Musikhögskolan Live nr 3 - Lunds universitet

DET BÖRJADE NÄR Christoffer Lundquist var fyra år och
kom på att han kunde spela in sig själv när han spelade
trummor till Beatleslåtar med hjälp två kassettbandspelare.
Även när musikkarriären med Lundabandet Brainpool
tog fart drogs Christoffer Lundquist till det som hände i
studion och hamnade ofta i någon form av producentroll.
Ett par decennier senare håller han fortfarande på med
inspelningar, om än med lite mer avancerad utrustning.
– Jag blev väldigt häpen när Sverker Svensson från
Musikhögskolan i Malmö ringde och berättade att jag
fått priset. Sedan jag var fyra år har jag varit helt insnöad
på 60- och 70-talsmusik och Beatles i synnerhet. Jag satt
och lyssnade på alla George Martin-produktioner i detalj,
det var en häpnadsväckande värld som öppnades redan
då. Och det är väl denna känsla jag hela tiden försöker
återvända till i mitt eget arbete. Att sedan få ett pris i hans
namn är ju inte klokt! berättar Christoffer Lundquist.
UNDER DE SENASTE tjugo åren har han drivit sin egen
studio Aerosol Grey Machine Studio. Här skapas musik
tillsammans med svenska och utländska artister. Ed Hardcourt,
The Magic Numbers, Bo Kaspers Orkester, Laakso,
Wilmer X, Eldkvarn för att nämna ytterligare några. På
frågan om det finns ett särskilt Christoffer Lundquistsound
svarar han:
– Det finns ju något slags ideal som låter konsekvent
för mig, men som förmodligen andra inte hör, gissar jag.
För artistens eget uttryck och låtarnas egen karaktär är
ju mycket starkare än det producenten lägger till. Det
är klart att det finns undantag. Phil Spector-producerad
musik låter ju mer Phil Spector än exempelvis The Ronettes,
men det är samtidigt ändå ovanligt.
ATT PRODUCERA MUSIK handlar inte om att putsa och
justera ljud i en dator för att skapa något som låter bra.
För Christoffer Lundquist handlar det om att fånga ett
magiskt ögonblick, där samtliga inblandade skapar något
fantastiskt tillsammans här och nu. Ett tankesätt som blir
mer och mer ovanligt i en musikbransch som domineras
av ett tekniskt utrustningsfokus:
– Den tekniska utvecklingen vad gäller den digitala
inspelningstekniken strävar i hög grad efter att ta kontroll
över musiken. Du kan gå in mer och mer i detalj och
justera, flytta, ändra och klicka upp och ner och hit och
dit. När man är klar tror man att ”Äntligen får vi kontroll
så att vi kan få det perfekt!”, men det som händer är ju
självklart tvärtom, musiken är ju borta. Det låter som
musik, men det är inte musik. Musik måste innehålla den
mänskliga mystiska dimensionen, annars är det inte musik,
menar Christoffer Lundquist och refererar till 60- och
70-talen, som en viktig tidsperiod då artister fortfarande
bestämde själva över sin musik. Hit återvänder han ofta
för att hämta inspiration.
– Jag arbetar ju nästan bara analogt, dels för att jag
tycker det låter bättre, dels för att det är enklare att spela
och blir mindre arbete. Eftersom man spelar in på band
12 Musikhögskolan Live nr 3 2011 Musikhögskolan Live nr 3 2011
13