LIAS I SYDOSTRA SKWNE.

*,dK 

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSOKNING. x,pt~d8rh& \L 

-- _ _ 

Afhandlingar och uppsatser. 

S E K. C. - -- 

---p .- p -- 

LIAS I SYDOSTRA SKWNE. 

JOH. CHR. MOBERG. 

MED 1 KARTA OCH 3 TAFLOR. 

AFTKTCK CK KOSGL. SY. YET.-AKAD. HAKDI,. BI). 22. N:O G. 

STOCKHOLJI, ISSS. 

KONGL. BOKTRYCI

Literaturförteckning, 

%ngif\-ande f~~llstanclig titel till de rigtigaste af de arbeten, sorn i och för deiiila afhandlirig 

ailvandts. Inoin paierites efter de respektive titlarne aro angifna de förkortningar deraf, 

sorn i afhandlingen begagnats. 

1833-1834. AGASSIZ, L. llecherclies sur les poissons fossiles. Tome III. Neuchatel. (= Poissoiis fossiles) 

1842-1845. II Etudes critiques sur les mollusques fossiles. Moiiographie des Mpes. Xeiichatel. (= 

Moriogr. des Myes) 

1860. ANDREE, R. Zur Kent,niss der Jurageschiebe von Stettin und Königsberg. Zeitschr. d. Deutsch. 

geol. Gesellsch., sidd. 573-591. Berlin. (= Jurageschiebe) 

1877. ASGELI~V, N. P. Geologisk öfversigtskarta öfver Skåne nied ?ttföljaiide text. Luiid. (= Ofversigtskarta 

öfver Skåne). Kartan ar tryckt 1859 i Miiiicheii, nieii iitgafs först 1877 

jemte texteii genoni B. LUNDGKEN. 

1876. BLAKE, J. F. Se TATE, R'. 

1871. BILAUSS, D. Der uiitere Jura iin iiordwestlichen Deiitschlaiid v011 der Grenze der Trias bis zii den 

hmaltlieenthoilen init besonclere Beriicksichtiguiig seiiier Moll~iskenfaiiiia. Nebst Nachträgen 

ziirri mittleren Jura. Brauiisclimeig. (= Untere Jiira) 

1852. BUVIGNIER, A. Statistiqiie gkol., iuineralogique, n~iiikralliirgique et paleoiit. ilii departemeiit de la 

Meuse; oiivrage accompagne tl'uii Atlas ii1 f:o. Paris. (= Statistique de la Meuse) 

1884. CARPEKTER, P. H. Report upon the Criiioidea collected duriiig the Vogage of H. >l. S. Challenger 

(luring the Years 1873-76. Report oii the scientific results of the Voyage of H. M. 

S. Challenger during the I'eai.8 1873--76. Zoology, Vol. KI. Part XSSII. Loiidoii, 

Edinburg, Dubliii. (= Challeiiger Criiioidea) 

1852. C:HAYUIS, F. et DE~ALQUE, C;. Descriptioii des fossiles des terraiiis secoiidaires de la proviiice de 

Luxeinboilrg. Mkinoires couroiiiies et inéiiioires des savants Etrangers. Piiblies par 1'Acadeinie 

Royale des sciences, des lettres et des beaiix-arts de Belgique, Tome XXV, 

1851-1853. Bruxelles. (= Terrains secoiidaires) 

1861. CHAPUIS, F. Nouvelles reclierches siir les fossiles des terrains secondaires de la proviiice de Luxeinboiirg. 

Meinoires de 1'Academie Royale des sciences, des lettres et des beaiix-arts de 

Relgique, Toine XXXIII. Bruxelles. (= Terraiiis secoildaires. Suppleinent) 

1864. V. DI'P~~IIIAIL, A. Die Coiitorta-Zone (Zone der Aviciila contorta PoR~~L.), ihre Verbreitiiiig untl ilire 

organischen Einschliisse. Muncheii. (= Contortazoiie) 

1864, 1867, 1869, 1874. DUMOKTIEK, E. Etudes paleontologiques sur les depdt,s jiirnssiqiies (lu bassin du 

Rhône. I-IV. Paris. (= Etiides paleont.) 

1837. DUKKER, TY. Se KOCH, F. C. L. 

1870. EMEKSOS, B. K. Die Liasmulde von Markoldendorf bei Eiiibeck. Iiiaiigiiral-Dissertatioii. Berliii. 

(= I~insmiilde) 

1872. ERDI~AXX, E. Beskrifiiing öfver Skåncs steiikolsförande forrnatioii. 'Iled en geologisk öfversigtskarta 

öfver Skåne. S. G. U. Stockliolm. (= Skåiies kolf. formatioii) 

1838. FORCBHAMMER, G. Oin de Bornliolmske Kulformatioiier. Det Kongl. Daiiske Videilsk. Selsk. 

naturvid. og inathem. Afhaiidl. Kjöbenliavn. (= Bornholrns Kiilf.) 

1826---1844. GOLDFCSS, A. Petrefacta (fernianire etc. I-III. Folio. Dïisseldorf. (= Petr. Geriii.). En 1862 

-1863 i Leipzig tryckt upplaga har texteii i 4:o. E1iä.r deniia ar den lättast åtkoiiiliga, 

liar jag öfverallt hänvisat äfveii till deiiiia upplagn genom siffror iiioin parentes. 

1887. H~ca? E. Ueber die ,)Polymorphidre~) eine iieiie Aminonitenfamilie aus dein Lias. Neues Jabrbnch. 

Jalirg. 1887, II B., s. 89-162. Stiittprt. (= Polymorphidre)

1869. H~BEKT, E. Recherclies siir l'age des gr8s h coinb~istibles d'Helsingborg et d'I-löganas. Annales 

des sciences geologiqnes. T. I. (1870). Paris. (= Gr& h combustibles) 

1837. KOCH, F. C. I,. und DUNKEK, ifT. Beitrage zur Keiintniss des iiorddeutsclieii Oolitligebildes iiiitl 

desseii Versteinerungeii. Braiinschweig. (= Beitrage) 

1877---1879. LORIOL, P. DE. Monographie des Crinoïdes fossiles de la Suisse. Abliaiidluiigeii der Schweizerischen 

paläontologischen Gesellschaft (Memoires de la Soc. pal. Siiisse). Vol. IV, V, 

YI. Paris, Hasel, Genf, Berlin. (= Crinoïdes fossiles) 

1873. LUSDGREN, B. Om" iiågra växter från stenkolsföraiide forinatioiien i iiordvestra Skåiie. Luiids 

Univ:s Arsskrift. S. IX. Land. (= Växter fr. stenkolsf. formationen) 

1878. )I Studier öfver faiiii:iii i den stenkolsförande formationen i iiordvästra Skåne. Kongl. 

Itysiogr. Sa1lsk:s Minnesslrrift. Lund. (- Studier) 

1879. )> Bidrag till kfiniiedornen oin J~iraforinationei~ på Boriiholni. Festskrift till Univ. i 

Köperihainii vid dess jiibileuin 1879 fr. Lunds Universitet. Lund. (= Jura på Bornholiri) 

1881. 11 Uiidersökiiingar öfver Molliiskfauiian i Sveriges äldre rnesozoiska bildningar. 

ur Lunds Univ:s Arsskr. 'r. XVII. Lund. (= Rlolluskfaunan) 

hftryck 

1850. LYCETT, J. Se MORKIS, J. 

1859. MARTIS, M. J. Paleoiitologie stratigraphique de l'lnfra-Lias du departeiiieiit de la CBte-d'Or 

suivie d'uil apercu paleontol. siir les inBiues assises dans le ltliône, l'hrdkche et l'Isere. 

Merrioires de la Soc. geol. de France. T. YII, 2 Ser., N:o 1. l'aris. (= Infra-Lias) 

1882. MOBERG, J. C. Om de äldsta kritafiiigringarne och Rät-lias i sydöstra Skårie. Ofvers. af Koiigl. 

Vet. Ak:ns Förliandl. 1882. N:o 9. Stockholm. (= Kritaflapriiigar och nät-lias i 

1850-1863. 

SO. Skåne) 

MORL{IS, J. arit1 LYCETT, J. I\ Monograplie of the rriollusca from the Great Oolite chiefiy from 

Mincliinhanipton and the coast of Yorkshire. )led supplement. Pal~ontographical 

Society. Loridoii. (= Great Oolite) 

1876, 1878. Narr~onsT, A. G. Bidrag till Sveriges fossila flora: I. Växter från deii rätiska formatiotieii vit1 

Pålsjö i Skåne. Koiigl. Vet. Ak:iis Handl. B. 14. Stockliolin. - II. Floraii vid 

Höganas och Helsiiigborg. Ibid. B. 16. Stockholm. (= Bidrag till Sveriges fossila flora) 

1878,1879,1886. 1) Om floran i Skånes kolförtinde bildliiilg.ar. I. Floran vid Bjuf. H. 1, 2 och 3. S. G. U. 

Stockholm. (= Floran vid Bjuf) 

1880. )> Orn de viixtförande lagren i Skines kolförande bildningar och deras plats i lagerföljdeil. 

Geol. Ii'öreil:~ Förh., R. V, s. 276 och följ. Stockholin. (= Om de växtföraride lagren o. s. v.) 

1829. NILSSOS, S. Arsberättelse oin nyareo zoologiska arbeteii och upptäckter till Kongl. Vet. Ak. afgifveii 

etc. Stockholin. (= Arsbe~attelse till K. V. il. 1829) 

1832. )) Djurpetrifikater fiiniia i Skåiies stenkolsbildnii~gar. Kongl. Pet. Ak:iis Handl. för 1831 

s. 352 och följ. Stockholm. (= .Djurpetrifikater) 

1842-1850. D'OI~BIGNY, A. Paleontologie Fraiicaise. Terrains Oolitiques ou Jurassiques. Paris. (= Pal. Fralic., 

1856-1858. OPPEL, A. 

Terr, J~ir.) 

Die Juraformatioii Englaiids, E'rankreichs und des sudwestl. Deiitsclilaiids. Separatabdruck 

der Wiirtteiiib. iiatiirw. Jaliresheft, XII-XIV Jahrg. Stuttgart. (= Juraformatioii) 

1853. )I Der mittlere Lias Schwabens. Wurttembergische iiaturwissenschaftliche Jahreshefte, S 

Jahrg., 1 Heft., p. 39 och följ. Stuttgart. (= Mittlere Lias) 

1835. PHILLIPS, J. Illustrations of the geolopy of Yorkshire or a description of the strata and. organic, 

reinains. Part. I. The Yorkshire Coast. London. (= Yorkshire Coast) 

1856. PIETTE, E. Notice sur les gres d'Aiglemont ct de Rimogne. Bulletin de la Soc. Geol. de France. 

T. III, 2 Ser. 1855-56. Paris. (= (;res d'higleinont) 

1863. )) Se TERQUEM, O. 

1858. QUEXSTEDT, F. A. Der Jura. Tiibiiien. (= Jura) 

1885. » Die Aminoniteil des schwäbischen Jura, I B. Iler schwarze Jura (Lias). 

(= Ammoniteii) 

Stuttgart. 

1872-1876. Petrefacteiikuiide Deutschlaiids. 

(= Echinodermen) 

1 hbth., 3 uiid 4 Rand, Echinodermen. Leipzig. 

1867. 1) Handbuch der Petrefacteiikunde. II Auflage. Subiiigen. (= fIand11. d. Petrefactenkunde) 

1879. REYNES, P. Monographie des Ammonites. Lias. Paris, Marseille. (= Monogr. des Airimonites) 

1836--1839. ROEMER, F. A. Die Versteinerungen des norddeutschen Oolithen-Gebirges och Eiii Nachtrag. 

Hannover. (= Oolitengebirge) 

1820. v. SCHLOTHEIM, E. F. Die Petrcfactenknnde auf ihre!n jetzigen Standpuiikte durch die Beschreibung 

. . . . versteirierter und fossiler Uberreste des Thier- und Pflaiizenreichs der 

Vorwelt erlautert. &lit Nachträgen. Gotha. (= Petrefactenkunde )

1865. v. SEEBACH, K. Beitritge zur Geologie der Insel Bornholin. Zeitschr. d. Deutsch. geol. Gesellsch., sida. 

338-347. Berlin. i= Geol. d. Iiisel Bornholm) 

1876. TATE, R. and BLAKE, J. T. The Yorkshire Lias. London. (= Yorksliire Lias) 

1865. TERQUEM, O. et PIETTE, E. Le Lias iiiferieur de l'est de la France, coinpreiiant la Meurthe, la Moselle, 

le grand-duclie de I,iixembourg, la Belgique et la Meuse. Mkm. de la Soc. Geol. de 

France. Tome VIII, 2 Ser., N:o 1. Paris. (= Lias infkrieur) 

1855. SEKQEEM, O. Paleoiitologie de 1'6tage inferienr de la formation liasique de la province Luxemhourg, 

Grand Duche (Hollande) et de Hettange, du departeinent de la %loselle. Paris. (= 

Etage inf. liasique) 

1879. WRIGHT, S. Monograph ., . oii the Lias hinmonites of the Britisli islands. Part II. The Liasformation. 

Paleontogr. Society. Vol. XXXIII. London. (= Lias Ammonites) 

lS30. v. ZIETEN, C. H. Die Versteinerungeii Wurtenibergs. Stuttgart. (= Verst,ein. Wiirtemb.) 

1876. ZITTEL, K. A. Haiidbllch der Pal~ontologie. Muncheii und Leipzig. (= Handb. d. Palrcont.)


Inledning och Historik. 

rtoril de af alder kknda kolförande bildningarne i riordx-estra Skarle, förekomma. 

dylika äfven i sydöstra delen af sarnma landskap. I nordvestra Skane bearbetades kolflötserna 

redari pa 1500-talet. Nggot uppslag till rätta besvarandet af sl~örsmålet oni 

aflagringarnes geologiska alder leinriades dock först genom ett par af NILSSON 1829 och 

1832 publicerade uppsatser l). Annu ett steg narmare frAgans lösning kom man genoni 

ett 1869 af IIEBEET iitgifvet arbete '1; dock blef fragan noggrarinare utredd först i senare 

tid genom LUNDGRENS och NATHORSTS undersökningar af faunan och floran 3). 

De i sydnstra Skåne anträffade kolförande bildningarne intaga ett betydligt mindre 

område &r1 dc1 förra, sakna brytvärda kolflötser och gro i allinänhet fattiga på fossil. 

Kännedomen om dessa lager daterar sig ocksa till en mycket senare tid. P5 ANGELINS 

redari 1850 tryckta, men först 1877 publicerade, »Ofversigtskarta öfver Sk&ne» är äfveri 

upptaget sydöstra Skånes största kolförande område, nämligen det, som finnes i narheten 

af Röddinge (norr om Ystad). På grund af nyssnämda drösjsm&l rned arbetets utgifx-ande, 

blef det dock först genom E. ERDMANN') som 187% närmare upplysningar om ifrkgavarande 

område kommo en större allmänhet till godo. EI~DIZANN omtalar namligen dess ringa 

utstrackning, rned föga rner än 1 mils längd utined den i NV-S0:lig rigtning förbi 

Röddinge och Ramsasa rinriande An samt med en bredd ej öfrerstigande 3,000 h 4,000 

fot. Vidare omtalas, hurusoni de kolförande bildningarne inom Röddinge socken gå i 

dagen vid nordöstra, nien inom Baldringe socken vid sydvestra, sidan af den dalgang, i 

hvilken ån frarngar. De vigtigaste af de hitintills li8nda fyndorterna omniimnas eller 

finnas, genom utsatta observationspunkter, angifna å der1 arbetet bifogade öfversigtskartan. 

Områdets olika bergarter anföras och deribland sarskildt tvärine flötser af ett slags s" amre 

kol (af lös, jordartad natur). En profil öfver antagliga lagerföljden tneddelas ocksi. 

l) NILSSON: Arsberättelse till K. V. A. 1829, s. 723, anm. 

1) Djurpetrifikater, s. 352. 

?) HEBERT: Gres h combiistibles. 

3, LUNDGREN: Växter fr. stenkolsf. forinationeii. 

1) Studier. 

>) Molluskfaunaii. 

NATHORST: Bidrag till Sveriges fossila flora. 

Floran vid Bjiif. 

j> Om de växtförande lagren o. s. v. 

4, EKDMANN: SkKiles kolf. formation, s. 61 och följ.

Nigra fossil omnaiiinas ej; &Idersbestainningen synes sålunda hvila på petrografiska och 

stratigrafiska grunder. 

Då lagren voro af högst ringa utstrackning och utan praktiskt varde, var det naturligt, 

att det dröjde Iange innan de blefvo narrnare undersökta. Bildriingeii omnamnes 

också ej vidare l) förr Rn l880 då NATHOI~ST i slutet af sin uppsats ))Om de vastförande 

lagren i Skanes kolförande bildningar och deras plats i lagerföljden)) egiiar afven detta 

omrAde niigra ord. Har uppgifves, att vaster antraffats vid Iturremölla redar1 1876 af 

NATHORST. Dock hade endast 3 arter funnits och dessa ingalunda i ett för bestämning 

C 

gynsarnt skick. Ar 1882 hade ytterligare insamling gjorts, hvarigrnom arternas antal 

ökats nied 1, hvarförutorn bättre exemplar af de öfriga erhållits. Efter att ha omntirnt 

att vaxter, narbeslagtade med (lem fran Kurremölla, endast antriifï-ats i Englands Oolitoch 

Ostsibiriens Juralager, sager NATHOHST slutligeri: »För så vidt man hittills kanner, 

iiro således de vid Iti~rremölla förekommande vaxterna andra an de, sorii funnits i provinsens 

öfriga kolaflagringar. De tyckas - om rnan vågar döma efter ett SA ringa arital 

arter - afven bestämdt tyda på en något yiigre aflagringstid. Blefve Bornholrns fossila 

flora någon gång bekant, kunde man törhanda af derisanirna erhiilla bestanidare upplysningar 

afveil orn i fråga varande aflagrings geologiska Alder; för riiirvararide kan man 

med det förhanden varande materialet ecj hhrom uttala någon fullt saker inening.)) 

ar 1882 lyckades det mig ') att vid Kiirrernölla och Iiullernölla-Lyckis finna djui*fossil 

och, d förstniinida stallet, sedermera afven ratt vackra vaxtfossil. Faunan syntes 

iiiig da ganska olik (len i nordvestra SklZnes Rat-Lias förekorrinialide. Med stöd af muntliga 

riieddelanderi af professor LUNDGREN, som niirmare undersökt Roriiholiils I,iasfossil, uttalade 

jag mig ock derhan, att faunan i allnianhet liknade Bornholrris och således vore en Liasfauna. 

Förutorn it det nu angifna onundet antraffades 1882 ') kolförande bildningar iifven 

lwngre i SO i narlieten af Tosterup, namligrn vid Rödalsberg. I har anstående lager 

aiitraffade fossil vore hufvudsakligen vaxter. 

Efter detta kortfattade sammandrag af det, som förut ar kalldt om sydöstra Skånes 

kolförande bildningar, iriå det tillåtas mig att afven mecl ett par ord redogöra för några 

deta1,jer vid föreliggande arbetes tillkomst. Sedan jag så smaningom insamlat ett ganska 

hetyclligt och niestaclels sardeles förtraffligt material af fossil, syntes det inig önskvardt 

att genorn sorgf%llig preparation inöjliggöra eller betrygga en saker bestamning af såval 

slwgten som arter. llycken tid och möda har ocksi hiirpå riedlagts. Då arbetet var nara 

siii fullbordan, visade sig en jeiiiförelse rnellan Liasfossilen fran Iturreinölla och Bornholrn 

\.ara af behofvet yakallad. Urrder det titt fossilen frAn det förra stallet merendels ha 

skalet i behall, aro de, som funnits p& Bornholm, nastan uteslutande bevarade soiii karnor. 

Flere arter syntes inig gemensamnia för Bornholm och Si) Skhrle; det olika bevaringssattet 

förorsakade dock svårigheter vid identifieringen. De af professor LUNDGREN beskrifna 

1,iasfossilen tillhöra hufvudsakligen Itöperihainns ;Ilineralogiska Museurn; genom professor 

l) I den 1877 iitgifiia testeii till ANGELINS öfversigtskarta öfver Sk%ne oiniiainnas iiflren, s. 36, de kolföiantle 

bildningarile iitined Allevadså mellan Högestad och Kurremölla, livarvid omtalas områdets bergarter sanit 

utic{{ossil i bi,andsk.i'e~-n. - Tiidare säges samma ~)Högai~asbildnii~g~) förekomina vid Ost,ersjöii, i strandisen 

rnellan Hammiir ocli Kåsel~eigri. Detta senare har dock ej I~ekräftats. 

l) MOBERG: Kriti~fl;~griiigrir orh Rät-Lias i SO Skåne.

8 JOH. CHII. MOBERG. 

F. JOHNSTRUPS särskilda ~211-ilja har jag koinmit i tillfalle att undersöka hela denna, 

under hans omvårdnad stående, samling '). 

Sarskildt är det min pligt att har namria det inin rarderade viin och lärare professor 

B. LUNDGREN i vasentlig inon underlattat mitt arbete; för erhallande af såval en del 

jemförelsematerial som nödig literatur sthr jag namligen till honorn i största förbindelse. 

Växtfossilen inom onirådet konirna nied all sannolikhet att af professor NATHORST 

beskrifvas; har nedan kornrna derföre allenast djurfossilen att behandlas. Innan jag öfvergAr 

till deras beskrifning, torde vara nödrandigt att redogöra för de olilia fyndorternas lage 

och beskaffenhet, helst soin deras antal ej obetydligt ökats. Som de olilia lokalerna inom 

omradet i fraga ligga hvarandra helt nära. har det varit omöjligt att rnedföljande 

karta 2, specielt namngifva dem alla, hvadan de der blott betecknats med bokstafyer. 

lJidare torde behöfva anmarkas, att jag med mina arbeten inorri detta omrade hufvuclsaliligast 

afsett att frairija palzeontologiska syften, hvarföre de upplysningar, jag för tillfallet 

ar i stand meddela om de petrografiska förhallandena, ingalunda kunna göra anspråk pil 

fullständighet. De rneddelas dock harmed, i förhoppning att alltid någon fördel torde 

vara att vinna deraf. 

l) Sedan denna afliaiidlii~g redaii var iilleiniiad till Kongl. Pet. hkadelnieii, Llef jag af Sveriges Geologiska 

Uildersökiiirig anmodad att för dess rakning afsluta undersökningen af egendomen Soster~ip. Då jag liiiri- 

genoin fick tillfälle att grundligt genoinforska detta omride, lyckades det att, utom (len Iiarifrån förut käiidn 

Liaslokalen vid Rödnlsberg, tipptacka flera nya observationsp~iilkter för detta systein. Kaiiriedoiiieii on1 Syd- 

östra Skånes Lias blir genoiii dessa senare observationer ej obetydligt vidgad, skrskildt i stratigrafiskt hän- 

seende. Enar såväl de äldre som de nyare iakttaagelserna afse ett sammai~hangaiide område och ömsesicligt 

belysa hvarandra, har det varit önskligt att de publicerades samtidigt och pä rtt ställe. Af dennn orsak 

meddelas här, ined bcniigeil tillåtelse, afven iiågra af mina senaste iakttagelser, under uttryckligt frninhållende 

deraf, att i allinanhet allt livad som rör egendornen Tosterup tillkommit geiioin de först sistlidiia soinruar, 

pä Sveriges Geologiska Undersöknings initiativ och dess bekostnad, af inig företagria uridersökningarne. Liiiid 

i Oktober 1887. JOH. CHR. MOBERG. 

?) Kartan har godhetsfullt utförts af kartografen C. J. O. K.IELT,STHOM.

Beskrifning af Fyndorterna. 

A. Kolfyndigheten vit1 Kurreniöl la. 

TTtmetl vagen fiadn Röddinge till Eriksdal, nigot öster orn I~iii~reiniillabficke~t och 

sytlost oin den syrllignrc af cle tvi qvarnar, sorn iiii finnas vid clrnsninitin, Ar cn större 

skarning, i hvilkeris nordvestr:~ del lagerfölsjden riiknadt nedifrdn nppWt liar fii1,jande iitsccritlc: 

l. Santl, gråhvit (i skerningens sydöstjra del iii- sanden rent hvit) ............ 6 fot + 

2. Sk[ffle~le~cx, grA., ~ti~xtförancle; deri kiinria urskiltjas olika lager, n~rnligen 

a) underst,a delen, liit't sönderfallande, rnecl gula rost8rtinder(?) 

........................................................................ 1' 

h) mellersta delen; mera ren och fast', har leriinat 

flesta och ba,sta vaxt~fossileri .............................. 1',:3 

c) öfversta delen; 11a.got lösare, genom sandrtinder och 

gula rost8ra8rider I&t,t sönderfallaiide; förtjenar rng- 

3. 

4. 

;> . 

(i. 

7. 

htincla snarast att kallas lerig sand ..................... . i ,r, 9 t,iiri, 

Sntltl, gri, mecl sparsainrna, obestiimbara vtistfossil .............................. 4 

J

1 0 JOH. CHR. MOBERG. 

af skifferlera todligt ~rittnesbiird. Ik ha niiinligen samtliga blifvit starkt hoppressade och 

,A att stiga tillkrificl;icle, h~aclaii (let iir s$illsj~rit att i dem phtriiffa best%mbara viistcr. 

Fragiiient af dylika firirias dock s~rdeles ~ikligt. Eiidast i iiiellersta delen af lagret N:o 2, 

iiiidersta skific.rlcr:~n, liar jag 1)aträf.fnt nRgra partier, livilka iiriclgått allm~nna förstöringen, 

och friri dessa harstarnina liiifx-iidsalcliga delen af de vuxtcr jag hiirifr5ii hopbragt. Hiir 

13c.fintlign kolfliitser %SO, Atrninstonc i de clelar soiil g2 i dageii, fiillkomligt viirdelösn. 

