Musikhögskolan Live nr 3 - Lunds universitet

Live 

MUSIKHÖGSKOLAN 

Nr 

EN TIDNING OM MUSIK FRÅN MUSIKHÖGSKOLAN I MALMÖ 

Musikhögskolan Live nr 3 2011 

3 2011 

Christoffer Lundquist får 

Sir George Martin Music Award 2011 

Gitarren – den stora kärlekshistorien 

Nisse Landgren inspirerar på Brassfestival 

1

ANSVARIG UTGIVARE 

Sverker Svensson 

REDAKTÖR 

Ove Torstensson 

LAYOUT & FORM 

Lovisa Jones 

TRYCKERI 

Holmbergs i Malmö AB 

UPPLAGA 

5 000 ex 

ISSN 

2000-5555 

ADRESS 

Musikhögskolan i Malmö 

Ystadvägen 25, Malmö 

Box 8203, 200 41 Malmö 

Tel. 040-325450 

info@mhm.lu.se 

www.mhm.lu.se 

PRENUMERATION 

Vill du prenumerera på 

Musikhögskolan Live och få den 

direkt hem i brevlådan? Skicka ett 

mejl med namn och postadress till 

adressen info@mhm.lu.se, så får 

du tidningen kostnadsfritt hem i 

brevlådan. Prenumerationen gäller 

för ett läsår i taget och utgivningen 

är planerad till 3 nummer per år. 

Vill du förnya din prenumeration 

är det bara att återanmäla sig varje 

år på samma sätt. 

DISTRIBUTION 

Musikhögskolan Live skickas ut till 

musikhögskolor i Norden, till folkhögskolor, 

gymnasieskolor med 

estetiska program samt till ett stort 

antal musik- och kulturinstitutioner 

i Sverige. Tidningen finns att 

hämta på följande platser: 

Malmö 

• Konserthuset • Operan, 

restaurangen • Stadsbiblioteket 

• Kulturcentralen • Palladium 

• Malmö högskola (Studentservice 

och Lärarutbildningen/Orkanen 

• Turistbyrån (intill Centralstationen) 

• Stadshuset • Kulturskolan 

• Café Systrar och bröder • Malmö 

musikaffär • Sandbergs musik 

• N Nilsson Fiolbyggare 

• Musikbörsen • Klaffbron 

Lund 

• Stadsbiblioteket • Kulturskolan 

• Lunds universitet: Akademiska 

föreningen (AF), Universitetsbiblioteket 

(UB1), Universitetshuset, 

Studentservice, Odeum, SOL- 

Center, Institutionen för kulturvetenskaper 

Helsingborg 

• Stadsbiblioteket • Dunker kulturhus 

• Helsingborgs konserthus 

Kristianstad 

• Stadsbiblioteket • Musik i Syd 

20 42 

3 / PROLOGEN 

4 / NOTERAT 

Musikhögskolan i korthet 

6 / NY SPETSUTBILDNING 

för talangfulla gymnasieelever 

8 / in memoriaM: 

Gunnar Staern 

– med världen som arbetsfält 

9 / det musikaliska 

lärandets väg 

10 / analoga ljudvågor 

och magiska ögonblick 

skapar prisvärd musik 

16 / unga brassare tar 

ton på brassfestival 

18 / improviserande inspiratör 

Nisse Landgren på besök 

20 / Musikhögskolan i venedig 

Venedigbiennalen 2010 

28 / nya konsertsalen 

ger rum åt akustiken 

29 / tema: 

Gitarren 

– den stora kärlekshistorien 

30 / När proffsen själva får välja 

34 / Musikaliska möten i Rio 

37 / Fyra gitarrer och 

en rysk musikfestival 

39 / "musicalear going global" 

40 / körfest 

i underjorden 

42 / smask 

Schlagerparodin som blev 

Sveriges schlagertävling 

44 / bigband in movement 

46 / KRÖNIKAN 

Från ljud till ljud med Anders Hallbäck 

47 / livsnjutarguiden 

Musiksmaker med Lovisa Ståhl 

Live EN TIDNING OM MUSIK FRÅN MUSIKHÖGSKOLAN I MALMÖ 

Nr 

MUSIKHÖGSKOLAN 

3 2011 

Christoffer Lundquist får 

Sir George Martin Music Award 2011 

Gitarren – den stora kärlekshistorien 

Nisse Landgren inspiererar på Brassfestival 


1 

Nr 3/2011 

Omslagsfoto Leif Johansson 

47 

I DETTA TREDJE NUMMER av Musikhögskolan Live besöker 

vi musikern och musikproducenten Christoffer Lundquist 

i hans vackert belägna korsvirkeshus ett par mil utanför 

Sjöbo, där han skapar tvättäkta musik i sin analoga 

och välpatinerade studio. Nu är han högaktuell på ett lite 

annorlunda sätt. Han blir nämligen den förste som får ta 

emot Sir George Martin Music Award (2011) på 100 000 

kr. Stort grattis Christoffer! Det blir ytterligare tillfälle att 

hylla honom när han högtidligen tar emot priset på Palladium 

i Malmö den 2:e maj. 

UNDER BRASSFESTIVALEN SOM gick av stapeln på Musikhögskolan 

i slutet av januari fick vi besök av ingen mindre 

än trombonisten och jazzlegenden Nisse Landgren. Mannen, 

som verkligen är en ”inspirerande improvisatör”, 

eller var det ”improviserande inspiratör” jag skulle skriva. 

Hur som helst, bra på att lira och förmedla spelglädje på 

sin trombon är han i alla fall. Han både inspirerade och 

improviserade i ordens rätta bemärkelse, då han mötte 

ett 150-tal barn och ungdomar från stora delar av Skåne, 

tillsammans med Musikhögskolans brasstudenter och 

brasslärare. Lives utsända, Lovisa Jones, fick en exklusiv 

intervju i caféet med denne svenske musikgigant. 

DE KOM, DE SÅGS, DE SEGRADE. Musikhögskolans studenter 

har varit på turné till Venedig, denna mytomspunna 

stad. Ett fyrtiotal av Musikhögskolans musikerstudenter 

har varit där, formerade som en slagverksensemble och en 

blåsensemble tillsammans med sina lärare, trumpetaren 

Håkan Hardenberger och slagverkaren Lennart Gruvstedt. 

Frilansjournalisten Ellen Skärstrand och fotografen 

Gustaf Johansson följde dem tätt i spåren för att bevaka 

deras möte med den internationella konsertpubliken i 

denna världsstad. Vilket fantastsikt fint tillfälle att sprida 

skolans goda namn och rykte i Europa och världen! 

SOM OM NU INTE DETTA var nog av internationell rapportering 

kan du också läsa ett smått overkligt resereportage från 

Ryssland, närmare bestämt från S:t Petersburg. Gitarristen 

Marcus Strand och hans tre kvartettkompisar tar oss med 

på resa till en musikfestival i Eremitaget i nämnda stad. 

Laddade med spanska blickar och spansk gitarrepertoar 

ger de sig ut på ett äventyr, som de nog inte i sin vildaste 

fantasi kunnat förutse hur det skulle sluta. Med stort mått 

av flexibel livsföring, t ex vad gäller makrill och champagne 

till frukost samt lungor och hjärtan i brun sås till lunch 

gjorde de sitt yttersta för att inte verka bortkomna på det 

femstjärniga hotell de bryskt inkvarterats på av sin ryske 

agent. En förmåga till anpassning i den aktuella konsertinramningen 

måste ingå i varje musikers uppträdandearsenal. 

Läs om ett lysande exempel på detta tema! 

"Smakar det 

så kostar det" 

Ove Torstensson 

Redaktör 

Prologen 

I DETTA NUMMER AV LIVE drar vi också igång en ny serie 

om våra älskade instrument. Vem kan förresten älska ett 

instrument mer än en riktigt duktig och dedicerad musiker? 

Möjligen en inte lika duktig men lika hängiven 

amatör! Först ut är ett relativt litet och lätt, nåja, men 

ack så skönklingande instrument – gitarren. Detta folkliga 

och nog så allmänt använda instrument, inte bara på 

konsertscenerna utan i lika hög grad på badstranden, på 

scoututflykten, vid första dejten, you name it. Journalisten 

Björn Lundquist har träffat två av Musikhögskolans 

framstående gitarrister, Claes Ottelid och Mats Andersson, 

och frågat dem vilka deras stora kärlekar på gitarrområdet 

är och varför. 

"SMAKAR DET SÅ KOSTAR DET" är en devis som många får 

sig itutat under studietiden av oroliga föräldrar. För den 

som tycker att det finns för mycket månad kvar i slutet 

på studiemedlet/lönen finns nu ett alternativ till att sukta 

efter delikatessdiskarnas aptitretande produkter. Lives 

livsnjutarexpert Lovisa Ståhl ger i nya serien Livsnjutarguiden 

tips på hur du kan förhöja dina smakupplevelser 

ytterligare en nivå närmare Nirvana med hjälp av musik. 

Att det funkar finns det numera bevis för, enligt henne. 

Men låt dig inte förledas att tro blint på dessa experter. 

Prova själv istället! Köp hem en bit falukorv och laga till 

lite potatismos gjord på ekologisk potatis. Glöm bara inte 

att ha en flaska rött av gott märke hemma innan du ger 

dig ut och inhandlar ingredienserna på lågprisvaruhuset. 

Sedan är det bara att starta CD-spelaren eller aktivera din 

Spotify-lista och låta musiken sköta resten! 

UNDER APRIL, MAJ OCH JUNI bjuder Musikhögskolan på 

en lång rad konsertupplevelser, där våra avgångsstudenters 

examenskonserter utgör ett dominerande inslag. Nu 

i vår satsar vi på en extra späckad konsertfolder, där de 

flesta av de återstående konserterna under våren finns 

med. Foldern distribueras tillsammans med Musikhögskolan 

Live runt om i regionen. Glöm heller inte att på 

www.mhm.lu.se får du alltid en dagsaktuell konsert- och 

evenemangsöversikt. Varmt välkommen in i salongen! 

OM MUSIKHÖGSKOLAN I MALMÖ 

Musikhögskolan i Malmö utbildar professionella musiker, kompositörer, kyrkomusiker och musiklärare med olika specialiseringar. Skolan ger forskarutbildning 

och erbjuder även ett stort antal fristående kurser med olika inriktning. Musikhögskolan, som har 600 studenter och 250 anställda, 

har ett internationellt studieklimat med väletablerade kontakter långt utanför Norden och Europa. Merparten av studenterna är i åldern 19–30 år. 

Musikhögskolan i Malmö utgör tillsammans med Teaterhögskolan och Konsthögskolan den Konstnärliga fakulteten vid Lunds universitet. Varje år 

2arrangerar Musikhögskolan cirka 200 konserter inom de mest skiftande genrer – i Malmö och i regionen. Det är fri entré till de Musikhögskolan flesta av skolans Live före- nr 3 2011 

ställningar. Välkommen in i salongen! 


3

4 

Noterat 

Ny personal på plats 

Sara Engblom 

Vik. VFU-ledare och utbildningsadministratör 

på ML-kansliet (50 

%). 

Lena Arstam 

Vikarierande internationell koordinator 

(50 %), vt 2011. 

Berth Lideberg 

Vik. utbildningsledare på MU/ 

KY-kansliet, (40 %), vt 2011. 

Befordringar av lärare 

Anders Ljungar-Chapelon 

professor i flöjt fr o m 2010-11-01 

Hans Andersson 

lektor i jazzensemble med 

didaktisk inriktning 

fr o m 2011-01-01 

Håkan Lundström 

professor i musik och samhälle 

fr o m 2011-04-01 

Hornister säkrar pokal 

En hornkvartett från Musikhögskolan 

i Malmö vann i 

slutet av januari 2011 Svenska 

Hornsällskapets kvartettävling 

för musikhögskolor. I kvartetten 

ingick Johan Hermansson, Niki 

Hansen, Ulrik Hansen och Berit 

Sørensen. Vandringspokalen får 

stanna i huset under minst två år 

framöver. 

Hört i caféet... 

"Jag har inte glömt bort dig 

– men nu kom jag ihåg dig!" 

Få aktuell information rätt i mobilen! 

Musikhögskolan först 

ut med iPhone-app 

MUSIKHÖGSKOLAN HAR UTVECKLAT 

en applikation för iPhone för att bli 

ännu mer tillgänglig för sina olika 

målgrupper. Med den i sin mobiltelefon 

har man snabbt och 

smidigt tillgång till 

Musikhögskolans konsertkalendarium, 

nyhetsflöde 

samt bilder och filmer som 

löpande dokumenterar det 

som händer på Musikhögskolan. 

– Det känns väldigt roligt 

att vi nu kan erbjuda 

vår konsertpublik denna 

tjänst med ett strömmandekonsertkalendarium 

direkt in i mobilen, berättar 

konsertproducent Johan Jeppsson. 

– Möjligheten till spontana konsertbesök 

ökar i takt med att musikintresserade 

iPhoneanvändare i regionen 

börjar använda denna nya tjänst. 

Ett av syftena med Musikhögskolans 

app är att vi ska nå nya målgrupper, 

särskilt yngre konsertbesökare, som 

på detta sätt kan stimuleras av lätttillgängligheten 

för konsertinforma- 

Connect Festival 2011 

tionen via mobilen, som ju följer med 

överallt. När man är ute och rör på 

sig är det smidigare att använda sin 

mobil för att kunna ta del av 

innehållet på hemsidan. 

Från Musikhögskolans 

sida hoppas vi förstås att 

både de spontana och de 

planerade konsertbesöken 

skall öka i takt med 

att applikationen börjar 

användas, avslutar Johan 

Jeppsson. 

– Appen är enkel och 

lättnavigerad, berättar Lovisa 

Jones, informatör på Musikhögskolan. 

Vi satsar på ett ökat 

nyhetsflöde och ökad aktivitet på 

facebook. Vad vi vet är vi den första 

musikhögskolan i Norden, som är 

först ut med det här. Och det är ju 

väldigt kul! Efter en testperiod räknar 

vi med att utveckla applikationer även 

för andra mobiltelefonmärken. 

iPhone-appen har utvecklats i samarbete 

med Malmöbaserade Appbyrån. 

Den är gratis och finns att ladda 

ner via AppStore www.appstore.com. 

Live-elektronik och improvisation 

I SAMBAND med festivalen Connect 

2011 bjuder Musikhögskolan i 

Malmö in till två arrangemang inom 

live-elektronikinspelning respektive 

improvisation. 

Den 16–17 november kommer 

en workshop att hållas, i samarbete 

med Inter Arts Center, i programmet 

IntegraLive. Det är en plattform som 

ska förenkla för musiker och och tonsättare 

att arbeta med live-elektronik. 

Workshopen vänder sig till yrkesverksamma 

och studerande tonsättare 

och musiker från olika genrer – inga 

särskilda förkunskaper krävs. För mer 

information, se www.integralive.org, 

och www.mhm.lu.se. 

(Re)thinking Improvisation är ett 

internationellt forskningsprojekt som 

förenar olika traditioner av improvisation 

i musik. Syftet är att sammanföra 

kunskapsbildningen inom konsten 

med olika former av analytiskt tänkande. 

I november anordnar projektet 

olika labbsessioner till vilka musiker 

och forskare kommer att kunna bidra 

med framföranden, konstverk, föreläsningar 

och alla tänkbara former 

som blandar konst och vetenskap. För 

mer information, se www.iac.lu.se. 


Folkmusikutbildningarna arrangerar 

NORDTRAD 

Konferens för nordiska folkmusikutbildningar på högskolenivå! 

EN GÅNG OM ÅRET sedan 1996 så träffas 

alla musikhögskolor i Norden och 

de Baltiska länderna som har folkmusikutbildningar 

(sammanlagt 16 st för 

närvarande) och har en vecka tillsammans, 

studerande och lärare. Vi har 

workshops, föreläsningar, interna och 

externa konserter, och så klart massor 

av spontant spel! Senast konferensen 

var i Malmö var 1999, och nu är det 

åter Malmös tur att anordna konferensen! 

