av oss
antog erbjudandet och funderade på hur vi skulle ta oss
an denna utmaning. Vi var raka med Sergey och berättade
att vi var studenter och att vi fyra inte hade en fast
ensemble. Det är inte alltför sällan klimatet blir aningens
frostigt efter en sådan bekännelse; ibland har jag upplevt
hur kalendrar plötsligt fylls och plånböcker plötsligt gapar
tomma om det skulle komma fram att man studerar, men
Sergey såg istället det som en möjlighet. Utan fast program
kunde vi ju tillsammans ta fram en konsert som skulle passa
perfekt in i festivalen. Redan där visade han prov på en
entreprenöranda som fortsatte imponera på oss hela vägen.
Han trodde att hans publik skulle tända till ordentligt på
ett spanskt tema. Ett spanskklingande namn, ”Meridion”,
spansk repertoar och spanska blickar införskaffades i rasande
fart.
DETTA VAR DOCK INTE NOG för Herr Yevtuschenko, o nej.
När namn, logga och sexiga studiobilder skickats ville han
omedelbart – och egentligen i förrgår – ha lite inspelningar
eftersom att han ordnat radiosponsring och därmed
reklamtid. När vi med företagsamma leenden hade skickat
iväg allt material blev det inga ovationer direkt. Herr Ye-
36 Musikhögskolan Live nr 3 2011 Musikhögskolan Live nr 3 2011
37
Tema
Gitarr
vtuschenko undrade istället varför vi inte hade skickat
en video – som han ju behövde ha absolut genast – och
hur det gick med visumen – som ju borde varit klara för
länge sedan. I den stilen fortsatte det. När han till slut
kom med en sista undran, om han fick uppgradera oss till
ett femstjärnigt hotell, var måttet rågat. Men, då ingen
av oss hade något principiellt emot femstjärniga hotell
godkände vi dock förslaget. Man vill ju heller inte framstå
som alldeles för svårhanterlig.
PÅ PLANET FICK VI upprätta en mobil stab för att ta oss
igenom drivorna av pappersarbete vilket var nödvändigt
om vi ville få med oss gitarrer och knäskålar oskadda
genom tullen. När vi kom till ankomsthallen väntade en
skylt med ”Meridion” på med en chaufför bakom, på att
ta oss till hotellet där Sergey och hans ständige assistent
väntade i lobbyn med smakfulla leenden och generösa kuvert
med middagsrubel. Han gav oss vägbeskrivning till
Vinterpalatset – till vilket Eremitaget angränsar – vilket
kan anses lite onödigt. Ett illturkost slott som täcker tio
kvarter sticker ju ut, men i denna förbluffande stad var
det ganska välbehövligt. Vart man än vände blicken föll
den på ett eller flera mästerverk av ingenjörs- och stilmässig
briljans, samtliga i vasst originalskick och målade i
grälla färger. Efter en snabb genomgång av allt som rummens
guideböcker starkt avrådde från (poliser, militär,
tala sitt modersmål, elinstallationer, vara ute på natten,
vatten m.m.) gav vi oss ut i detta solbadade museum. Det
enda som förbluffade mer än de enorma summor pengar
som runnit in i denna stad genom åren var det faktum att
nybildade Meridion Guitar Quartets namn lyste på stora