I

Oh1 LIAS I SYI)OSTKA SIIANE. 11 

Lagrer1 vid lokalelaria A, B ocli C utgöra iiied all snkerliet skilda delar af er] eiitla 

slti~iii~arih~rigaiicle lagerföljel. Saiiiinarilagda iri~gtigheteri af clessa ucli de deretiiellaii befintliga, 

för uridersökriiug iriiiidrc gyrisamrna, lagrer] blir ilrigefiir X00 fot, livadaii detta 

saledes i betraktaride af lagreiis riiistari lodrata stallniiig karl arigifvts s&soiri kolförande 

bildriirigariies ininimimagtighet l)& detta stalle. Flera skal tala dock för. att der] iii. e.j 

obetydligt större. 

D. 8andt3igten A norra sidan oiii vlgen fTAn Kurremiilla nio-t Eriksdal. 

Da inail fr8n lokal C följer biiclien utför iiiot SV iakttages, dels i dcriria, dels i 

backsluttningen B dess riordvestra sida, ett godt styclie riediit er1 rostbrun eller gul saridsteri, 

i hvilken jag ett par stallen fiiniiit otydliga riistfossil. 1Inïigenom synes den 

ofvari uttalade ttsigten, att bergarten i lagreii iiiellaii lokaleriia Il ocli (' cridast utgöres af 

rostbruri eller gul sanclsten, i ri&gori iiiori ytterligare bekraftad. Berggriliideii kali dock (:j 

iakttagas s& synrierligeri lkngt i denna rigtaing; inen (3;t iriaii vidare föl

12 JOH. CHR. MOBERG. 

lager af svartgra lera. lJagerföltjderi (hvilkeii saledes riedifr2ii upl~at tyckes vara: svtirtgi18 

leina . . . gr" riiigot lerig sarid, kol, grii saiicl . . . livit saiicl) ]&ter sig ?j val föreria iiied 

tlcri, soiri lagreii vid lokal A iritaga. Stryliriirigeri slriies ock tala för att lagreii vid lokal 

E tillhöra en rikgot lagre iiiv;. Mahiiiida ar ocksil der1 Iivita sarideri just det ofta orritalade 

lagret N:o 1 vid lokal A. Iiiga fossil hafva har antrafl'ats. 

F. Första bgcken Ö om Kurremölla. 

Sagot iner Rri 2,000 fot SO oiri lokal E giir vageri frfiri Kurreiiiölla till Köddirigc 

1);1 er1 iniridre striicka riastar1 i S och S. Vid vageris östra sida, helt riiira dcrisai~iiiia, 

fiaiiikoiiiiiier. i cri Ij~i1) Iilyfta en miridre b%ck, soin i S0:lig riktriirig ririiiei. ried till clcri 

hnr frsiiiflytaiit.le l(öl)iiigeAri (i denria ort oftast kallad Allevadsiiri). I kiöjdcri, soiri bildar 

biickeris östra bradd, gir livit saricl i dageii. 

G. Andra backen Ö om Kurreniölla. 

Uiigefiir 700 fbt öster oiii lokal F iii. er] större profil. l)e lokala förli&llaridcria Rro 

eiisartadc iiicd det sistiiarnda stallets. 1 biickeris br~ddwr iakttages er1 harel rostbruri 

saridsteii. L:igreris stalliiiiig kliride ?j iiiecl salierhet bcstiiriiiiias, (lock tycktes clc vara. 

starkt uppresta. Jag har e,j har fuririit niigra fossil. 

H. Backsluttningen SV on1 Röddingeberg. 

I &daleils riorra sida, urigefar 500 fot

IF. NV oiii Fyledal. 

För jcrririandc af viigeii österut frar1 l'yledal eller det iifii.Leliigiia Nyvi?rigstorpet, liar 

i cleii Adalcri bcgrarlsaiidc sluttiiiiigcri gjorts eii rnindrc sl~ariii~~g, livarigciioiri berggrurideri 

blifvit blottmad. L)eri utgöres har af en rosthruri saridsteii, lik der1 förut fi.an oirirådet 

beskrifria. Lagrcri strylia i N 5 i 15" V och st& iiiistaii lodratt. Det Ilar ej lyckats rriig 

att deri fitiria nltgra fossil. 

L. V oiti Fylans tegelbruk. 

Med der1 rricllan Lyckas och Fyledal gaeiide vageri föreriar sig, urigefar iriidt eiilellan 

det sistiiaiiida stallet och Fylaris tegelbruk, eri friil Baldririgetoi.1) koilirriaridc vag. Följer 

iiiari denna, i rigtriing iiiot Baldririgetoi*p, uiigefar 7,000 fot, syrics i der] för vaq~n gjorda 

skiirnirigcri eii rostbruri saridsteri, lik der1 friri lolialerna C, C; och Ii oriiriainda. Afven der1 

frhl lokal C ornriiiilida liirda saridsteiieri förekoriiaier. Har antruflades djurfossil, ej sallsynta, 

sarnt ett par fragiirent af viistfossil. 

Vid angiftiancle aj' jbssilens J'y~~do~t, k.ol)ll,~el. jay att i det j'ö@(~~~tle kalla dennu lokwl 

for &lans regelblull.; detta ligger ~isserligeri 1)i ej obetydligt afstarid frAri lokaler] i fråga, 

irieri ar dock iiiirmsta kanda plats. 

1% grurid af de lösa jordlagrens farg, kali inaii sluta sig till att rostbruii saridsteri 

ttristai. A sydvestra siclari af vager1 rnellaii Fyledal ocli Lyckks, tt liela strackar1 frLi lokal 

L till det stalle, der vBgeri skares af' Bulleiuöllab~cl~eri. Bergarten liar dock (:j kuririat 

direkt observeras ]->A iner %ii ett par stalleri. jrigt,igast af dessa iiir vagsliiirriirigeri strax 

norr o111 bror1 ijfver sistriiiinda Imk. I och vid deiiiia skiiriiiiig aiitrafl'ades såval deii 

frkr1 lokal C omiiaiiida koiigloineratartade saiiclsteiieii, soiii en fiiikoriiig, ljusgul sariclsteii, 

snarlik der1 vid B oinriiiinda. 1)essutorri furiiios i deiiria lokal afven ornriclets öfriga 

varieteter af den rostbruiia saridsterieri, riairiligen en inörlt, niedelkoriiig ocli en iriuti fast, 

iiicra grkller gragröii. I bada clessa senare aritraflades fossil. I sarnrna kulle, rneri ph 

dess södra, iiiot E

gris iiiotsatta sicla, ar ej större afstiirid $11 oiiikririg 2,000 ht, hvadari liar ?j blir stort 

utry~riiiic öfi~igt för clc liolföraricle bilclriirigarries hrtsiittiiiiig iiiot SO. E.I.iuru det af flera 

skal ar högst troligt att dylika bildriirigar lilival verlzligeii iiro till fiririarides afveri i trakteii 

narinast SO oin Lyckas, liar jag dock ej lyckats konstatera eleras narvaro derstades. 

Orsakeriia liartill ligga inihaiida till en del deri, att systeiiiet i fi4g.a i deiiria trakt aii- 

tagligeli har ringa utstriickriiiig i SV-NO, iiieii fil troligeri liufvudsakligeri tillskrifvas 

der1 oiristaricligheteri, att jag ej va~it i tillfallc att arivurida vidare tid pa uridersökriirig af 

eletta oiiiriide. 1% gruricl af clc niiigtiga lösa jordlagren, krafver riaililigcri en clylik urideïsökrii~ig 

iiiyckeri tic1 och inycket arbete ined jorclskaktriirigw ocli dylikt. L)et &r ocksa 

först p& ett afstaricl af oiiikririg 10,000 fot i SO friii Lyckis, soiri jag ater kuiiriat sl)&iBa 

ricigra till Lias hariförliga bildriirigar, n~inligeri vid 

N. Nedraby. 

Ystad-l3slöfs jerrivag, soiii ila striicliari riiellari Sveiistoi.1)~ och Soiiielilla statioiier 

Ilasserar strax 0 oiii byii, gkr hiir igeiioiii er] betydlig skaïiiirig. I norra aridaii af cleriria 

stötte jag vid borrriii~g, skral soiri rid eii iniiidre grafning, p& block af rostbriiri saridsteri 

af der1 irioiii Ii&rvai*aride Lias-ornriclc vanliga bcskaficrilieteri. I backsluttiiirigeri V oiri 

jerrivageri, iiiellari deiiria och ITijpirigeari, antrnffades ock sparsaiiirna block af dylik bergart. 

I cri brarit sluttriirig 114 ;iiis iiiotsatta sida (iiiigot liingre i SV och sliilcl fi%n aii geriorn cri 

siiial &key) f~inrios dereinot dvlika block i rriangci ocli af gariska ,tora climerisioricr. En 

sliaktriirig visade har iippifrAri riediit följaride lagerserie: 

sand .................................................................................... 55 ciii. 

krossgrus (hvari block af rostbi-ur1 1,itts-sandsten voro ganska 

vanli (ra) ................................................................. 5 5 n 

C 

hvit sand, med deri inströdde block :if gri, gröri 1. srart lera 

samt inassor af rostbrun Lists-saiidsteri ......................... 70 » 

i'ostbruri och gill saricl i veslaride skikt ....................................... 85 » 

livit sand, rostbraii salid och slutligeri lera; tillsarnrriaiis ........ 30 

1)c sistn~iilda lagreii iiro iakttagiia geiiom borrriiiig. De undre (skiktade) lagreri syrites 

stlipa svagt (omkriiig 5") iiiot Y. 1 b1ocl;eii af rostbririia s:indsteiicri fi~iirios djurfossil, 

temligeri allrnanria, rrieri ttllticl illa herai*ade. Hiiriivida de skiktade lagren har kuriria 

rakiias sisorri fast klyft, har jag ej Iiuiiiiat afgöra. Skulle sa vara haridelsen, vore fyndorten 

af sarskildt iritressc~, enar inari y& grund af lagerstallriingeri har gerioin er1 borrriirig latt 

kunde utröria lagerföljderi. I alla haridelser torde dock först eri större skaktriirig böra 

företagas, hvilkeii lielt visst skulle leiiina iil)p1~7sriirig viii, liirriirida liar verkligen förefinnas 

fasta lager. \-are hiiriiied Iiuru soiri helst, iir jag dock fiillt öfvertygacl 01x1, att Lias vid 

Kedraby aristar i fast klyft, oiri ej just l)& ha16 af rnig aiigifria stiillet, s& clock atininstorle 

i oniedelbai-a riarhrteii. lleri hvita saiicleri tned deri iiiströdde lerblock mAste narnligeri 

harröra frhri förstörda delar af oinradets kolföraride bildningar och Ban oinöjligen ha 

lidit riAgori lang traiisport, Ile iiiassor af isostbrun saridsteri, sorn liar aritraflats anda riecl 

till ett ej obetydligt djup, iiro ock ett stöd för iiiiii aigt, helst soiii jag inom SO Skårie 

hittills aldrig funnit dylika block utoiii i omedelbara riiirheteri af inoderklyfteri.

Stadiet,, t,illhörigt N\'aii~deniannei~ SVEN MATTSSON, ar belaget i vest'ra vinkelri inellan 

rle tv& va,gar, som fl-hi ()frabp @ t.ill Nedrahy eller t,ill Srrenst,orp. Hwr finnas en clel 

lager, soin helt visst höra rH.knas t,ill liolförande bildiiiiigtiriie. Den lille back, som i NO- 

SV:lig ~rigtiiing framrinner S 0111 och oniedelbart invid Xfirclen, har pf siii södra sida en 

miridre backsl~lt~t~iiing. Geiiom gra'fiiing langs dennas inidt,, sBledes i riqt'nii~geri 

1 C; jOH. CHR. MOBERG. 

af clenna lera kiinna iakttagas i Akern, stras S om det st#lle der den förbi IAiinkagBrclen 

ledanclc v>igcn sk~rtls af en mindre bacli. Platsen betiiiner sig nii, seclaii vagen andrats 

s& sorn kartan angifver, p:i vagens vestra sida och omedelbart invid denna. 

Q. 1,000 fot SS0 friin Lunkagiirclen. 

i) om den frAn Ofraby rnot Svenstorp ledande vagen, iingefar niidt emellan denna 

och Miiiika-Tkgarps vestra grans sanit knappast 1,000 fot friin Lanka@rden, iakttagas 

Nter hit hörande bildningar. En frun S 1. SV kornniande smal dald skar har iri i de fijr 

öfrigt ratt högt liggande Akrarne. Vid denna clalds vestra sida antrtiffades fast klyft, 

ngstan gAende i dagen, af rostbrun, finare och gröfre sandsten. PA grund af dess starka 

förklyftning kunde strykning eller stupning e,j iakttagas. Spir af fossil, n~inligcii er1 

Dentaliiini och flera IAamellibranchiater, nntraffacles har; de voro dock allcleles obestani- 

bara. Jag ris dock öfvertygacl oin, att en noggrann iindersökning ~fvcln har skall leinila en 

rikt gifvande fyndort. 

R. Tosteriips vestria griins. 

(i 21 700 fot SS0 fran föregåeiide lokal gAr inostbrun sarid och sandsten i dagen. 

,Jiist der vagen iiorrilt frAn Svenstorp passerat V(rallabiickei~, clelar den sig i tvA grenar, 

cn leclancle österut förbi Rödalsberg mot 3li1nka-~Shgarp. en resterut (eller iriö,jligen rattare 

i NV) och gkende till i)fraby. I denna vagkniit utmynnar fraii NO ragingen mellan elen 

Tosteriil) iiiiderlydande Munka-Tagarps by och IA~~nka@rden, öfvertv~~rande i sir1 sydligaste 

del en mindre i NV-SO giiende h6jdstrackiiing. I denna senares norra sluttning gir Iias 

i dagen p& bkla sidor oin ragangen. S~rskildt % Tosterups (Mixnka-Tr'igarps) egor saknas 

invid rAXa,ngen ,egentlig inylla, s& att markens yta utesliitande bildas af gul sand och block 

af rostbrun sandsten. Langst i S, nara backeiis krön, anstod en fast, brurigul sand. Vid 

iipptagande af ett alnsdjupt dike norrut langs rig&ngeri kiinde denna sand föltjas en lang 

str~cka, pi ett stalle afbruten af en Tatt grof, rostgul sandsteri med ymniga, riiridade korn 

af klar qvarts. Anriu langre i S, hvarest jag, hindrad af vasandc gröda, ej kiinde verk- 

citRlla nngon betydligare grafning, fans lokal rnoran af en fast, finkornig, rostbrun sandsten, 

i hrilken djiirfossil vore ganska allmftnna, ehuru miriclre val bevaracle. Sistiiiiirida bergart 

kiin(1e fö1,jas ett godt stycke inot W, inne ]);i IJiinkagirdens egor. 

S. Munk%-TiPgnrp N:o b (Nordligaste gårtleii) 

Ornkring 500 fot i SO frAn föregieride lokal, pi egorna till samma heinrnan sorn 

denna, antriifis andra till Lias hiinförliga lager. I en nyligen iiliptagen lertaht kiiniia 

rirrnligen, iinder en betackning af 2 till 5 fot krossgrils, iakttagas veslanclc skikt af hvit, 

gul och grA sand, delvis niigot lerig. Kn~r grafven Tar vatteiifj?ld, kiiiide cle har upptradande 

lagren

OM LIAS I SYDOSTRA SKANE. 17 

T. Rödalsberg. 

Ornkring 1,600 fot OS0 från förra lokaleri iakttagas de kolförande bildningarne 

flerestiides i en h~~jdstriicknirig, som i 0 begransas af Munlia-Tigarps btick l), i S af 

Wallabiicken och i N, Mininstone delvis, af er1 rnindre vag. Med naini~et Rödalsberg 

afser jag endast de tv& i höjdstrackriingcns vestligastre del befintliga profileriis, fast det 

antagligen af bef~lkning~ri tilldelats hels hö,jdstr~cknirigeii, pit grund af clcn i (less iiorra 

del up13tradaride röda le]-an '). Ehuru de bada profilerna rid Rödalsberg i s,jelfva verket 

torde bilda en saniinanh%ngande lagerföl,jd, har jag ansett si~dligast att har anförs deiri 

hvar för sig. 

1)


niv& med vigen, öfriga lager hoja sig vid pass 25 cm. öfver densainma, med undanttag af 

lagren p och T, sorn Rriiiii pii ett djup af 75 cin. iinder vigens yta qj ha funnits i fiill- 

kornligt fast klyft. 

2) Backen. 

Nastan omedelbart N om det stalle, der den har ofvan anförda profiler1 slutar, iitg8r 

f13ån viigen en grilncl nedsankning i markens ?ta. Den fortsittcr ornkring 150 fot ostvarts 

hin iippRt backsliittningen i sainina rigtning soin dcn, i hvillicn ofmn ~ippraknad~ lagren 

stryka. Denna nedsinkriing ar enligt utsago spar af en nldrc niimern igenfyld sandttlgt, 

sorn tyclligen allt+jemt fortgkit lings ett inigtigare snncllngcr. PR detta stalle, der nedsinki-iingeri 

iipphör(de), 1-crkstRlde jag ($id mitt beuiik Wr 1883) cn skirning, hl-ilkeri 

leinnnde följande profil. 

Rödalsberg d.? 1883 

n krossteiislera. t1 rostbrnn sandsten iried växtfossil. 

b Iivit sand. e mintlie skikt af gul 1. briiii s:iricl. 

c i lager ordnade körtlar af briiiigiil ~:cndstcn. ,f gr& skifferlera. 

H a.r iii~iiiiiiigeii till en iriin(1rr grotta, iitgöraiide deii foiiin sandtRgtens Rildpiiiikt. 

I den lilla grottlans inre, hvarest endast syntes hl-it sand, kunde lagrens stullning 

sardeles val iakttagas. Sti*jrkningen gick i N 52' TT; stupningen var 60' mot, NO. Oaktarlt 

dct rarit önskligt att iipptnga profilen viiikeli~itt inot strj7kniiigsrigtnii7gen, lit sig sRdniit 

qj gijrn, enir ii stallet v~xnnde gröda dcrigenom allt fiir mycket iiverkats. Alldenstiintl 

skfirningen nu Rr tagen i K-S afviker den dock ej alltför mycket fraii vederbörlig rigtning; 

likvRl maste jag fasta iipprnarksainh[>ten dervid att profilen i dess iiilr/ai.aiide rigtning (:j 

angel- lagrens verkliga migtighet, iitaii endast deras i~elativa; för bedömande af den förras 

storlek, torde vara tillrickligt att angifva, att migtigheten af den rostbruna, vixtförnndr 

sandstenen (lagret (1 5 profilen) ii. 86 crn. Ile i sistnamdn lager innesli~t~na 

viisterria 

förekomina i riklig mangd; p5 griind af hergai*tens beskaffenhet !iro dock bfitti.e bevnraclc 

esci~iplar ganska sallsynte. 

PR grilnd af hvad ofvnn anförts, torde innn vi1 rara beidttipd antaga, att d(, från 

v~gskirningen angifnn Ingren riridcrlagra d(. lfingre iipp i backeii befintliga, antingen all- 

deles ornccl(~1hart ellc1r Atrriiiistoric iriccl Crt fots iriellnnriiiri. 

S

\frallabiicken iiiottagcr fr&ii NO tvariue SiiiRrre tillflöcleii, riariiligeri Munka-T5garl)sbiickcri 

och 1Rrigrc inat en i Lilla Gararp ~ipl)riririaride back. Större (leler1 af dc egor, 

so ii^ tillhöra clcri cgcriclorricri 'i'ostcrup uriderlydaride Shgarpsgar'dcri, ligga i~icllari dessa 

1 i311~1ru i och för sig lielt obetyclliga, aro dock dessa Wallab~ckeris tillflödcri al' 

stor vigt för kariiicdoineii orri Sostesups geologiska bygiiad, pii gruricl af de vackra profiler 

so111 ~ W I O I ~ 

derii bildats, d& de uilder tidernas Iarigd skurit sig ned gerioili dc rniigtiga 

lösa jorcllagreri och ett godt stycke iri i berggrurideri, och Iivilka Iiinipligeii kunria kallas 

Vestra ocli htra TAgarpsprofilerria. Ile kolförande bildriirigarrie ga cloclc i dagen ericlast 

i clcri förutriarr~da. Oiiikriiig 230 fot iT oin Jlurika-Thgarl~sbacl?cris f'öreriirig rricd Walla- 

biiclzeri lcari riiirriligeri iakttagas följaricle lagerserie: 

Längst i S V (uriderst)). 

(1 Sand; livit ................... . ............................. . ........... 1 ,2 fot' 

b Lera; g1.agu1, iiAgot saridig ..................................................... S, )) 

Kol ..................... . ....................................................... -- .....-. 

Lera; hvit .................... . ............................................................ 

Lera,; bruri .................................................................................. 

Lera; gr&, iiiecl sandriirider ................... . ..... . ................. 

Sand; hvit, iiied spailsamina, turiria, harda rostriinder ........ 

Sarid; hvit, nied talrika hhda rostrarider och större af' rostaktiga 

höljen begransade qvaderforrniga styckeri, iriuti 

bestaende af hvit eller rödaktig sarid ............................. . 

Sarid; lik (v) a ............................................................................ 

... 

Sarid; hvit eller gul, liard, skiffrig ................... . ................. 

Sarid; gul eller gr;, ri&got lerig, bard, skiffrig .................... 

Lagreri stupa 45' inot SO. Skiirriingeii nar 1)arallelt iiied baclrcri vid dess lrestra 

briidd, sorri har utgöres af Itödalsbergshöjderis östra sluttriiiig. Backcri @r 1x1 detta stalle 

i NO-SV, sdledes vinltelratt mot lagreiis stryktiirigsrigtiiirig. De ilihtt, soiii of'vaii ariförts 

fiir de olika lagreris inagtighet, gro tagne utefter eri vagrat liriie och arigifva s&ledcs 

endast den relativa niagtigheten. 

Lagret h irinesluter sarskildt i dess rostiga delar talrika, iiien illa bevarade, va~t- 

fossil. Äfven i de orngifvaride lagren !I och i har jag i rostr~riderna antriiffat vii~t- 

fragment. 

Eriligt hvad jag kunnat finna, aro vaxtfossileri frari deriria lokal desairirna, soiii dc 

htrilka fuririits i lagret 11 vid Mödalsberg uppe i backen, htradaii jag riiAste anse dessa 

lager identiska. Bergarter] ar visserligen ridgot skiltjaktig, dock torde detta e,! sta i strid 

tiied rniri &si@. Vid bada lokalerna iiro lagreri i fraga tydligeri bildade genorn irifiltreririg 

af jernhaltigt vatten i lager af hvit sarid. P& de stallen der infiltreririgeri af er] eller. 

arinan orsak varit inindre fullstaridig, har jerrioxidhydratet liuf'viidsakligeri afsatt sig sasorn 

riinder inellari skikten eller såsoni hö1,jeri kring rnindre partier, livilka clervid enligt sakens 

riatlir företriiclesvis bilda iiier eller miridre parallelipipediska sty#ken. P% stidant satt

iiiaste lagret IL i \'estra Tagar[)sprofileii Ila bildats. Vid cri fiillstiiridigare eller langre 

f~rtgacilclc infiltrering af clct jerrilialtiga vattriet bildas ater verklig rostbriiri saridstcri, 

shclari (leii aristAl* vid Ködalsbci*g iippc i baclieri, lagret tt. Att riiari urider dylika förli~~llaridcri 

ciisariit af petrografiska liaraliterer, sadaria soin l~~it .santi cllcin brtcn sa?~döten, 

c:j karl sluta sig till iderititet eller dess iilotsats iriellari tvaririe lager, ar s,jelfklart. S~SOIII 

lokala 1;iiririerri~rkeri Rro clock dylika liarakterer naturligtzis val varde att beakta. 

Magtiga lösa jordlager försvara eller förhiiidra iakttagaridet af de lager, sorri riiiriiiast 

i N elltbi* S arisluta sig till ofvari bcslirifrie profil. Jag har dock p& tvariric stallen riagot 

lat~grc i N rikat y& iiagra lager, hvilka syrias inig tillhöra dc kolföraride bilclilirigarnc. 

Oiriliririg 250 fot N oin profileri gör backen eri stark, niot (j korivex, bige. Midt einellari 

dessa bkla stalleri aritraflade jag vid griihirig i backslilttriingeri V oiii backeri er1 gul 

och gr% lera. Vid sjelfva back-kurvari aristir i vestra &braclderi, knappast syrilige öfver 

vattriet, följaride starkt uppresta lager: sydligast er1 rnörligra lera, öfvcr livilkeri koiriiricr 

0,s fot ljusare och riiörkarc skiktad gr& sand, rried spsr af vastfossil. Oiiiedelbart S 

harom aritriiffas röd lera (Keuperlesa?), livaclari der1 riarrriast ofvari anförcla grii saridcri 

III~S~C 

anses har bilda Lias-systeiliets öfversta griins. 1,200 fot i SV fr&ri deriria purilit har 

jag aritriiflat fast aristieriile krit-kongloriierat, hvadari Lias har ej karl ha stdrrc bredd 

tir1 1,200, ja sanriolikt högst 1,000 fot. 

Y. Rödmölla. 

I SO fikri Vestra S&gar1)s1)rofilen liorniiia de kolföi*aridc bilclriirigarnc ej i dagcri förr 

Rri viel Rödrriölla, soin ar h(1laget 1)B oilikririg 12,000 fots afstilud frin f'örstr~iirricla st~llet. 

Röcliriölla ar redtcri larigc bcliarit siisorsi fj..ricloyt för grariulata-krita. I ett derstades upptradaride 

liorigloi~t~i*at hade jag fiiririit blocli af eii rostbrilri saridstcri, tydligen harstarriiriaride 

frkl kolförande bildningarne. Narvarori af dylika block syntes mig db arityda, att 

deras rnoderklyftj ej vore 1Arig-t borta. Sistlidrie sorrirnai. lycliades jag vinna bek&ftelse ps 

denna min förrnoclaii. 