NORDTRAD är en paraplyorganisation 

inom Nordplusmusic-nätverket, 

som samarbetar kring utbyte av 

studerande och lärare på kortare eller 

längare sikt. Mest typiskt är utbytesstudier, 

men NORDTRAD har också 

mycket lärarutbyte, där lärare undervisar 

på andra musikhögskolor under 

kortare eller längare tid. Dessutom 

fungerar NORDTRAD som en gemensam 

plattform och en kunskapsbank 

för olika frågor kring folkmusik 

och utbildning. 

I ÅR FÅR VI ÄVEN besök av Sveriges 

Folkmusikpedagogiska nätverk, ett 

nätverk av yrkesverksamma folkmusikpedagoger 

inom i huvudsak 

kulturskola, estetiska program och 

liknande. De kommer att passa på att 

ta del av vårt rika utbud av aktiviteter, 

men kommer även att ha en del egna 

programpunkter. 

En annan viktig sak som händer 

under konferensen är att vårt eget 

”husband” Alla Fagra har examenskonsert, 

och släpper sin nya skiva i 


samband med konferensen! 

På längre sikt är NORDTRAD av 

stor betydelse för de studerande när 

det gäller att skapa sig ett professionelt 

nätverk, som de kan använda, 

när de är klara med utbildningen. På 

konferensen får de möjlighet att spela 

upp för varandra på konserter, och de 

studerande från olika länder blandas 

också i olika tvärgrupper för samspel 

under dagarna, så de lär sig mer om 

att jobba med andra musiker från andra 

länder – och snabbt vara tvungna 

att prestera ett bra resultat. 

UNDER VECKAN SKA de studerande 

framför allt vara på Musikhögskolan, 

men lördag har vi planerat en utflykt 

till Kulturen i Lund, så deltagarna 

ska kunna få smaka på genuin svensk 

folkkultur. Här kommer vi att delta i 

Folkmusikens Dag, som vi är med och 

arrangerar tillsammans med Lunds 

Spelmansgille. Dessutom kommer 

vi att jobba ihop med Malmö Folk, 

Musik i Syd och Mix Musik om 

NORDTRAD-konferensen. Och om 

ni råkar köra förbi Mobilia sent om 

natten och hör spel, dans och skrål, 

så har vi hyrt hela vandrarhemmet där 

för konferensen… 

För mer information om Nordtradnätverket, 

vilka skolor som deltar 

m. m. se www.nordplusmusic.net 

NÄSTA ÅRS KONFERENS blir på Sibeliusakademin 

i Helsingfors. 

Per Moberg 

Läs mer om Musikhögskolan i 

Malmös konsertverksamhet på 

www.mhm.lu.se. Välkommen in i 

salongen! 

Musik i Lundagård 

– Lunds universitets 

musikbiennal 2011 

Under helgen 7–8 maj bjuder Lunds 

universitet på musik för hela slanten 

i lokaler runt omkring Lundagård 

från arla morgonstund till midnatt. 

Det kommer att bjudas på massor av 

klingande musik i Lunds domkyrka, 

Kapellsalen, Universitetsaulan och 

Skissernas museum: klassiskt, jazz, 

världsmusik, kör och nyskriven musik. 

Huvudaktörerna bakom manifestationen 

är Musikhögskolan i Malmö, 

Odeum och Körcentrum Syd. 

Sir George Martin Music Award 

– galakväll med prisutdelning 

Den 2 maj kl. 19.00 delas Sir 

George Martin Music Award ut för 

första gången. Årets pristagare är 

producenten och musikern Christoffer 

Lundquist. Prisutdelningen sker under 

en fullspäckad galakväll på Paladium 

som hålls i Christoffer Lundquists ära. 

Biljetter: Kulturcentralen 040–10 30 20. 

Malmö International 

String Festival 2011 

Den 27–29 maj arrangeras Malmö 

International String Festival. Under 

helgen anordnas master classes med 

stråkmusiker i världsklass, kammarkonserter, 

kaffekonsert och workshop 

för de yngre. Festivalen äger rum på 

Palladium. 

Biljetter: Kulturcentralen 040–10 30 20. 

"Mot oändligheten och vidare" 

Lördagen den 14 maj kl 18.00 ger 

Musikhögskolans symfoniorkester 

en konsert tillsammans med och 

Malmö Operaorkester under ledning 

av dirigenten Alberto Hold-Garrido 

på Malmö Opera. Man framför Beethoven: 

Prometheus-uvertyr, Nielsen: 

Symfoni nr 4 och Strauss: Also sprach 

Zarathustra. 

Biljetter: Malmö Opera, 040-20 85 00 

5

Ny spetsutbildning 

för talangfulla 

gymnasieelever 

Text Lovisa Jones Foto Leif Johansson 

NÄR GYMNASIEFÖRORDNINGEN Gy 

2011 trädde i kraft den 1 februari i 

år fick Sverige en ny gymnasieskola. 

En av de stora förändringarna är införandet 

av riksrekryterande spetsutbildningar 

för särskilt begåvade elever. 

Dessa elever finns bland annat inom 

det estetiska området. Till hösten 

startar en spetsutbildning i musik vid 

Heleneholmsgymnasiet i Malmö. 

– Vi har sedan en tid tillbaka 

identifierat ett behov av en extra kvalificerad 

förutbildning inom musik 

för speciellt talangfulla elever som vill 

fördjupa sig i sitt huvudinstrument 

och som sedan ämnar studera vidare 

på högskola för att bli musiker eller 

musiklärare. Därför är vi oerhört 

glada över den nya spetsutbildningen 

och att vi får möjlighet att bidra till 

den med vår kunskap och kompetens 

berättar Sverker Svensson, prefekt vid 

Musikhögskolan i Malmö. 

– Till vår glädje startar det också en 

spetsutbildning med en delvis annan 

profil vid Spykens gymnasieskola i Lund. 

Detta sker också i samarbete med Lunds 

universitet, tillägger Sverker Svensson. 

På Musikhögskolan har man under 

de senaste åren kunnat märka en 

nedåtgående trend i rekryteringen 

av klassiskt inriktade musiker på hög 

nivå. Sverker Svensson tror också att 

den nya spetsutbildningen kan fånga 

upp de begåvade elever som saknar 

de ekonomiska resurser som krävs för 

att utveckla sitt musikerskap i privat 

regi, något som tidigare varit det enda 

alternativet. 

– I Sverige har vi inte konservatorier 

på samma sätt som i många 

länder i Europa, med ansvar för 

denna typ av förutbildningar. Genom 

spetsutbildningar som den vid 

Heleneholmsgymnasiet tar vi ett steg 

i riktning mot en mer substantiell 

”pre-college”-struktur. Ser man detta 

ur ett vidare perspektiv kommer den 

också att kunna bidra till ett rikare 

musik- och kulturliv i samhället överlag, 

säger Sverker Svensson. 

HELENEHOLMSGYMNASIET ÄR EN av 

tre gymnasieskolor i Malmö där man 

kan läsa det estetiska programmet 

med inriktning mot musik. Biträdan- 

Prefekt Sverker Svensson, Musikhögskolan i Malmö 

(t v) och biträdande rektor Lars Thelander, Heleneholmsgymnasiet 

(t h). 

Till hösten startar ett nytt gymnasieprogram vid Heleneholmsgymnasiet i Malmö. 

Det är en så kallad spetsutbildning som riktar sig till speciellt talangfulla elever inom 

det musikaliska området. Utbildningen drivs tillsammans med Musikhögskolan i 

Malmö och ska förbereda för vidare musikstudier på högskolenivå. 

de rektor Lars Thelander är projektledare 

för den nya spetsutbildningen 

och håller med om att det är viktigt 

att trygga återväxten inom de utsatta 

instrumentgrupperna. 

– Under hela 90- och 00-talet har 

det varit svårt att tillgodose de extra 

begåvade elevernas behov. Även dessa 

har ju individuell undervisning och 

då gäller det att hitta den lärare som 

passar bäst för respektive elev. Det 

handlar om att kunna ge rätt instrumentalundervisning 

som får eleven 

att utvecklas vidare. 

På Heleneholmsgymnasiets estetiska 

program har förstaårseleverna 40 minuter 

i veckan i sitt huvudinstrument. 

De som går i trean har maximalt 80 

minuter. Lars Thelander menar att 

detta inte räcker för dem som befinner 

sig på spetsnivå. De elever som 

ligger på en högre nivå behöver dessutom 

mer konsertutrymme än vad 

som normalt förekommer idag: 

– Dessa elever har större behov av 

att nå resultat och att få visa upp sina 

färdigheter. När de ger konserter vill 

de exempelvis framföra hela verk och 

inte bara några satser. Detta innebär 

en utökning av vår konsertverksamhet, 

säger Lars Thelander. 

UNDER DE SENASTE två åren har 

Heleneholmsgymnasiet bedrivit en 

försöksutbildning och i vår tar första 

årskursen studenten. 30 elever på det 

estetiska programmet sökte de 15 

platserna som fanns tillgängliga. På 

utbildningen har eleverna fått dubblerad 

undervisningstid i sina huvudinstrument 

och schemalagd övningstid. 

De har också haft instuderingslektioner 

med pianist precis som på högskolenivå. 

Lars Thelander är mycket 

nöjd med utfallet: 

– Nivån på både verksamheten 

och eleverna i den har ökat markant. 

Dessutom har eleverna på utbildningen 

varit väldigt intresserad av att 

nå den här nivån. Tvivlet som fanns 

innan över att de inte skulle klara av 

utbildningen har dämpats rejält. 

Precis som på försöksutbildningen 

kommer spetsutbildningen att inne- 

hålla fördjupade studier i bland annat 

instrumental- och ensembleundervisning, 

musikteori samt instuderingsstudier 

med egen ackompanjatör. 

Eleverna kommer att ha möjlighet att 

medverka i delar av Musikhögskolans 

verksamhet så som seminarier och 

mästarklasser. Spetsutbildningen 

följer det estetiska programmets examensmål 

och leder till en högskoleförberedande 

gymnasieexamen. 

ATT EN UTBILDNING av den här typen 

som riktar sig till en mindre grupp 

skulle framkalla en form av ”vi–och– 

de-känsla” bland eleverna har Lars 

Thelander svårt att tro: 

– I Sverige har vi alltid varit lite 

rädda för det som inte följer normen, 

allt ska helst vara så likadant som 

möjligt. Vi lyfter aldrig de elever 

som är duktiga utan pratar bara om 

de som inte klarar av att hänga med 

i skolan. Om vi ska utvecklas och nå 

högre måste vi se alla elever. 

– En viktig uppgift för oss är att 

inte särskilja grupper på något sätt i 

undervisningen, att det här är spetsut- 

"Dessa elever har större 

behov av att nå resultat 

och att få visa upp sina 

färdigheter." 

bildningen och det här är det estetiska 

programmet. Eleverna vill inte bli 

utpekade, alla ska in i gemenskapen 

oavsett utbildningsinriktning. 

Lars Thelander påpekar också att 

spetsutbildningen ställer höga krav 

som eleverna måste kunna uppfylla 

om man ska klara av den. Med riksrekryterande 

antagning är alla välkomna 

att söka de 15 utbildningsplatserna 

oavsett var man bor i landet: 

– Det ska bli väldigt spännande 

att se vem som söker. Du får söka hit 

oavsett om du bor i Malmö eller i Kiruna 

och oavsett vilket instrument du 

spelar, bara du uppfyller behörighetskraven 

och klarar antagningsproven. 

Även de elever som redan påbörjat det 

estetiska programmet har möjlighet 

att söka till spetsutbildningen nästa 

år om de är intresserade, berättar Lars 

Thelander. 

6 Musikhögskolan Live nr 3 2011 Musikhögskolan Live nr 3 2011 

7

In memoriam 

Gunnar Staern 

– med världen som arbetsfält 

89 år gammal blev Gunnar Staern, oavbrutet verksam även på sin ålders höst. 

Musikhögskolan i Malmö hade glädje av honom i många år efter hans pensionering, 

som lärare i dirigering och inte minst som oerhört kunnig och inspirerande 

lärare i dirigering och, framför allt, inom operans område. Hans behärskning av 

repertoaren var minst sagt imponerande. 

Gunnar Staern 

var uppvuxen 

på Djursholm i 

Stockholm och 

studerade först 

vid Musikhögskolan 

i staden. 

Där avlade han 

högre organist- 

och kantorsexamen 

samt fortsatte att studera 

dirigering för Tor Mann och sång för 

Nanny Larsén-Todsen. Dirigentstudierna 

fortsatte för den tidens största, 

Wilhelm Furtwängler och Herbert 

von Karajan. 

1950-54 VAR GUNNAR repetitör vid 

Operan i Stockholm och debuterade 

som dirigent i Stockholms Konsertförening 

(nuv. Kungliga Filharmoniska 

Orkestern) 1953. Året därpå blev 

han chefdirigent för Gävleborgs läns 

orkesterförening (nuv. Gävle Symfoniorkester), 

en post han innehade 

till 1962. Men han hade under tiden 

också skaffat sig kontakter i England 

med London Philharmonic Orchestra 

och Royal Philharmonic Orchestra 

och i Irland; var han ledare för Wexford 

Opera Festival mellan 1963 och 

1965. Sistnämnda år debuterade 

Gunnar som dirigent på Stora teatern 

i Göteborg, dit han knöts som ständig 

gästdirigent och från 1969 även 

som konstnärlig ledare och chefdirigent. 

Som sådan kom han att betyda 

mycket för teaterns framgångsrika 

och konstnärligt målmedvetna uppbyggnad 

av teaterns musikdramatiska 

verksamhet. Gunnar var ju också en 

av landets mest erfarna operadirigenter. 

GUNNAR VAR GENOM åren dirigent 

i olika orkestrar runt om i världen. 

Där kom hans stora språkförmåga till 

nytta: han talade nämligen åtta språk 

obehindrat. Han gästade t ex Tyskland, 

Italien, Tjeckoslovakien, Rumänien, 

Australien och Fjärran Östern. 

I festspelssammanhang framträdde 

han bl a i Bergen och Bratislava. Ett 

mycket uppmärksammat framträdande 

gjorde han på Drottningholmsteatern 

1968. Kännetecknande för Gunnars 

framträdande vid dirigentpulten 

var en ”gedigen, plastiskt klar och 

stramt detaljmedveten stil” (Sohlmans 

lexikon). 

TILL MALMÖ OCH VÅR nuvarande Opera 

kom Gunnar 1979 som musikchef. 

Denna funktion hade han till 1986 

för att sedan fungera som chefdirigent 

fram till 1991. Han kom också att 

knytas till Musikhögskolan i Malmö 

(och vid Operahögskolan i Göteborg), 

förutom att han även verkade 

vid Operan i Ystad. Så sent som för 

fyra år sedan ledde han där ”Tosca” 

– säkert utan att behöva ha något partitur! 

I hans repertoar genom åren kan 

noteras ett hundratal konserter med 

såväl klassiska som moderna orkesterverk 

på repertoaren därbland svenska 

tonsättare som Gösta Nystroem, Hilding 

Rosenberg, Lars-Johan Werle, 

Moses Pergament, Ture Rangström, 

Maurice Karkoff, Ingvar Lidholm, 

Lars-Erik Larsson och Bo Linde för 

att nämna några. Inom operan ledde 

han det mesta som komponerats av 

Mozart, Verdi, Wagner, Stravinsky 

med flera. 

För övrigt lär han ha sett sin första 

opera vid fem års ålder. Det var Wagners 

”Parsifal” – som tar fem timmar. 

Vid tre års ålder behärskade han, enligt 

egen utsago, tonernas namn. 

GUNNAR STAERN VAR gift fyra gånger 

först med Dagny Holtberg, Käbi 

Laretei och Berit Frodi. Med sin sista 

hustru Harriet, som varit verksam 

vid Malmö Opera, har han sonen 

Benjamin, som är en mycket begåvad 

tonsättare och även han nu verksam 

vid Malmö Opera. 

För sina insatser på musikens alla 

områden erhöll Gunnar Kungliga 

Musikaliska Akademiens medalj för 

tonkonstens främjande. 

– Intervjuerna visar framför allt hur 

mycket det finns att tala om och reflektera 

kring. Till exempel hur man 

medverkar som musiker och pedagog 

i processen att utbilda unga musikerstuderande 

till traditionsbärande, nyskapande, 

självständiga musiker och 

lärare? Svaret på denna fråga finns hos 

pedagogerna själva, men är något som 

ofta förblir outtalat, berättar Karin 

Johansson. 

Musik kan helt säkert förmedla 

sådant vi inte förmår uttrycka i ord, 

men för Karin Johansson är det väldigt 

viktigt att betona att ord och 

musik inte står i motsatsförhållande 

till varandra. 

– Musiken och musicerandet berikas 

och utvecklas när vi sätter ord 

på och reflekterar kring den. Det blir 

roligare helt enkelt, och samtidigt 

djupare och mer spännande. 

REFLEKTIONENS VÄRDE. Karin Johansson 

menar att musikers praktiska och 

erfarenhetsbaserade pedagogiska kunskap 

ofta förblir på en individuell nivå 

och inte uppmärksammas tillräckligt. 

– Att bli musiker ses av allmänheten 

ibland som ett mysterium; det 

betraktas som en färdighet som man 

”bara har”, men det bygger ju på så 

mycket kunskap och erfarenhet som 

inte syns för dem som är ”outsiders” – 

och ofta inte heller för dem som själva 

Det musikaliska 

lärandets väg 

Text Sixten Nordström Foto Ove Torstensson Text Lovisa Jones Foto Leif Johansson Illustration Andrzej Ploski 

Musik går inte att tala om – eller? Tvärtom, menar 

Karin Johansson, forskare vid Musikhögskolan i 

Malmö, aktuell med boken ”Musik, liv, glädje: Lärares 

röster om undervisning, utveckling och utmaningar i 

högre musikutbildning”. 

är ”insiders”. 

Många musiker som undervisar 

saknar formell pedagogisk utbildning 

men besitter en enorm praktisk 

erfarenhet och kunskap, som de fått 

genom sitt musicerande och sin undervisning 

under många år. 

– Trots det menar en del att deras 

kunskaper inte är så märkvärdiga, ”det 

är ju bara jag”. Här kommer reflektionen 

och samtalet in, som gör det 

möjligt att synliggöra och dela denna 

kunskap, säger Karin Johansson. 

MED GLÄDJEN SOM DRIVKRAFT. Ett genomgående 

tema i de intervjuer Karin 

Johansson har gjort med lärarna 

på Musikhögskolan i Malmö är att 

glädjen och lusten till musik är den 

viktigaste drivkraften – glädjen i spelande 

och undervisning, i musikaliskt 

skapande och lärande ger kraft att gå 

den väg av livslångt lärande som det 

innebär att vara professionell musiker 

och musiklärare. 

– Lärarna ger inblickar i sitt liv 

och arbete på ett underbart sätt, varje 

person med sina erfarenheter. Utifrån 

intervjumaterialet har jag kunnat urskilja 

övergripande strukturer som till 

exempel hur viktigt det livslånga personliga 

lärandet och utvecklingen är. 

Att vara pedagog inom högre 

musikutbildning är att vara med om 

en ständig utmaning och utveckling, 

både som 

enskild person 

och som 

representant 

för traditioner 

och institutioner 

i musiklivet. 

EN GEMENSAM VANDRING. Det musikaliska 

lärandet kan ses som en väg 

där lärare och studenter vandrar sida 

vid sida. Vägen lutar åt olika håll och 

ibland går det uppför, ibland nerför. 

– Det handlar om en socialisering, en 

utveckling och ett lärande som man 

får genom kontakten med andra musiker. 

Vi möts och gör en gemensam 

vandring för att sedan gå vidare till 

nya möten med andra musiker och 

lärare som vi har utbyte med. Detta 

pågår hela livet, säger Karin Johansson. 

Under vandringen delas kunskap, 

inspiration och erfarenhet som sedan 

leder vidare i det livslånga lärandet. 

Vill du köpa boken Musik, liv, glädje: 

Lärares röster om undervisning, 

utveckling och utmaningar i högre 

musikutbildning? 

Kontakta Karin Johansson via mail, 

karin.johansson@mhm.lu.se 


9

analoga ljudvagor & 

magiska ogonblick skapar 

prisvard musik 

I slutet av en skogsväg, ett par mil utanför skånska Sjöbo, ligger ett korsvirkeshus. 

Här bor och arbetar producenten Christoffer Lundquist, den första någonsin att 

ta emot Sir George Martin Music Award. Han har jobbat med flera artister på den 

svenska musikscenen däribland Roxette, Niklas Strömstedt och Ulf Lundell. 

En kylig februariförmiddag slår vi oss ner i den röda kökssoffan hemma hos 

pristagaren för att prata om The Beatles, musikskapande och hur tekniken påverkat 

musikbranschen. 

Text Lovisa Jones Foto Leif Johansson 


11

DET BÖRJADE NÄR Christoffer Lundquist var fyra år och 

kom på att han kunde spela in sig själv när han spelade 

trummor till Beatleslåtar med hjälp två kassettbandspelare. 

Även när musikkarriären med Lundabandet Brainpool 

tog fart drogs Christoffer Lundquist till det som hände i 

studion och hamnade ofta i någon form av producentroll. 

Ett par decennier senare håller han fortfarande på med 

inspelningar, om än med lite mer avancerad utrustning. 

– Jag blev väldigt häpen när Sverker Svensson från 

Musikhögskolan i Malmö ringde och berättade att jag 

fått priset. Sedan jag var fyra år har jag varit helt insnöad 

på 60- och 70-talsmusik och Beatles i synnerhet. Jag satt 

och lyssnade på alla George Martin-produktioner i detalj, 

det var en häpnadsväckande värld som öppnades redan 

då. Och det är väl denna känsla jag hela tiden försöker 

återvända till i mitt eget arbete. Att sedan få ett pris i hans 

namn är ju inte klokt! berättar Christoffer Lundquist. 

UNDER DE SENASTE tjugo åren har han drivit sin egen 

studio Aerosol Grey Machine Studio. Här skapas musik 

tillsammans med svenska och utländska artister. Ed Hardcourt, 

The Magic Numbers, Bo Kaspers Orkester, Laakso, 

Wilmer X, Eldkvarn för att nämna ytterligare några. På 

frågan om det finns ett särskilt Christoffer Lundquistsound 

svarar han: 

– Det finns ju något slags ideal som låter konsekvent 

för mig, men som förmodligen andra inte hör, gissar jag. 

För artistens eget uttryck och låtarnas egen karaktär är 

ju mycket starkare än det producenten lägger till. Det 

är klart att det finns undantag. Phil Spector-producerad 

musik låter ju mer Phil Spector än exempelvis The Ronettes, 

men det är samtidigt ändå ovanligt. 

ATT PRODUCERA MUSIK handlar inte om att putsa och 

justera ljud i en dator för att skapa något som låter bra. 

För Christoffer Lundquist handlar det om att fånga ett 

magiskt ögonblick, där samtliga inblandade skapar något 

fantastiskt tillsammans här och nu. Ett tankesätt som blir 

mer och mer ovanligt i en musikbransch som domineras 

av ett tekniskt utrustningsfokus: 

– Den tekniska utvecklingen vad gäller den digitala 

inspelningstekniken strävar i hög grad efter att ta kontroll 

över musiken. Du kan gå in mer och mer i detalj och 

justera, flytta, ändra och klicka upp och ner och hit och 

dit. När man är klar tror man att ”Äntligen får vi kontroll 

så att vi kan få det perfekt!”, men det som händer är ju 

självklart tvärtom, musiken är ju borta. Det låter som 

musik, men det är inte musik. Musik måste innehålla den 

mänskliga mystiska dimensionen, annars är det inte musik, 

menar Christoffer Lundquist och refererar till 60- och 

70-talen, som en viktig tidsperiod då artister fortfarande 

bestämde själva över sin musik. Hit återvänder han ofta 

för att hämta inspiration. 

– Jag arbetar ju nästan bara analogt, dels för att jag 

tycker det låter bättre, dels för att det är enklare att spela 

och blir mindre arbete. Eftersom man spelar in på band 


13

istället för på dator, ser du inte musiken. Du kan bara 

lyssna på den vilket innebär att du får gå mycket på din 

egen känsla. Bästa sättet för att åstadkomma bra musik 

är att se till att ha kul, det ska inte vara så viktigt. Då blir 

skivorna bra. Om man efter en tagning ligger och garvar 

för att det är så roligt då är det bra, men har alla pannorna 

i djupa veck och är bekymrade då har man misslyckats 

med att skapa den här atmosfären som krävs. Ängslighet 

är den värsta kreativitetsdödaren som finns. 

ÄVEN OM DEN tekniska utvecklingen sprängt tidigare 

gränser både vad gäller att konsumera och skapa musik, 

har den också blivit en grogrund för en rädsla att det inte 

ska vara bra nog eller passa in. Denna rädsla har spridits 

till hela branschen. Detta märks särskilt hos unga artister: 

– De unga är vana vid att de endast behöver leverera 

lite ljud vid inspelningen och så sitter det en dominerande 

tekniker eller producent som sedan förvandlar 

alltihop till musik. Jag säger helt klart ”Nej tack, det tänker 

jag inte alls göra. Du måste ge mig någonting som är 

fantastiskt, annars blir det ingenting.” Jag har provat hur 

många gånger som helst att gå in och ratta och skruva och 

korrigera lite grand och tänkt ”Jamen, det kanske man 

kan göra, det är inte så petnoga”, men det går inte. Det 

enda som händer är att det blir sämre, säger Christoffer 

Lundquist. 

CHRISTOFFER LUNDQUISTS KONCEPT är enkelt. Vägen 

från en idé till en färdig låt får inte vara för lång. Det är 

i samarbete med andra som det där magiska kan uppstå 

även om en tagning kan låta konstig, surt och falskt. Den 

mänskliga faktorn är avgörande för slutresultatet och man 

måste våga ta ut svängarna och släppa taget. Det är också 

viktigt att den kreativa processen hålls stängd för utomstående, 

vilket ibland kan vara svårt: 

– Ingen annan än de som är med i processen ska egentligen 

få höra något innan allting är färdigt. Det är till och 

med farligt att göra en slaskmix för sin man eller fru, utan 

jag tycker det är viktigt att ha sin kreativa bubbla intakt 

tills allting är färdigt. Då får man spräcka den och låta 

världen få ta del av det man skapat, menar han. 

Christoffer Lundquists redan så tydliga inriktning blir 

ännu tydligare när vi kliver in i studion, som är placerad 

ute i en gammal lada på gårdsplanet. Här har han tillsammans 

med sin fru, som är arkitekt, byggt upp sin värld 

där han kan skapa musik på sitt sätt. På en av träväggarna 

hänger ett tjugotal gitarrer av olika slag och nedanför på 

plankgolvet, delvis täckt av gamla trasmattor, står mickar 

uppställda i väntan på en ny inspelningsession. Det blir 

plötsligt väldigt enkelt att föreställa sig hur det där magiska 

ögonblicket kan uppstå i ett rum som detta. 

Efter sedvanlig fotografering – under vilken Christoffer 

Lundquist börjar spela på en välanvänd och snyggt 

patinerad akustisk gitarr av märket Kalamazoo, tydligen 

en föregångare till Gibson – får vi oss en snabb rundtur 

i studion före avfärd. Här finns alla typer av instrument, 

de flesta daterade till 50-, 60- eller 70-talen: orglar, maxophone, 

vibra chime, trummor, thermine etc. Christoffer 

Lundquist befinner sig onekligen i sin naturliga miljö här 

ute. Och vad kan vara mer naturligt än att det är just han 

som blivit tilldelad Sir George Martin Music Award 2011. 

Sir George Martin Music Award 

Sir George Martin Music Award är på 100 000 kr 

och sponsras av Sparbanken Öresund. Den 2 maj 

kommer det att delas ut vid en stor galakväll på 

Palladium i Malmö. Biljetter kan köpas via Kulturcentralen, 

040–10 30 20 

Priset kan delas ut till en person som har verkat i 

Sir George Martins anda som producent, kompositör, 

arrangör, dirigent eller musiker. Pristagaren 

ska vara en (eller flera) fysiska personer bosatta i 

Skåne och/eller ha utfört sin gärning i Skåne. 

”Eftersom att man spelar in på band 

istället för på dator, ser du inte musiken. 

Du kan bara lyssna på den, 

vilket innebär att du får gå mycket på 

din egen känsla.” 


15

Unga brassare 

tar ton på 

Brassfestival 

Över 150 skånska barn och ungdomar deltog i Brassfestivalen 

som gick av stapeln en lördag i slutet av 

januari. Årets gästlärare var Nisse Landgren som höll i 

en workshop om improvisationsteknik. 

Text Lovisa Jones Foto Leif Johansson & Lovisa Jones 

FÖR ANDRA ÅRET I RAD i rad anordnades 

Brassfestivalen på Musikhögskolan 

i Malmö i samarbete med 

Musik- och kulturskolor i Skåne. 

Dagen inleddes tidigt på lördagsmorgonen 

med gemensam uppvärmning i 

Rosenbergsalen tillsammans med Bo 

Nilsson, trumpetlärare på Musikhögskolan 

och Nisse Landgren. Därefter 

gick eleverna vidare till sina respektive 

workshops. Före lunch höll Sixten 

Nordström, välkänd profil inom den 

klassiska musiken, en spännande och 

engagerande föreläsning och lyssningstimme 

för de äldre eleverna. Det 

presenterades en palett med smakprov 

på brassmusik från olika tider. De 

yngre deltagarna gick på en teaterföreställning 

av och med studenter på 

musiklärarutbildningen. 

ANN-CHARLOTTE CARLÉN är utbildningsledare 

vid musiklärarutbildningen 

och har varit med och drivit Brassfestivalen 

ända från starten. Det var 

2008 som Musik- och kulturskolor 

i Skåne tog kontakt med Musikhög- 

skolan för att se hur man tillsammans 

kunde utveckla sitt samarbete. 

– Brassfestivalen är ett resultat av 

det här samarbetet som inleddes för 

två år sedan. Vi såg att vi tillsammans 

borde göra något för att få fler barn 

och ungdomar att både börja och 

fortsätta spela brassinstrument i Skåne. 

Tillsammans utformade vi Brassfestivalen. 

Ann-Charlotte Carlén är 

mycket nöjd med årets arrangemang. 

– Responsen vi har fått, både förra 

året och den här gången har varit 

fantastisk. En kulturskola i Halland 

hörde av sig och undrade om de också 

fick vara med trots att de inte tillhör 

Skånes Musik – och kulturskolor. 

De kom med ett tiotal ungar. Många 

uppskattar verkligen att vi bjuder 

in till en sådan här dag där eleverna 

får möjlighet att träffa duktiga pedagoger. 

Det var såväl pedagoger och 

lärare från Musikhögskolan som från 

Musik- och kulturskolor i Skåne. 

Meningen är att de ska ta med sig den 

här ”wao”-känslan hem och känna när 

dagen är slut att det är jättehäftigt att 

spela. Det betyder ju så mycket att få 

träffa andra som delar samma intressen 

som vad man själv har. 

NÅGOT SOM OCKSÅ var uppskattat var 

mötet med de studenter från Musikhögskolans 

musikerutbildning och 

musiklärarutbildning som hjälpte till 

under dagen. Studenterna var med 

och ledde och undervisade i olika 

workshops och ledde även egna workshops. 

Vid den avslutande konserten 

i Rosenbergssalen var alla samlade 

och spelade några inövade låtar som 

förberetts under dagen. Nisse Landgren 

spelade tillsammans med barnen 

och ungdomarna och studenter från 

jazzutbildningen kompade på piano, 

trummor, gitarr och bas. 

På konserten framträdde också 

grupper från ett par musik- och kulturskolor 

med sina brassensembler. 

Ann-Charlotte Carlén ser gärna 

en vidareutveckling av Brassfestivalen 

och gärna att konceptet anammas 

inom andra instrumentgrupper. Samarbetet 

med Musik- och kulturskolor i 

Skåne kommer att fortsätta, men om 

det blir en tredje festival nästa år är 

för tidigt att säga. Men en sak är Ann- 

Charlotte Carlén helt säker på: 

– Det levande mötet mellan människor, 

det är receptet för utveckling. 