Ornedelbart I\' orri dc11 yilrilzt cler riyssriairids liongloisierat antriiffats vidtager en 

gulhvit, iriurbruli likiiaride, gruslialli, iifveri deii tillhörande grariulata-kritar). De lodrata 

lagren iiro delvis af lösare, delvis af fastare besliaflerihet. De fastare lagren, sorri naturligtvis 

battre iriotstiitt deriudatioii, koiiirriw, dH de rriellanliggaride lagren delvis bortförts, att qvarsti 

sbsorn verkliga inurar, livilka ett och arinat stalle frainsticka ur de lösa jordlagreri. 

Ett par dylika »muras)) aritraffas vid gruskalkens södra grans. 150 fot larigre i N eller 

strax S orri stathuset vid l-tödrilölla antriiflas, i sarniiia sl~~ttrii~lg sorn de förra, &ter 

ett par 1 A B fot tjocka »murar», bildade af hufvuilsakligeri samiria material. Ilvilket 

dock har innesluter talrika, större styckeri af rostbruri Lias-sandsten. »Murarne)) gå i 

det narrriaste parallelt, rnecl ctt iribördes afstArid af 7 fot l). Detta iiiellanrurri ar alldeles 

fj.ldt af' stora skarpkantiga blocli, uteslutaride bestderide af' rostbrun Lias-saridster]. Vid 

l) Detta shval soiri det fö1,jniidr gkllrr ii:tt~irligtvis rritl;ist for det relativt ohetgdlig:~ parti, som jag kiinnnt 

1)lotta.

nariiiarc pasceridc visade sig blockeri vara af SA 1)aus vexlaiidc habitus, att de tj gema 

kuriclc atitagas befiriria sig i fast klyft, hvillict jir afven visades af deras Iage eiriellari tv& 

till kritsystcrriet liö~aricle skikt. Blarid de hitr förekoininaride bergartsvarieteterria rria. 

följaiide riiirririas, eri ljust brurigill, firikorriig rried yniriiga, siria f'j$ll af livit glimriier, eii 

varilig iiiedelkorriig af rostbruii faig, eri grofkoriiig 1. grusig ïostbruri sandsten, fullkomligt 

lik en vid »Sosteruys vestra grans» (lokal R) upptradande bergart, ett mörkbrurit konglo- 

iiierat iried rundade bollar af er] ljusare bergart, troligen den har ofvari först uppritknadc. 

]

;IOII. CIIR. 1IOBEl:C;. 

Artbeskrifning. 

1)etta ar1)etc gör irigaliiiida aiisprA1t pci att vara eri iiioriugratisk bearbcttiirig af Liasfauriari 

i sydöstra Sk:iiie. Att beskrifriirigeri ~fvcri af förut l~ekarita arter dock 1)A ett ~11c~ 

aiiriat stiillc blir tciiiligeii orrist~ricllig, luter sig förklara af flera skal. IIed fA uridaritag iiro 

riairiligcri de iieclari ariförda arterna $j hittills karida frhi Sverige. Flertalet blarid dern %ro 

cj Iicller i nagot sberiskt arbete tillföreric bcskrifria, Iivadari det sj.rits rnig örisltvardt att det 

liar skedde s& puss fullst~ricligt att cri rioggrariri best~iiiiriirig i liiiiiclelse af behof skulle kuriri:t 

a (röras, ~itari arilitaride af friiriiiiiaridc literatur. 1)ertill koiririier att rniriga af' arterria tillliöra 

iiiera kritiska foriiier, hvarföre det* bliftit riödvaridigt att sarskildt motivera de gjorda 

lestii~~iiirigarr~e. iirhetet afser dessutorri att uppdraga en parallel niellan failxiari i de 

s~crislia lager, soi~i ofvari beskrifvits, ocli deri, soiii aritr~ffats i Boriilioliris Liaslager. 

Ilvad slagterias karakterer ocli ortlr~iiigsföl~jtl betraflar, liar jag i det iiaririastc riittat 

iiiig eeftr ZISSELS Haridbucki der I'alxoritologic. 

Marginulina recta I)'OHBIGNY. SP. 

nn. 111, tig. 8. 

1876 ~/~~~stellu~~cci isectci (T)'OKBIGNY), BLAKE, Yurksl~ire TAIS, 11. 465, pl. 19, tig. 1.3. 

'Sill cii l)örjari irirullacl, fullkomligt irivolut; de 4 h 5 yttersta kaikirarrie 8ro tlcrerriot 

fria, staffoririigt u1q)riitta. l'a gruricl af sistn~rrida egcriskap ariser jag att arteri, i eriliglict 

iliecl LITSELS slagtdiagrioser, snarare bör föras till slagtet ~lIcz/yinulinn ar1 till CSaistella/~itc, 

ehuruval den i allt öfrigt öfvcrerisst~inrrier med sistriamda slagte. Inriillade deleri, ut- 

göraridc oiiikririg '/, af liela Iarigderi, ar föga frarritradaiide ocli har skarp exterri karit 

sarrit baklttböjda skiljevaggar. S& sm%ningoin bli dessa inera rakliniga och slutligeri, a 

striickta delen, frarniitböjda. Myririirigeii l~efinricr sig i den starkt utdragria cxterrikantcn. 

Jlcri strackta delen ar frar1 siclorria riigot hol~trjrckt och liirigs skiljcvaggarrie forsedd iriccl 

gruiida irisriörriirigar. Iriterria kariter1 blir 11% gruiid af dessa riigot uridulerande, urider det 

att externkanten ar fiillkomligt rak; bada &ro rundade. Skalet' ar sliitt. 

Enligt BLAKE 1. c. varierar arten ined till- eller aftagaride bredd a. der1 strackta 

deleri. P% mitt afbildade exemplar, det erida jag f~inriit,. tilltager karnrarnes bredd (höjd) 

hastigt ii inrullade, rneri iriycltet 1;ingsaiiit i strackta delen.

~~J,~\I

konvesa forin, iiRstari i jeriiii riiridriing öfr7ergieiide i sic1orii:t. Ile s~kert hithöraride cixeinplar 

jag hittills furiiiit, 6 N 7 till antalet, vesla alla, siiriil till diameterns sto~lek soni 

proportion, högst betydligt. Omliretscri (facernas koiitur) bildar snarast en 10-uddig figiir, 

ined rundade hörn och konkava sidor. Vicl slitiiirig, lirilkeri hiir, hvarest stejelkm troligen 

siinderfallit i lika 1nAng-a delar sorii tleri inneh;~llit led, viil kiiappast Iiiiiiiiat iindgws, kali 

inaii endast spWrs 5 eller 10 frWii centrarn utgiiende firor. (Se fi~. 1 och 2, tafl. I.) 

I)ylika eseiiiplaib aro de allmarinaste. 

I sy~irierhet cle större s'jelkledeii ha het~dligt iniridre hö,jd l. tjocklek ari diameter. 

I)e iniridre Ater ha ofta hlar 

%ro (le subpetaloida falten litat inera hoptrangda, dock iakttagas 5 st,jeIkledets sidor tyd- 

liga, starka firor, fiireriande de rnidt eiiiot hvarandra stiilda fiiltcii frwn de olika facrrnn. 

(Se fig. 1, tafl. I.) 

Ingeristades i deii för niin tillgiirigliga lit,ei.atureii liar jag kuririat firiria ri&got denna 

art rnotsrararide, oiii jag undaiitsger deii af I)unioiz.r~~i< (Etudes pnleont. III, p. 165, 1'1. 

24, tig. 3-6) I~eskrifria Pe7itcnc7inz~~ place7ztn. Ty.dligeii har dock hans inaterinl varit illa 

hevaraclt, s& att hans figurer och beskrifriing ?j kuiina lernna nog sakra jeniförcl~epiinkt~1~. 1'. 

plnce7ztcx anföres fl% 

lGltzi))). 

iifre delen af inellersta Tias (I)UMOTZTIEI~'S ))Niv('aii (le la Liyz/la 

P~~ntnc~~i~z~cs l~nitt~lf~s $1- hittills an t,r;jflad endast rid Iii~rrei~iölla. 

Pentacrinus sp. 

Tafl. III, fig, 15. 

Ett vid I

ytorna) försedd med en liten asformig list, som 21- bast utvecklad midt emellan tvii narståeride 

hörn af den pentagonala pelaren. Oin denna list bildats af eller bwit riägon 

graniilering, kan ej p& clet enda funna esernplaret afgöras. Listens tillvaro synes mig 

clock visa en öfverensst~inmelse i ornering riied Pentac~i71us hnsalt$o~~~~zis MILT,EH. Hos 

denna art Rr visserligeri, i dess typiska utveckling, peiitagonala formen niera utpraglacl. 

Doclk föl-ekorniila af densamma afven stejelkled med mera ruridacl omkrets. (.Jfr QUENSTE~TS 

Echinoderrnen, t. 98, fig, 74 och 84.) - En noggrann bestämning af värt fossil 1;ir val 

i alla handelser e,j lcunria göras, utan tillglirig pR större material. 

f'. /)n.c~/tifi,?~n&i.c ariföres af BLAKE frän lageii med Anz. n7;qzllatv.c, A///. .&1,ci,ln7?di 

och Anz. zi2111t1~. I norelvestra T~.slilaiid fiirekoniiner den enligt BRAUNS i hela mellersta Lias. 

Pentacrinus cfr subteroides (~UENSTEDT. 

Tafl. III, fin. 16. 

St,jrlkled rundade, med (svag) antydan till ferrisidighet. Articnlatioi~s~-tor plans, 

rnecl vaclcer femhlnclig teckning; de inot ytterkanten stffencle listerna (crciiillz) %ro trmligeri 

grofva, .j ;i R till antalet fiir hvar af dc feiii sektorerna. St,jelklcrlets sicloyta ~ï 

glatt, rirnrlaclt koiikao, sa att kanterna längs cle bhda articulatioiis~tom bli starkt iitståmde. 

T rigtnii-igen af de frhi centrum utstralande fem fiirorna, synes yi ett par stallen 

antydan till en lindrig depression, som dock iiigaliinda ar att jcmföra med clc för I'. 

.cithte7~oit/~s karakteristiska. Ett irifranodalt st~jelklecl, nedtill sarnnianhangande niecl ett annat, 

visar alldeles sliit, utpriigladt femiiildig, syzygirilyta. Mot eri höjd af l mm. svarar en 

diameter af l ,r, mm. 

li'nssilet representerar troligen en 113- art. l)& eriiellertid an1111 sa obetydligt material 

föreligger, har jag föredragit att jemföra clet iiied (leii lciintla art, mecl hvilken clet företelstörsta 

likhet. P. ~710t~7'oid~s (se I,ORIC)I,, Criiioirles fossiles, p. 164, pl. XVII, tig. 10, 11) 

ar visserligen oftast cylinclrisk, ineii liar gfveri forincr med liot-lika stjelklecl allcleles SR 

qom vAr art i fräga. Ilen ski1,jei- sig frsn clcnria senare Iiufvudsalzligeii genoni srn& yunlcteller 

liniefoririign intrycli niira st,jelkledens öfre och i~ridre kant, i ~igtning af de fern W 

al-ticiilationsytorna fr611 centrurri iitg8ende fiirorna. Af öfriga arter, som erhtjuda niigon 

större likhet, m& nRmnas 1'. auhte~~s ~[VNS'~. (se IIo~~or,, 1. C., 11. 172, p]. XVII, fig. 29 

-37). Ehuru stjelkledeii hos cierisamrna i regcl iiro cyliridriska, finnas dock ~fven former, 

soin till sin linhitils öfverensstiiinrria med viii- art. 110s P. s7lOte1-es Rr docle kreneleringen 

finare och tiitare, st,jelkleclen ha i allrn~rihet rniridre relativ hojcl. P. ,Stockho~7z~nsis J,oii~or, 

(se nnf. arbetet, p. 177, 131. XVII, tig. 38-40), af I,ORIOL f6i-st afsliilcl frAn föregiiende 

art, har i Iii~fviidsalc samriia karsliterer sorn denna; sliiliiaclen skall best& deri att st,jelklcdens 

sicloyta i regel iii* konkavernrl, ~elativa liöjderi niigot större och kantens lirelielering 

s6 tst. I-Thrigciioin synes den &ter betydligt riiiriiia sig v&r art, fraii hvilken den dock 

skil*jer sig gerioiii fr6nvaroi-i a8f all antyc1;tri till l~eiitagonal foriii. I'. ~z~bt~roid~s tillhöimellersta 

Lias (QUENSTEDTS Iias o'), P. ,SZI~~P~-PS och P. S'torX~lto~nensis iiter tillhiira bhda 

Osforclicn, sRledcs öfre .Jilra. - Ile af mig btlslirifnn csernplaren Rro filrinn vicl Iiilrremölla. 

S C; IT 0/)1 I,irta r ,/lrlri~t7ri Tbline. 4

.?OH. CHR,. MOBERG. 

Crinoidarrnled. 

Tafl. 1, fig. 8-5. 

S,ju a åtta dylika a1*0 funne; ehiiril i öfrigt af flere olika typer, aro de dock alla 

6 yttrc (undre) siclan rilridade, slata; den N öfi~ sirlari gaende rtinnan upptar hela bredden 

och Ar mestadels ganska dji~p. Langd och t,jocl;lel< ar0 sinsemellari terriligen lika och 

vexla W olika eseniplar frAn 1 till 2 inm. T allinanhet finnes i bada andni*, iindre och 

iifre artikillationsytorna, en snedlist, i hvilkens iziidtpunkt halet för riaringskanalen befirinci+ 

sig; pi+o,jicieras de bada listerna :i sarnrna plaii, lioinrna de att korsa hvarandra. Det A 

fig. 3 afbildade stycket ar nagot anriorlilnda beskaff'adt. Rannan aftager liar rid ena 

andan helt plötsligt shal i Ljiip soin bredd. Yti den leclvta, sorn afskar rarinan, finnes e.j 

nRgon sncdlist, utan iii* den i stiillet försedd ined fina radierande strimnior. Pb somliga 

exemplar (se fig. 5) tir rRnnari tappformigt fijrl%ngcl vid ena andan; har finnas ock 118 

sainina anda tvi stycken snedlister. Liknande fossil ariföras af QUENSTEDT (Echiriodermen, 

R. 4, s. 208, t. 97, fig. 64-74) s8soun kron- 1. arrnled till P. ta~be~culatus Mm,. I »,Ti~ra)), 

(s. 724, t. 88, fig. 24-27) anföras af samnia författare dylika från hvita Jura 6 stisorn 

val-ttnde »Apiocriniten-Glieden 

Att till arten bestfirnina dylika småting torde ej vara möjligt, siii-skildt dK cltl sAsom 

hal* Ar fallet aritraffas alldeles isolerade. Troligast 21- att de til1höi.t iitigori eller nigra af 

(le Pentacrinusarter, som ofvan beskrifvits fl-ån sarnnia lager vid Kurreniölla. 

Cidari~tagga~ antriiffas vid Kurremölla ganska allrnant, fast mestadels invckct illa 

bevarade. Ytterst sallari finner maii annat a11 fragillent af taggarnes öfre del, undre clelcn 

med dess articillationsyta 21% ytterst sallsyrit. Af denna har jag ria,mligen endast fr~iiiiit 2 

cxeinplar, af hvillia det ena (tafl. III, fig. 6) ar ytterst slitet och föga i~pplysaiide; ett 

annat, som t,j-vkrr förlorades innan det hurinit narrnare undersökas, visade eii af en krenelerad 

krans omgifven ledyta. Taggar, direkt bevarade, gro ganska sallsynta. Mestadels 

utgöras de af ett inuti oregelbiliidet rör, bildadt af ett spatigt, Inrunfargadt iimnc-', till 

förvesling likt det hvaraf Relernniterrias rostrum bestgr. Taggarries j-ttre iir i detta fall 

oftast oirigifvet af vii ti~nri hinna, livilken först itiäste bort~liafia~ irinan orneyiiigen hlir 

synlig. Det svnes mig mycket troligt att har en slags afgjutning föreligger. 

Enar sålunda bevaringssiittet ar inpcket Inristfiilligt samt de afbildningni*, sorri förefiiirias 

i hithöraride literatur, gro föga i~pplysande, har jag nödgats att hiir nedan inskranka 

inig till beskrifriing och s~rskiljaride af (le olika slags Ci(1aristaggar som i sydöstra SkNne 

antr~ffnts, ixtan att belagga dein rned sarskilda iiamri. Jag gör detta SA injrcket dess 

htlllrc, som de nrtk)eskrifiiingar, hvilka för tlr i Lias fisrekorrirnaride C'iclarisartrrna Iriunas 

t. ex. af QUKNSTEIIT, gro allt tinnat Rri bestanida och jag tlcssntom s:iknat tillförlitligt 

jemförelseinatcrial. 

Cidaristagg sp. I. 

Tnfl. T, fig. 7, 8; tafl. III, fig. 9-11. 

Jlestadels langa och sinRrt:i, af högst rexlnnde tv!irgenornsk~rnirig (se tnfl. I, fig. 

'i b och 8 samt tafl. III, fig. 9 och 10 l)), sWsoiti rund, oval, A en sida plattad ineii A

aridra siclan ruriclad, oregelbilridet irikrigliörriig o. s. v. Ytari ar oftast för blotta ögat 

alltleles siat, glarisari(1e. Vid god belysriirig ocli stai.1; förstoring visar der1 sig dock ytterst 

fiiit l~rigdstriiriiriad. Jeiiite deriria larigdstrirririirig firirias yA soinliga esernplar i larigd- 

rader stiencle, rittgot större kriiilar iiied oregelbiiridiia, jeinförelsecis stora, iriellanrurii iriellari 

cle olika kriölarne i sainrira rad. lkri fina strieringeii fortgas utan afbrott öfc~er dessa 

sistiiarrida kriölar. Sarskildt cle taggar, soiri hafva polygonalt tvarsnitt, frarritrada de 

större lzriölraderiia tydligt och bilda har polygorieris hörri (se tafl. III, fig. 10). Mitt 

fullstiiridigaste cserriplar, af hvilket i fig. 11, tafl. III, leninas rri larigdgerioiiiskarriirq 

(koritur), %r ovanligt stort (l5 rriin. larigt, l,j inrii. tjockt) och visar tydligt att der1 firia 

strieringeri bildas geriorri sina i racl ordriade kriölar, $1 sisorri det inera slitria exeiri1)lar 

verkligeri tyckes geriorii siiitt punkter. Iless tviirsriitt ar alldeles rundt; i sarnbarid hiirmcd 

sakrias ock de gröfre kriiilraderna. Saggeri tilltager betydligt i tjocklek vid uridre uridari 

(halsen); orrieririgeri fortgir oföriiriclraclt öfver hela taggeris liirigd. Ericlast en spets har 

aritr&fiats; dess forrn pttiniricle silarast oin eri tvtteggad syl; iincla ut i spetsen kunde der1 

firia strieririgeri skörljas. 

Geriorri sitt egeridor~iliga, oftast polygoriala, tvy~rsriitt saiiit cle gr0fi.e kriölariies be- 

stäiiida ordnaride i liirigtlracler val skild fran öfriga inig bekanta Liasarter. 

Ganska allinari. Oirikririg 25 fragriierit ha antriiffats vid Kurreinölla. 

Cidaristagg sp. II. 

Tafl. I, fig. 9. 

Sinal, fullkoillligt cyliridrisk. P& eri diaiiictcr af föga iucr an l/, i~iin., räkrias på 

dess yta urigefir 30 styckcri rriridadc liirigdribbor, skilda af firia, skarpa liriier. A rili- 

1)orri;t fiiinas silla, riagot ried1öl)aricle kriölar, 3 4 p& hvar rriillii~ieters larigd ocli upp- 

tagande ribbaris liela brecld. Möjligen korniiicr beskrifriingen ratta förhttllaridet riiirrriare, 

o111 jag sager, att ribborna bildas af de nedlöparide knölarrle. Sviirsnittet visar ett ceritralt 

parti (urigefiir '1, af diarneterri), oirigifvet af siritt cirkelsektorcr, eii för hvaije ribba. 

Eridast sma fragillerit af taggens inidtelparti tia aritraffats, iriallcs B eseiiiplar; bada %ro 

furirie vid I~urreriiölla. Jag liar ej sett dylik ornering arigifvas för ringor1 aririari Lias 

tillhörig Cidaris-art. 

VERMES. 

Maskspar ? 


Oregelburidet böjda, cyliriclriska kroppar, af eri struru1,sticlias t.jocltlek, ofta iiietl en 

traclfin kurial, soiii dock ej intar nigot bestanidt lage. Nttgoii början eller afslutriirig liar 

aldrig observerats. Cyliriderri ar sturidoiri delvis riagot plattad. Ytan ar betackt af firia, 

upphöjda, tattstfieride, nagot ojeinna t~iirst~rirnrnor. Ibland fiilries blott ett cylindriskt 

hiil i bergarten, hvilken clA mera sallan visar nttgon skulptur. Nast,an alltid anträffas 

flere i samma stuff, rrieri sallari liggaiide i saniina plari. (Se ar ocl; förhiillandet pi den


afbildaclc stufieri, fastar] cletta kriap1)ast kart ses af tecliriirigcii). Oiii jag ratt tydt hcrg- 

arteris skiktriirig, saiiiiliarifttller cleri ej, iitiiiinstorie iriera sallsyr~t, illed röreris eller cyliri- 

clrarrics liirigdaucl. Jag har criclast observerat der11 i der1 finkorriiga, rostbruna saridstericn. 

- Sardeles sllrriiiriria vid Fylaris tegelbruk. hfveri vid I

011.2 LIAS I SYDOSTRA SKANE. 2 9 

ej kända iriynriirigsl)artic.t, krial~past skiljer sig friiii deririe seriares. Figurerna utvisa dock 

eri betydlig skilriad. Iler1 af &IUNSTE~~ leiiiriade visar i rriotsats till den andre tydligt 

rriarkerttde, gariska djiil~a faror larigs sidorrias iiiidt. Arteri anföres af TEKLJUKM et ~'IETTE 

fiAri lag iiied att^ Bucklandi. Hos oss kr deri furinen ytterst s~llsynt vid I(urrernöl1a. 

MOLLUSCA. 

Lnrrrellibranchiata. 

Ostrea (Gryphaa) arcuata LA~~ARCIC. 

Tafl. I, fig. 14--16. 

1834-1840 Osttseci rt~t~egulut~rs, Go~uruss, Yetr. (ferrti. II, s. 20 (18), t. 79, fig. 5 ;i, h, c. 

1855 

)) 

1856-1858 

)) ut8cctuta, 'I'ERQUEM, Etage inf. liirsique, p. 329, pi. 13 (24), fig. 8. 

anomala, » , Ibidem, p. 329, pl. 14 (25), fig. 4. 

Gryphaa arcziatn, OPPEL, Juraformation, s 14, s. 104, N:o 110. 

1858 U 1) (verkruppelt), QUENSTEDT, Jura, s. 77, t. 9, fig. 9. 

1871 )) , BRAUKS, Untere Jiira, s. 409. 

1881 Ostrech (Gryphaa) arczltcta, LUNDGREN, Molluskfa~iuau, s. 24, tafl. 1, fig. 18, 14. 

Liksorri flertalet arter af detta sliigte, varierar afveri cleriria Iiögst betydligt och har 

i sina olika varieteter erhiillit veslande benamnirigar. Inalles har jag fuririit öfver ett 

dussiri antagligen hithöraride exernplar, ett antal, som, om det ari i och för sig ej är 

obetydligt, dock ar allt för ringa att iilan i detta fall skulle kunna derpb skafla sig ett 

autheritiskt orndöine om, hvarest har griiris inellan varietet eller art bör sattas. 1 det 

följarido har jag derföre fullkomligt följt der1 af BRAUNS 1. c. leinnade frarnstallriirigeri. 

Ehuru synorioinilistan helt visst kunnat afveri med deri tillgangliga literaturen miirigdubblas, 

har jag dock liar inskrankt inig till sådana citat, som visa större likhet med de varieteter, 

sorn förekornma i det af inig insamlade materialet. Intet af mina exemplar tillhör typiska 

formen, utan hafvw de alla varit fastvuxna rried en betydlig del af det djupa vensterskalet. 

Safi. I, fig. 14, visar ett vensterskal iiied relativt liten vidhiiftriingsyta; det ar starkt 

hvälfdt, bredast p& midten och utskjutande fran vidhaftningsytari i en riagot trubbig 

eller nara rat virikel. Hela ytan ar försedd ined koricentriska, gröfre och finare, ribgot 

ojerrina veck eller striiiirnor. Skalet är något siiedt; dess fr%mre kant ar jemt rundad 

och starkt konvex. Ett stycke från bakre kanten går längs hela skalet anda upp till 

vidhiiftningsytari eri tydligt markerad fara, hvarigenom afskiljes ett miridre falt. Skalets 

koriceritriska striiiirrior indra vid sin ankomst till Iarigdfåran rigtning, i det att de å 

bakre faltet kröka ternligeii tvart upptzt. Skalets yttre kant ligger i ett plan. - Det fig. 

16, tafl. I, afbildacle fossilet ir tvifvelsutan ett öfverskal (högerskal) till arten i fraga. 

Yttre sidaris öfre, d. v. s. nkrrnast uiiibo belagna, del är nastari sliit samt korivex; undre 

delen derernot konkav, i skarp vinkel brytande af mot öfre partiet; & denna undre del 

syrias starka lioricentriska veck. Dess form och kontur lampa sig val till ofvan beskrifna 

underskal. Einbo har ecj kunnat iakttagas A något af de tv& ofvan beskrifna skaleri. 

Flertalet exernplar iiro ej sii val bevarade att de tillåta niigon fullt saker bestämning. 

Safl. I, fig. 15, lernnar afbildning af ett veristersksl med inycket stor vidhkftriirigsyta.

3 0 JOH. CHII. MOBERG. 