Det är då vi har möjlighet att växa 

och gå framåt. 

Nisse Landgren inspirerade 

och improviserade. 


17

Improviserande 

inspiratör 

Nisse Landgren, en av Sveriges främsta jazzmusiker, 

besökte Brassfestivalen på Musikhögskolan 

i Malmö för att inspirera och dela med sig av sin 

erfarenhet. Live fick en pratstund med denne 

mångfacetterade artist mellan två workshops. 

Text Lovisa Jones Foto Leif Johansson & Lovisa Jones 

NISSE LANDGREN BÖRJADE sin musikaliska 

bana med att spela trummor. 

Det blev dock en kortlivad karriär 

när hans spelande skrämde slag på 

korna hemma på gården i Värmland. 

Istället gick han över till trombon och 

gjorde sin trumpetspelande pappa och 

bröder sällskap i den lokala mässingsorkestern. 

500 skivor senare och ett 

oräkneligt antal timmar i den svenska 

musikexportens tjänst fortsätter han 

att inspirera andra musiker. 

– Jag vill gärna visa att du kan spela 

brassinstrument på så många olika 

sätt. Om du vill kan du spela vilken 

musik som helst och välja dina toner 

själv vilket är bra om man vill frigöra 

sig från tvånget att läsa noter, berättar 

Nisse Landgren under några lediga 

minuter i Musikhögskolans café. Han 

har precis lärt ut en sextonstämmig 

polska, "Lapp-Nils", till en grupp 

trombonister. 

– Jag gör gärna sådana här gig där 

jag kan få vara med att inspirera ungarna. 

Det är kul att se hur de hanterar 

musiken och hur de försöker få ljud 

i grejerna. Tyvärr är det ju inte självklart 

för barn och unga att lira blåsinstrument 

idag. 

Brassintrumentets roll har definitivt 

förändrats i samhället. Från att tidigare 

nästan enbart ha använts inom 

det militära är instrumenten naturliga 

inslag inom de flesta musikgenrer. 

– När jag växte upp spelade man 

aldrig pop- och rockmusik om man 

spelade trombon. Idag är det mycket 

mer accepterat att gå över gränserna 

och det är ju då musiken har störst 

chans att utvecklas, anser Nisse Landgren. 

Många gånger har han fått uppleva 

hur hämmande det kan vara att bli 

stoppad i ett fack: 

– Ganska tidigt i min karriär insåg 

jag att jag fick ordna egna spelningar 

Nisse Landgren 

Till en början var Nisse Landgren 

en klassisk trombonist, men utvecklades 

så småningom till en 

mångfacetterad improvisatör med 

en karaktäristisk spelstil. Förutom 

jazzen är Nisse Landgren verksam 

inom rock, soul, pop och hip-hop. 

Han har medverkat på mer än 500 

skivor och samarbetat med sven- 

om jag skulle få en chans att nå ut 

med min musik. Jazzklubbarna tyckte 

att jag var för rockig medan rockklubbarna 

å sin sida ansåg att jag var för 

jazzig. 

Brinner man för något och tror på 

det man gör då kan man göra vad som 

helst, oavsett genre. 

– När du jobbar med unga och 

barn är det viktigt att få dem att 

känna att det de gör är kul och att låta 

dem välja själva. Visa att de kan spela 

på olika sätt, avslutar Nisse Landgren 

innan han går tillbaka till Rosenbergsalen 

för att hålla sin sista workshop 

– i improvisationsteknik. 

ska och internationella artister som 

ABBA, Herbie Hancock och Wyclef 

Jean. 1983 släppte han sitt debutalbum 

”Planet Rock”. Idag leder 

Nisse sitt eget band Funk Unit som 

turnerar världen över. Funk Unit är 

nominerade till Sveriges Radio P2:s 

musikpris Jazzkatten 2011 i kategorin 

årets grupp. 


19

Internationellt 

Tema 

Gitarr 

Musikhögskolan i 

VENEDIG 

En magsjuk solist, en försvunnen tubaist och en stad som 

ständigt sjunker. 

I höstas var Musikhögskolan i Malmö inbjudna till 

Venedigbiennalen – världens största festival för nutida musik. 

Live hängde med och fann ett gäng musiker med mer energi 

än ett elverk. 

Text Ellen Skärstrand Foto & montage Gustaf Johansson 


21

Venedig, mer känd som 

romantikens huvudstad. 

Miljontals turister 

vallfärdar hit varje år 

för att uppleva stadens 

berömda arkitektur, grönblå kanaler 

och poetiska atmosfär. Men staden 

är minst lika känd för sin kultur och 

det internationella konstarrangemang 

som går under namnet Venedigbiennalen. 

På den lilla ö som labyrintstaden 

Venedig samlas konstformer såsom 

teater, dans, arkitektur och musik 

varje år för att underhålla världens 

kulturturister. 

Kanske är biennalen mest känd för 

filmfestivalen som drar de stora Hollywoodkändisarna 

till staden. Men 

bland klassiska musiker förknippas 

biennalen mer med Igor Stravinskij 

än med Brad Pitt. 

Så vad gör ett gäng svenska musikstudenter 

i denna ”ökända” stad? 

VITSIGT. Håkan 

drar ett typiskt 

musikerskämt 

för studenterna. 

SLANG. Tubaisten 

Niklas visar upp sin 

trädgårdsslang som 

han övar med. 

KULISS. Venedigs 

gränder känns 

bekanta från en rad 

olika filmer. 

Egentligen är det tack vare en man, 

Luca Francesconi. Den italienske 

tonsättaren och professorn har sedan 

2008 varit ansvarig för utformningen 

av musikfestivalen. Han har också 

varit professor vid Musikhögskolan 

i Malmö sedan 2003 och det är han 

som bjudit in studenterna till årets 

biennal. 

”Men var är Niklas? 

Blickarna söker vilt efter spår 

av den försvunna tubaisten, 

men utan resultat.” 

Två konserter ska ges på biennalen. 

En med skolans slagverksensemble 

och en med blåsorkestern. Inte ett 

enda stråkinstrument finns med på 

resan, de skulle istället spela i Karlskrona 

denna veckan. 

Redan på flygplatsen i Venedig 

börjar slagverkarna trumma på knäna 

och diverse föremål som har oturen 

att finnas i närheten. Stämningen 

är god och förväntningarna ligger i 

luften. Så fort alla funnit sitt bagage 

bär det av mot Venedig i taxi... båttaxi 

naturligtvis, eftersom båt är det enda 

fordon som kan ta sig fram i staden. 

Turnéledaren Johan Jeppsson vakar 

över studenterna som en herde över 

sina får. Han har planerat den här 

resan i över ett år. 

– Jag var här förra hösten för att 

rekognoscera så att allt ska fungera nu 

när vi väl är här, berättar han. 

Han är mest nöjd med att alla instrument 

fick lov att tas ombord på flyget 

som handbagage. De större slagverksinstrumenten 

har skolans vaktmästare 

Per Lundin kört hela vägen ner. 

– Det krävs mycket pusslande, men 

det är en god känsla när allt faller på 

plats. Fast det kommer att vara skönt 

när vi väl sitter på planet hem, säger 

Johan och skrattar. 

Väl framme vid hotellet medan alla 

väntar på sina rum utbrister någon 

”Men var är Niklas?”. Blickarna söker 

vilt efter spår av den försvunna tubaisten, 

men utan resultat. Det visar 

sig senare att taxichaufförerna vägrat 

att ta ombord hans tuba, med förklaringen 

att båten kommer att sjunka. 

Niklas och tuban anländer först två 

timmar senare efter att han åkt runt 

hela Venedig tillsammans med den 

lettiska radiokören. 

– Jag fick i alla fall se hela staden, 

”Studenterna är fruktansvärt 

arbetsvilliga, det blir ju ofta 

långa arbetsdagar.” 

FÄRDIGHET. Läraren 

Lennart Gruvstedt 

hjälper studenterna 

under genrepet. 

Vartenda slag måste 

stämma på konserten. 

berättar Niklas Dahlstrand och skrattar 

när vi träffar honom vid ett senare 

tillfälle. 

– När chauffören fick syn på mitt 

tuba-case började han gestikulera med 

armarna och skrika på italienska ”impossible, 

impossible” och sedan gaddade 

alla taxichaufförer ihop sig mot 

mig. Ingen ville köra mig och tuban 

in till stan! Men som tur var så löste 

det sig till slut. 

Nästa dag är det tidiga repetitioner 

för slagverkarna som 

har sin konsert på kvällen. 

Ensemblen består av ett 

gäng grabbar som spelat ihop länge 

och som känner varandra väl. 

– Vi är nästan som en liten familj, 

berättar Andreas Vettefors. 

Deras lärare Lennart Gruvstedt är 

med för att hjälpa till och dirigera i 

den mån det behövs. Under genrepet 

talar han till eleverna på ett trumspråk 

som är helt obegripligt för utomstående, 

men killarna fattar direkt. 

– Studenterna är fruktansvärt 

arbetsvilliga, det blir ju ofta långa 

arbetsdagar. De vill väldigt mycket 

allihop, berättar Lennart. Det är han 

som är ansvarig för kvällens repertoar. 

– Festivalen hade ju en del önskemål, 

bland annat ville de att vi skulle 

Venedigbiennalen 

n Venedigbiennalen är en 

internationell utställning för samtida 

konst. Den första biennalen hölls 1895 

och innehöll då endast konst, på senare 

tid har även arkitektur, dans, teater, film 

och musik lagts till i programmet. 

n Den första festivalen för modern musik 

på biennalen ägde rum 1930. Mellan den 

23 september och 2 oktober 2010 hölls 

den 54:e musikfestivalen som gick under 

namnet ”Don Giovanni and the man of 

stone”. 

n Musikfestivalen innehåller både 

konserter, seminarium, workshops och 

installationer. Höstens program kunde 

stoltsera med hela 27 världspremiärer. 

n Sedan 2008 har festivalen varit under 

ledning av den italienske tonsättaren och 

professorn Luca Francesconi. 


23

Emil Fåglefelt 

Håkan Hardenberger 

Filip Draglund och Julia Sigova 

Alica Tserkovnaja 

Slagverksorkestern 

spela moderna stycken skrivna av 

svenska komponister. Det är därför vi 

spelar bland annat Sven-David Sandström 

och ett nytt stycke av Tobias 

Broström, som själv gick på Musikhögskolan 

för några år sedan. Sedan 

har vi ju valt dessa stycken för att vi 

gillar dem såklart. 

”Håkan får oss att få fram 

väldigt speciella klanger. 

Han säger saker som andra 

dirigenter inte säger...” 

Lennart har varit lärare på Musikhögskolan 

i Malmö i cirka 30 år. Han 

ser det som sitt ansvar att skapa en 

kreativ och stimulerande miljö för 

studenterna. 

– Mitt jobb är egentligen redan 

gjort, nu är det upp till studenterna 

att göra bra ifrån sig i kväll. Fast det 

är ju lite tråkigt att inte spela själv 

förstås. 

Klockan börjar närma sig 

sex och publiken tar plats i 

den mörka konsertlokalen. 

Salongen är nästan fullsatt när slagverkarna 

äntrar scenen. Det blir en 

konsert fylld av energi och spelglädje. 

I sista stycket ökar intensiteten och 

det känns nästan som att taket lyfter. 

Vid middagen efter konserten möts 

slagverkarna av applåder och bravorop 

från den övriga orkestern. De är själva 

nöjda med konserten och ser nu fram 

emot en trevlig kväll i Venedig. Den 

varma sommarkvällen är en välkommen 

omväxling från det svenska höstvädret. 

Nästan alla har anekdoter om hur 

de gått vilse i staden. Det är inte så 

konstigt, att gå vilse i det invecklade 

pussel som Venedig påminner om är 

oundvikligt, och kartor är inte till 

någon större hjälp. 

– Jag fick reda på att vi skulle spela 

här via ryktesvägen, och trodde först 

inte på det. När jag förstod att det var 

på biennalen kändes det överväldigande, 

berättar trombonisten Martin 

Chorell. 

– Ja, här är ju de största namnen, 

fyller Nils Carlsson i. 

När vi sitter och snackar runt middagsbordet 

kommer diskussionen in 

på framtiden och den dystra arbetsmarknaden. 

– Jag vet faktiskt inget annat yrke 

där man utbildar sig så länge, och lägger 

ner så mycket tid på att öva, och 

sedan får så dåligt betalt. Jag menar de 

flesta började ju när de var runt 6-7 

år gamla, och övar varje dag, berättar 

Filip Draglund. 

– I Italien är det annorlunda. Här 

anses det väldigt fint att spela och det 

finns fler möjligheter. Men som utomstående 

är det svårt att komma in. Jag 

hade gärna flyttat hit, men då skulle 

jag väl bara stå på Marcusplatsen och 

spela Gudfadern, fortsätter han. 

För många är drömmen att få en fast 

anställning i en orkester. Men vissa 

vill ta ännu ett steg ut i strålkastarljuset. 

Julia Sigova är 28 år gammal men 

har spelat piano sedan hon var 6 år. 

Hon är snart färdig på diplomutbildningen 

vid Musikhögskolan 

i Malmö, en utbildning för de som 

vill bli solister. ”Det är hon som är 

stjärnan”, säger en av studenterna om 

Julia. På morgondagens konsert har 

hon ett viktigt solo. 

– Jag har lyssnat väldigt mycket på 

det här stycket, och övat rent tekniskt 

i ungefär en månad. Det är ganska 

komplicerat faktiskt, men det kommer 

nog att gå bra. 

Julia har redan hunnit spela tillsammans 

med Malmö Symfoniorkester, 

något hon hoppas få göra mer i 

framtiden. Nu är hon mest glad över 

att få jobba tillsammans Håkan Hardenberger. 

– Han är väldigt inspirerande, och 

har verkligen spelat en stor roll för 

min karriär. 

Hans namn kommer ofta på tal när 

man pratar med studenter, och alltid 

i goda ordalag. Biennalens program 

beskriver honom som ”perhaps the 

greatest soloist of our time”. 

– Håkan får oss att få fram väldigt 

speciella klanger. Han säger saker som 

andra dirigenter inte säger, eller inte 

tänker på, säger Karin Brodin som 

spelar horn i orkestern. 


25 

Leyla Peker & Anne Sophie Broholt Jensen 

SOLE MIO. Venedig är känt för sina klassiska 

gondoler. Men numera används de endast för 

att köra turister. En timmes tur runt kanalerna 

kostar cirka 1 000 kronor.

EPILOG. Sista kvällen 

med gänget, i alla fall 

i Venedig. Hemma 

i Malmö väntar nya 

konserter och fler 

repertitioner. 

– Men ibland kan det vara lite jobbigt 

att ha en världsstjärna som lärare, 

man blir ju lite nervös. Jag menar man 

respekterar ju honom som musiker så 

oerhört mycket, han säljer ju till och 

med skivor, berättar Nils Carlsson. 

Tidigt nästa morgon fylls korridorerna 

på vårt dåligt ljudisolerade 

hotell med skalor 

och harmonier. Blåsorkestern är uppe 

tidigt och värmer upp. Under repetitionerna 

i konsertlokalen är koncentrationen 

hög, och studenternas 

blickar är spända i partituret. 

Alica Tserkovnaja har all anledning 

att vara nervös. Hon ska börja 

hela konserten med ett flöjtsolo, och 

för hennes del har resan inte börjat i 

turens tecken. 

– Jag låg och spydde hela dagen 

igår, det var riktigt hemskt. Men idag 

mår jag bättre, fast jag har fortfarande 

inte kunnat äta något. Det är lite jobbigt 

eftersom jag har svårt att nå mitt 

stöd när magen är tom. Alica började 

spela flöjt när hon var 10 år gammal, 

nu läser hon masterutbildningen på 

”När jag såg mitt namn 

på hemsidan kändes det 

helt sjukt. Det är en stor 

bekräftelse...” 

Musikhögskolan. 

– Jag trivs jättebra på skolan, vi 

har en väldigt bra sammanhållning i 

flöjtklassen. Det finns annars mycket 

konkurrens inom musikbranschen, 

men på skolan känns det som vi har 

en genuin kamratskap där alla kan 

slappna av och vara sig själva. Musiken 

förenar ju oss, vi kämpar alla mot 

samma mål. 

När Alica fick veta att hon skulle 

spela ett solo på Venedigbiennalen 

blev hon överlycklig, samtidigt som 

hon visste att det innebar ett stort 

ansvar. 

– När jag såg mitt namn på hemsidan 

kändes det helt sjukt. Det är en 

stor bekräftelse, och ett tecken på att 

mina lärare litar på mig och ser min 

potential. Sen är det ju en bonus att få 

njuta av den här vackra staden också, 

berättar hon och ler. 

Efter genrepet träffar vi en stressad 

Håkan Hardenberger. Han känner 

sig nöjd med morgonens repetition, 

och har en bra känsla inför kvällens 

konsert. 

– Studenterna är nog lite nervösa. 

Det är en svår repertoar, jag vill ju att 

de ska lära sig något, säger Håkan och 

skrattar gott. 

– Det är otroligt vackra stycken, 

inget av dem har en enda ton i onödan. 

Och gemensamt för de fem 

kompositörerna är att de inte är rädda 

för att utforska icke konventionella 

klanger. 

Det har varit hårda och långa 

repetitioner för orkestern före resan. 

Håkan ser det som sin uppgift att 

förbereda studenterna professionellt. 

– Jag blir aldrig nöjd. Jag vill att 

studenterna ska vänja sig vid höga 

krav och ett högt tempo, och finna 

lyckan i det. Det är ju det som är det 

vackra med musik, det finns alltid en 

till dörr att öppna. 

– Det är också viktigt att de lär sig 

skilja på förberedelse och utförande, 

så att de inte övar under själva konserten 

utan verkligen vågar lira när 

det gäller. Då finns det inte tid för 

självkritik. 

Håkan har själv konsert i London 

om några dagar, och all ledig tid går 

därför till att öva. Men en sak ska 

han i alla fall hinna se medan han är 

i Venedig. 

– Jag ska hälsa på Stravinskij i eftermiddag, 

han ligger ju begravd här. 

rkestern stämmer instrumenten 

i det kvalmiga omklädningsrummet. 

Snart dags 

för konsert. Publiken bjuds på en 

finstämd modern musikupplevelse, 

och trots att studenterna hoppats att 

fler människor skulle komma så är de 

ändå totalt sett nöjda. 

Efter konserten samlas orkestern 

för en avslutningsmiddag. Nu har 

nerverna äntligen släppt och alla kan 

njuta av Venedig fullt ut. Det dröjer 

inte länge förrän bestick klirras mot 

glas. Dags för tal, och Håkan Hardenberger 

är först ut. 

– Jag brukar tänka på livet som en 

hiss, och vissa personer åker med i 

hissen. Och jag är hedrad att få dela 

hissen med er igen. Det är inte varje 

dag man får spela med en så fantastisk 

orkester. 

Håkans tals följs av jubel och applåder, 

och middagen fortsätter i sitt 

muntra tema. Ljudnivån i lokalen stiger 

ständigt, och serveringspersonalen 

springer omkring som stressade höns. 

När maten är uppäten och bottnen 

på glasen börjar synas ställer sig Filip 

Draglund upp. 

– Det är inte är lätt att organisera 

en turné, men en man har gjort det. 

Det är han som har sett till att vi fått 

mat varje dag. För en gångs skull Johan, 

ställ dig i ljuset! 

Applåderna tycks aldrig vilja tystna, 

och det blir inte bättre när Johan frågar 

om alla vill ha efterrätt. Middagen 

avslutas så på äkta italienskt vis, med 

tiramisu och espresso. Festen fortsatte 

sedan långt in på småtimmarna, men 

detaljerna kring det bör nog helst inte 

återberättas i denna tidning. 

En sak är i alla fall säker, romantiska 

gondolturer i all ära, men Venedig 

bör helst upplevas tillsammans med en 

blåsorkester och ett gäng slagverkare. 


27 

O 

Repertoar : Blåsorkester 

Dirigent – Håkan Hardenberger 

n Claude Debussy – Syrinx (1913, 3’) 

Flöjt – Alica Tserkovnaja 

n Igor Stravinskij – Symphonies of Wind Instruments 

(1920 - reviderad 1947’ 9) 

n Olivier Messiaen – Oiseaux Exotiques (1955-56, 

16’) 

Pianoforte – Julia Sigova 

n Toru Takemitsu – Garden Rain (1974, 8’) 

n Magnus Lindberg – Gran Duo (1999- 2000, 20’) 

Repertoar : Slagverk 

Dirigent – Lennart Gruvstedt 

n John Cage – Second Construction (1940, 6’) 

n Tobias Broström – Ombra (2009, 10, 10’) 

n Alejandro Vinao – Estudios de Frontera 

(2004, 17’) 

n Sven-David Sandström – Drums (1980, 15’) 

”Jag vill att studenterna ska 

vänja sig vid höga krav och 

ett högt tempo, och finna 

lyckan i det. "

Nya konsertsalen 

ger rum åt 

akustiken 

Text Lovisa Jones 

Foto Leif Johansson 

LÄNGST BAK I SALEN tronar den. Bruno Lil- 

jefors tavla "Lyftande svanar" som skänktes 

av Einar Hansen 1982. Då låg här vad som 

genom åren kommit att bli "gamla biblioteket" 

i folkmun. Nu har bokhyllorna åkt 

ut och Musikhögskolan har istället fått en 

ny konsertsal särskilt anpassad för akustisk 

musik. Akustikern Johan Olav Wesström 

har därför haft en avgörande roll under 

det två år långa renoveringsarbetet. Salen 

ger utrymme för en publik på ca 60 personer. 

Tanken är att Liljeforssalen ska bli en 

ny mötesplats, som ska kunna användas i 

många olika mindre sammanhang. 

Under invigningen i september förra året 

fick den nästintill fulltaliga publiken ett 

smakprov på hur en konsert i Liljeforssalen 

kan upplevas. Håkan Rydin (piano), Hans 

Andersson (bas) och Olle Dernevik (trummor) 

bjöd på sköna jazzlåtar. Sångerskan 

Sara Willén och pianisten Conny Antonov 

improviserade fram en bebjublad "miniopera" 

på stående fot, där publiken fick vara 

med och styra handlingen. Invigningen avslutades 

med att folkmusikstudenterna Brita 

Björs (sång) och Fredrik Ohlson (gitarr) 

framförde ett par traditionella folkvisor. 

Gitarren 

– den stora kärlekshistorien 


29

Halsen på Mats nya gitarr är upphöjd, vilket gör 

att han utan problem kommer åt de allra högsta 

tonerna på greppbrädan. 

Den brasilianska gitarren har sju strängar, den 

sjunde är en bassträng som ofta stäms i C eller H. 

"Jag slås ofta av att gitarren finns 

med som en naturlig ingrediens i så 

många musikgenrer." 

Claes Ottelid kommer till vårt 

möte med en 20 år gammal spansk 

flamencogitarr i en svart gigbag på 

ryggen. Mats Andersson bär med 

sig en splitter ny brasiliansk klassisk 

gitarr i ett vitt formgjutet gitarrcase. 

De ska nu berätta om sina instrument, 

varför de valde dem och vad 

gitarrerna betyder för dem och deras 

musik. 

– Jag rör mig ständigt mellan 

olika musikgenrer, men i slutändan 

är det gitarren som är konstant, 

konstaterar Claes Ottelid. På sätt 

och vis blir gitarren den stora kärlekshistorien. 

Han har profilerat sig på senare år 

genom att spela svensk folkmusik på 

flamencogitarr. Han spelar även ren 

flamenco, argentinsk tango, svenska 

visor och klassisk gitarr. Till dags 

dato har han hunnit spela gitarr i 

48 år, eller om det rentav är 49 år. 

Och han gör det med samma glöd 

för musiken som förr om åren. 

– Ju mer man håller på med ett 

instrument, desto mer outtömligt 

blir det. Jag har insett att jag aldrig 

kommer att hinna fördjupa mig i 

alla de saker som intresserar mig när 

det gäller gitarren. Jag brukar säga 

till mina studenter att de gjort klokt 

i att välja musik, för musiken tar aldrig 

slut under ens livstid. 

Mats Andersson har inte valt musiken 

– det är musiken som valt honom, 

menar han. Mats spelar främst i den 

brasilianska musiktraditionen och 

även improviserad jazz. Han har spelat 

i snart 27 år, varav 15 år på klassisk 

gitarr i den brasilianska traditionen. 

Innan dess var det mest elgitarr och 

jazz. 

– Att jag hittade fram till den klassiska 

gitarren kan jag tacka den brasilianska 

musiken för. Den brasilianska 

musiktraditionen är inte noterad i 

samma utsträckning som klassisk 

gitarrmusik, utan det finns ett stort 

utrymme för improvisation – precis 

som inom jazzen. 

– Jag slås ofta av att gitarren finns 

med som en naturlig ingrediens i så 

många musikgenrer. Gitarren är ett 

fantastiskt instrument – att du kan 

uttrycka dig på så många sätt med ett 

och samma instrument, och så handlar 

det ändå bara om sex strängar! 

VÄGER FÖRBLUFFANDE LITE. Dags att 

kolla gitarrerna! Claes Ottelid plockar 

fram sin flamencogitarr. Den är mindre 

och tunnare än en vanlig klassisk 


31 

Tema 

Gitarr 

När proffsen själva får välja 

Vilken är din personliga favoritgitarr? Vi bestämde möte med Claes Ottelid 

och Mats Andersson – båda gitarrlärare vid Musikhögskolan i Malmö, 

utövande frilansmusiker och mycket skickliga på sina instrument. 

Text Björn Lundqvist Foto Leif Johansson 

Flamencogitarren har ofta ett tunt slagskydd 

på locket, eftersom man ofta slår med fingrar i 

locket när man spelar flamenco. 

gitarr och väger förbluffande lite. Den 

är byggd av den kände gitarrbyggaren 

José Lopez Bellido i Granada (ej att 

förväxla med brodern Manuel Bellido 

och dennes son Jesús). Den har 

cypress i rygg och sidor samt gran i 

locket. Flamencogitarren har i allmänhet 

ett tunnare lock, vilket ger gitarren 

dess typiska bett i klangen. Den 

har även ett tunt slagskydd på locket, 

en så kallad golpeador efter flamencotermen 

golpe som betyder slag. Det 

ingår i traditionell flamencoteknik att 

slå med fingrarna mot locket. 

– Jag bestämde mig för att köpa en

"Locket är av cederträ med sarg och botten 

av indisk jakaranda. Han har även fått en 

kondensatormikrofon installerad i gitarren 

och därtill en piezomikrofon under stallet." 

flamencogitarr 1989, sedan jag suttit 

hemma och lyssnat på Paco de Lucia 

och insett att hans gitarrljud inte gick 

att finna i min egen klassiska gitarr, 

säger Claes. Jag behövde helt enkelt 

en flamencogitarr! 

– Min flamencogitarr har en slankare 

klang och snabbare, mer direkt 

attack. En klassisk gitarr kan i bland 

kännas som en flygel, som en oceanångare 

som måste ta god tid på sig 

för att kunna vända runt hörnen. Jag 

minns min egen kommentar när jag 

satt och provspelade hos José Lopez 

Bellido: ”Det känns som att den provocerar 

fram ett mer rytmiskt spel”. 

Det kanske var det jag var ute efter. 

Att jag sedan skulle spela flamenco 

blev bara en effekt av det hela. 

SJUNDE STRÄNGEN FIN MEDELVÄG. 

Mats Anderssons har inte haft sin 

gitarr mer än en månad när han visar 

upp den. Han var över och hämtade 

den i Rio de Janeiro. Gitarren kommer 

från den välrenommerade gitarrbyggaren 

Lineu Bravo i Sao Paolo, 

som bygger instrument i den brasilianska 

traditionen. Mats fick vänta 

på gitarren i ett och ett halvt år. 

Det som är typiskt för Mats brasilianska 

gitarr är att den har en sjunde 

sträng som han stämmer i C eller i 

vissa fall i H. Han behöver denna 

extra bassträng eftersom han spelar så 

pass mycket musik utan basister. 

– En sjunde sträng tillför en ny 

dimension till spelet, framför allt i 

ackompanjemang och är en tillgång 

när jag skriver arrangemang. 

När Mats beställde gitarren specificerade 

han träslaget i gitarren och beställde 

en greppbräda som är upphöjd 

i förhållande till locket. 

– Med upphöjd greppbräda får 

jag en effekten av en cut-away, utan 

en cut-away som påverkar gitarrens 

kroppsform och akustiska klang. 

Locket är av cederträ med sarg och 

botten av indisk jakaranda. Han har 

även fått en kondensatormikrofon 

installerad i gitarren och därtill en 

piezomikrofon under stallet. 

ÅLDRAS TILLSAMMANS Är det inte 

känsligt att köpa ett så avancerat instrument 

på distans utan att kunna 

provspela innan du slår till? 

– Jo, men jag hade möjlighet att 

prova två likadana gitarrer innan jag 

Mats Andersson har just hämtat hem sin nya brasilianska 

gitarr, byggd av den kände gitarrbyggaren Lineu 

Bravo i Sao Paolo. 

beställde, så jag visste vad jag skulle 

få. Stränghöjden är ofta ett känsligt 

ämne, men jag fick den rätt från 

början. Annars är jag inte rädd för att 

mixtra själv med mina gitarrer. 

Mats vet att det kommer att bli en 

livslång kärlek mellan honom och den 

nya gitarren. 

– Jag kan spela vad som helst på 

den här gitarren. Jag har haft andra 

sjusträngade gitarrer, men de kommer 

inte i närheten av denna. Nu har jag 

en mångsidig gitarr med tydlig och 

Claes Ottelid med sin spanska flamencogitarr från 

Granada. Med den har han spelat in Gitarrpolska, en 

uppmärksammad cd med svensk folkmusik. 

klar klang – ett instrument som jag 

kan åldras med. Allt föll på plats. Det 

känns helt rätt! 

BÄTTRE KLANG MED TIDEN. Claes instrument 

är en traditionell flamecogitarr 

som även har en lyrisk kapacitet. 

Därför kan han använda den till allt 

han spelar. 

– Det är nästan den enda gitarr 

jag använder, men den har inte den 

enorma pondusen i basen och det där 

nobla som en del klassiska gitarrer 

har. Det hoppas jag få med min nästa 

gitarr som jag väntar på. 

Han har nämligen beställt en klassisk 

gitarr av den kände svenske gitarrbyggaren 

Per Hallgren i Gråbo utanför 

Göteborg. Det var för tre år sedan. 

Han får vänta två år till innan gitarren 

är leveransklar... 

Klangen i Claes flamencogitarr har 

blivit bättre och bättre med åren. 

Gitarrer som är försedda med granlock 

mognar och behåller sin klang i 

många år. 

– Gitarrer av cederträ är mer färdiga 

i klangen redan från början, men 

anses bli slutspelade tidigare än de 

med granlock. Man talar om materialutmattning 

i andra sammanhang och 

så är det nog med trä också som är ett 

levande material. Strukturerna i träet 

förändras och träet blir liksom hårt 

och oböjligt. En av de mest vackert 

klingande gitarr jag någonsin hört var 

en Hausergitarr från 1936 – det anses 

vara mycket gammalt för en gitarr. 

PRISER OCH NAGLAR. Specialbyggda 

gitarrer betingar höga priser. Söker 

man på nätet sätts priserna ofta inte 

ut – ”Ring och fråga” står det bara. 

Claes tror han kan få 35 000 kr för 

sin gitarr om han skulle vilja sälja den, 

medan en ny säkert kostar 60 000 

kronor. Mats fick ge 40 000 kronor 

för sin Lineu Bravo. 

Hur spelar man på sådana här exklusiva 

instrument – med naglar eller 

fingertoppar? 

– Ska man använda naglar ska de 

vara mycket välvårdade, annars kan 

det lika gärna vara, säger Claes. Jag 

skulle önska att jag kunde kombinera 

teknikerna, att jag kunde dra in naglarna 

som klor och bara spela med 

fingertopparna när jag kände för det. 