Yttre orrieringcri ur i öfiigt derisamrria sorri k det förut beskrifritt veristerskalet, undantagarides 

bakre ariclaris lorigitudinela ara, hvilkeri dock syrics föl-etsadas af ett grundare 

veck nnrinare kariten. - NHgori skarp grans mellari dessa tvii varieteter tror jag det 

vara otnöjligt att uppdraga. DA derjemte BRAUNS, soiii haft ett betyclitricle jeinförelseiiiaterial 

till sitt förfogande, pA sir1 syrionornilista öfver arten i fraga bland andra sl~ecielt 

anför de ofvari citerade figurerna hos QUENSTED~ och Go~u~uss sanit ufveri upptar den 

hos SERQUEM 1. c. afbildade 0st1'ea anomalu, anser jag mig ega full ratt att föra bada 

de af mig afbildade varieteterna till Ostrvea a~~cuutn LMK. 

De arter, sorn med denria visa största likhet, Rro Ostr~ecb zcryulu MUNSTER och 

Ci'~~yy,lwa cyn~biunl I,AMARCI(. Af dessa skiljer sig den förra gerioiri sin form och siria 

Exogyralikt inrullade umbones. Den senare skiljer sig geriorri svagare strieririg, iniridre 

utvecklacl liirigdfåra och derigenorri att skalets ytterkarit ej ligger i ett plan. 

Arter1 har eriligt BIEAUNS 1. a. c. sir1 11ufv~ldsakliga utvecklirlg i Arietislaget, livilkcts 

kalkbaddar just efter detta fossil of'ta kallas Grypliitkalk, fljrekoiiirner dock afven i 411gulatuslaget, 

i synrierhet i dess öfre lager. Enligt LUNDGI~EN 1. c. ar artcri förut hos oss 

funnen i Ainirioriitbankeri vid L)ornpang och Döshult. l)e af iiiig ffiiriria eueiii~)lareri harröra 

alla frbri Burrerriölla. 

Ostrea? domicilii ri. SI). 

Tafl. I, fig. 17, 18? 

Endast 2 eseiriplar, represeriteraride ett öfver- och ctt uriderskal, hafva hittills fun- 

nits, hada sittande i hård sar~dsteii, s& att clc ej kuririat frigöras. Criderskalet visar 

endast innersidan, eller rattare aftrycket (leraf. Ofverskalet eridast yttersidan, hvadan 

slsgtbest%rririirigen grundats l)& det antagandet, att bbda exeiliplarei~, soin visa sig teiiiligen 

öfvererisst&rnriia saviil till storlek som forrii, tillhört sailirna art. Bada skalen iiro terriligeri 

tunria. Efter hvad karrian utvisar har det uridre varit gariska djupt och haft ternligeri 

starka, ojernna koncentriska veck. 1)ct öfre fria skalet ar jcmrit I.ivalfdt, konvext, visar en 

teiriligeri spetsig, något Iiögerbö,jd uiiibo, sarrit talrika koriceritriska veck och strirnrrior, i 

syntierhet kraftiga nara urnbo. Dessutoin iakttagas gatiska iiiiiriga, svaga, riagot oregel- 

buriclria, radieraride strirninor. Musslari ar i undre kariten titigot sricd, utdragen At höger. 

Funnen vid Kurrernölla. 

Plicatula spinosa I S OWENBY. 

SaH. I, fig. 19, 20, 21. 

1858 Plicntuln spillosa, QUENSTEUT, Jura, s. 149, t. 18, tig. 27, 28. 

j> j) sarcinula, » , Ibidem, s. 79, t. 9, fig. 15. 

j> » oi~'y~zofi, » , Ibidem, s. 109, t. 13, fig. 24, 25. 

1871 j) sl~inosa, BRAUNS, Uiitere Jiira, s. 401. 

Flertalet af de Iigr lernriade citateii upptaga ej rikgra för arteii surdeles karakteristisks 

afbildiiingar. Onekligen hadc nog oclisii genom aridra citat (t. ex. Go~u~uss, Pet's. Gerni., 

tafl. 107, fia. 1) artens karakterer kunnat battre frarnhillas, rrieri jag har har rned flit frarrihållit 

eridast dem, sorn b~st öfverensstainr~ia ined vara exemplar, hvilka sta temligeri

aflugsnade frhn t,ypiska forinen. Jag skulle ocksi qj vhgat rakria mina exemplar till 

ofvansthende art, med rnindrc att BRAUNS sarskildt betonat tillvaron af dylika exemplar 

samt tillagt, att hans synonoiniförteckning vore fullkomligt saker. Enligt BRAUNS' uppgift 

R r det fria skalet (vensterskalet) i iingdoinsstadiet, soin karl fortvara Iarigre eller kortare 

tid hos olika individ, fullkomligt glatt. SN srniningorri bli skalets konceritriska strimmor 

starkare, och slutligen tillkomrria radieraride veck ined langa, fran kariten utskjutande taggar 

eller filansar. Ett par af iniria exemplar (se tafl. I, fig. 19), hvilka #nriu sakna taggar, 

torde fA betraktas som dylika lensterskal af uriga iiidivid, hvilka af MUN~TER betecknats 

som Pi. sa~c-i7zula. ,Tag kan ?j inse, att DUMOI~TIER'S Ha~paz nitidus (Etudes paleont. II, 

p. 219, pl. 49, fig. 3-7) ski1,jer sig fraii derina .~a~cinula-form. Såsorn karakteristiskt 

iippgifves visserligen att iiinbo Gr spetsig, nggot öfversk,jutande låsranden; QUENSTEDTS 

ofvan anförda figur 27, tafl. 18, visar samina egenskap. Vidare arigifves att de kor~cent~iska 

strimmorna Hro ytterst svaga; detta, hvilket i öfrigt ingalurida karl sagas om inina 

cseinplar, torde, i likhet med uppgiften orn att underskalet %r precis lika stort soni 

öfverskalet, e*j vara tungt vagande artkaraktcrcr. Lasranden har, efter BIIAUNS' uppgift, 

vexlande larigd. Högerskalet ar fastvuxet med större eller mindre yta; vidvusna andelen 

hal- naturligtvis form efter underlaget; fria deleii visar veck och taggar tidigare trn det 

andra skalet. Karakteristiskt ar att dessa taggar st& i koncentriska rader, Hfvensom att 

yt,tre kariteii aldrig ar veckad. Sv& af inina exemplar synas vara dylika vidvuxnr 

eseinplai-. Vidhaftningsytaii ar b det eiia, tafl. I, fig. 20, konkav, utan skulptilr; fria 

deleii 91- plan, visar talrika koncentriska strimmor med radierande veck ellei. taggar; på 

gri~nd af fossilets slitna tillstand blir dock sliulptureri ej fullt tydlig. Det andra, tafl. I, 

fig. 21, har umbonala deleri svagt konvex samt försedd ined koncentriska strimmor. 

ITndre deleri bryter tvart af rnot deii öfre, p5 sadant s~tt att skalet i sir1 helhet blir 

konkavt. PR denna del iakttagas finti, koncentriska strimmor med radierande, smala 

ribbor, hvilka ofta racka Ihngt öfver den zon, & hvilkeii de sitta. 

afbiliiten. 

Yttersta kanten Rr 

Plirntlrln spinosn ii r karakteristisk för rnellei*sta Lias ; enstaka cscmplnr ha dock 

antr~ffats !iiida riccl i 13iicklnndilagct och iippe i lag med l'o~ido~,in Blwzni. 

Mina exeinplar, som alla iiro af ringa storlck, h:i fiiiiiiits I icl liiirreiriiilla. 

Plicatula Sp. 

Tnfl. I, fin. 22. 

Ett id ITi~rremölla nntr~ffadt venstcrskal, temligen IivRlfdt isynnerhet ntira iiinho, 

som Rr spetsig och öfvers


Limea acuticostata MUNSTER. 

Tafl. I, fig. 23, 24. 

1834-1840 J,i112ea acuticostata. GOLDFUSS, Petr. Germ. II, s. 103 (97), t. 107, fig. S. 

1835 Linia c~lte?~ltai2s, ROMER, Ooliteiigebirge, s. 75, t. 12, fig. 10. 

1838 Plu~i'osto~~~u pectiuoide (Solv.), FORCHHAMNER, Rori~holins Kulf., s. 50. t. 4, tig. 23. 24. 

1858 )> ac,uticostn, aush-srsi~rr, 

Jiira, s. 148, t. 18, tig. 22. 

11 Limen )) , )) s. 184, t. 23, fig. 4. 

187 1 Linmu , BRAUNS, Uatrre Jura, s. 278. 

1889 Limen acz~ticnstata, LUNDGREN, Siiri~ pi Rorilhol~li, S. 16, fig. 30, 31. 

Hit mkste jag rakna det tafl. T, fig. 23, i d~lbbel skala afhildade fossilet. Lisbyggnadcii 

visar otvetydigt att genusbestiiinningeii iir rigtig. ,4 (le hada öronen, som 

blifvit mycket nötta, kunna anriii ltistiinderna skönjas. I öfrigt var fossilet, som vid 

ritninger] korrirnit att krossas, utomordentligt val bevaradt. Det ar ovalt riliidadt, riagot 

snedt. Tjnibo %r spetsig, starkt in&tböjd. Bakre sidan utatböjd, rundad; ventralranden Hr 

en i jeinn rundning fortgaende fortsattning af denna. Framre sidan Rr hngre, rakare, 

ngstan något tillstynipad. Skalet har ungefar 16 större, radierande ribbor; af dessa ara 

ett par af (le yttersta mindre %n de öfriga, nicil annars af snmrna habitus. Ungeffir 10 

sro fullt utveckiacie, niende frari nedre lianteii iirida iipp pil i~iiibo. Dessa ribbor ro 

höga och skarpa, med trianguhr profil, saint skilda af ett, ungefar halften si bredt, platt 

inellanriirn. Shal ribbor som niellanrurn Rro tackte af ytterst fina, endast iindei* lupp 

synliga, konceritriska tviirstrimiiior; ribborria synas stundom nnstan kölade. A ett par 

stiilleii har observerats att i understa kanten inst~lla sig - i ribbornas rnellanruin, jeinte clc 

koncentriska, afveri radierande, ytterst fina striinrnor; i skalets irisida visa sig ribbornas 

mellanrum platta, ii&stan dubbelt bredare ari cle ruiiclade, grunda förd,jupnirigar sorn rnotsvara 

Asarne k yttre sidan; först vid sjelfva kanten af skalet breda dessa fOrajul~ninga~ lit sig 

betydligt, hvarigenorn kanten blir jemntjock och skarp. De isar, som A insidan motsvara 

ribbornas mellarirum, hnfva mestadels langsmidten en grund fiira. Helt visst bör ock hit 

raknas ett aniiat, tafl. I, fig. 24, afbilcladt eseinplar. Ilet iir riarmare 3 ganger s:"i stort som 

det förra, Rr Izclerttdt vid las- och ixmborialpartiet samt troligen nggot i friimre-ilridre 

kanten. IIiir sakrias ocksi skalet till en del. Dock tyckes mig sorri skulle p& kRrnan spar 

af tander synas i öronen. A liarnan r&knas 10 starka ribbor, hvilka förhalla sig till sina 

mellanriiin alldeles sh som ofvsn beskrifvits. A den lxvarade delen af skalet visar sig, 

att ribborna nRrmare uriibo haft, triangillar geiioniskiirriiiig; nedAt hafva de dock oftast 

ena sidan rnera svagt sluttande och först nHrrnare basen genom en tvar b8jning neclit 

öfvergiende i mellarirummet, se profilen, tafl. T, fig. 24 c. Jlellanriirniiien blifva iiarinare 

iindre kanten lika breda som ribborna. Ofver siivtil ribbor som riiellaiirilm g& finn 

koncentriska, strimrnor (å et,t par stallen synas ocksh nbgot gröfre siidana). Ribbornas 

inellanrum aro derjemte försedde med fina radiei*ande strirnnior, hvilka clock qj n5 anda 

~ipp till unibo. I detta fall synes orneringen anknyta sig till deii för sist orritaladc~ 

tlxemplaret angifna. IZibbornas delvis ntigot afvikande form synes mig e,j utgöra hinder 

för er1 identifiering, (Iii allt annat, sasoin allmanna formen, ribbornas antal och ornering, 

stiimrner r8tt val öfverens. Que~s.riir)~r omniimner ocksa i sin beskrifning, 1. c., s. 

148, att rnellan ribborna finnas flcra fina strimmor (feiric, Iiörnige Stiqeifen). Dfi k våra 

exeinplar nlldelcs irign rnellaiirihhor firirias, liar1 (:j föriitsiittns riiigori fiirrc~sling rri~rl iiagon

onr LIAS I SYI>OSTR,\ SICÅKE. 3 3 

duplicat Li7)za och specielt ej ined den annars inycliet liknande Lil~zr~ pectinoitl~s Sow., 

soin ju i öfrigt också har ett vida större antal iaibbor, eller omkring 30 stycken. 

Lil~zen acuticostata börjar enligt BRAUNS i lag ined A7)2. Ja))) esolzi sairit fortuatter 

genoin lag ined Am. celztau17z~s och lag incd AI)~. Dnroei upp i lag nied AUL. 7)ln1*yn1~itat~l.c' 

Enligt LUNI)GREN förekoirirner arten p& 13ornliolin. IIos oss f~iniieii siillsynt vid 

I\'ilrrernölla och Fylans Tegelbruk. 

Limea ornatissima n. SI). 

Tnfl. I, fig. 25. 

Temligen stor och starkt hviilfcl, ganska t,jockslialig sfirskilclt vid örat, pk hrars inre 

sicla i:tkttahfts 4 starka sneclsttilda fAror, af hvilka (leil innersta fortsatter lit på örats öfre 

kant; den yttersta ar störst. Pk örats yttersida finnes en teinligori stark fara, löpande i 

sarnma rigtning sorn innersidans j7ttersta fara och ungefar p& sarnrna plats soni denna. I 

öfrigt visar örats yttersida flere med ytterkanten parallela veck. Fossilet, som blott besthr 

af friiinre halfvan af ett högerskal, visar 7 radierande ribbor, tilltagande i bredd nedht; vid 

skalets rnidt iiro bredare ribbor iin vid sidorna. Ribborna iiro laga, ruridadt plattade, fögtst 

bredare Rn de flacka rriellanrummen. Ett pai* ribbor tyclcas ha mellersta ilelen genom 

grurlda, liingsgående fkror afskild fi%n de lfigre sidopartierna. Mot nedre kanten aro 

ganska starka koncentriska linier samt en stark terassformig afsats. I ribbornas iriellanrum 

markas fina, tattstiiende, jeinristarka, radierande strilrimor, omkring 5 till antalet i hrarsje 

iriellanrnrri, hvilka ater korsas af skarpa, ytterst fina, knappast med luppen skönajbara 

tv~rstriinrnor. Det iir e,j omöjligt att ~fven ribboriia haft dylik ornering: 11% grund nf 

ilessas nötning har dock ej den ytterst delikata orneringen der kunriat hibehalla sig. 

Geriorn sin orilering och ribbornas flacka form val skiljande sig fran öfriga i Lias funna 

arter af slagtet. 

Funnen vicl. I

adierande ribbor, lrvilka, efter hvad det vill synas, allra öfverst varit ganska höga, men 

nedat snart bli breda, plattadt rundade; vid undre kanten Rro de ungefär lika breda soin 

deras inellanriim, i hvilka de oinärkligt öfvergii. C)fver hela skalet, såval ribbor soni 

inellanrilrn, löpa fina, jeiniia, mjrcket tatt stående, koncentriska strimmor. Narmarc neclrc 

kariten insk+juta sig tv& gröfre, koncentriska linier eller, om man så hellre vill, svagt terass- 

formiga afsatser. - CHAPUIS och DEWALQUE samt Gor,n~uss upygifva angaelide derina art, 

att ribbornas mellanrum är 2 eller 3 ggr så bredt soiu ribborna. TATE sager, att 11å venstra, 

riiera platta, skalet inellanrumrncii gro smalare $11 ribborna. Variationer i detta hiiiiseciiclc. 

tyckas stdiinda vara vanliga. neri enda art, ined hvilken denna gerlin skulle kiinii:i 

förveslas, vore P. Z ~ ~ * SCI-ILOTII~CIM. 

i ~ ~ z ~ ~ Denna senare har dock i alliuiinliet skarpare, 

smala ribbor; likaledes tyckas de kon(:entriska strimmorna vanligen vara gröfre och glesare, 

Atminstone p& esernplar frår] svenska fyndorter. I de fall, d& fraginentariska, slitria 

esemplar föreligga, ar dock oftast svkt, orn ej ~mij~jligt, att s~rskilja cle båda artema. 

Pecten ceqz~ivalvi~ antraffas i lagen med Aln. celztnzwus, Am. Da~ioei och A71t. 7nn18gn13itatzls. 

1)essutom anföres clen af TATE afven nerifrån lag med Am. ,Jaw.eso~zi samt af 

BRAUNS (iindantagsvis) !inda uppe i lag iried ,4111. C:erv2nilii, salcdes i ofversta Lias. 

Ehuruval jag e,j fi*åri Bornholm sett exeml~lar sii val bibelriillna som det iiii beqkrifna, 

tror jag rnig dock inecl teinligen stor sakerhet kunna angifva arten ~fvcri clt~rifi.811. 

Pecten priscus SCHLOSTIEIM. 


1820 Pectinjt~s pvisc~is, T'. SCIILOTHEIM, Petrefactenkiinde, s. 222. 

1834-1840 I'rcte~i I> , GOI,I)PUSS, Petr. Germ. 11, s. 43 (41), t. 89, fip. 6. 

1852 » ncziiicostn (LMK), CIIAPUIS et I)ewai,au~, Terrnins srcoiitli~ires, p. 211, p]. 31. fig. 3 

1865 » n?qiialis, TEIZQUE~~ et PIETTE, Lins iiifkrieiir, p. 102, pl. 7, fig. 15-19. 

1871 » p7sisczis, BRAUNS, Uiltere Jiira, s. 390. 

Endast fragment ha funnits. De utmarkas af jemna, tätt stgende samt ganska 

skarpa, radierande ribbor, skilda af iliigefar lika breda, teinligeri flacktt mellanrum. Ilartill 

konirna fina, rneri s~~rdeles tydliga, koncentriska strimnior, s~rdeles skarpt frairitriiclaridc 

uti de radierande ribbornas mellarirurn. De ga dock iifven hiigt upp på ribbornas sidor. 

M

OM LIAS I SYDOSTHA SIIANE. 

Pecten Lundgreni n. SI). 

Tnfl. I, fig.. 27-32. 

Tciriligcri liten, starkt, hvulfd vicl unibo och yttre kaiiteii. Skalets i~iidt ar dereiiiot 

ganska platt. Omkret,sen jemrit rundad; dock blir skalet något siiedt, derigeiiom att 

der1 frarnre af urnbos granslinier ar något korikav, den baltre ater litet korivex. Apicialvinkeln, 

soin riara spetsen ar mindre ari en- rat, blir derföre Inngre ried 90' eller något 

mera. Urnbo ar något frarnåtböjd, sardeles kraftig och nara spetseri oingifven af flera 

starka, Iroricentrislra veck. 1,åsranden i det narrnaste rak. Båda skaleri ara iiiigefar lika. 

Högerskalet synes dock ofta vid undre kanten vara något starkare hvälfdt an vensterslsalet. 

De frarnre öronen $ro ock något olika. Högerskalets har ungefar form af en cirkelsektor, 

dess yttre kant &r således rundad; nagon byssusurskiirning finnes ej; å ett esemplar har 

jag tyckt rnig p& örat kunna skönja en ytterst lindrig depression larigs sjelfva skalet, 

teinligeri nara cletsarnnia. Vensterskalets framre öra har ngstaii ratlinig ytterkant, ar 

riagot trubbvinkligt, sailit har öfre kanten lika lång sorn högerslralets. Bakre örorien iiro 

Iielt srnala, ineri ganska långa, riagot, trubbvinkliga mot öfre kariteri. Skalet kr turirit 

och, val bevaradt, starkt gknsande. Oftast förefaller det alldeles slatt, iiied uridantag af 

eri eller annan starkare, koncentrisk strimma, men vid ri&r.mare skarskiidaride visar det 

sig dock öfverallt utomordentligt fint skulpteraclt. Ilela ytan är tackt af ,jemrla, fina och 

skarpa, tiittstående, koncentriska liriier. PA de stallen, der skalet under sir1 ut,veckling 

s%ril

3 6 JOII. CIIH. MOBERG. 

större bredd i förlialluridc till liöjderi. llögerskalets ornering :\r lxt af'bilcliiirigcii clc.lvis 

iiiera lik tlcri var art tillkorninaride; skalets frainre öra har dock iiedtill er1 eljul) iriskarriirig, 

iir vcckadt saiiit förseclt ined riigra yadieraride ribbor (ccites). Y. tsuDz~latz~s 1Clun.s~r~ii 

(GOLDFUSS, I'etr. Germ. II, s. 73 (69), t. 98, fig. 12) ar enligt BRAUNS (Critere Jura, s. 

393) synoriym rnecl P. $$aber HICHL, P. Hehlii D'ORB. och P. caluus GOLDP. och således er1 

sardelcs varieraride art, hvilkeri sturidorn har ganska starka radierande veck, stundoin Ater 

riiistari ar alldeles dat. Vissa foririer af artcri aro ganska lika rh, sarskildt hvad deras 

allrn~rina forin ocli habitus betriiffar. Xigori ideritifieriiig nied P. Lz~nclpeni kan docsk 

+j konlrna i fraga, dels pa gri~ricl af der1 egenclo~~liga tvarliriieringen af de konceiitriska 

zonerila, hvilken ar utrnarkande för var art, dels p& gruricl af olikheten i bygriadcri af 

högre skalets frainre öra. Detta liar iiaiiiligeri ii I'. subulatus, i rnotsats till A var art, 

betydligt larigre öfverkarit Rri uriclerlcaiit, i clet att det vid basen ar c!jupt inskuret. 

Arteri förekorniner gunslca talrikt vid Iiilrreinölla. ~fveri vid Fylaiis tegelbruk gro 

ett par eueiii plar aritr&ffade. 

Pecten subulatus MONSTEI~? 

Tofl. I, tig. 33. 

? 1834--1840 Pecte~r szrbiil«.tits, Go~uvuss, l'etr. Germ. II, s. 73 (69), t. 98, tig. 12 l). 

Elidast ett fragrnerit, saknande liela öfre delen, %r furinct '). Nagori fullt saker 

bestarririirig kan derföre ej göras. L)ock anser jag att iriari ined teiiiligen stor visshet 

lcan föra clet till clenna art. Vid beskrifriirig af I'. Lt~ncZqreni har jag leniriat syriorioiliiförteckning 

till Y. ~z~Dulatz~s MONSTER, hvadari jag har ofvan blott arifört elen figur, soiii 

erbjuder största likhet rned exeriiylaret i friga. Fossilet, som &r plattadt, konvext, visar 

att ursprungliga bredden varit oii~lcririg 25 rnm., sAledes betydligt större Bn den, soin 

iippr~As a u . Lz~ncZq~-eni. Skalet ar teililigeri tjockt, ~,erleinorgl~nsande, betackt med 

ytterst fina, skarpa, konceritrislca strirninor, af hvilka eii och annan genom svaga, koricentriska 

nndulatiorier blir riiera frarntr~dande. FrAri uinbo utstrala talrika, ytterst svaga, 

1ArigsgAende veck eller liriier. Någon annan orriering kan uj iakttagas. 

P. subulatz~s har stor vertikal utbredning. Den börjar redan i ~~siloriotusskikteri 

och firiries annu i lag med ,4. Ja71zeso7zi. 

Ilet bcsl-irifria eserril)laret Iiarrör fraii Iriill:. Ett fragiricrit fr&ri »Tosterul)s . 

vestra grnris)) torde iriöjligeri afven böra ralenas till deriria art. 

Avicula (Oxytoma) in~quivalvis Sow. 

Tafl. I, fig. 34-36. 

1834 -1840 A~Ic~il(i ~ I ~ ( ~ ~ I ~ GOIJ)TUSS, 

~ U ( C / C ~ I'eti.. S , Gerrn. 11, s. 130 (122), t. 118, fig. 1. 

1838 JJ )J , ~~'OIICIIH.~MIER, Bor111101ms Kulf., s. 49, t. 4, fig. 19--22. 

1852 

1867 

>J 

» 

ai~~ett~cil.iensis, CI~APCIS et DEWALQUE, 'l'errtlills secondaires, p. 205, pl. 26, fig. 4. 

, DUMORTIER, Etndes palkont., p. 68, pl. 15, fig. 8. 

l) Qiiiiu ett eseinplai., betydligt I~ättre bevriradt, har sedermera anträffats vid Kiirremölla. Undersökiiing af 

detta scnaste fynd styrker iriin tro att bestainiiingeli ar tillförlitlig.

1871 duicz~lw ft~r~qt~iuulvis, U~~AUNS, Uiitere Jura. s. 354. 

1876 hlottotis , 'rafri,; aiitl BLAKE, Yorksliire Lias, 11. 371. 

1878 Auicr~ln si~re;rtic~~~ie~rsis, ~JUYDGI~EN, Stlitiier, s. 41, fig. 44--46. 

1879 1) iriaqelivalvis, » , Jiirii pi Bornholm, s. 17, fig. 32, 33. 

)J » siitenxurie~~sis, » , Ibitlein, s. 18, fig. 34, 40. 