– Jag spelar med naglarna och är av 

naturen utrustad med bra naglar, men 

det händer ju att man bryter en nagel 

då och då, säger Mats. Jag har lärt mig 

att bygga nya naglar med hjälp av superlim 

och bitar av ett kaffefilter. Det 

fungerar faktiskt! 

Läs mer om Mats Anderssons 

resa till Rio de Janeiro. 


33

Jesusstatyn på Corcovadoberget. 

ATT PROMNERA LÄNGS IPANEMAS 

vackert stenmönstrade strandpromenad 

och se havet samt de fashionabla 

husen eller raka motsatsen i det bohemiska 

Lapa och Santa Teresa är för 

mig en stor upplevelse. Nästan var 

man än befinner sig i denna stora stad 

ser man dess mest kända landmärke, 

Jesusstatyn på berget Corcovado. På 

portugisiska heter den Cristo Redentor. 

I Malmö kallas den lite skämtsamt 

för ”Limhamns Jesus”. Det visar sig 

nämligen att cementen i fundamentet 

till statyn lär komma ifrån kalkbrottet 

i Limhamn... 

Rio de Janeiro är en stad med stora 

olikheter och klyftor. Men för mig, 

som en tillfällig återkommande besökare, 

känns Rio de Janeiro som en 

otroligt vacker och spännande stad 

fylld av vänliga och varma människor. 

Det är lätt att trivas i Rio de Janeiro. 

DET FINNS EN ÖPPENHET och nyfikenhet 

bland de musiker jag träffat 

här som är fantastisk och mycket inspirerande. 

Det är lätt att mötas och 

umgås genom musiken. Jag har svårt 

att tänka mig en annan världsstad där 

det är lika lätt att komma i kontakt 

med musiker ur toppskiktet för ett 

musikaliskt möte, i Brasilien 

kallat ”Roda” (jam 

session). Man möts för 

det sanna nöjet att spela 

musik tillsammans. Det 

sker som jag upplever 

det, helt utan attityder, 

förutfattade meningar 

och baktankar. Musiken 

når över alla gränser även 

de språkliga och nationella. 

ETT AV DESSA musikaliska möten 

under denna resa var tillsammans 

med min reskompanjon Ola Bothzén 

(slagverkare från Stockholm). Vi blev 

hembjudna till gitarristen Zé Paulo 

Becker (som för övrigt är en stor 

inspirationskälla) för en ”Roda de 

Choro” tillsammans med några andra 

musiker. Denna ”roda” gick av stapeln 

ute på hans stora balkong. Det bör i 

sammanhanget nämnas att han bor 

med fri utsikt över Corcovadoberget 

och den upplysta Jesusstatyn högst 

där uppe. Den varma kvällen, ljudet 

från stadens trafik under oss, utsikten 

och sällskapet på balkongen fick mig 

att vilja knipa mig i armen för att 

verkligen inse och förstå att det här 

verkligen händer här och nu. Vi satt 


35 

Tema 

Gitarr 

Musikaliska möten i Rio 

Mats Andersson bytte i mitten av januari ett vinterkallt Malmö mot sommaren i Rio de 

Janeiro. Tio dagar fyllda med musikaliska upplevelser och inspiration som räcker en 

lång tid framöver. Mats Andersson har under åren haft nöjet att besöka denna fascinerande 

stad och lärt känna och spela med några av dess mest fantastiska musiker. 

Text & foto Mats Andersson 

Roda de Choro hemma hos Jayme Vignoli. 

och spelade till långt in på natten, 

men det var det ingen som ens noterade... 

EN ANNAN AV resans höjdpunkter var 

att vi blev inbjudna till födelsedagsfest 

för den fantastiske gitarristen 

Yamandú Costa. Detta firades på 

”Bar Semente” i Lapa. Ett-litet-håli-väggen-ställe 

med tradition för 

att ofta husera toppmusiker. Under 

kvällen bjöds det på fantastisk musik 

med flertalet musiker som satt in och 

spelade med husbandet. Stämningen 

var verkligen på topp. Under kvällens 

lopp kom även huvudpersonen 

fram och spelade en spontan version 

av ”Happy Birthday” tillsammans 

med flöjtisten Carlos Malta. Detta var

Samba Pagode på Carioca da Gema. 

minst sagt ett spektakulärt framförande 

av två sanna mästare under mycket 

trivsamma och avslappnade förhållanden. 

(En videoinspelning finns i min 

digitalkamera för den nyfikne...) 

DE MUSIKER JAG FRÄMST främst träffat 

genom åren är framstående inom 

framförallt choro traditionen. Denna 

musikstil kan i enkelhet beskrivas som 

föregångaren till samban. Musikstilen 

såg dagens ljus i mitten på 1800-talet. 

Detta är företrädesvis instrumentalmusik 

med tydliga influenser från 

den europeiska musiktraditionen. 

Denna musikstil är tekniskt krävande 

och kräver mycket av instrumentalisten. 

Men likt den mesta musik från 

Brasilien spelas den med en rytmisk 

lätthet, självklar finess och inte minst 

med ett stort leende på läpparna... 

Choro Samba Band spelar på gatufest 

en lördagförmiddag i Centro. 

Ipanema 

Yamandu Costa och Carlos 

Malta spelar Happy Birthday på 

Yamandus 31-årsfest. 

Hemma hos Zè Paulo Becker. 

"Herr Yevtuschenko undrade istället varför vi inte 

hade skickat en video – som han ju behövde ha 

absolut genast – och hur det gick med visumen 

– som ju borde varit klara för länge sedan." 

Fyra gitarrer 

och en rysk 

musikfestival 

Text & foto Marcus Strand 

I JANUARI 2010 gästades Slottskyrkan i Stockholm av Malmös 

gitarrambassadörer som generöst nog bjöd på en 

högst angenäm konsertupplevelse. Någon månad efter det 

blev vi kontaktade av en rysk herre med stormigt skägg 

vid namn Sergey Yevtushenko, som prompt skulle ha en 

gitarrkonsert med i programmet till sin musikfestival vid 

Eremitaget i S:t Petersburg och av Slottsmusikens Mats 

Liljefors blivit rekommenderad oss. Möjligheten att sprida 

gitarrens ord ända till österlandet lockade och fyra av oss 

antog erbjudandet och funderade på hur vi skulle ta oss 

an denna utmaning. Vi var raka med Sergey och berättade 

att vi var studenter och att vi fyra inte hade en fast 

ensemble. Det är inte alltför sällan klimatet blir aningens 

frostigt efter en sådan bekännelse; ibland har jag upplevt 

hur kalendrar plötsligt fylls och plånböcker plötsligt gapar 

tomma om det skulle komma fram att man studerar, men 

Sergey såg istället det som en möjlighet. Utan fast program 

kunde vi ju tillsammans ta fram en konsert som skulle passa 

perfekt in i festivalen. Redan där visade han prov på en 

entreprenöranda som fortsatte imponera på oss hela vägen. 

Han trodde att hans publik skulle tända till ordentligt på 

ett spanskt tema. Ett spanskklingande namn, ”Meridion”, 

spansk repertoar och spanska blickar införskaffades i rasande 

fart. 

DETTA VAR DOCK INTE NOG för Herr Yevtuschenko, o nej. 

När namn, logga och sexiga studiobilder skickats ville han 

omedelbart – och egentligen i förrgår – ha lite inspelningar 

eftersom att han ordnat radiosponsring och därmed 

reklamtid. När vi med företagsamma leenden hade skickat 

iväg allt material blev det inga ovationer direkt. Herr Ye- 


37 

Tema 

Gitarr 

vtuschenko undrade istället varför vi inte hade skickat 

en video – som han ju behövde ha absolut genast – och 

hur det gick med visumen – som ju borde varit klara för 

länge sedan. I den stilen fortsatte det. När han till slut 

kom med en sista undran, om han fick uppgradera oss till 

ett femstjärnigt hotell, var måttet rågat. Men, då ingen 

av oss hade något principiellt emot femstjärniga hotell 

godkände vi dock förslaget. Man vill ju heller inte framstå 

som alldeles för svårhanterlig. 

PÅ PLANET FICK VI upprätta en mobil stab för att ta oss 

igenom drivorna av pappersarbete vilket var nödvändigt 

om vi ville få med oss gitarrer och knäskålar oskadda 

genom tullen. När vi kom till ankomsthallen väntade en 

skylt med ”Meridion” på med en chaufför bakom, på att 

ta oss till hotellet där Sergey och hans ständige assistent 

väntade i lobbyn med smakfulla leenden och generösa kuvert 

med middagsrubel. Han gav oss vägbeskrivning till 

Vinterpalatset – till vilket Eremitaget angränsar – vilket 

kan anses lite onödigt. Ett illturkost slott som täcker tio 

kvarter sticker ju ut, men i denna förbluffande stad var 

det ganska välbehövligt. Vart man än vände blicken föll 

den på ett eller flera mästerverk av ingenjörs- och stilmässig 

briljans, samtliga i vasst originalskick och målade i 

grälla färger. Efter en snabb genomgång av allt som rummens 

guideböcker starkt avrådde från (poliser, militär, 

tala sitt modersmål, elinstallationer, vara ute på natten, 

vatten m.m.) gav vi oss ut i detta solbadade museum. Det 

enda som förbluffade mer än de enorma summor pengar 

som runnit in i denna stad genom åren var det faktum att 

nybildade Meridion Guitar Quartets namn lyste på stora

affischpelare runtom i staden. Efter en middag beståendes 

av lungor och hjärtan i en brun sås gick vi sakta hemåt till 

de synnerligen galanta rummen för lite vila inför vår debutkonsert 

och eftertanke kring hur livet kan arta sig för 

en musiker. Det var ju inte mer än några år sedan min gitarrkarriär 

sträckte sig till halvdruckna versioner av Bachs 

bourrée och olidliga ballader från ett soffhörn. Så sitter 

jag plötsligt på ett femstjärnigt hotellrum i S:t Petersburg 

med annons i tidningen och en fullbokad aftonskonsert i 

kalendern dagen efter. Det gick dock märkligt snabbt att 

vänja sig vid det hela och innan mörkret kom föreföll sig 

det hela som mycket naturligt. Varför det hade dröjt så 

här länge var plötsligt en olöslig gåta. 

GENERELLT SETT BRUKAR jag inte rekommendera att börja 

en konsertdag med champagne och makrill. Efter att 

ha provat detta och den övriga miljonen ätbara artiklar 

på frukostbuffén kan jag inte heller avråda någon från 

att göra det. Lite lättare i huvudet och mycket tyngre i 

magen gick vi så till Eremitaget där Sergey glatt hälsade 

och gav oss våra gästpass som gav oss fri passage i hela 

byggnaden. Han visade oss upp till kvällens konsertsal 

som var den massiva italienska takfönstersalen, ritad av 

Leo von Klenze och utsmyckad med utsökt italiensk 

1600-talskonst. Takhöjden var minst tio meter och akustiken 

därefter: stor och framförallt lång vilket kanske inte 

är helt optimalt men definitivt imponerande! Sergey bjöd 

oss på lunch i personalmatsalen och vi pratade konst, musik 

och huruvida guideboken verkligen skulle tas på allvar 

– det skulle den – varefter vi fick ett par timmar att strosa 

omkring bland konstsamlingarna. Det visade sig snart 

vara alldeles för kort tid för en så omfattande samling. 

da Vincis omtalade ”Madonnan och barnet” hittades först 

efter en halvtimmes detektivarbete. Upplevelsen fick ett 

filosofiskt skimmer av den amerikanska gruppen bredvid 

mig som suckade över hur respektlöst det ändå fick anses 

vara av gamle Leonardo att avbilda Madonnas bröst. 

När det så drog ihop sig till konsert stängdes takfönstersalen 

av och stolarna stod på plats med luftkonditionering, 

vattenflaskor och två assistenter. De kan ha varit 

vakter också, men de sov hela tiden så det var svårt att 

veta. Folket böljade på plats och Meridion Guitar Quartet 

gick sedan ut till stormande applåder från en blandad 

och mycket uppskattande publik som fyllde varenda stol 

i salen. Strängarna ekade auktoritärt ut bland de förgyllda 

ramarna och de spanska blickarna var definitivt 

inte inövade förgäves! Efter de sista smäktande tonerna 

och ett halsbrytande extranummer tilldelades vi varsin 

blombukett och en liten skara autografjägare som så gärna 

kunde få våra signaturer på sina program. Till Sergeys fasa 

regnade det ute och hans försök att få tag i en taxi till 

oss misslyckades. I ett drag av beslutsamhet ryckte han 

tag i en kvinnlig medarbetare som fick köra oss den långa 

kilometern tillbaka. Hon stod väntandes efter ombyte för 

att ta oss till en förtjusande liten restaurang där Sergey 

bjöd på middag. Vi pratade högt och livligt om allt som 

det fanns att prata om efter en konsert och två glas vin 

vilket visade sig vara ganska mycket. Efter att vi försäkrat 

Sergey om att vi kunde ta oss tillbaka till hotellet själva 

tackade den ryska delegationen för sig och lämnade oss 

att utforska guidebokens alla påstådda faror i den vindstilla 

högsommarkvällen. Den tryckande hettan och det 

vackert klingande ryska sorlet blev en utmärkt bakgrund 

till att begrunda hur förträfflig en konsertupplevelse ändå 

kan vara. 

NÄR TIDERNAS STÖRSTE gitarrvirtuos Mauro Giuliani anlände 

till S:t Petersburg för att spela konsert 1837 blev 

han så tagen av mottagandet och gästfriheten att han 

stannade kvar flera år i staden. Kanske hade vi gjort detsamma 

om inte Sergey hade stått i lobbyn morgonen efter 

och sett till att vi säkert kom ut till den bokade bilen. 

Det är sex år sedan Carl-Axel Andersson och Björn Roslund, musikteoripedagoger 

vid Musikhögskolan, kläckte idén till gehörsprogrammet MusicalEar. Glädjen 

står nu högt i tak när MusicalEar äntligen är i hamn och den globala produktförsäljningen 

kan börja. 

Text Ove Torstensson Foto Leif Johansson 

"MusicalEar going global" 

De fem entreprenörerna från vänster: Sten K Johnson, Björn Roslund, Sophie Persson, Carl-Axel Andersson och Niklas Swedenborg. 

UNDER DEN STOLTA devisen ”MusicalEar 

Going Global!” startade 

försäljningen av datorprogrammet 

under högtidliga former vid ett morgontidigt 

event på Inter Arts Center 

i Malmö i början av februari. Ett 

femtiotal gäster, framför allt näringslivsföreträdare 

i regionen, hade mött 

upp. 

Hela projektet MusicalEar är ett 

helt unikt samarbete mellan kultur 

och näringsliv och morgonen på Inter 

Arts Center andades optimism även 

vad gäller framtida samarbetsprojekt. 

Men, går det verkligen att göra internationella 

affärer med utgångspunkt 

från kulturens värld? Absolut! I alla 

fall om man får tro den kreativa 

kvintetten Sophie Persson, Carl-Axel 

Andersson, Björn Roslund, Niklas 

Swedenborg och Sten K Johnson, 

vilka står bakom MusicalEar. 

MEN VAD ÄR DÅ MUSICALEAR? Programmet 

innehåller tre huvuddelar: 

En musikbank med låtar och stycken, 

en övningsbank med ”grönsaker” för 

gehöret, samt musikteori och musikordbok. 

Man skriver noter med 

hjälp av notediteringsprogrammet 

”Sibelius”. Målgrupperna är främst 

musikstuderande, musiklärare, (kör) 

sångare och en musikintresserad allmänhet 

med drivkraft att förkovra sig 

inom musikområdet. Ambitionerna 

är att programmet skall utveckla ditt 

musiklyssnande, förhöja din musikupplevelse, 

fördjupa din musikförståelse 

och öka din kreativitet. Det är 

utvecklat för att både kunna användas 

i lektionssammanhang och för individuella 

studier hemma på kammaren. 