1881 >I (Oxytonia) i~zce?clivulvis, LUNDGREN? Molluskfaunaii, s. 30, t. 5, fig. (i 

Sisom vanligt iiro riastan eridast vensterskal antriifide. Eniellaii clossas störrc radieraiide, 

ternligeri skarpa, ribbor, onikring 10 till antalet, koiriina 5 k 8 firiarc, soin äro 

teinligen ojeriint fördelade. Af dessa senare ar ritistar1 alltid en, sorn ligger ungefar rriidt 

eiiiellari hufvudribboriia, riagot starkare och bredare Rn de öfriga. Bakre örat har radierande, 

fina ribbor och fina, koncentriska strirnirior, angifvande tillvaron af en grund 

sinusinskarning. Ofverallt iakttagas fina tviirstrimiiior, anordnade i rnot iiriderkanter1 

konkava bbgar, rriellan hufvudribborria, livillta stundom har Hro något förskjutne eller få 

ett fjiilligt utseende. Frärrire örat ar nRstari ratvirikligt, rned ratt starka, radierande 

samt ytterst firia, koncentriska strirririior. Blott 2 i 3, teriiligen illa rriedfarria, högerskal 

ha ariträtfats (se tafl. I, fig. 36). Det ar litet och turirit, hvarigenoiil val förklaras, att 

det inera sallan finnes bevaradt. Bakre örat ar stort, riedtill med riastan vertikal ytterkarit. 

&Iusslans framre-undre karit ar iiiycket sned, föga böjd. li'riiirire örat saknas ii 

iilina exemplar; dock synes iinnii att dess faste varit kort. 

dieraride fitror utgöra skalets orneririg. 

Omkring 12 st. svaga, ra- 

Avicul~e i~zc~quivaluis förckorniner, enligt I~I~AUNS, anda nedifråri lag rned Am. n~qzc- 

ILG~US, livarest dcri ock ar mera sallsyrit, ul)l) till undre gransen af öfrc Lias. Irioin 

Sverige ar den, eftcr LUNDGRENS uppgift, förut f~~niieri i »Aviculabarikeri» vid Iiulla Guiiriarstorp, 

i »Aiiirrioriitbarikcii» vid Doinparig s;~iilt i lösa block, af livilka siirskildt illa 

niiiiirias iriariii IIörsandsteri. Arten förekonirner iifveri i Horriliolms Lias. 

I sydöstra Skårie har jag funnit den vid Iiiirreiiiölla, Fylans tegelbruk, I~ulleiiiölla 

ocli »Sosterups vestra graris)). Aritraflas, åtminstone son] fraginerit, ingaluricla sallsprit. 

Avicula neglecta n. SI). 

Tntl. I, fig. 37, 38. 

Eridast veristcrslial iiro fiiriria. Dessa %ro temligeri starkt hvalfda, riggot utdragria 

~)klliirigdensaiiit riagot siicda. Uinbo, soiii orrislutes af er1 riågot spetsig vinkel, ar stark, 

sl)etsig ocli slcjuter iipp öfver låsranderi. Skalet ar, afven A större exemplar, ytterst 

turirit. Det ar försedt ined talrika (20 i 30 stycken), något undulerande, ej fullt likstarka, 

ribbor, hvilka $ro låga, inen teniligeri breda, samt ej rib upp till urribo. Talrika, fina, 

koncentriska strimmor synas b val bevarade ställeri öfverallt A skalet. Friimre örat ar 

litet, knaplbast skildt friri öfriga skalet. Bakre ör&t ar dereinot teinligen stort, fast ej 

skarpt inarkeradt,; dess öfre karit bildar rned den bakre en trubbig virikel, sorri dock obetydligt 

öfverskrider 90". Bada öronen aro försedda ined firia, radierande ribbor och således till 

sir1 ornering alldeles öfvereiisstaintnande ined öfriga skalet. Arten tillhör de mindre inoin 

slagtet. -- Stundoiii (se fig. 38, tafl. I) blifva ribborna delvis förskjutna på så sgtt att 

deras inoiri olika zoner belagna delar koinina att alternera. P& grund af skalets ytterliga 

tuririliet,, blir rnereiiclels dess yttre karit lederad och koritureri svAr att följa. Tyvarr


ar0 clerförc också de tvii afbildriingar, soin liar lerririats, ej fiillt tillfretlsstiillaridc i fitiga 

oin skalets konturer. 

hrteri syries mig riarinast lil

Pseudomonotis? oblonga n. sp. 

Tafl. III, fig. 19 a, b? l) 

Vensterskalet (se fig. 19 :t) ar aflångt rnndadt; höjden förhaller sig till bredden 

ungefar som 3: 2. Det ar iiiigot snedt, teinligen liv~lfclt saiiit har kort, rak ltolsrand. 

Umbo ar starkt hv~lfcl, iriatböjd, spetsig, slijutaride nagot litet öfver låsranden. Oronen 

iiro sma, Igga, men tydligt skilda från öfriga skalet; det bakre ar iingefar dubbelt s& 

lhngt som det frainre. l?r&~nre örat ar ratvinkligt; det bakre åter ar syctsviiikligt, obetydligt 

utsk,jutande, IIela skalet, med undantag af öronen, Ar prydt med talrika (25 eller 

flere), radierande, rundade ribbor, hvilka niistan aro smalare an (leras mellanrum. I 

fr5mre kanten finnas ribbor Rnda upp till örat och blott föga aftagandc i styrka. ofver såviil 

ribbor sorri mellanrixm fortgk talrika, tydliga, koiicentrislia strimmor. Det vill synas som 

sliiille rnellan ofvannarnda ribbor funnits ytterst fina, radierande strimmor; fossilets bevaring 

Rr dock ej sadar], att cletta kan mecl f~dl bestaindhct angifvas. 

Arten Rr funnen i Liasnioranen rid Ködmölla, der den förekommer ganska alliii8nt, 

fast rncstadels illa bevarad, i block af en ytterst finkornig, 1,iust brungul sandsten inecl 

ymniga, srnA fjiill af hvit glimrner. 

Tillsarnmans med föregående a~it~r~ffas afven en clel högerskal (se tafl. III, fig. 19 b l), 

hvilka mö,jligen höra till samma art. Orneringen Rr qj olik (len nyss beskrifna; ribborna 

Rro dock mycket f~rrc, glesare; koncentriska st,riinmor e,j synliga, hvilkct dock kall bero 

pk dålig bevaring; bakre örat har sainma forin soin A nyss heskrifna veristerskalet; framre 

örat tir j~tterst litet, lagt, rid baseii starkt inskuret'. 

Modiola sp. 

Tnfl. I, fig. 40. 

Vid Kilrreiiiölla har jag funnit ctt antagligen till detta slagte hörande fossil, hvilket 

cfock tyvarr ar lzderadt, just i frarnre andan. Musslan ar h rnidten obetydligt bredare 

ar1 vid bakre andan. 1)orsalraiitlen Rr temligen jeinnt hralfd. Pallealranden Ur griindt 

konkav. Skalet ar temligen I-iviilfdt och försedt med rnycliet fina, koncontriska strimrnor. 

NAgon narrnare bestftmning kan dock ej á, detta fragment ifragakoinrna. 

Macrodon cypriniformis LUNDGRI~ sp. 

Tnfl. I, fig. 41, 42. 

? 1860 Area c~icztllatn (Mri:~s~s~), ANI)HEE, Jiirngeschiebe, s. 587, t. 14, fig. 8. 

1865 » cfr czcc~rllata MUNSTER, V. SBEBACH, Geol. d. Insel Bornliolm, s. 344. 

1879 G'zicullarr cypl-iniformis, LUNDGLIEN, Ji~ri~ pii Ror~lhol~u, S. 19, fig. 35, 29? 

Laset har i sin frainre h~lft 5 1i 6 srledstalda tander, af hvilka cle innersta 8ro illycket 

små; dess bakre del i~pptages af R långa, utôt nagot divergcranclc tander, i det narmaste 

l) För kortliets skull knllas här det liingst till Iiögar ii iig. 19 afbildade fossilet n, det aiidra b.

40 .JOH. CHR. MOBERG. 

parallela med lbsrandeii. Dessa karakterer, soin alltid &ro konstanta, aro utrnarkande för 

uriclerslagtet illac~otlon. I öfrigt synes arten betydligt variera i olika Aldersstadier, At- 

rninstone för s& viclt jag 13-ckats ratt tyda de af mig gjorda iakttagelserna. I allrnanhet 

iiro de aritraffade esemplaren helt srng. Ett par stycken af vanliga diinensioner hålla 

respektive 8 och 10 mm. i langd, 6 och 7 mm. i höjd samt 2 X 2 och 2 X 2,; mm. i 

t,joclrlek l). Skalet ar pA tvaren ovalt, niigot utdraget i bakre-undre kanten. Frarme 

andan ar temligeri kort, rnecl jemnt runclad kant, som utan något skarpare afbrott öfl-er- 

gir i iindre kanten; derina senare ar helt svagt konvex och sainmaristöter i ternligen 

skarp vinkel nied bakre kanten, sorn iir rak, ngstan tvart afhuggen. IJmbo ar hred men 

,jeniförelsevis lig, ofta försedd rned en fha eller nedtryckning langs inidten. I)en !ii* 

böjd inat, framiit och iiedat saiilt nar c:j frani till låsi'anden. Den der emellan liggande 

- 

1)andareari ar lag, men mycket tydlig, samt förscdd niecl strimn~or, som frAn bAda rindar 

med hrarandra bilda en mycket trubbig vinkel och nastan tyckas parallela med lasranden. 

Areans form ar snedt triangaliir, rnecl minsta sidan inot skalets frninre arida. Har nr 

areans begr8nsniiig knappast markerad af annat an clen vinkel, som bildas af tillvast- 

strilninorna. Mot bakre %ildail begranstis dereinot arean af en skarp köl, gRende frAn 

Iiisrandens bakersta del till umbos spets. I sin smala, bakre del $r aiQean 18gre tin nar- 

ligganile delar af skalet; i frarnre, nhgot bredare delen ar den deremot, ej obetydligt högre 

iln dessa. FrAn uinbo, som ar nbgot riaimad frainre iiiidan, utgå 2 Iiölar, eri mot framrc- 

iindre, en niot bakre-undre kanten. Af dessa tir den förra helt obetydlig och snart 

iitplånad, egentligen m~rkbar endast vid öfre kanten, hvarest iimbo ar skarpt skild frRn 

arigriirisande, nAgot korikava deleri af skalet. Den andra kölen deremot fortsat,tes anda 

till skalets kant och afski1,jer ett ratt stort, i synnerhet iriot öfre kanten starkt konkavt, 

triangulart falt. Kölen, soin till en början ar skarp, ngstaii skarande, blir nederst något 

sloare. Skalet ar försedt riied talrika, ojelnna, ganska starka tillv~ststrirnmor. A biittre 

bevarade exemplar synas !ifven talrika, annu finare, jernnstarka, radierande strimmor, 

stlindoin knappast synliga utorri gerioiri lupp. Oftast synas (le A framre, delvis något 

konkava, partiet, men iakttagas

Mellan de tv8 senast beskrifna exemplaren och de öfriga kan ,jag e,j finria någon 

specifik ktskilnacl, tvartorn har jag, pii grilrid af den gradvisa utveckling i en viss rigtiiing, 

som dessa fossil - represeritaiiter för 3 olika &Idersstadier - utvisa, ansett mig 

höra sainmaiih;tlla dem sorri e7z art. Utmarkande för utvecklirigens ging blir bakre andans, 

smånirigom fortg?iende, minskning i (less relativa höjd, samt hakre kölens tilltagancle 

slöhet riiot nedre kanten. Derföre har jag ock siisom synonyrna iipptagit de af ANDREE 

och v. SEEBACII 1. C. angifi-ia arterna. De betiknkligl~ete~, som sliiille kixriria anföras mot 

ett dylikt till.i7ajgagaende, förlora i betydelse, riar rnan kali följa gangen af arteris utvccko 

ling. A de större eseinplaren visar sig i~iidre kanten ofta något starkare bqjd, hvilkclt 

alltid stkr i satnlnand rned bakre iinclans of~aiiniimda re1ati.i-a förl


vinkel. Frarrire aridar1 Rr nedtill rundad; bakre andan ar deremot tvart afhuggen samt 

dgot högre %n den friiinre. Uir~bories, belägna vict friimre tredjedelen, gro breda, men 

iiedplattade, obetydligt skjutaiide fram öfver lasraildeii; de aro spetsiga, inhtbojda, utan 

att dock rakas. Arean ar konkav, knappt synlig. Fran umbo utgår till undre-bakre 

kanten en stark köl, sorn afskiljer ett bakre, triangulärt, konkaveradt filt. Frarritill iir 

ingen dylik köl, s,jelfv umbo ar dock afven här tydligt afgransad. Ya timbos öfversta 

clel börjar en ratt stark fara, som i rigtning parallel rned bakre karlten ghr iied till 

skalets iindre kant. Under sin fortgång blir fåran bredare, ineri p& samma gång mindre 

cljup; harigenom synes skalet ii ömse sidor, i syilnerhet vid urnboriala partiet, nggot ari- 

s~~älclt. i'lfver hela skalet g& ganska starka, koncentriska linier samt fina, raciieraiide 

strilninor, hvilka genoin iiiskjutiiing Okas till antal. A små exemplar (se afbildningen) 

synas dessa senare ganska glesa, sinalare an deras inellanruin. Mitt största exemplar, 

sorn dock tyvärr al- mycket lk~deradt, visar tatt stiiende radierande strirnnior öfverallt {i 

skalct. Pk flere exemplar ar i inidter] af bakre andans triangukra falt er1 af de radie- 

rancle ribborna eller striminorna betydligt starkare cle öf1-iga; bakre kanten %r ii dctta 

stalle ofta niigot inbiigtad. 

Ett exemplar visar följande dimensioner, 18ngd 1,s mm., höjd 1 min., tjocklek O,i> 

min. (knappast). Ett annat Ater mater 2,25 rrini. i langa, 1,25 mm. i höjd- rid bakre och 

(knappast) 1 mm. i höjd vid frainre iindan sairit 2 X 0,s mm. i tjocklek. Mitt ofvan 

omnarnda, fragmentariska exemplar, som antagligen varit 6 mrn. lhngt, har vid friimrc 

andan en höjd af 2,25 rnni.; umbo nar ej fullt 0,5 mm. öfver lasranden. 

Med den af TERQUEM lemnade afbildningen visa mina exemplar en olikhet deri, 

att a dem urnbo ar betydligt lagre; att harpå bygga en ny art har dock srnts rnig s$ 

rriyckct dess mera otillbörligt, som MARTIN'S A~ca si7ze1?i1wiensis, hvilken just i detta afseende 

mera liknar mina exemplar, af BRAUNS anföres som synonym till Mncsm-lo~zpzrllz c... 

1 hvar

luriulari iir stor ocli bred, tydligt begr~trisad; ya helt exerri~)lar visar der1 sig i det riäriiiaste 

plan eller riagot högre Iarigs midteii. Area djup, larig och sirial, ej tyclligt begransad. 

Ett helt exernplar visar er1 langd af 5,5 min. och hö,jd af 4,5 iiiiii. samt ar 3 irirn. 

t,jockt. Mitt största exemplar &r 6 nim. IAngt och obetydligt rner %n 4,s iniri. 11ögt. 

,Ister1 företer riAgon likhet iiied LVz~cula cordatcx GOLDE. (l'etr. Gerrri. II, s. 155 

(147), t. 125, fig. 6). L)eiina iir dock starkare böjd saval i öfre-bakre sotri iiiidrc liariten, 

syric3s ha kortare främre Iiisrand ocli ej vara distirikt afstyiril~ad i frarnre liaiiteri. KAgori 

slags köl tyckes ej heller förefinrias. Leda Gulathea D'OI~B., soiri i öfrigt iriycket likriar 

var art, liar er1 bet(yd1igt inera p& langden utdragen forin. 

Förckoriiirier ej alldeles siillsyrit vid liurreinölla. 1% grurid af yttre likliet iiled ett 

par aiidra i sainrna lager förckornmnndc ilsta/*te- och ,\~z~cl~la-arter, förbises deii dock lgtt. 

Nucula pinguis 11. SI). 

TaH. III, fig. 22. 

Urilbo Iiög och stark, föga aritciiiediari. ll~sraricleiis fr~iiire clel ar riagot konkav, 

föga kortare all der1 bakre, sorii iii- svagt liorives. Bada clelarrie bilda sii~seinellaii rat 

virikcl (eller obetydligt derutöfver). Undre kariter1 iii. jeiiirit, iiicri teniligeii svagt bö.jd; 

kid bada iiridarne öfvergar (ler1 iiied nigot starkare krökriirig teiiiligeri jeiiirit i sidokariterna. 

Vid framre aridan firis dock er1 svag tillstyrnrrielsc till bildriiiig af rostriini. 

Skalet ar tjockt, gliirisaride, iiied kriappast synliga, lioriceritriska ~t~rirririior, starkt liviilfclt. 

Area eller lunula ej rnarkbara. - Afbildade esernplaret, det eiida f~irina, har följande 

dirnerisioner: langd 2,25 mrri. (af livillza ungefar 1,25 ilirn. korrirria p& bakre deleri, 1 pi 

fr%rnre), höjd öfver umbo 1,ij rnni., tjocklek 2 X 0,75 mm. 

Gerioiii uinbos styrlca och subiiiediaria lage sarnt gerioin uridrc karitens jeinria böjilirig 

skiljer sig deriria art val fran öfriga Liasforirier. 

Funrien vid I

44 ,l OH. CHH. MOBERG. 

figurerria öfvererisstiirnrria ocksii; eridast i fisiga orn storlckeri firirics cri olikhet; vai'a iiro 

iiiirriligeri eridast hiilftcri S& stora. C'nder tkt att för ~\~i.xuln Ol~~aliusi u~)l)gifi~cs, larigtl %l 

iiiin.. liôjd 12 iriiii. och tLjooclilek för bada skaleri tillhopa 8 inrn.. hvilket gör (100 : 57 : 38), l) 

gro p& initt exeiriplar iiiot~va~ancle matt 10 min. '), 6 iiirri. och 2 X 2 rnin., hvadari pro- 

portionen blir (100 : 60 : 40). 1,~ngdeii karl dock sällan bestaindt angifvas, enar eseiiiplareri 

oftast iiro riagot 1a:derade & rostrurri. 

A tafl. III, fig. 21, afbildade exeinplaret iitgör aritagligeii urigdorxisstadiet till deriria 

art. Lksrandens framre del bildar rat virikel ined den bakre. Somliga exeriiylar af 

iirigefnr denria storlek visa aritydari till ett börjande rostrum. 

Bland öfriga foriner, iiied hvilka v8ra eseiiiplar förete större likhet, ina riaiiirias 

Letltri aqwilatera, sadaii der1 afbildas af SATE och BLAKE (Yorkshire Lias, p1. 11, fig. 10). 

1)eiiiia företes ej nigon likhet ined I~OCH och 1)u~li~liS art af samina riarriri, nieri dereiiiot 

1)etydlig likhet ined iv. U~~~aliiisi. Den ariföres ock frhi sainrna lag soiri deriria sistriarrida. 

Möjligeri skulle ilagon iiiiridse olikhet kunna uppvisas. Efter SATE och BLAKE'S figur att 

tlöiria, tyckes nginligeri uinbo vara riågot mera inediari saint Iiöleri sostrala deleii svagare 

ocli kortare. i\5~culn Onzaliz~si anföres af CHAP~IS och L)EIVALQUE frkl öfre Lias »Marric 

cle Graricl-Cour», inotsvarande QUENSTE~)TS Lias c och Dogger (Bruria Jura) n. - Letlcc 

Heberti MARTIN visserligen rikgot lik var art, ineri har uridre randen betydligt iiiera 

Iionves, spetsigare rostrurn sarnt gr dessutoiri blott hälften s% stor. 

Yasoin af ofvari anförda syiies, eriljuder var art s& stor öfb-erensstarnrnelse iried 

,Vr~cz~lu 0))~nliusi CHAPUIS et DEWALQUE, att jag, oaktaclt skilriaderi i storlek och platseri 

i lagerserien, ej skulle tvekat att identifiera derii, irieri di jag ej har tillg8rig pi jerii- 

förelsciiiaterial, anser jag radligast stanria vicl ett påpekaride af likheter], s& mycket dess 

iiier, soin ju irigalunda hvarje beskrifnirig eller figur alltid kan antagas vara fullt repre- 

seritativ. 

Somliga af vara exemplar iiro nkgot högre och ha mera l

OJ1 LIAS I SYDOSS~~A SISANE. 45 

s~rskildt fraiiitsiidaiidc ii slialets uridre och bakre del. 1)cri bestar af iva olika, livaraiidra 

Borsaride, systeiii af svaga, siris emellan parallela, glesa, upphöjda striixiirior. 1)et eiia 

utgöres af koncentriska strimmor, föga synliga å frainre andan, nasa bakre köleri svar]gando 

uppat i en kraftig bcige, derpå gående ngra vinkelratt mot Itisranden, i hvilkeris 

omedelbara ngrhet de böja af rnot umbo in p& den sardeles sinala arean. Ilet aridra 

syst,cmet åt


till och rned vill betrakta blott soiii er1 varietet af der1 förra. Ytari Br riiimligeri öfverallt 

försedd mecl terriligen starka tillviixtstriinmor, löpande i det stora hela parallelt rried 

ind der kanten; ii det solfjCiderforiniga partiet böja de sig först s&, att de blifva jenilöparide 

iried öfre kanten, rneii derefter synas de, pi den arean begransande l~a~nteri, göra er1 

tvar b&ge och löpa slutligeri 1~11gs arean ater mot urnbo. L. texturata iiter har en finare 

striering, hvilkeri ofta syries Iölia orecligt tillsarnrriari - deraf iiainriet - sitmt delar rnecl 

L. conqlannta, soin i allt öfrigt iir lik var art i fraga, egenskaperna hos arean. Deri ar 

riainligeri & dessa arter ej till hela sir1 larigd ut8t begränsad af er1 tydlig kant och höjer sig 

iniit rnidtlinien, s& att :I helt exerriplar deriria del fAr ett tabforinigt utseende. Då OP~JEL i 

sin beslirifning sager föga mer %r) att arten förekomriier eridast i Angulatuszonen och likriar 

GOLDPUSS' il'z~cula co~)~pla~zata, har jag föl* diagrioseri liufludsakligeii följt EMEIISON 1. c. 

och BRAUNS. Det ;i tafl. I, fig. 52, afbildade exemplaret Cir troligtvis en ung form af deriria 

t . Sillv&xtlinierria siiv81 son1 allnianna formen stgmina v~1 öfvereris rned umboriala 

partiet af det a tafl. I, fig. 51, afbilciade csernplaret. Bakre delen sakriar naturligtvis 

Ciririu utbildad area och liar i öfrigt »svariseil» föga utbildad. Möjligen beror detta delvis 

l)& dess stora hrnckligl-iet, ty koiit,ureil ii iiiitt exeinylar visar sig ej fullt skarp i deriria 

karit, orn an föga af skalet har karl saknas. Pil annat satt lita EMERSONS ocli Qu~;N- 

STEDTS uttalanden ej förena sig l). 

Förekommer, enligt BI~AUNS, ej allcriast i Aiigi~latuszoiieri, utari tifvcil fast iiicra sallsyrit 

i ,~rietiszorien. Enligt E~IEI~SON Rro exemplar funna inuti cri 1111~. yeo~/iet/*icus, sAlcdes i 

r l 

Bucklaridibadderis öfversta afdelning. ~EIIQUEBI et PIETTE arigc) cless förekoiiist i lager 

frtiii Arigulatuszorieri upp till zoners rned U. acutuu. 

Onikring l5 exemplar aro furirie vid Kurreniölla. 

Leda subovalis Go~u~uss SI). 

Tafl. I, fig. 53-56. 

1834-1840 Ni~ci~la s~lbovulis, Glo~u~uss, Petr. Gerin. II, s. 154 (146), t. 125, tig. 4. 

1839 J) ovtclis, FOHOHHA~IAIEIL, Borilliolrns Kulf., s. 50, t. 4, fig. 26. 

1858 p) pulmte, QUENS'~EDT, 

Jtirii, S. 110, t. 13, fig. 42; s. 187, t. 23, tig. 16, 17. 

p) tur~icota, J) , s. 82, t. 10, fig. 7; s. 188, t. 23, fig. 18, 10. 

1865 Ledu cfr aqz~ilaterulis, V. SEEBAOH, Geol. d. Inse1 Bornholm, s. 844. 

1869 litcl~~~ce, l)u~omrsn, Ettides puleorit. 111, pl. 19, fig. 3, 4. 

1879 » st~bovatis, LUNDCKEN, Jtira på Bornliolrii, s. 19, fig. 23. 

? x .!!ZLC'U~CG sp. , )> , D , s. 29, fig. 28. 

Det har varit efter iiiyckeri tvckari, jag till ofvarlst&eridc art liiirifört er1 vid Iiurreinölla 

förekorniriaride foriri. 1)eriries savwl nldre soni yrigre stadier iiro till sir1 habitus 

ej obetydligt afvikaride fran Go~uvuss' afbilclriirig; dock %ro cie Ciririu inera afvikaride 

sinscincllari. Aldrc iridivid uppria cii ej obetydlig storlek. Mitt största eseriiplar höll 

16,s isirn. i l~ngd, 11,s iriin. i höjd ocli 2 X 4 mrn. i tjocklek. Fullt utvecklade Rro dc 

l) Den förre säger 1. a. c. att ynglet sakiiar deii liiiiga ))svansen)). Den senare åter afiildar 1. a. c. iiiider 

N:o 2 pii plattaii från Vaihinger Nest ett ungt exemplar ined långt utdragen, bakre del, hvilkeu egenskap 

ock sarskildt i texten framhiilles. - Sedan det, t. I, tig. 52, afbildade exemplaret redan var ritadt, har jag 

funnit ett annat, obetydligt större, iridivid, med väl utbildad ))svans,), meu i öfrigt fullkomligt öfverensstam- 

inande med det nfiildade.

något oliksidiga, ined frarnre andan litet kortare, inera jemnt rundad i undre kanten, än 

der1 bakre andan. Derina senare ar nagot utdragen, dess öfre karit går fråii umbo alldeles 

rakt och sluttar temligeri starkt nedåt. Fritiiire låsranden ar dereniot svagt konkav; 

endast vid denna sida ar umbo tydligt markerad. Uridre kanten i sin helhet &r ganska 

starkt böjd, så att skalets största 18ngd i~ppnas på ringa afstånd urider umbo. Det starkt 

hv~lfila skalet ar jemförelsevis tunnt, glansande och försedt ined fina, koncentriska strimmor. 

Urnbo ar spetsig, tydligt frainåtrigtad samt öfverskjuter låsranden helt obetydligt. 

Area och Iunula sakrias fullkomligt. P& iiisidan af ett skal har, efter bergartens bortpreparering, 

iakttagits cri upp11.jd maiitellinic, alldeles sa som den af QULCNSTEDT under 

narnn af AT t1c7xicnta 1. c. leinnadc figilreii utvisar. Detta synes dock e,j a alla exemplar. 

Såsom af denna beskrifning frstngfri., Rro i~tvusna esernl>lar teriiligeii olika typiska formen 

af L. subovalis Gor,n~. Battre öfverensst!imina dc rned hrad QUICNSTEDT kallat Nzdcula 

tuliicata. Jag har dock ?j velat i~ppföi~~ denna som en sarskild art, enBr den grimdats 

p& en a kitrnor observerad karakter, som jag a iniila exemplar e,j (se t. ex. tafl. J, fig. 55) 

f~~nnit konstarit utvecklad. - Yngrc inclirid :ifvika i synnerhet derigenorn, att deras h~jd 

och langd i det ngrmaste aro lika; nigra matt l)&ddykn exerriplar m& har meddelas. 

~a723d (Ittia~*~f af~~iivn*c n7lclnn i~plitar), Hdjd, Tjocklek ; (Pvgo~tio~z). 

I 5,s inin. ( 

11 kiinppast 3,0 ( 

111 2,5 ( 

2,50 inm. 

hiilfteil 

)) 

1, 4,s inm., 2 >( 1,oo iniii.; (100 : 82 : 86). 

), föga iner äri 2,s , 1,oo N ; (100 : 83 : 33). 

1, 2,s , 0,is ; (100 : 100 : 80). 

Skalet ar ;i dylika individ elliptiskt eller till och med iiUstai1 cirkelrilndt; umbo 21- nigot 

mera rnarkerad och synes med en liten spets iiii öfver Iiisranden. Nigon skilnad inellari skalets 

olika rindar ar knappast rn

dOH. CHR. blOBERG. 

Trigonia modesta ii. sp. 

Tafl. II, fig. 1, 2; tafl. III, fig. 23, 24. 

SAval iniisslaiis alliniinna habitus soiii ock Iiisbyggriaden, för s6 vidt den kiiiinat 

ittkttagas, h%n~.isa till ofvan anförda slagte. Ett vensterskal (se ttifl. III, fig. 24) risar en 

stark, 2-tlelad cardinaltaiid, bakom clerina eri snial, svag, bakre siclotaricl. Framför cbardirialtaiideii 

och böl-jancle inidt framför uinbos spets, utgAr en stark, randligganclc, biigböjd, 

friiinre sidotarid, soin vidare fortsattes niecl en smal list, utgörande stiid vid iniiskelf2stets 

inre sida. Virlare har jag 5 ett fragment, utgörandc fi.~nirc andan af (.tt högerskal (se tafl. 

I, tig. 2), kiinnnt iakttaga en Isng, sinal, nieii kraftig, 135ini-e ytan starkt strierad siclotaiitl. 

I)(.linn hörjaclr iniclt frainför iiinbos spets och satt temligeri iiara skalets kant. A fven 

hi\r utlöpte vidare k skalet en lntnell, t,jcriande till stöd för muskclf~~stet. Arten Ar starkt 

hvalf~l, sneclt i-itdragen ned&-bakht. Dcii framre, lsgre andar] lir jemnt riindad; clen bakrc 

iir snedt afstympad. Fråri umbo, som ar stol*, starkt inAt- och nedåtbeid, ined s4jelfva 

spetsen mö-jligen nRgot bakatrigtad, utgå tvenne kölar: en langre och starkare till bakreiindre 

kanten; en kortare, svagare, mera iiarmad Iisrandens bakre del. Faltet inellan dc 

bhda kölarne (arean) s&v%l som det ofvanför belagna (das Schildchen) ar0 föga konkava, i 

likhet rned det öfriga skalet filllkomligt slata, ined undantag af de inesta,dels svagt framtiladande 

tillvkststrimmorna. Nigra af dessa aro dock, i synrierhct vid undre delen af störrcl 

kölen, nkgot gröfre, så att de till och mecl kurina bildn smA ribbor i ngrheten af nyssnarnda 

köl. Skalet ar ganska tunnt. 

hten kr i allmanhet liten. Tvb medelstora eserriplar visa fö1,jande mått i langd, 

hejd och t~jocklelz, 12,5 mm., l1 iiiin. och 2 X 5 inni. samt 14 min., 12 mm. och 2 X 5,r, 

rrim., hvnraf ffs de respektira proportionerna 100 : 88 : 80 samt 100 : 86 : 79. En stor 

Trigoniakgma, friin Rödmölla och bevarad i medellzornig, rostbrun sandsten, far antagligen 

till deriria art. I sii fall iir det mitt st6rsts exernplar :if arten; dess krigd 

!ir öf~cr 20 nitn. Mycket unga individ hafva eii ganska afvikande habitus; till en böyjan, 

(1% de annu knappast rnata ett par millimeter i Iiirigd och höjd, &r halire aridans öfrc 

filt (das Schilclchen) allcleles ritdimentRrt; man ser df i öfverstw kariten blott en yttei-st 

srnal, stundom niigot utslrjiltaiide, list; skalet förefaller riastan alldeles platt, trianpiiliirt. 

Det ;i tafl. III, fig. 23, afhildade eserilplaret börejar redan riagot mera nRrrna sig rlc i~tviixnes 

forin. 

Omkring 10 esemplnr iiro firnrie vid I

koncentriska veck, hvilkas mellanrum a,ro ungefar lika breda som de s,jelfva. Såval de 

upphöjda veckeri som deras mellanrum iiro försedda rned mycket fina, tattstående, koncentriska 

strier. Ett fullstancligt exemplar, med bgda skaleri utrnarkt val bevarade, visar 

följande dimensioner: Iangd 4,5 mm., höjd 4 mrn. och tjocklek 1,~ mm., hvadan proportionen 

blir 100 : 88 : 30. Genom sin trianguliira form, sin ringa t,jocklek och ribbornas 

ant,al y81 skilejaride sig friiri öfriga Astarte-arter med liknande skulptur. Astniqte iqesecta 

DUMORTIER (Etudes paléont. III, p. 122, pl. XIX, fig. 7) liknar visserligen, för så vidt, 

man kan d~ma af det afbildade fragmentet, r8tt mycket vår art'; vecken synas dock vara 

skarpare och glesare samt sakna den finare strieringen. 

Förekommer mycket sallsynt vicl Ki~rremölla. Endast 4 h 5 exemplar ha oherverats. 

Astarte Erdmanni ri. sp. 

Tafl. III, fig. 25. 

Tcmligen stor, triangulart rundad, obetydligt mera bred :in hög. Umbo tir submedian, 

dock belagen narrnare framre tredjedelen. TvR densamma omslutande linier 

skulle sinseinellan bilcla föga mer an en rtit vinkel. Frtirnre-öfre kanten a,r nggot konkav; 

bakre-öfre nastan rak eller rattare lindrigt konvex. Båda öfvergii med stark, jemn rundning 

i den svagt böjda undre kanten; största bredden kommer ungefaz vid början af 

understa fjerdedelen af musslans hojd. Bakre andan ar &got utdragen. Umbo ar stark, 

bljd inåt och framåt öfver den lilla fördjupade, tydligt begransade lunulan; area Ctr knappast 

synlig. Skalet, temligen platt, prydes af 5 stsycken nediit glesare, starka, rundade, 

koncentriska veck; öfver hela skalets yta finnas dessutom fina, tattståeride, koncentriska 

strimmor. Afbildade exemplaret, det enda funna, mater 10,: mm. i langd (eller bredd), 

9 mm. i hojd öfver i~mbo sarnt 2 X 3 inrn. i tjocklek. 

Genom umbos ]%ge och krökning samt skalets rnera rundade konturer latt skild 

frfin föreghende. 

Fiinnen i 1,iasmorRnen vid Rödmölla i block af inedelkornig, sandsten, 

Astarte scanensis n. Sp. 

Tafl. II, fig. 4, 5. 

Ovalt rundad, mera bred fin hög, starkt hviilfd, incd spetsig%, nffgot fi.ainåthtjjda, 

sithmediann iirnhones. iifrp 1caritc.n~ framre och bakre delar bilda sinsemellnii eri ti*iihbig 

vinkel. Iliiniila hejertlik, area lang, snial. Skalet glatt, glansande, försedt med fina, 

koncentriska strimmor. Antydningar till ytterst svaga, koncentriska ribbor eller veck 

saknas t:j alldeles, i synnerhet nara ventrnlrarideri. Inre ventralranden Rr antingen fint 

krenelerad eller ocksä glatt, rned skarp yttre och inre kant. Följztlnde rnhtt, hafvs antecknats: 

Lriiigtl. H oj (l. Tjoorklek Proportion. 

I 4,?5 mm. 3,75 inm. 2 X l,i? mm. (100 : 88 : 53). 

II 4,00 n i >) 2,:>~ » (100 : 94 : 56). 

6 a 7 exemplar aro funna vid Kurremölla. 

S B. CT 01n Lias i syrldst?u Slfne. 7


Astarte fructuum n. sp. 

Tafl. II, fig. 6, 7. 

Liten, triangular; urnbo rnediari, knappast böjd. Ofre kantens friiinre orsh ba1ri.e 

clelar bilda rned hvaranclrn nastaii rat vinkel. 13ida aro i clet narmaste raka, dvn hakre 

(lelen dock lindrigt konrox, fr:crnrtl Ater svagt konkav. (i afbildningeii, fig. G a, !ir clettn 

iiiiihiinda för starkt frarnliiillet; likasi har undre kanten cler blifvit v%l rak.) Cndrc. 

kanten, svagt böjd, öf~erghr rriecl jeinn rundning i sidokanterna. Bakre iindan synes ofta 

nkgot (svagt) utdragen. Ventralranden ilastan alltid fint och tatt krerieleracl. 1,iiniila 

och area smala, lancettlika. Skalen %ro lindrigt hvillfda, slata, gliinsande, rned knappt 

synliga tillvfiststrimmor. iintraffits mycket ofta rned bhcla skalen sarrirnanliangui~tlc och 

liknar (1% rRtt mycket eri friiktk8rnn. Skiljer sig frBn föregaeride art genorn iiiiiidrcl 

c~ardinalvinkel, inera uppratt umbo, plattare skal samt genorngiende rniridre storlek. 

iifver 100 eseniplar ilro undersökta. Storleken, obetydligt vni-ierande, visar: langd nagot 

mer Rn l,> min., höjd oftast riagot mindre (ehiiriival just i detta hiinseende rariationer 

inest iakttagits), tjocklek 1 rrim. 

Rlancl de allra nllni%nnaste fossilen vid I(iirreinöl1a. Förveslas (lock, tli qj 1Wsc.t iir 

synligt, latt mecl ett anriat, likaledes sardeles alliniirit, dock vnnligeri iikgot större, fossil, 

ntlrriligen Ca~dif~n~ Angelini (se sid. 55). 

Astarte? transversalis n. sa. 

Tafl. III, tig. 26. 

Till sin habitus ci jiist erinrande orn Astartetypen. LAset visar i högcrskalet,, det 

enda fiinnn, 2 t

OM LIAS I SYDOSTRA SKANE. 5 1 

ganska starka, konceritriska strirnilior. Inre veritralrancleii ar dat. Ett inedelstort exeiliplar 

haller i langcl 11 iiiiii., i höjd '3,s iiiiri., i tjocklek 2 X 4 iriiii., hvadari pro1)ortiorien 

blir 100 : 86 : 73. 

Frar] deil 13athoriicri tillliöraride Spl/tes~u (Curbis) illnd,~idi ~'AI~CIIIAC: (MOHILIS och 

LYCETT, Great Oolitc II, 1). 71, l)]. 7, fig. 14) skiljer sig vk art gerioiii t,uiiriare skal, 

incra utpraglad uiliho ocli clcrigcrioiii, att orrieririgcii shval soiii 1)rol)ortioiicrria ai.0 lika 

:i yiigrc ocli äldrc stadier. 

Arten ar cri blaiid dc alliiiänriaste vid liurreiiiölls. 

Tancredia ieiecuriformis L)CNI


mölla; ett stort exemplar (kärna) föreligger frkri Liasmoränen vid Rödmölla, bevaradt 

i medelkornig, rostbruri saridste~i. 

Tancredia elegans ri. SP. 

Sali. II, fig. 12, 18. 

Ett (fullstandigt) eseiriplar ar 20,s iriin. l%iigt, 12 iriiri. högt och 2 X 3 min. tjockt, 

således 1, : H : T =- 100 : 58 : 2'3. Ett fragiiicrit visar eri höjd af' 12,i iniii. Uiribones 

postfinediaria; bakre karitcri ej korikav, 118stari per~~eridiculiir. Bakre faltet, upptill bredt, 

trianguliirt, försecit iried starka, radierande ribbor, hvilka öfvertviiras af starka tillvaxt- 

~t~riiiiiiior. Fraiiloiii cieri val iiiarkeracle kölen &ro dessa senare surdeles svagt fraiiitsaclatide; 

eridast S A 4 stycken ai.0 något starkare och synliga för blotta ögat. L~essutoiii liar jag 

tyckt mig, ger10111 IU~JPC~II och i viss belysriirig, kuriria A ett excin1)lar iakttaga ytterst 

fina, inot tillv&xtstriirirriorritt virikelriita strier. Jag kan dock ej iiied bestailidtict yåsta, 

att dessa verkligen tillhört orrieririgeri. 

Arter1 skiljer sig gerioiri uiribos liigc sarlit bakrc iiridaris foriii fran föregående, 

hvilkeri deri likriar, iiied afseeride på bakre faltcts orneririg. 

Två cxcinplar Rro furiria vid liurrerriölla, ett vid nTosterul)s vestra graris)). - Eri 

vid Iiorsodile (Borrilioliii) furiricii iBncr*etliu tycktes t'ill formen öfvercrisstaiiiiiia iiied deriria art. 

Tancredia Johnstrupi I,UNI)G~~II;N 81). 

Safi. II, fig. 14-16. 

1879 I'ellitta? Jolinstr*upi, LUNL)UHICN, Jura p& Hosiiliolm, s. 25, fig. 19-22. 

Då denna lilla karakteristsiska art af LUNDGREN bcskrefs fran H~~riliolrri, voro endast 

sterikarrior furirla. Alldcristuncl låsets riärinait beskaffenhet ej % dessa kuridc iakttagas, 

iiiaste för sliigtbestarnningen afven fossilets allin%rina habitus arilitas, ocli rnedges iiiiiste, 

att deriria snarare påiniririer orn en Tellinn ar1 om en Tanwedia. Sedari jag lyckats kornrria 

öfver ett rikligt, val bevaradt material, kuride 1Asbyggnaderi iakttagas. Det visade sig då, 

att i hvartdera skalet fins en triangular cardinaltand; venstra skalets &r betydligt kraf- 

tigare Rri högerskalets och tyckes fortsatta frarniit, ungefar lika långt som den ofvati 

liggaride sidotanderi. SHdana finnas sival i bakre sorn frainre sidari; de bakrc iiro lgngre, 

men svagare &n de frarlire. Ligamentet &r yttre. Vid framrc sidotandens unda börjar en 

vertikal gariska långt riedåt gaende valk eller förtjockning A skalet. Denna blir k karnorrias 

friimre anda synlig såsom en teinligen stark urnupning. P& grund af denna låsets be- 

skaffenhet kan i~iusslan ej föras till slägtet Z'ellina, utan synes der] mig snarast vara eri 

lancredia, eller åtnzinstone st6 detta niirnzast bland förut kanda slagten. Arten iir lårig- 

strackt, plattad, dock i förhållande till sin ringa höjd ganska starkt hvalfd mellan urnbo 

och nedre kanten. Denna senares bakre del ar föga böjd och endast obetydligt konver- 

gerande mot öfre kanten. Framtill iijr musslan utdraget spetsig, baktill snedt afstympacl, 

något gapande. Umbones %ro nigot antemediana, inatböjde, obetydligt öfverskjutande 

låsranden, knappast frarrlitboejda. Friii dein iitgir till bakre-undre kanten en gariska

markerad, rundad köl, soin vid bakre aridan sdurida afskiljer ett smalt, konkavt falt. 

Skalet, soiil ar tunrit och glarisancle, ar försedt iricd firia, koriccritriska slriiiiiiior, hvilka 

vid kölen böja sig i i rat virikel. 

Ett par viil bibehallr~a exeiiiplar visa följaiide diiueiisioiicr: 

l,&iigd. l-Iojd. Tjocklek. Proportioii. 

T (t i~iiri. 3,s iriili. 2 X 1,5 ~iiili. (100 : 39 : 33). 

II 11,s )> 4,s )> 2x2 ,> (100 : 39 : 34). 

Dock ha afveii större csciii1)lar blifvit fuiiria. 

och n,:, iiir~i:~ höjt]. 

Eri kariia visar ~iicla till 13,h i1iin:s langd 

Var art star XIILL'I*L/,~~(C Iur~,li~ct~t(~ ZUV VIG NIE^^ (Statistit~uc dc la &Ieusc, 1). 15, p1. 13, 

tig. 19, 20) ytterst riRra. ~~UVIGNIE~L'S beskrifriirig iir föga olik den, jag lciiiriat af T. 

Jol~nstru~,i, ciiclast ilagot iliiridre fullstaridig Rri rriiri. Mcri, efter figureti att clöiiia, har 

BU VIG NI EN'^ art cri i1ici.a böjd veritralrand, desslikes synes bakre afstyiiil~riirigcri vara riagot 

snedare, hvarigenoi~i afvcri bakre l&sraridcri blir kortare; iiiöjligeri Rr artcii ocksa plattare 

och relativt högre, 1)essa olikiieter iiro ?j stora och skulle töriiarida vid cri direkt jciri- 

förclsc visa sig betydelselösa. Soiii jag clock ej har tillfi~llc till er] sadari, liar jag bibchillit 

tlct af LUNDGIEE;N gifria artriariirict, so111 iriccl full sak~rh~t refererar sig till arteri 

i'riiri sC) Sk8rie. 

iicnwediu Iu~~~iscuta ariföres af' ];UVIGKIEH fi'ari liaris »ctblcairc suy)éricur sablcusn, 

cllcr laget riarrriast ofvari C;ryl)liitkalkcri. 

licnc.l.t.tliu tJ~I~~lst~'i~l))i firirics i talrika cxciii1)lar fran Eorriholili. Ilos oss iii. der1 

likalccles sardclcs alliiiari, sava1 vid liurrciiiölla, soiii ))Fylaris tegelbruk», Iiullciiiölla och 

))'i'osterups vestra graiis)). 

Cardium multicostatum L'IIILLI~JS. 

Tati. II, fig. 17-20. 

1829 Ca~diccliz ~~~ctlticuatcitli~n, I'IIILLIPS, Yorksliire Coast, 111. XIII, tig. 21. 

1853 » )) , OI~PEI,, Mittlere Lias, s. 124, t. 4, fig. 20. 

1866-1858 fsucu~~ti~ci ~i~~y~ilut,i, OPPEL, Juraforrnation, s. 177. 

1858 (,'u7#tliil11a ~~~tilticostnttc~n, QUENSTEUT, Jura, s. 150, t. 18, fig. 36. 

(1863) » )) , GOLDFUSS, 13etr. Germ. II, s. 218 (207), t. 143, tig. O. 

1867 )1 )) , QUE~SYEDT, Hniidb. d. l'etrcfactenkuiide, s. 645, t. 56, fig. 13. 

1869 » U , Duhion~i~it, Etudes paleont. III, p. 277, pl. 32, fig. 3-5. 

1871 » cinyiilatuna (GOLUF. sp.) parte, BRAUNS, Untere Jura, s. 328. 

1876 Cu~*dita nizilticoslatn, TATE, Yorkshire Lias, p. 388, pl. 12, fig. 7. 

Liten, ternligen l~valfd; ett inedelstort exemplar mater i langd och höjd 6,s iniii. saint i 

tjocklek 3,5 inin. Lastander och muskc1intryc.k val utvecklade, hvadari sliigtbesiiiinriirigeii Rr 

fullt saker. Lunula literi, hjertforniig, nbgot urgröpt urider uinbories; area langre, mycket 

siiial. Bada aro försedda med fina tillv~xtstrimmor. Umbones starka, framatböjda, syet- 

siga, berörande hvarandra. 0rnkret.seri rundadt fyrsidig, med umbo i fyrsidingeris ena 

hörn. Friiinre-öfre kariten korikav, starkt nt,springancle; bakre-öfre kanten nast'an rak, 

starkt sluttande nedit; undre-frainre kanten gr liingst och svagt böjd; undre-bakre kanten 

jemnt rundad. Vcrit~ralranderi blir gariska starkt sviingd. $elfra skalet är tjockt och


starkt. Uiribonala partiet är försedt iiied firia, skarpa, koriceritriska fåror. A öfriga delen ut- 

göres liufvudsakliga orrieririgeri af siriala, radierande faror, skilda af ruridade &sar. l)c radie- 

raride fArorna $ro böjda i eri f'rarii&t koiikav bage saiiit rigtadc rnot uiobo, soiri de dock ?j 11;. 

Eridast 3 A 4 i bakre kaiiteii liomiiia sa laiigt upl), att de korsa de koiicciiti*iska fårorna 

ii ui~il)oriall)artiet; de upphöra dock 0,s A 1 iniii. fraii uiribos spets. (Detta förtjenar att 

sarskildt frainliallas derföre, att ynglet s&luiida liar ett frari dc filllvuuria betydligt afvikari(lc 

i~tseende. Ett dylikt urigt iiidivicl, eridast 1 riiiri. i langd oc1.1 liöjd, %r afbildadt A tafl. II, 

fig. 19). 1% flertalet exeiii1)lar visar sig de radicrancie ribborrias aritslvara i det i~ariliaste 

30. I sa fall syrias dc & bakre aridan befiiitliga sta ganska t~tt och vara föga bredare 

&ri iiiellanliggaride faror. Sturidorii tyckes f'örh&llaudet vaisa likartadt vid allra franista kwitcri. 

Ile iiiellariliggaride 5 i b: ribborria iiibo derciriot betydligt bredare ari saval öfriga ribbor soili 

O 

ock deras iriellariliggar~dc faror. h battrc bevaratle esciii1)lar visar sig dock att dessa 

ribbor i sin tur gcrioin r~kgot grundare liirigdfaror lilyfvas i 2 A 3 sirialarc, livarigcrioili 

skalets alla larigdribbor och firor crli&lla urigenii. sairiiiia storlek. l)A fossileri &ro sardeles 

val bevarade, kali iiiari derföre ii1q)skatta sarritliga antal till 40 och derutöfver. 

Svars öfver ribborria förlöpa skviil talrika, ytterst firia, tillv~ststriiriirior., soiii er] del, tydligcri 

])& skalets iriterrnittenta tillvaxt beroeride, gröfrc faror eller ~crassfori~iiga liriier. 

Dessa seriare vcula inycket till styrka och arital (3 a 12). Inre veritralraridcri iir starkt 

krenelerad. Flere af cle iiiiridre exeiriplareri visa, då de iiro val bevarade, cri riagot nf- 

vikande l-iabitus (se fig. 20, tafl. II) l). R desstt %ro ri~iriligcri dc lioriccritriska striiniriorria 

sardales starka och deras inellanruni bilda ofta ribborna riastan sina fjall. I allt anriat 

staiilina dc s#rdeles val rried öfriga eseinylar. 

Med var art liar Cavtliu~t~ (Cardita) HeOcilati S~it~uea~ si). störstu slagtskal). Enligt 

TE~~QUEM'S afbildriirig (Etage irif. liasiyue, 111. XX, fig. 10) ar C. Heberti teiriligcri ovalt 

ruridnd, tvareii utdrager1 saiiit har betydligt iiiiridre böjcl vcritralrarid an var art. I 

detta sistiiiiirida hiiriseeride syilas ock öfriga, talrika, i fråga oin korifiguratioricr~ teiiiligen 

skiljaktiga, af bildriirigar alla öfvei.erisstainina. Sihoiii vidare &tskilriad up1 jgifves (se BRAUN s 

1. c.) ett iiiiridre arital radieraridc ribbor, sairit iiicra otycllig, koriceiitrisk strieririg. Grariska 

vi åter de afbildriirigar, soiii olika författare lciiiriat af var art i fi-aga, fiiiria vi först, att 

I'HILLI~~S' afbildriing ar för illa ut,förd, att en jeiiiförelse deri~ied skulle ]&rida till riAgon 

nytta. Gor,»~uss &ter lciiiriar eri sardeles klar bild, soiii val stiiiuiiicr iricd vara exeiiil)lar; 

der1 &P dock, i jeinförclse iiiecl dessa, val u1)pdrifFTeri i friiilire delen, hvadari der1 också 

f&r iiicra utpraglad rlioinbisk forili. 13iricllertid ariiriarker G~LIJFUSS itfveri, att iriera 

triarigulart rundade forincr förekoiiiina. 

bildas af DUM OR TIE^ 1. c. 

S& bcskafladt ar ocksii det eseiriplar, soiii af- 

C. ~~~wlticostatu~,~ förekoiriiiier riastari allestades i rriellersta Lias. E~ZAUNS ariför der1 

från lag ined Aln. Jnl)zesoni och vidare upp i lag iiied Am. Davoei saiiit d~ssutoiii riere i 

lag med Am. Bucklandi. 

tatus och Arn. spinatus. 

TATE ariför der1 f'rAri lager] iried Am. Ja~)zesuni, AIM. ~tzut'gut'i- 

Hos oss &r arter] ert af' de allrnniinaste. i)fver 100 exernplar aro insamlade från 

Kurreinölla; ett par iiro funna vid ))Fylans tegelbruk)) sarnt »Sosterups vestra grans)). 

l) Bättre exernplar, som sedermera fiiiinits, bestyrka de iakttagelser som först gjorts å detta fragmeilt.