Det som förhoppningsvis ska hjälpa 

spridningen av produkten på traven 

är att it-utvecklingen nu gjort det 

möjligt med enkel distribution/nedladdning 

via en webbsida, där man 

kan sälja en nischad produkt till en 

global marknad. Information och 

betalning med kreditkort. Enkelt och 

smidigt! 

– Jag är amatörmusiker själv och 

tycker det är väldigt intressant och 

spännande att kunna medverka i ett 

bolag i skärningspunkten mellan kultur 

och näringsliv, berättade industrimannen 

och störste enskilde ägaren i 

bolaget MusicalEar, Sten K Johnson. 

– Överhuvudtaget tror jag tror väldigt 

mycket på en ökad samverkan mellan 

kultur och näringsliv i framtiden, 

fortsatte Sten K, och drog parallellen 

med ”The Medici Effect” i Florence 

under tre århundraden med start på 

1400-talet. Under denna tid blomstrade 

staden Florens, både ekonomiskt 

och kulturellt, som ingen annan plats 

gjort i världen varken förr eller senare. 

– Vi har också haft värdefullt stöd 

från flera nyckelpersoner på Musikhögskolan, 

Konstnärliga fakulteten 

samt på Lunds universitet genom LU 

Innovation berättar initiativtagarna 

Carl-Axel Andersson och Björn Roslund. 

Utan dessa personers helhjärtade 

stöd hade vi inte varit där vi är 

idag. Det är mycket tidsödande att 

jobba fram kommersiella produkter 

från idé till färdig vara. 

– Nu är det bara att hålla tummarna 

för att MusicalEar når ut till marknaden 

och att den ger oss tummen 

upp, avslutar Björn och Carl-Axel. 

Läs mer om MusicalEar 

www.musicalear.com 


39

Körfest i underjorden 

Gospel Glow och Rejoice Gospel Choir sjöng bland annat Curtis Mayfields klassiker "People get ready". 

Den 5 december arrangerade Körcentrum Syd en konsert nere i Citytunneln. Tre körer 

från Skåne bjöd en fullsatt publik på en timmes härligt sväng och mäktiga toner. 

Körcentrum Syds producent Lena Ekman Frisk berättar om kvällen. 

Text Lena Ekman Frisk Foto Leif Johansson 

KÖRCENTRUMS SYDS FRÄMSTA UPPDRAG är utbildning och 

forskning men vi ska också se till att speciella körkonserter 

kommer till stånd. Det ska gärna vara samarbeten 

mellan olika körer och annat som förbättrar nätverkandet 

i körlivet. Därför var det speciellt festligt när vi hösten 

2010 fick i uppdrag att medverka med körsång i olika 

former under invigningsveckan av Citytunneln. Vi engagerade 

ett stort antal mindre vokalgrupper ur regionens 

körer som fick gratis provåktur i Citytunneln mot att de 

överraskade resenärerna med spontan körsång på perronger 

och inne i tågen. 

VI FICK OCKSÅ UPPDRAGET att ordna en speciell körkonsert 

söndag 5 december på Mezzaninplan. Denna plats är 

ett mellanplan vid Triangelns Citytunnelstation, ett plan 

mellan markplanet och perrongen. Mezzaninplan uppmärksammas 

mycket p.g.a. det speciella golvmönstret. Gå 

dit och titta noga själv, så får du se! Platsen är faktiskt 

mycket lockande att arrangera konserter på, det är gott 

om plats, högt i tak och en modern atmosfär som skapas 

av arkitektur och utvalda konstverk. Vi förstod snabbt att 

det aldrig mer kommer att arrangeras konserter på Mez- 

Abba-medley med barbershopkören Pearls Of The Sound. 

zaninplan och att detta körkonserttillfälle på så sätt var 

ganska unikt. När väl trafiken startade på riktigt skulle 

den rulla dygnet runt för all framtid och då kommer 

ingen konsertverksamhet som blockerar utrymningsvägar 

att tillåtas. 

Det var inte helt lätt att hitta en profil för denna 

konsert och vi bollade många köridéer innan vi fastnade 

för att engagera en barbershopkör och en gospelkör. Det 

publikvänliga och utåtriktade i musiken var viktigt för att 

passa festivalveckans tema. 

Det fanns många osäkra faktorer när det gällde att 

planera körkonserten. Hur kan vi uppfylla de stränga 

kraven från räddningstjänst och brandmyndigheter? Hur 

är egentligen akustiken i verkligheten? Hur förändras 

den när det kommer stolar med publik på plats? Hur 

kallt kommer det att vara där nere den 5 december? Kan 

körerna ha scenkläder eller måste de ha ytterkläder? Hin- 

ner man verkligen bygga en scen, placera ut stolar och 

montera ljud och ljus på bara en timme? Hinner vi ha 

soundcheck? 

PUBLIKEN BLEV FULLTALIG och produktionsbolaget bjöd 

alla på glögg och pepparkakor i vinterkylan. Värmefläktar 

nere på Mezzaninplan gav i alla fall en viss värme. 

Stämningen var hög när vi kunde hälsa alla välkomna 

och barbershopkören Pearls Of The Sound inledde med 

sina svängiga låtar, framförda med koreografi, glitterklänningar 

och allt som hör till. De kallar sig ”Sundets allra 

mest gnistrande pärlor” och representerade Helsingborg 

med den äran, som en av Skånes barbershop-fästen! Ledaren 

Anna Rosenberg dirigerade en del sånger men mycket 

av repertoaren framförde sångerskorna utan dirigent. Hög 

publikkontakt är bara förnamnet! Akustiken för körsång 

fungerade riktigt bra! 

Jultemat hade körerna tagit upp och publiken verkade 

uppskatta många av de kända låtarna. Gospelkörerna Gospel 

Glow från Malmö och Rejoice Gospel Choir från Lund 

hade slagit ihop sina påsar för denna kväll och effekten 

blev mäktig när den stora gospelklangen fyllde Mezzaninplan. 

Almaz Yebio ledde den stora kören i riktigt gungiga 

gospelnummer och den ursvängiga kompgruppen stöttade 

kören. Som tack-presenter till dirigenterna fick jag 

chansen att överlämna inte blommor, men väl varsin 

oerhört färgglad mössa, specialstickad i Citytunnelns profilfärger 

just för denna festivalvecka! 


41

42 

SMASK 

– Schlagerparodin som 

blev Sveriges schlagertävling 

Text Erik Bergman Foto Leif Johansson 

EFTER EN LÅNG och slutligen ganska 

spännande uttagning så har vi äntligen 

lyckats utse Sveriges bidrag till 

ESC, Eurovision Song Contest. Det är 

förmodligen få som lyckats undgå att 

det är den glaskrossande Eric Saade 

som kommer att representera Sverige 

nu när vi ännu en gång skall försöka 

kvala oss in till den stora finalen i 

Düsseldorf. 

Det som jag personligen tycker har 

varit mest spännande i år är att se de 

små förändringarna i tävlingen som 

sakta tillkommit genom åren. Det 

kanske inte känns som att det är så 

stora förändringar i tävlingen när man 

jämför med förra årets tävling. Men 

när man sätter det i perspektiv till den 

första Melodifestivaltävlingen som 

hölls i Sverige 1958, så tycker jag mig 

ändå kunna uppfatta tendenser av en 

viss förändring. 

Det roliga med detta är att alla 

faktiskt har en åsikt om vad som sker. 

Vissa säger att det var bättre förr, 

andra säger att det är riktigt bra idag. 

Sedan finns det en tredje kategori 

med människor som kämpar för att 

slippa delges allt som händer inom 

evenemanget. 

SÅ VAD ÄR EGENTLIGEN melodifestiva- 

len? Varför ser den idag ut som den 

gör? Allting kan egentligen anses ha 

en ganska logisk förklaring. Melodifestivalen 

är idag helt enkelt en tävling 

där svenska folket skall utse den låt 

som man tycker är bäst. Den låt som 

flest tycker är bäst skall sedan tävla 

för Sverige i ESC. Idag innebär det 

att ett bidrag som innehåller mycket 

koreografi, en text på engelska och en 

ganska markant grundpuls tycks ha 

störst chans att vinna tävlingen. Förr 

så var det musik framförd av en riktig 

orkester, med glada texter och med 

pampiga höjningar som motsvarade 

idealet. Det är samma tävling men det 

är nya ideal. 

DET SOM ÄR MEST SPÄNNANDE idag 

runt hela melodifestivals- och schlagerhysterin 

är enligt min mening 

Smask. Den för många beryktade sägnen 

berättar om musikakademikerna 

som i frustration över att aldrig få 

med några bidrag till den riktiga melodifestivalen 

startade en egen schlagerfestival 

efter samma förutsättningar. 

Plötsligt så fanns möjligheten att få 

skriva, arrangera, framföra och njuta 

av sin egenskapade schlagermusik. 

Nu har det gått 20 år sedan den 

första Smasktävlingen hölls i Stock- 

Tio bidrag deltar i regionaltävlingen. 

Vinnaren och andrapristagaren får 

representera Musikhögskolan i Malmö 

i finalen, som arrangeras 

av Ingesund den 14 maj. 

Den 3 maj kommer Malmö att dränkas i ett hav av glitter och glamour. Det är dags 

för den regionala uttagningen till Smask 2011 (Sveriges Musikakademikers Sång 

Kåntest). Smaskgeneral Erik Bergman reflekterar över schlagerns uppgång och fall. 

holm 1991 och med tiden sker ju 

förändringar. Den största och i sammanhanget 

roligaste förändringen är 

just den som skedde i den ”riktiga” 

Melodifestivalen: orkestern avskaffades 

och låtarnas ideal förändrades. 

Plötsligt så var det inte en tävling som 

representerade den sanna schlagern. 

Plötsligt så blev Smask – som tidigare 

varit en parodi på schlagern – vår tids 

stora schlagertävling. Vill man delta 

eller uppleva en äkta schlagertävling 

idag så är det Smask man skall vända 

sig till, inte Melodifestivalen. 

JAG MÅSTE PASSA PÅ att uppmuntra alla 

som ännu inte varit på en Smaskföreställning 

att faktiskt gå på en. Känslan 

av att uppleva en äkta Smasktävling 

måste göras på riktigt och det är en 

oförglömlig upplevelse att vara där. 

I år kommer vi att vara på Malmö 

Operas stora scen och tävla – samma 

scen som Tommy Körberg sjöng ”Stad 

i ljus” på 1988 och samma scen som 

Jan Johansen sjöng ”Se på mig” på 

1995. Att få uppleva mer äkta schlager 

än så går inte och jag hoppas att vi 

ses på Malmö Opera den 3 maj! 

Vill du köpa biljetter till SMASK den 

3 maj? Läs mer på www.smask.org/ 

malmo 


1 

2 

3 

4 

5 

Konferenciererna 

John Venkiah 

Sjunga om brödrost 

Text & musik John Venkiah 

– Min låt fastnar direkt när man 

hör den. Den har en catchig refräng 

och en bra melodi. Så det är 

inte helt omöjligt att vinna. 

Petter Wickman 

Tjej å tjej 

Text & musik Petter Wickman/ 

Johanna Levin 

– Det här är ju fantastiskt kul! En 

vinst är ju faktiskt att få stå på Operans 

scen. Att få vinna det här och 

få representera Malmö i riksfinalen 

skulle vara stort! 

Anne Lätt Nyboe 

Kleptoman 

Text & musik Christian Tellin/Marcus 

Nygren 

– Fantastiskt! Det här går ej att 

beskriva på något annat sätt. 

Hanna Ringdahl & Sofie 

Falkenström 

OMG va vi e bra! 

Text & musik Sofie Falkenström/Hanna 

Ringdahl 

– Det ska bli väldigt roligt och 

självklart kommer vi att vinna! 

Petter Boström 

För att jag är kung 

Text & musik Petter Boström 

– Det känns jättebra! Jag kom 2:a 

förra året och känner mig oerhört 

revanschsugen. Det blir lite mer 

upptempo i år med mycket pondus 

och klyschor i mängder. 

6 

7 

8 

9 

10 

Maria Wallinder 

Under ytan 

Text & musik Maria Wallinder 

– Det här är ju väldigt kul alltså! 

Jag har varit med tidigare år som 

dansare och nu är det sista chansen. 

Det är superroligt att få vara 

med bland de tio bidragen. 

Johan Hallberg 

Agent A-lagar Bengt 

Text & musik Johan Hallberg 

– Det var ju många sökande i år 

vilket gör det extra kul för mig 

som kom med. Det här är så fantastiskt 

att jag skulle kunna tänka 

mig att gå en extra kurs nästa år 

bara för att få vara med igen. 

Johanna Persson & 

Helena Hagström 

Jympa i pastell 

Text & musik Johanna Persson 

/Helena Hagström 

– Vi tycker att det här är jättekul! 

Vårt nummer kommer 

innehålla puls, svett och pastellnyanser 

överallt. 

S 

M 

Joel Stenow & 

Marlene Nilsson 

A 

Leende på köpet 

Text & musik Marlene Nilsson 

/Joel Stenow 

– Det ska bli sjukt spännande! 

Vi är supertaggade och hoppas 

på en fantastisk fest. Och att vi 

vinner så klart! 

Hilde Schotte 

Du ska få brev 

Text & musik Ida Westberg 

– Det här känns jättekul och 

helt underbart! SMASK vill man 

ju inte missa. Det är alldeles för 

lite schlagermusik på Musikhögskolan. 

Johan Rehnqvist 

Favoritschlager: Digiloo 

– Det ska bli jättekul att få leda årets SMASK här i Malmö. Mitt bästa schlagerrecept 

är en melodi och refräng som sätter sig direkt, en bra text med 

klyschorna på rätt plats och putslustig humor. Ytan är innehållet! 

Brita Björs 

Favoritschlager: La de Swinge 

– Detta är första gången som jag är med i SMASK men det är ju en helt fantastisk 

värld det här. En riktigt bra schlagerlåt måste innehålla en melodi som 

sätter sig fort, en spexig koreografi och vara en låt som man blir glad av. 

S

Bigband 

in Movement 

Musikhögskolans 

Rytmikstudenter och 

Monday Night Big Band 

genomförde våren 2010 

ett barnkonsertprojekt. 

Här berättar studenterna 

om en intensiv och inspirerande 

vecka. 

Text Helena Hagström, Elin Rippe 

Clara Kugelberg, Johanna Levin 

Karin Westerberg, Maria Wallinder 

Foto Leif Johansson 

UNDER VÅRTERMINEN 2010 fick vi, som 

går IE Rytmik i årskurs fyra, en förfrågan 

från Musik i Syd om ett barnkonsertprojekt 

i samarbete med Monday 

Night Big Band. Projektet skulle resultera 

i en konsertturné under hösten 

med tio föreställningar. Syftet med 

projektet var att presentera storbandsmusik 

för barn i årskurs fyra, något 

som kanske många av dem annars inte 

skulle komma i kontakt med alls. Inför 

föreställningarna ingick också att 

vi skulle göra ett antal klassrumsbesök 

för att presentera musiken för barnen 

och förbereda dem på vissa delar som 

de skulle komma att bli engagerade 

i under konserten, till exempel att 

klappa son-claven, lyssna och känna 

in olika karaktärer och instrument i 

musiken. Vi tyckte alla att det lät jättekul 

och tackade utan tvekan Ja! 

Under vårt första möte med Karin 

Holmström, projektansvarig från 

Musik i Syd, presenterades den preliminära 

repertoaren som innehöll 

allt från Thad Jones ”Greetings and 

salutations” till senaste schlagerlåten 

”Manboy”. Arrangemangen skulle 

givetvis anpassas efter storbandssättningen 

och för det ansvarade Mårten 

Lundgren, Monday Night Big Bands 

musikaliske ledare. 

DEN STORA FRÅGAN för oss Rytmikstudenter 

blev nu hur vi skulle lyckas hitta 

en tid när alla kunde ses för planering, 

instudering och repetition. Alla 

skulle inom kort ut på långpraktik i 

olika delar av landet. Tre av oss skulle 

praktisera på Helsjöns Folkhögskola 

och tre på S:t Sigfrids Folkhögskola. 

Före praktikperioden hade vi två lektionstillfällen 

att ses på och bestämde 

även två helger under praktiken då vi 

skulle ses i Malmö. Här gällde det att 

vara effektiv. 