OM LIAS I SYIN~STKA SIIANE. 

Cardium Angelini n. sp. 

Snfl. II, fig. 21, 22. 

l 1 

lill siri lasbyggnad, riiuskeliritryck o. s. v., fullkoiriligt lilz fijregaeride, hvaclari val 

sl&gtbestarnningen torde f& aiises rigtig. I1;ii' ock i allrnaiihet dennas forin, rnen Nr mera 

trcisicligt rundad. Urnbones gro riigot aritemediaiia och i förlillllaride till iriiisslans storlek 

ovanligt starka, inåt- och frainatböjda, spetsiga, sarskildt fraiiitrficlande p& griiiiil af den i~iider 

clern hefiiitliga, cljupa, hjert,foriniga, skarpt begrarisade luriiilaii. Musslari Ar i synnerhet 

vid umbones jemförelsevis tvjock. Skalet iir sardeles t,jockt, hvarföre kornniissuren öfverallt, 

iitom vicl laset, visar sig sardeles brecl. Det ar glatt, med fina, rrier eller iriindre tattståencle, 

tillviiststrinimor. Irigerist~des syries spAr till l~ngdstriering. Inre kanten iii. 

krenelerad. Musslari, soni ofta, att (:j sRga oftast, :tiitraRas inecl hoph~ngande skal, iii. 

inycket liten, föga veslaride i storlek. De vanliga esemplareri %ro 3,j rrim. 1Anga och 

höga sarnt ungefar 2 X l rnrri. t,jocka. Ett lielt exeinplar inatel* i li~r-igd och höjd 3 rnin., 

i t,jocklek 1,75 min. Langden iir dock oftast en liarsrnttn större aln höjden. 

Tiknar till sitt yttre riigot Llicainn pu~)liln MUNSTEK (VP~ZZIS), i synnerhet sadan (len 

afbildas af (Jvis~s~r~n~ (Jura, t. 13, fig. 44; t. 23, fig. 24); denna ski1,jer sig dock genom 

niern i-lindar1 undre kant sarnt betydligare storlek. 

Fossilet iir bland dc talrikast förckonimande i lagren id Iiurremölln. 

»Fylaris tcgelhriik)) ha ett par exemplar antrwffats. 

Afveri vid 

Protocardia Philippiana ~ ~ J N K Eap. R 

Tnfl. II, fis 23, 34. 

1855 C'u~*diti?~t P/lilippian~~?i,, TERQUE~I, Etage irif. liariqiie, p. 288, pl. 4 (18), fig. 16. 

1858 ('urtlil~li~, AURNSTEDT, .J11rii, S. 60, t. G, fig. 10 (nhcrst). 

iioii G'. Phplippianlrm, Qusws,r~~~, Jiirn, s. 31, t. 1. tig. 38. 

(1863) tr~c~zcatuni 

1864 P/~ilippir~~~zi~i~, v. T)ITTMAK, Contortnznric, s. 176. 

1871 P~aotocardia Philippiann, BRAUNS, Uiitere Jiirii, s. 324. 

(Piirr,~,.), GOLDFUSS, l'etr. Gerin. IT, S. 2 18 (20#), t. 143, fig. II) c, (l, e, ii011 10 ii, b. 

RAcla skalen lika stora, starkt hvnlfda, triangillirrt ri~ndadc, niigot pi liingden ut- 

tlrngnn. Ett litet, fiillstiindigt skal iitvis:tr följande dimensioner: langtl 0,s rnin., hiljd 8 

rnin., 'jocklek 2 X 3 nim. Ile öfrigz rxciiiplarcn, sorn alla Rro störrr, aro mer eller 

mintlrc defekta, hvaclan exakta mAtt (:j ii dem kiirinat tagqs. lltt af clein visar 16 rnin:s 

langd (lingefar), 15 mims hij,jtl och B X 5 inin:s tjocklek. TJrrihones &ro fi.ainsk,jiitande, 

sl)t>tsiga, bötjda inåt och nedilt, sarnt hel!ign,z ntira iriidten, snarare nagot postinecliana iin 

nritenit~diana. Friiinre {iridan jcmnt riincliid; hnkrc Rndari nAgot snedt afstympncl. LAS- 

randen rak, temligen korf. Frin iimho iitgAr hnkAt ocli iictlht cii stark kijl, iipptill ganska 

skarp, nedtill niigot slöaril. Det h!irigenom rtfskilcla bakre f!iltet ar niigot korivest, prydt rned 

tall-ika, raelierancle $sar. Af (lessa Aro tltl bakclrsta mycket fina, men i sairirna min (le nar- 

inn sig kölen, tilltaga Asarrie i styrka. Afven frarriorn kölen Aro 3 i 4 stycken synliga; de 

%ro gnriska hrerla, men rik cridast ett litc~t styc.kc tipp fi-in ventralran(1eri. Af clessa sistnanida 

isarne synas e,j sgllan spk i nedre kanten p& de i öfrigt lata stenktirnorna. IJtom dessa 

radierande asar finnas a bakre faltet, såväl soin a öfriga skalet, mycket fina, koncentriska


strimii~or, sardeles tydligt framtr~dande i de gröfre ribbornas niellanrnni. Eniir de koncentriska 

striinmorna knappast aro synliga för blot,ta ögat, fiircfallcr större deleri af 

skalet glatt och glansande; endast ett eller tv% gröfrc, koncentriska veck hafw kunnat 

iakttagas k de större eseinplareri. 

Gei~oiri sir1 starkt markerade köl saint bakre kantens afstyriipniiig, skiljer den sig 

]%tt friin Yrotoccw.rlicr ~*lic~ticn MERIAN l), Pr. ('07zcin~za BUCR och Pr. on-yvzoti QUENSTEDT. 

I)? åsarnes olika st,yrka pii olika afstAnrl frgn kölen ski1,jer vai* art frfin den i 

iifrigt s% lika A.. t7-1c~zcatn Sow. 

Enligt BRAUNS 1. c. iir arten ?ned visshet funnen endast i psilonotiis- och angixlatns- 

Ingen". SEI~QITERI illyger ungeffir samma iiivi. Iznligt TA'I'I? och RT,ARF, !ifven fiinncri i 

13iic~klaridilaget. 

1-10s oss iiro endast 4 exemplar furina, hraraf 1 vicl I

OM LIAS I SYDOSTRA SICANE. 5 7 

mindre, nedåt, bör under tillvaxten uiilbo proportiorisvis synas riarma sig frainre iindan 

samt relativa höjden ökas. Efter noggrann granslsning af origirialet till P1ezirov)zya te7vztis 

LUNDGREN, hvilket battre iin teckningen later likheten med Pl. Forcl~hav1~7)ze1-i fraintriida, 

anser jag att de obetingadt maste sammanföras. 

Vid Fylaris tegelbruk har jag funnit ett ungt individ (se afbildn. t. II, fig. 26), 

alldeles lika med den form, soni af LUNDGREN uppförts skom 2'01%. 11ztl/ci; dii denna shledes 

förekornmer i samma skikt som utvuxne exemplar, fiiiries ej langre nigot sltiil att 

uppföra den sarskildt. 

Hos oss vid Kurremölla (1 ex.), vid Fylans tegelbr~~l; (2 ex.). Ett fraginent frtin 

Kullemölla bör ock möjligen föras till denna art. 

Pleuromya librata n. sp. 

Safl. II, fig. 27, 28. 

P& tvaren utdragen, rundaclt fyrsidig, med framslijutancle 11111110. LAsrandens delar 

ligga ej alldeles i rat linie; undre kanten svagt böjd; bakre ~ndan niistan dubbelt sk 

lang soin den franire samt jeniförelsevis tjock, föga tilltagande i höjd sarnt baktill ilagot 

rundadt afsneddad. Uiribo ar stor, bred, utan t~dlig spets ocli starkt framatböjd. Från 

uinbo gAr till bakre andans undre del en rundad, men likviil tydlig, köl. Franire andans 

kontur har nastan alldeles formen af en halfellips. Lunula knappast markbar; area lång, 

temligen smal. Skalet ar tunnt, med talrika 1toncentrisl;a T-eck ocli finare strimmor. 

Möjligeri nagot litet gapande i bakre andan. 

Dimensioner. Proportion. 

Längd. Höjd. Tjocklek. L:H:T. 

I 37mrn. 22 rnm. 2 X 8 inin. 100 : 59 : 43. 

II 22 N 14 2 X 5,5 100 : 64 : 50. 

Eserriplaren I och II aro just de som afbildats; det niindre hr sardeles 1-51 be- 

~aradt. P& det större iir afståndet fran urnbo till framre andan 14 mm., saledes 38 % 

af hela langden; å det mindre ar samma afstand 8 mm., således 36 % af hela langden. 

TERQUEM'S Pl. Dunkeri (Etage inf. liasique, p. 284, pl. 7 (l$), fig. 23 = G1.esslyla 

sz~brz~gosn DIIR sp.) ar ej sa olik vår art; den ar dock relativt liigre och rniiidre t,jock, 

har otydligare bakre köl samt ar mera jemnt rundad vid bakre !indan. PI. stl-iatzila 

AGASSIZ (Monogr. des Myes, p. 239, 131. 28, fig. 10-14) skiljer sig fran var art, saval 

genom sina, frainre andan mera narmade, umbones, som genom mindre höjd och mera 

afsmalnande, mindre hviilfd bakre del. Den tyckes ock sakna t~dlig bakre köl. Med 

PI. Yov*chlzanzvneri LUNDGREN kan någon förvexling ej ifragasattas; den karakteristiska 

inbugtiiirigen framför urnbo iir ensam tillrackligt kannernarlse för deiina senare arten; 

dertill kommer ock dess höga, niistan inrullade, umbones in. m. 

Förekonirner troligen ej alldeles sallsynt vid I


Pleuromya coarctata n. s!,. 

Tafl. II, fig. 20. 

P& tvaren utdragen, rundad, med framslc,jutande umbo. Framre andan spetsigt 

rundad, bakre utbredd. Bakre delen af Idsranden nastan bildande rat linie nied den 

fralnse. Undre randen baktill starkt, p& rnidten åter svagt krökt, si% att den 

har nastan blir parallel med en från umbos spets till andan af låsrandens bakre del 

dragen linie. Bakre kanten i sin öfre del runcladt afstpmpad, uppifrån snedt nedåt. 

Fran umbo g&r en svag, i sin undre del knappast distinkt, rundad köl till balire andans 

undre del. Uinbo ar krökt inåt och nedåt, mycket bred, men dock försedd med en fin 

spets, knappast mer böjd framåt an bakat. Lunula och area tydliga, långstrackta; i 

synnerhet den förra &r surdeles skarpt begransad. Skalet, som ar rnj~cket tunnt, visar 

srnå, svaga, konce~ltrislia veck och talrika, olik-starka tillvaxtstrimrrior. ,4 val bevarade 

stallen af skalet kan derjenite med en skarp lupp iakttagas annu ett slags skulptur. 

Skalet ar namligen prydt med ytterst fina, radierande strier. Umbo iir belagen pa ett 

afstånd från frarnre andan, hvilket ~ippghr till '1, af langden. $ det afbildade exern- 

plaret ar langden 41 nim., höjden 23 min., tjockleken 2 X 7,s mm. siiledes (100 : 56 : 37). 

Unibo Rr belagen pii ett afstånd af 27 mm. frin bakre och 14 från framre andan. Rl~tes 

från uinbo vinkelratt mot undre kanten, fås 21 mm. och samma niatt erhålles iinnu om 

man ett stycke langre bakåt mater vinkelrata afståndet från öfre till undre kanten. Genom 

sin framtill något hoptryckta form samt laget och skapnaden af umbo, val skild fran 

öfriga af slagtet. I jen~förelse ined föregående ar musslan ovanligt tunn. 

Fragment af store Pleu~o~nym ant,r%ffas ingalunda sallsynt vid I(urremöl1a. De 

vanskligheter, som inöta till och med vid bestumriingen af val bevarade exemplar, blifva 

naturligtvis har inangdubblade samt omöjliggöra rriestadels hvarje försök att hiinföra 

fragmenten till någon bestamd art. Jag har dock skal att tro det annu en eller flere 

arter af slagtet Pleu~omya har förekomrna. 

Pleuromya sp. 

Afven vid Rödmölla har i Liasmoranen ant,raffats en stor Pleuronzya. Den tir an- 

traffad i en teniligen grofkornig, rostbrun sandsten. Till sin habitus tir den, i flere hän- 

seenden, ett mellanting inellan de båda sist beskrifne arterna. Skalet &r starkt hvalfdt, 

glatt, med fina koncentriska tillvaxtstrimmor. Umbo ar spetsig, framåtböjd, ej mycket 

öfverskjutande lasranden, sarnt nastan median (detta senare tål möjligen någon jemkning, 

enar jag ej med absolilt visshet kan saga, huruvida skalet ar alldeles fullstandigt i balire 

andan). Från urnbo utgar en trubbig, rrien tydlig, köl till bakre-undre kanten. Undre 

kariten %r svagt, jemiit böjd, bakre snedt afstympad, framre jemnt rundad. Bakre andan 

ar mycket tjock, temligeri hög; den frarnre ar tunn. Exemplaret niater: i langd 32 nini., 

hvaraf 15 rnm. komma på framre andan, i höjd 18 mm., i tjocklek 2 X 7,5 mm. Pro- 

portionen blir således L : H : 'i' = 100 : 56 : 47. - Förr an större material erhållits, vågar 

jag dock ej med bestamdhet anföra den såsom saaskild art.

Obestämd bivalv. 


Utom de har beskrifna bivalverna föreligger anriu en art, som jag dock ej kunnat till 

slagtet bestamma. Alla exemplar, soni antraffats, hafva varit bevarade i en hård, grågrön 

bergart, ur hvilken jag ej lyckats frigöra dern tillrackligt, för att liunria undersöka lasbygg- 

naden. Såsom en prepareringen försvhande omstfindighet förtjenar ock framhallas att skalet 

sjelft ar sardeles tunnt, men segt. Musslans yttre gifver ej tillrucklig ledning för en slagt- 

bestiinining, ehuru den i öfi-igt ar sardeles val bevarad. - Omkretsen ur ovalt rundad, 

något på tvaren utdragen. Umbo, som skjuter upp öfver lasranden, ar stark, spetsig 

samt böjd inat, framiit och nediit; den ar n&got snternedian och når in till s*jelfva las- 

randen. Framre undan ar jemnt rilridad, bakre åter något snedt afstympad, undre kanten 

iir jemnt böjd. Frttn umbos spets till bakre-undre kanten gar en tydlig, ehuru föga 

framtï~dande köl, afskiljande ett knappast konkavt Filt. Lunula hjertformig, riastan något 

urgröpt under umbones; nagon area star ej att se. Skalet ar starkt hvalfdt, tunnt och 

glansande, rned ytterst fina, tgta t,illv~ststriinmor. Afbildade esernplaret muter 10,5 mm. 

i liingd, 8,s mrn. i höjd och 2 X 3 mm. i t,jocklek. 

Tre exemplar aro funne, alla vid I

6 O JOH. CHR. MOBERG. 

Enligt BRAUNS förekoinmer i nordvestra Tyskland arten s8viil i öfre psilonot~lsskikten 

och angulatussliiliten, som i lag med Anz. z+hus samt antagligen ocksa i rnellanliggande lag. 

Efter hvad ett par föreliggande aftryck med val bevarad skulptur utvisa, föreliorniiier 

arten i Bornholms Lias. Hos oss %r den funnen vid liurremölla. Val bevarade 

exemplar %ro just ej sa allmiinna. 20 h 30 stycken ha dock kunnat med sakerhet best%rnmas. 

Xfven fran nTosterups vestra gr%ns)) föreligga fragment, som temligen sakert 

tillhöra denna art. 

Pleurotornaria (Cryptaenia) expansa SOWERBY sr). 

Tafl. II, fig. 32-35. 

l830 Helici~io expaltsa, V. ZIETEN, Verstein. IVLirtternb., s. 45, t. 30, fig. 5. 

? 1838 Nerita laovigata (SOIT.), FORCH~IAMMER, Bornholins Kulf., s. 51. 

1841-1844 Rotella e'cpansa varietas, Goi,u~uss, Petr. Gerrn. III, s. 102 (96), t. 195, fig. R. 

1852 Plez~rotomaria expunsn, CHAPUIS et DEIIXLQUE, Serrains secoiidaires, p. 97, pi. 13, fig. 3. 

1858 Iï'elicinrc expansa, QUENSTEDT, Jtil.a, S. 193, t. 24, fig. 19. 

? I) )> I> var. plicatn, QUENSTEDT, Jura, S. 193, t. 23, fig. 34. 

? 1865 Pleei~*otoli~al*ia gra~izilata (DEsL.), V. SEEBACH, Geol. d. Inse1 Boriiholm, s. 345. 

1871 )) ecpnnsn, Rnau~s, Untere Jura, s. 276. 

1876 Cryptaizia expolisa, TATE, yorkshire Lias, p. 334. 

1879 Plezl~.otomai.ia 1) , LUNDGREH, Jiira pi Bornholm, s. 12, fig. 2, 3. 

Yastan sliiff'ormig, rned bredden betydligt större an höjden. Tre exemplar visade 

följande förhållaiiden mellan bredd och höjd, namligen 18 : 11, 17 : 10 och 10 : 6. Ett 

eseinplar höll 30 nim. i diaineter. Innersta vindningarne ar0 n;"igot niera utdragne an 

de yttre, hvilka slutligen bli nastan vagrata. Bandet, som å innersta vindningarne ej &r 

särdeles framstående och alltid f~!llstandigt tackes af narinast yttre vindning, blir endast 

B yttersta vindningen synligt. A fullvuxne exemplar bildar det pil sjelfva kanten en 

slatt,ande, svagt kullrig samt fran öfriga delen skarpt skild, yta, höjande sig nagot öfvcr 

angransande delar af basen, men skild från narmaste delen af sidan endast genom en skarp 

linie. Under det att kanten å yngre exemplar Rr rundad, blir den siilundn a aldre 

rriera skarpt framstaende. Undre sidan iir starkt hvalfd; å aldre exemplar går den 

närniast under bandet lodratt ned eller ar till och rned något utat bugtig. Derefter be- 

skrifver den en jemnt bugtig yta, tills den nk den vida nafveln, hvilken dock ar full- 

sthridigt taelit af en utåt konkav, stundom nastan trattforniig, callus. Å yngre exemplar 

ar undre sidan ej p& Iingt nar sil uppblåst. Yafveln iir Rfven d& tackt. Inga spiral- 

linier finnas. Orneringen bestar i fina, tiittstaende tillv%xtstrinimor, frAn söininen g&ende 

nästan ratlinigt, nilgot snedt bakat, anda till ornedelbara narheten af bandet, hvarest de i 

en stark båge höja bakat. A bandet bildas en liten, frainiit konkav, h5ge. Uncler bandet 

böja de först något frarnat, derpa åter nigot bakat, tills de n& nafvellianten, der de rigtas iinnu 

mera bakåt. Exemplay med delvis bibehå,llen mynning viss ock, att denna varit ursvängd 

i det pb nafvelyt'an liggande partiet. Den af callus fylda, eller rattare af en callös skifva 

t,ackta, nafveln &r genom en tycllig kant skild fraii undre sidan. Yngre exemplar hafva, å 

öfre sidan skta, vindningar; å aldre dererriot visar sig nara sömmen en rad oregelbundna 

knölar eller ansvallnirigar, ej tydligt begransade och ej inverkande pil ofvan omtalte 

tvarstrirnmors förlopp. De tilltaga i storlek p& sarnrna gång som öfriga skalet. Den del

af sidan, som tacker föregaende vindnings band, ar alltid jemn, nagot nedtryckt, strax 

derutanför börjar det ansvalda partiet, ndende till urigefar sidans halfva höjd (bredd). 

Efter en lindrig depression höjer den sig åter något litet mot bandet. Sasoin redan 

riamdt, blir sidan i sin helhet riastan vågrat. 

I frbga oin skulpturen hos PI. e-ansa Sow. finnas nagot olika uppgifter hos de 

olika författarne. I frbga om alla öfriga karakterer såral soiii ~t~vecklingens förlopp synas 

deremot uppgifterna val öfverensstamma. GOLDPUSS omriamner, Petr. Germ. III, s. 102 

(96), att PI. expan.sa ar försedd med spirallinier. Samma uppgift återfinnes 110s Du- 

MORTIER, Etudes palxont. II, p. 45; på afbildningen i samma arbete, III, p. 113, t. 18, 

et L)EWALQUE, 

g. 12, 13, %ro ock spirallinier antydde. Bylika anföras ock af CHAPUIS 

Serrains secondaires, p. 98, dock endast för varietetsen Solarioldes, hvilken åter af SATE 

och BLAKE (Yorkshire Lias, p. 334), i strid mot, hvad vanligen ar fallet, anses såsom en 

skild art. Vidare sager GOLDPUSS 1. C., att å ~ldre exemplar öfversta kanten blir ansvald, 

ofta knölig. BRAUNS åter sager (Untere Jura, s. 276), att hvarje annan skulptur an band 

och tillvaxtstrimmor saknas; han omriamner ej ansvs~llningen vid sidans öfre kant. 

PI. rotellafo~nzis DUNIIER företer, i synnerhet i iingdomsstadiet, ratt stor likhet 

ined vår art; utvuxne exemplar skilja sig genom sina rundade vindningar. PI. helicij'or~nis 

E. BESLONGCHAMPS har ej fullstandig nafvelutfyllning. PI. polita Sow. har högre, jenirit 

sluttande spira. I öfrigt %ro alla dessa, delvis sisom synonyma hopblandade, arter 

tnycket narstående PI. expansa. - Arten uppgifves af BRAUNS förekomma redan i Arietisskikten 

och i lag med d. zipl~us, men mera talrikt först i mellersta Lias eller lagen med 

A. Janzesoni, A. centaurus, A. Davoei och A. n2a~garitatus. 

De af LUNDGHEN 1. C. anförda exemplaren från Borriholm synas representera ungdomsstadier. 

Hos oss förekommer arten ej alldeles sallsynt vid I(urrern6lla; afven vid 

»Tosterups vestra grans)) ha ett pas exemplar antriiffats. 

Turbo compositus n. sp. 

Tafl. II, fig. 36; tafl. III, fig. 28, 29. 

De exemplar, som antr~ffats, aro alla mycket defekta. Tillsammans lernna de dock 

en ganska god förestallning om den art, jag ansett mig böra p4 dem uppstalla. 

Arten Br liten, låg, bestående af föga niel- an 3 a 4 temligen hvalfda vindningar. 

Apicialvinkel ungefar 60". Spiralgående langs sidorna löpa tv$ starka, upphöjda åsar, af 

hvilka den ena, bildande sidans undre kant, endast ar synlig p& yttersta vindningen. 

Den andra går parallelt med denna, på ett afsthd något mindre &n sidans halfva höjd. 

Sidans öfre, större, del bildar med den undre, nastan lodrata, delen ungefar 135 graders 

vinkel; bada iiro i det narmaste plana. Undre sidan ar starkt hvalfd; mynningen tyckes 

vara rundad; nafvel saknas. Ofver sidorna löpa fina tvarstrimrnor, å öfre delen något 

bakåtrigtade under deras lopp nedat. PA undre sidan niarkas 4 h 5 smala, spiralgående, 

upphöjda åsar. Vidare utgå från öfre sömmen något större, oregelbundna (mjuka) tvar- 

veck, hvilka %ro synliga afven å undre sidan och lemna spår p$ karnan. På den langs 

sidornas tnidt löpande kanten finnas sm%, smala, aflånga knölar, antagligen bildade vid


de nyss omnamda gröfre tvarveckens passerande öfver rneranämda karit. Antydan förefinnes 

ock till srnå spiralgående veck å sidans öfre del; å det tafl. III, fig. 29, afbildade 

exemplaret har jag kunnat urskilja 2 stycken dylika. 

3 exemplar aro funna; alla vid Iiiirremölla. Möjligen bör ett exemplar från Bornholm, 

etiketteradt ))Rosniandeb~lc tet ved Havet)), ock föras hit. 

Turbo solarium PIETSE. 

Tnfl. II, fig. 37-41. 

1856 'liirbo solarlzi?n, PIETTE, Gres cl'Aigleinont, p. 205, pl. 10, fig. 16. 

1865 » , TERQUEM et PIETTE, Lii~s i~lferieul', p. 50, pl. 3, fig. 22-24. 

1867 

1876 

J) tiro, DUYORTIER, Etudes pnlkont. II, p. 191, pl. 45, fig. 7, 8. 

solai+iunz, TATE and BLAKE, Yorkshire Lias, p. 343, pl. 9, fig. 16. 

Ile liarakterer, soni alltid iitmärlia arten, aro: lag spira, rund mynning, liten eller 

ingen nafvel, i allmanhet rundade, glatta vindningar, 4 h 5 till antalet. Redan af den 

obestamdhet, soni vidlåder derina diagnos, torde framgå, att arten iir högst varierande. 

Kafvelpartiet, apicialvinkeln, vindriirigarnes form och ornering, lernna alla harpa exempel. 

Nastan alla författare ornnainna ocksa variationer i ena eller andra hanseendet. Salunda 

angifva SERQUEM och PIETTE 1. C., såsoin utmarkande för arten, att de inre vindiiingarne 

iiro kantiga, försedda med svaga tvnrstrimrnor, den yttersta vindningen rundad, nafveln 

trådfin, belagen i en fördjupning och oingifven af veck, mer1 omtala ock aridra foYmer, 

med alla vindningar rundade, samt ater andra med vidare nafvel, ej orngif\-en af veck. 

I)UMO~~TIER anför 1. c. under riamn af 1'. tiro en tydligen hithörande form med glatta 

rundade vindningar och utan nafvel. Enligt TATE och BLAIIE 1. C. iir detta den allinarinaste 

formen i Yorkshire Lias. Dessa författare omnamna ock Tu~bo Burtoni SATE 

såsom en varietet rned longit~~dinela (spiralgående) liriier, samt nied eller utan riafvel. 