Till de två lektionstillfällena hade alla 

lyssnat in sig någorlunda på musiken 

och vi började spåna tillsammans. För 

att hinna med så mycket som möjligt 

nästkommande träff så delade vi upp 

låtarna oss emellan där var och en 

fick ansvara för varsitt nummer med 

presentation, framförande och koreografi. 

TÄNK INTROT TILL Lady Gagas ”Pokerface” 

med glada, säkra, puttrande 

saxar…! Vårt första möte med storbandet 

var på genrepet två dagar före 

konsertturnén. Vi hade förstås funderat 

på vilka de var, hur samarbetet 

skulle gå, ja, hur hela projektet skulle 

ros i hamn när vi aldrig tidigare setts 

(förutom vid möten med Mårten 

Lundgren). Vi möttes av ett glatt gäng 

jazzmusiker! Det blev ett härligt, avslappnat, 

kul och inspirerande första 

möte, samt genrep. Självklart var det 

annorlunda att få musicera ihop på 

riktigt istället för med en inspelning 

från notskrivningsprogrammet Sibelius. 

Med allas öppenhet och vilja till 

samarbete och nytänk så löstes det 

hela mycket fint och bra. 

I KONSERTENS ÖPPNINGSNUMMER 

spelades ”In the mood” (Glenn Miller) 

där vi visade musikens 30- och 

40-talskänsla med en "touch" av 

Charleston och hur man även kunde 

framföra låten i hip-hop-mood. Thad 

Jones ”Greetings and salutations” 

utformades som en "story" med 

polis- och tjuvtema. Här fanns en 

direktkoppling till klassrumsbesöken, 

där barnen hade fått ta del av musiken 

och själva fått arbeta med temat. 

Vid konserterna aktiverade vi publiken 

på olika sätt, bland annat genom 

att klappa och "digga" till musiken. Vi 

serverade (låtsas-) kaffe i saxofonerna. 

Det blev ren dans till ”Manboy” och 

”Poker face” och i andra stunder var 

det läge att heja på deltagarna i slaget 

om bäste trumpetsolist till ”Manteca” 

av Dizzy Gillespie. 

DET BLEV EN INTENSIV konsertvecka 

men otroligt rolig, inspirerande och 

givande. Att få möta dessa musiker, 

som verkligen älskar att spela tillsammans 

och med oss och där det syns att 

de har kul, gav en känsla av att ”det är 

så här det ska vara”. Vi kände verkligen 

att det var ett samarbete, där alla 

arbetade och utformade slutprodukten 

tillsammans. Vi blev jämställda. 

Precis som det ska vara! 


45

46 

Krönikan 

JAG HAR NOG SAMMA inställning till mikrofoner som 

många har till skor. De kan få kosta nästan hur mycket 

som helst och man kan aldrig ha för många. 

Som jag skrev i förra numret så är mikrofonen det som 

kommer först i signalkedjan vid en akustisk ljudinspelning. 

Syftet med mikrofonen är att fånga upp ljudvågor 

i luften för att sedan omvandla dessa till en elektrisk 

signal. Signalen kan man sedan förstärka och spela upp 

genom en högtalare. Om man vill kan man också lagra 

ljudsignalen för att kunna spela upp den vid ett senare 

tillfälle. Idag lagrar man oftast ljudet digitalt på en dator 

men man använder ibland också analoga medier som t ex 

rullband. 

Vilken mikrofon ska jag använda? Den frågan får jag 

ofta och tyvärr finns det sällan ett enkelt svar. Att välja 

mikrofon är lite som att välja skor. Man behöver olika 

skor för olika tillfällen. Jag tänkte göra det lite lättare 

genom att dela in mikrofonerna i två kategorier. Vardagsskor 

och finskor. Dynamiska mikrofoner och kondensatormikrofoner. 

DEN DYNAMISKA MIKROFONEN har en väldigt enkel konstruktion. 

Den består av ett membran, en spole och en 

magnet. Ljudvågen träffar membranet och det börjar röra 

sig fram och tillbaka. Spolen som sitter fast i membranet 

rör sig också medan magneten står stilla. När spolen rör 

sig i magnetfältet bildas en elektrisk spänning, en elektrisk 

ljudsignal. Det fungerar alltså som ett litet, litet 

vindkraftverk. 

Membranet i en dynamisk mikrofon är tillverkat i ett 

plastmaterial och är relativt tjockt vilket gör att mikrofonen 

blir ganska tålig. Den tål högt ljudtryck och den går 

sällan sönder om man råkar tappa den. Relativt billig är 

den också. En riktig vardagssko alltså, tålig och billig. 

En av nackdelarna med det tjocka membranet är att 

den dynamiska mikrofonen får sämre ljudegenskaper i det 

högre frekvensregistret, i diskanten. En annan nackdel är 

att den får sämre känslighet, alltså, den är sämre på att ta 

upp ljud på långt håll. Detta kan dock vara en fördel i vissa 

fall, t ex om man bara vill att det instrument som är närmast 

mikrofonen skall höras. Det är också därför man ofta 

använder den här typen av mikrofoner i livesammanhang. 

Från ljud till ljud 

Anders Hallbäck 

Lärare i mediateknik vid Musikhögskolan som 

berättar om sina erfarenheter från studiovärlden. 

KONDENSATORMIKROFONENS konstruktion är något mer 

komplicerad. Man har fortfarande ett plastmembran men 

det är betydligt tunnare och pläterat med ett tunt lager 

metall, vanligtvis guld. Bakom membranet sitter en metallplatta 

som har en elektrisk laddning. När membranet 

rör sig ändras spänningen i plattan och man får på så vis 

en ljudsignal. Den elektriska laddningen i plattan skickas 

genom mikrofonkabeln från t ex ett mixerbord och kallas 

för fantommatning (+48v). 

Eftersom membranet är så tunt kan mikrofonen registrera 

även de mest svaga ljudvågor. Detta medför att man 

kan ha större avstånd mellan mikrofon och ljudkälla. Som 

exempel kan man ta en kör. När man spelar in en kör vill 

man ha en bra blandning mellan de olika stämmorna och 

för att få den blandningen måste man placera mikrofonen 

på lite avstånd från kören. 

En annan fördel med kondensatormikrofonens konstruktion 

är att man får en utmärkt frekvensåtergivning, 

alla frekvenser tas upp lika bra. Nackdelen är att mikrofonen 

kan gå sönder om ljudtrycket blir för högt eller om 

man skulle råka tappa den. Precis som en finsko, dyr och 

ömtålig. 

Ljudsignalen från en kondensatormikrofon är väldigt 

svag och behöver förstärkas redan innan den skickas ut i 

mikrofonkabeln. Därför har alla kondensatormikrofoner 

en inbyggd liten förstärkare. Förstärkaren behöver ström 

och det får man från fantommatningen. 

När man skall göra stereoinspelningar använder man ju 

två mikrofoner. En för vänster kanal och en för höger. 

Som tur är säljs många mikrofoner som matchade par. 

Precis som…just det… 

Dynamisk mikrofon 

+Tål högt ljudtryck 

+Tål slag och stötar 

+Låg känslighet minskar risken 

för rundgång 

+Den är relativt billig 

-Begränsat frekvensomfång, 

särskilt i diskanten 

-Mikrofonen fungerar dåligt 

om inte ljudkällan är nära 

Kondensatormikrofon 

+Bra frekvensomfång, god återgivning 

av alla hörbara frekvenser 

+Hög känslighet medför bättre 

upptagningsförmåga på långt håll 

-Tål inte högt ljudtryck 

-Tål inte slag och stötar 

-Hög känslighet ökar risken för 

rundgång 

-Den är relativt dyr 


Livsnjutarguiden 

Att olika viner passar till olika rätter vet väl de 

flesta. Men har du någon gång funderat över 

om musik kan ha samma inverkan på den totala 

smakupplevelsen? Vilken musik passar bäst ihop 

med vilken maträtt? 

Text Lovisa Ståhl Foto Leif Johansson

Musik 

DET ÄR ALLMÄNT KÄNNT att ens sinnestämning 

påverkas av musik. På 

restauranger där de spelar snabb 

musik så äter kunderna snabbare 

och vice versa, långsam musik så äter 

kunderna långsammare. Det påverkar 

matupplevelsen om man tar sig tid att 

smaka. Vissa restauranger är det bra 

att äta snabbt, så man slipper smaken, 

fyller buken och till exempel, hinner 

med tåget. På andra ställen är det en 

skam att slänga i sig maten när den 

kan ge dig värsta matorgasmen, och 

det vill man ju inte missa! 

smaker 

Jag har tänkt att musik kan påverka 

en mer än så när man äter. Precis som 

vin kan förhöja smaken på maten så 

tänkte jag att musik kan göra detsamma. 

Så då bjöd jag in en testpanel för 

att se om detta stämde. En informatör 

+ 2,5-årig son, en fotograf, en psykolog 

och en student och så jag, vad jag 

nu är (jag gör ju alltid något annat än 

vad som var tänkt…). 

DET SOM GJORDE att de här människorna 

kvalificerade sig till experimentet 

är att de vet hur man njuter av 

livet med öppna sinnen. Alla skulle ta 

med sig varsin låt som de antog skulle 

passa till maten, så menyn var presenterad 

i förväg, i detalj. Att gästerna 

skulle ta med egen musik var för att 

alla skulle vara med på lika villkor och 

sätta sig in i situationen. Hade jag valt 

alla låtar själv skulle det kanske blivit 

för enkelspårigt även om jag valt fem 

helt olika genrer. 

Eftersom ingen visste hur det här 

skulle fungera så var instruktionerna 

att se hur musiken kombinerades med 

maten. Flummigt kanske, men ingen 

visste vad de skulle få uppleva eller 

om de skulle uppleva något alls. 

MENYN BESTOD AV följande: 

Fläskfilé: marinerad i vitlök, rödlök, 

grön currypasta och olja. 

Skysås: vatten i stekjärnet efter köttet, 

smör, viltfond och lite rödvin. Hälles 

över köttet. 

Potatisgratäng: vartannat lager potatis, 

vartannat ost. Ett potatislager 

byts ut mot lite broccoli. Salt, peppar 

och vitlök tillsätts i grädden som hälls 

över potatisgratängen. 

Grön Sparris: ska inte kokas, bara 

stekas i olja. Något jag lärt mig i brist 

på sparristillagningskunskap, det är 

genialiskt! Stek och ta lite flingsalt på 

efteråt. 

Till maten serveras rött vin. Senorio 

de los Llanos är en fantastisk rekommendation. 

INNAN VI SATTE PÅ musiken så smakade 

alla på maten, så att inte första 

låten skulle få första smakupplevelsen. 

Testpanelens ögon fylldes av lycka redan 

efter första tuggan. Maten blev så 

pass godkänd att jag skulle varit lugn 

om kockgurun Gordon Ramsey hade 

varit en del av sällskapet. 

Juryn är nu fylld med en fantastisk 

smakupplevelse och det är dags att 

börja och se hur maten smakar till 

musik. Jag har summerat vad alla 

tyckte då det inte spelar någon roll 

vem som tyckte vad. Det som intresserade 

mig var vad som upplevdes. 

1. It could happen to you – Monica 

Zetterlund 

En bra början och en ganska bra kombination 

till maten. Smaken på vinet 

och sparrisen förhöjdes. Det var en 

bra bakgrundsmusik. Vi var väldigt 

sociala under denna låten. Socialt är 

bra, men kanske tar bort aningens av 

koncentrationen av smakupplevelsen. 

Någon upplevde att man tuggade 

snabbt och orytmiskt. 

2. Big my secret – Michael Nyman 

Bara pianomusik. Fantastisk låt, men 

alla slutade att prata med varandra 

och skrev ner upplevelsen istället. En 

separation uppstod både på tallriken 

och i sällskapet. Det uppstod en ensamhet. 

Man tillhörde inte gruppen 

längre. Köttet tillhörde inte sparrisen 

eller potatisgratängen. Allt skilldes sig 

åt. Helst ville man inte äta köttet, det 

blir för tungt. Maten smakade inte 

kärlek längre. Kanske bara lite mousserande 

istället hade passat bra till 

dessa flyktiga toner? 

3. Räkna de lyckliga stunderna blott 

och Månskenspromenad – Ulla Billqvist-tema 

Låtväljarens tanke var att alla skulle få 

en bild av 40-50-tal i tanken. Det fick 

vi alla. Helt plötsligt satt vi och age- 


49

50 

"Livet är till för att njutas av 

på bästa sätt. Mat, vin, vänner 

och musik gör en människa 

lycklig och lyckad!" 

rade som om vi var med i en svartvit 

film. Maten smakade hemmalagat av 

husmor och potatisgratängens smak 

exploderade i munnen. Kändes supersvenskt. 

Skulle passa med lite snaps. 

4. Shadow of the moon – Blackmore’s 

Night 

Här hände något. En ny sinnestämning 

valsade in på bordet. Sällskapet 

delades upp i två läger. En del som 

inte tyckte att maten passade alls till 

musiken, tappade aptiten och kände 

att sparrisen fick långa trådar. Musiken 

kanske skulle passa bättre till 

asiatisk mat. Den andra delen av sällskapet 

fick känslan av vilt och det var 

inte på grund av viltfonden. Det blev 

mycket köttsmak helt plötsligt. Fick 

mer en bild av skog och berg, kanske 

lägereld där man sliter köttet från 

benet på djuret man själv jagat, efter 

man tillagat det över elden. Ronja, de 

tre musketörerna, riddare, tattare eller 

vandrare. Musiken passar nog bättre 

utomhus eller på logen. 

Vi tar en liten paus i musiken för 

att vi ska vara ordentligt mätta till 

sista låten. Maten är fortfarande god, 

men man kände en viss saknad. 

5. Svantes lykkelige dag (om lidt er 

kaffet klart) – Povl Dissing och Benny 

Andersen. 

En självklar sista låt. Mättnaden kommer 

plötsligt. Som värdinna börjar 

jag känna mig stressad, för jag har 

inte ätit klart. Jag borde servera kaffe 

nu och jag har inte ens satt på det... 

Det här är en låt som passar bättre till 

kaffe och efterätt, tycker vi alla. Men 

danskheten passar faktiskt ganska bra 

till maten också. Kanske dansk musik 

är bra till mat. 

MATEN ÄR SLUT och kaffet är klart 

och serveras med lite mörk choklad. 

Jag har aldrig förstått poängen med 

efterätter då de oftast, för mig, förstör 

smakupplevelsen och gör att man 

mår dåligt. När kaffet är uppdrucket 

serveras det lite honungsmelon som 

avslutning. Jag vill tacka mina vänner 

som stod ut med detta experiment! 

MUSIKEN PÅVERKAR SINNEN och i sin 

tur smaker. Till denna meny så är nog 

Ulla Billqvist det bästa att rekommendera 

utifrån våra låtval. Kanske 

för att man känner igen sig i en viss 

miljö. Man kände sig hemma med 

Ulla i högtalarna, hemma och trygg. 

Vad vi märkte också var att man var 

mer social när det var sång i musiken 

och att om det spelas toner som är 

mycket mollkänsla eller man inte 

riktigt känner igen, så ökar tuggmotståndet. 

Självklart påverkar sällskapet 

resultatet. Skulle vara intressant att se 

hur smakupplevelsen påverkas med 

människor man inte trivs med, men 

eftersom jag inte gillar att umgås med 

folk jag inte får ut något av så får 

någon annan genomföra det testet. 

Under experimentet pratade vi inte 

om vad vi tyckte och upplevde för att 

inte påverka varandra och varandras 

tankegångar. Vi skrev ner det under 

middagen och pratade om det under 

kaffet. Det som förvånade oss alla 

mest, var att vi faktiskt hade väldigt 

lika upplevelser till låtarna. Vilket jag 

tycker bevisar att man kan utöka ett 

recept med rekommenderad dryck 

och rekommenderad låt. Kanske till 

och med en låtlista. Livet är till för 

att njutas av på bästa sätt. Mat, vin, 

vänner och musik gör en människa 

lycklig och lyckad! 

Musikhögskolan Live nr 3 2011

Musikhögskolan Live nr 3 - Lunds universitet

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?