Frari Ii~i~remölla föreligga rnellan ett och tv% hundra exemplar, företeende minga olika 

former. Flera af dessa skulle helt visst antagits för skilda arter eller tltminstone varieteter, 

om blott de olika karaktererria visat tecken till bestamd inbördes gruppering. Sa ar dock 

e.1 fallet. Enligt min erfarenhet skulle derföre en fullstandig beskrifning af arten snarast 

blifva ett angifvande af de granser, mellan hrilka hvarje siirsliild karakter varierar. 

Genoni beslirifning af ett specielt individ torde dock lattast en redig bild af arten i fraga 

erhållas. - Eri bland de vanligast förekommande formerna iir den i tafl. II, fig. 37, afbildade. 

Dess Eiö,jd %r 5,5 mm., dess bredd 5 rnm. Viridningarrle, 4 till antalet, ar0 alla 

uppblåst rundade; sörnmen tydlig, linieformig; apicialrinkeln ungefär 80"; nafvel saknas; 

innerltippen callös. Tvtirsöfc-er vindningarrle gå talrika, fina, något baliiitböjda tvarstrimmor. 

P& undre sidan iiro de starkare ocli löpa tillsammans mot centrum, hrarest bildas 

en miridre valk utmed innerlappen. - Stundom, fast mera sallsynt, synes verkligen er1 

hårfin nafvel, ilastan taclit af den callösa irinerl%ypen. Ett dylikt exemplar iir afbildadt 

på tafl. II, fig. 38. Dess apicialvinkel ar endast 70". Tvarstriminorna bilda a undre sidan 

ratt starka veck kring riafveln. Afven pi sidorna kan man iakttaga mindre sadana. - 

Safl. II, fig. 39, visar en ofta återkommande egendomlighet. Nara sömmen iakttages 

namligen, sturidom öfverallt, stundom endast på ett mindre stycke, langs vindningarne en

tydlig spirallinie, bildad genoni att vindningen der böjer sig uppat i en skarp vinkel och 

liksoiii sinyger sig intill den narmast föreggende. A detta exemplar, ett bland de största 

jag funnit, ar bredden 7 mm., urider det att höjden blott ar 6,5 mm.; apicialvinkeln &r 

ornlsring 90°, nafvel salinas, h den svagt callösa innerlappens rand iakttages en liten, 

ruridad knöl. - Fig. 41 och 40, tafl. II, visa genomsliarriing af exernplar rned rninsta och 

största obsei.verade apicialvinlilar; den förra !ir omkring 60" och niigot konkav, den senare 

dereinot konvex och cirka 90". Skalet ar alltid tjockt och glansande; h karnor synes 

alltid en djup ilafvel. 

Ili~rbo solariz~w~ anföres fran lagen med A. anqz~latzcs, A. Bucklandi och Bel. acz~tus. 

-Arteil, som afven förekommer p& Boriiholm, &r, såsom redan naints, en af de allrnannaste 

vid Iii~rreiriölla. Den iir afven sntraff'ad vid »Tosterups vestra grRns». 

Trochus l~vis 

v. SCHLOTHEIRI 


1820 'I'rochilites levis, v. SCHLOTHEIM, Petrefactenkunde, s. 159. 

1837 75~0chzis glab~r, KOCH och DUNKER, Beitrage, s. 24. t. 1, fip. 12. 

1841--1844 1) » , UOLDFUSS, Petr. Gerin. III, s. 54 (52), t. 179, tig. 12. 

n on Trochus glaber D'ORBIGNY. 

1850 » epzclus, D'ORBIGNY, Pal. Franc., T. II, p. 253, pl. 306, fig. 1-4. 

1871 1) levzs, HRAUSS, Untere Jura, s. 264. 

no il Trochzts lavis SILSSOX. 

Högervriden, med hög spira; apicialvinkeln cirka 45". Vidningarne, ungefar 7 till 

antalet, föga tilltagande i höjd, hafva plana eller eridast svagt konvexa sidor, hvadari 

sömmen endast synes som en svag, rnen tydlig, fåra. IIvarje vindnings sida ligger i 

samina plan, som den föreghendes. Undre ytan, som med sidan bildar en skarp kant, ar 

nastan plan utom vid sjelfva mynningen, hvarest den blir &got hvulfd; p& grund deraf 

blir ocksh kanten har mera slö. Hafvel saknas eller &r triidfin. Hela ytari förefaller 

glatt. Vid narmare pgseeride visar den sig dock försedd med talrika tillvaststrimrnor, 

hvilka A vindningarnes sidor förlöpa temligeri r~tlinigt, nigot baktttrigtade; A undre sidan 

gA de i en lindrig, framiit konkav, bige mot centrum. Vid skalets nötning blifva de 

stundom nigot oregelbundna och framtrada starkare. Inre lappen tyclies rnig visserligen 

mera parallel med spirans axel, Rn som Go~u~uss' och D'OEBIGNY'S ofvan citerade figurer 

utvisa. men detta kan möjligen bero p& kantens I~deririg. 

Sasom ofvanstiiende syrionomiförtecknin utvisar, beslirefs arten redan 1820 af v. 

SCHLOTHEIM. 1827 beskref och afbildade NILSSON (Petr. Suec., p. 12, pl. III, fig. 2) 

under samina namn en helt aniian art, liarröraride frin Sveriges kritsystem. D& siilunda 

namnet först tillagts h:~r beslirifna Liasfossilet, maste för KILSSONS art ett annat namn 

valjas l). 

Troch7~s Deshayesi SERQUEM (Etage inf. liasique, p. 262, pl. 4 (15), fig. 13) ar lik 

arten i fraga, fasttiri venstervriden. Hvarje föregiiende vindning öfver~kjute~ dock den 

följandes öfre kant; dessutom uppgifves arten vara naflad. - T~oclzzcs optio DUMORTIER 

l) Jag skulle derföre vilja föreslå att NILSSONS 

artnamn, (ïioochzis) levis, utbyttes mot det likilande (Trochus) 

lanvi_iisculzis. 

SP.


(Etudes paléont. II, p. 186, pl. 45, fig. Il) ar riAgot lik vår art, har dock till\-axtlinierna 

fl-nrnntrigtade samt nAgot inera konvexa viridningar och ar djupt naflad. - T~ocl~ts calcarius 

DUMORTIER (ibidem, fig. 16) ar naflad samt har svagt konkava sidor; sista vindningen 

aï undertill mera rundad och ornerad med spirallinier. 

Tt.ocl~i(~ l~(~z~i.c SCHLOTH. anföres fråri lagen med Anz. Janzesolzi, Aln. ce?ztau~*.zts och 

Anz. Dtzz~oei. 

Hos oss iiro funna 2 esemplar, hvaraf ett vid I(urremö1la och ett vid »Fylans tegelbruk)). 

Straparollus? clathratus n. sp. 


Genusbest%miiingen niigot osaker, alldenstund skalet fattas b hela ofvansidan. Snackan 

ar niistan skifformig, nied lag spira, och synes ha bestått af 4 vindningar, af hvilka de 

inre aro ofvan rundade, de yttre inera plattade. Undre sidan, sorn ingenstiides företer. 

nAgra skarpa kariter, utan ar uppblkst rundad, gir först temligen lodratt nedst, 

böjer derpk ganska tvart oin och sluttar långsamt mot nafl-eln, som ar stor och 

vid, så att de inre vindningarne syrias. Ofre sidan af vindningarne synes ha varit 

kortare an ava al basens lodrata del som nafrelytan. A ett par exemplar finnes rid 

nafveln en del af skalet bevaradt, orn iin n2got förtryckt och förskjutet, s& att scjelfva 

nafveln derigenorii till en del lionimit att döljas. Detta skal visar s& pass egendoirilig 

skulptur, att jag ej treliar att derpå grunda en artbest~rrining. Det &r försedt med 

7tterst tattst8eride spirallinier af rexlande groflek. Dessa korsas af, likaledes till finhet 

vexlande, tv?~rstritnmo~, i viss rnån bildande smii bagar mellan de gröfre, spirala striiniiiorna. 

Dessutom bildas kring nafveln smf1 tvarveck, böjde i en svagt bakat konvex 

hage, ett förhAllande, hvarigenom man niistan ledes att tanka p& S01a~iu1)z såsoin ratta 

slägtnamnet; dock synas rynkorna val knappast ha varit så pass regelbundna, att man vid 

dessas förekomst bör fasta större vigt. IZarnan iir ej olik sådana af den i samma lager 

förekommande PI. expansa Sow. P& dessa senare finnes dock ofta, men ej alltid, såsom 

rriarke efter bandet en fka langs kanten, under det att karnan af arten i fråga har dat, 

rundad kant. Det iir dock omöjligt att bestiirnnla arten blott pA kgrnor. Ett ej obetydligt 

antal siidana föreligga också, om hvilka man ej kan afgöra, huruvida de höra till 

denna art (eller inöjligen till den i sainina lager talrikt förekornmande PI. espalzsa Sow.). 

Endast två exemplar, med bevaradt skal ocli sålunda ined sakerhet bestambara, 

%ro funne ; bHda r-id Iiurremölla. 

Turbonilla grata n. sp. 


Liten, spetsig, endast bestående af 3 vindningar. Embryonalvindningen ar venster- 

vriden. De der@ föl

det sig dock, att R vindningarnes sidor finnas svaga tvarstrirnmor, hvilka fortsatta in ptt 

undre sidan. Yttre lappen ar fast vid föregaende vindriing medels en ganska bred sörri, 

hvilken framför lappen, rtt litet stycke bortåt, liksom i förvag deniarkeras genom tvil 

spirala linier. A det harigenoni begransade faltet iiro tvarstrimmorria sardelcs tydliga. 

Vicl ))Fylans tegelbruk)) ar funnet ett utriiarlzt vackert exemplar, 1,s mm. 1;ingt och 

ungefiir 0,75 mm. i diameter. Afveri frar1 I


Act~onina Nathorsti n. sp. 


Ehuru rnynning~pa~tiet å iritet af tnina exernplar Rr alldeles helt, finnas dock flere 

nied colixrnellan så pass bevarad, att jag rned sakerhet kan uppgifva, att veck sakiias å 

densaniina, hvadan slrigtbestiiinningeri torde få anses saker. Arten %r af obetydlig storlek; 

i allaiiinhet cirka 3 mm. lAng, ofta ~nindre, undantagsvis anda till 5 mm. i längd. Den 

synes ej lia uppriått mer &n

Oh1 LIAS 1 SYDOSTRA SKANE. 

Actaeonina striata PIETTE sp. 

Figuren i texten l) (och tafl. II, fig. 49?) 

1865 Ortl~ostouaa strintwn, TEKQUEM et PIETTE, Lias iiiferieur, p. 41, pl. 4, fig. 12-14. 

Terriligen lik föregicnde ocli i alli~ianl-iet obetydligt större, utiiiiirker sig denna art 

genoiii en Triera utclrageri spira sairit n&got olika ornering. Sriackari består af 4 a 5 

viridnirisar, sAlcdes riiigot flera iiri :t dcri förra. iifveri har bildas vid vindriingarnes 

öfversta del er1 Ibg valk, gerioni er1 stark s~)iralliriic~ slrild frar1 uridrc clclen. Valkens 

öfversta del, soin ar helt sirial, prydes af tva spirallinier, af hvilka der1 yttre ar sardeles 

stark, cleri inre Rter svag, ratt ofta försvirinande. Gerio~ii dessa s1)irallinicr tyckes valken 

riRstari tral)pforriiigt uppstiga till öfre vi~idningeri. Kiirrriast urider valken iir skalet glatt. 

Ilerefter kointria öfver hela undre delen talrika, fina, skarpa spirallinier, liksoiri il föregAericIe 

art. Det glatta riiellanruiiirriet ar urigeffir dubbelt s& bredt stim afståridet rnellan 

tv& af dessa sistri&rrida spiralliriier. Viridriingarries hviilfnirig ar jeinriare, e,j fullt s& stark 

sorri hos Act. Nnthor~sti, hvadan ock största diarrieterri hos Act. atrinta hetinner sig betydligt 

Iagre ried. 

Det å tafl. II, fig. 49, afbilclade exeiuplaret öfvereristairiiiier till sin habitus fulllioiriligt 

med rriiria öfriga esernplar af clenria art, riieri dc spirallinier A valkeri, efter 

hvilka arten har sitt narnn, har jag cj clerå kuririat i~pptilcka. Exemplaret ar niistan 

dubbelt sil stort soni de öfriga, rnen dock samre bevaraclt. Enligt min erfarenhet ar 

partiet riiirrnast sömtnen deii del af skalet, som oftast ett eller arinat siitt averkats 

vid fossilifieririgcri. Jag tror derföre, att rnan ej ]

68 JOH. CHR. BIOBERG. 

- Gciioiii siil u~)l)bl&sta fUrili ocli laga spira, sailit saknad af valk vid viiidriirigarric~s öfre 

Icarit, tj,(:kes afbildade euciill)laret skilja sig frår) öfriga hos oss aritriiRatle arter af sliigtct. 

hIed Act. Aratl~o7~sti företer den do

[Iriricrsta viridriir~ga~iic iiro iiiestadcls fiirstörcla; det har (lock lyckats uiig att derur uttaga 

ett iriiiidrc stycke, hvilliet visar, att vid urigefiir 19 inili:s dianieter fiiinas i externkariten 

Iiriölar a ribborna (tafl. III, fig. 1 d)]. Nagot iner ar1 2 vindriirigar iiro fullt synliga och 

jcrnförelsevis val bevarade; 8 den inre iiro ribborria smalare och sliarpare. Skalet ar i 

sttviil deriria soin yttersta vindningen förseclt med fina tvRrstrirrirnor, parallela rned ribo 

r r Dessa senare, sorri 8. yttersta viridriirigen upl)gK till ett arital af niirrnare 60 

styckeii, visa hiir ett egcridoiiiligt förlolq). Mellari söiiirneri och sidaii 11% nafvclytari iiro 

(le svaga, riigot bak&tbö,jde; sidari löpa cfe riastari r!itliriigt, srieclt fraii~htrigtade, Rrida 

tills dc riatt sista fjerdedelcn af sidaris höjd, d& de böja sig mera fraiiiKt, för att öfverg.5 

cstcrrisidari i er1 jeinri, iiiigot framiit konvex, hage. Soililiga ribbor visa p& den ritlia 

cleleri er1 ytterst lindrig frarriiitbugtriirig. - Ilet tafl. III, fig. 2, afbildadc fragrneritet visar 

ovariligt starliit och synes iiicst jciiiförligt rriecl QUENSTEI)TS varietet costosu,~. 

Gtoiii clc 3 afbildade eueiriplaren firirias 2 iriclivid, tillhöraricle urigdornsstacliet; 

visscrligcri har jag funnit ännu ett par Ail~inonitf~agirient, iiieri dessa iiro dock

JOII. CHK. MOBEKG. 

Belemnites sp. I. 


Bevarad såsorn afgjutning, rncd öfverdrag, hvilkct delvis låtit sig blotta. Iiort, 

ericlast 23 rnin. lirig. P5 inidten af rostrurris larigd iii. största diaiiieterri 4, rriinsta dia- 

rnetern 3,5 rnin. 120st,~uin afsrrialriar jeinrit ruot spetseri. Eridast a deriria rriiirkas riAgya 

faror, n~rriligeri två snitt, up11At snart utplttnadc. Deras största rnellanrurri delas inidt itu 

af en fin, intryckt liriie, kriappast syrilig utan gerioin lupp. 

Genoiri sin forrri och obetydliga Iarigd snarast att jeiriföra ined B. txcutus ~IILLICR. 

Hareinot talar dock den oinstiindigheteri, att riiistari alla författare ul)pgifva, sisoin ett 

af sistniiirida arts inest karakteristiska li~ririeteckeri, frArivarori af f

OM LIAS I SYDOSTRA SKANE. 7' 1 

Till langd och forrii tyckas mig mina exemplar mest likna (len i lag med AIH. 

,Jm?zesoni börjande K. ~~mhilicntus KI~AINVILLE. En identifiering med cleniia art skulle dock 

endast vara en gissning och således vardelös. 

Ile ofvan beskrifna fossilen harröra bada frAn Burremölla. Frán Rötlmölla föreligger 

desslikes ett eserriplar, sorn inöjligen ocksa liiir till denna art. 

Pisces. 

Acrodus nobilis AGASSIZ. 

Tnfl. II, fig. 50. 

1833-184:) Ao.otlus nobilis, Aoassrz, Poissoiis fossiles, T. III, p. 140, 111. 21, fig. 1. 

I$ fossilets oskaclcla anda ses detta huf~~~dparti vid ena sidan utlöpa 

i ett rnindre, nastan triangillart parti, hvars största saviil bredd soni hö,jd ar föga 

rner tin liiilfteii af Iiilfr-udpartiets. Hö,j(leri aftar sli srnariingom, om ock ?j alltieles regelbiindet, 

rriot spetseil. Det triaiigiil8ra partiet tir högst langs sin micltliriie och sluttar 

derifrån ternligen brant rnot bida sidor. A liela ofrarisidan :ir tanden försedd med de 

för slagtet karakteristiska, fina, i~ppliöjda strinirnorna. Dessa Rro srnala, skarpa, dendritiskt 

förgreiiadc, stiindom ariastomoseraiide. 17räri en linie larigs tandens inidt utlöpa 

(le at biiila sidor. Fossilets bas iir svangtl, s& att den ~iil hufviidpartiet synes nQot 

iipplyftacl iifvcr der1 öfriga dcleiis plrin. P& grur~cl af det siitt, pA Iivilkct fossilets olika partier 

sluta sig till Iivarandra, blir ma liiigsidaii nlistari rak ellw riittare blott svagt koiives, iiridrr 

det att deii aiiclra blir starkt bligtig. Langs dcri raka kar1tc.n ar undersidan starlit i~rgröpt. 

hnna iirgröpriiiig fortsntter, orri ock nigot svagare, %fyen p; det triaiigiiliira partiets 

bas. Urgröpningens tvlira afbrott k rilotsatta andan synes derfön. antyda, att %fl-en der 

urs~rungligeii fiinnits ett, metl det föriit oint:~laclr analogt, mindre flygelparti. 

Arteii anföres af AGASSIZ frRr1 Lynie Regis. Iled exemplar fran denna fyridort 

öfvereiisc;t%iriir~er det rid ICurreinölla aritraflade sardeles val. 

I)ITMORTTF:R orntalar arten frin Iageii rned An,. n7yulnt1l.c och Anz. Ruck.lnntli. 

Lamna? 

Vicl bearbetandet :tf rnaterial från Knrrernölln, observerades en liten spetsig, tunn 

och snial tand, mö,jligeri tillhörande ofvaristfiende sliigte. Den förlorades clock innan den 

hunnit narrnare undersökas.

.JOII. CHR. MOBERG. 

Fiskfj all? 

Tnfl. II, tig. 51. 

Endast det afbildade exemplaret har antraffats. DA jag ej sett nagot dylikt af- 

bildadt eller beskrifvet, &r det rriig

Tabellarisk öfversigt, 

visande utbredningen af de fr8n sydöstra Skiines Lins beskrifnn iirternn 

saint en del andra dem närstiiende. 

,S. G. 11. Lins i sydustrrr Skllne. 10

JOII. CHR. MOBERG. 

- P- 

-- 

I i Fyndorter inom Sknudinavien. Vertikal utbredning. 

l 

................................... 

p- 

Ofre 

Mellerutn Lina. lina. 

... 

.. . 2 ... 1 2 b 

... + --- + --..----- X X 

4 

X 

4 

X 

B 4 

X X 

1 

--- 

... ...... ................................. 

' 

1 

................................... .-- X X X X X -------..... 

, , i 19 Auiculu inaquivnluis Sor. ............................... - - ...-- X X X X X X X 

I 

... 

20 ,, neglecta n. ap. ...................................... + i .-.--.... .............................. 

)) onserinn n. ap .................................... 1 1 . - . + --.-....-.--..---..-.-.......-. 

21 

1 22 P.~eudoinouotir? oblonga n ap .............................. ..-....-- -.-............-- 

1 23 o p + 

......... _..___......... 

14 .Ifrecvoiloii cypii trzturata T]CIr. ....................................... + f ..-.- ...--.- X X X X 

32 Tvigonia ?nodrsta n. sp. .................................... + ......... ? ........................ 

33 ~stovte deltoidea n. sp. ... + .................................... 

Erdmanni n. sp. ................................................ + --....--.............--. 

.................................... 

scnnensis n. ap. ..................................... + 

II friactirum n. sp. ..................................... + .................................... 

37 . n ? ~~~~~~~~~~snlis n. sp. ................................. + ... 

38 

i 

Sph sp 

b t i 

I ............................................... ... 

............................................. 

c + > ................................. 

.......................................... 

'~'rnns~ort 'l 143 1 12 1 4 / 6 / 4 110 ... 11 3 1 'T 1 13 / i / l 9 / 8 1 9 / X / 1 1 

/ 

1

l(vodurter inuni Skandinavien I 1 ertikiil uthredning. 1 

.- -- 

1 -- 

I2 4 ii 4 10 .. 3 1 1 1 13 i 9 t: 9 8 1 

fiiti~iui etiiense S E Q r ~.IETE BRAUNS) . + . + . x X X X ? ...... i ...... 

Fleii~rotsmaisiii (O.ypliinnin) expnn8n SOIV. . . . . . X X X X X X - - 

/ 

Ti'vbo coinpoaitus n. up. 

..........-. .-.... 

.. sol a,.,,,., P,,,r,r, ....................................... + ...... + ... + . . ..............- 

Tvockus lceuis SCHJOTII. sp .................................. + $ ......... X X X ...... 

Sliii~opmsolli~sL cliitl~?.atus n. sp. ........................... ...-........ ......... ... ... ....-.... ...,... 

Ticr,bonilla grntci n. ap. 

Ci~emnitzin ci.aticin n. sp. 

iictceonina Natho~~sti n. sp. 

.................................... 

.................................. ...... 

.............................. 

11 sti.ialiio PIETTE sp. .............................. ... ... ....... 

... 

... 

... ... 

>i sp. ................................................. .....-...-........ ............---..---.-.. 

Ammoniles J

JOIL CIIIi. MOBERG. 

Ofversigt och slutsatser. 

Eri grarisknirig af föregilende tabeller lerririar fö1,jaride resultat. 

Blaiicl de frari clct ifr5gavararide orririidet irisamlade fossilen liafva nied full visshet 

kuririat siirskiljas 64 olika arter. Möjligen ökas detta arital iried 4, sorri dock ej rricd 

silkerhet kuririat uppföras soiri t, 'ma arter. 

Af hela antalet ha 52 kunnat till artcri bestarriinas. 

Af dessa sAlunda frillt bcstärnda arter utgör 1 en riy varietet af ett förut kiindt 

species och ariföras 25 liar för första gArig l). Inalles skulle saledes At,erstA 26 stycken 

fullt l)estairida, förut kiirida, arter, hvilka följaktligcri borde kunna tjeria till ledriirig vid 

ett försök att bestwi~likia bildriirigarries Alder. 

Sh ar dock ej förhallandet. Aritalet rniiiskas äririu rihgot derigerioiri att 4 bland dc 

ofvanriiirrida 26 arterria förut %ro kända endast frttri Borilholin, hvars Liasbildr~iriga~ iirinu 

ej %ro till sir1 geologiska Alder fullt bestiirricla. För en jeiriförelsc rned bildningar af karid 

Blder l%iripa sig sAluricla cridast 22, salecles ungefiir trcdjedeleri af hela aritalet. 

Af de irioin sydöstra Skdnc befintliga lokalerna ar Kurrernölla den först ar it ra flad(^, 

bast tillgiirigliga och i fraga orri fossilens bevaririgstillst&rid rriest gyririade. Det %r saledes 

liitt förlrlarligt, att liar aritriiflats ett betydligt större antal arter, ~ r ti i nagon af de öfriga 

lokalerria. Frari Kiii-rerriölla föreligga ocksa 59 af de 64 arter, sorn har beskrifvits. Alla 

fossil, som antraff'ats vid clc öfriga fyridorterria, föreligga, rned undaritag allenast af l'ecten 

ct.quivalvis, afveri frbri I

OM LIAS 1 SYDOSTHB SKANE. 77 

Jerriföra vi sålurida den vid Iiurremölla antrafl'ade faurinrl ined deiir, soiii förut af 

LUNDGREN beskrifvits från olika lager i nordvestra och inellersta Skåne, fiiina vi att af hela 

det ej obetydliga antalet arter, sorri från alla dessa lager anföras, eridast två gro geiiiensamrila 

för sydöstra Skåne och öfriga delar af proviiisen. Dessa arter iiro Avicula in- 

~~quivalvis och Ost7,ea arcuata '). Den förstnämda har allt för stor vertikal utbredning, att 

rnan på den skulle kuriria basera en jernförelse; der] senare åter förekoinmer hos oss utorn 

i det har beskrifna området, endast i noidvestra SkAnes öfversta kända lager, eller Alnrnonitbariken 

vid Do~r~par~g och Döshult. Orrr nAgori verklig öfvererisst~mrnelse rriellari 

sydöstra Skånes Lias och någon anriari af provinsens stenkolsföraride bildningar kan det 

sålunda, efter hvad vi hittills karina, ej blifva tal. 

Vända vi oss vidare till narmaste Liasoinråde i SO, det vill saga till Borriholrri, 

finna vi deremot en sk godt soiii fullstiindig öfverensstärnrnelse. Eri jeinförelse rnellan de 

bada områderia mbste naturligtvis bli desto tillförlitligare. ju bestämdare de data Rro, som 

kunna laggas till grund för derisarriina. Af denriu orsak vill jag i det följande endast 

taga htinsyn till de fossil, sorn med full sakerhet kunnat best~aiiimas. Senaste, mera tillförlitliga 

uppgifterria om Borriholrns Liasfauna aro leinilade 1879 af LUNI~GI~EN i hans Jura 

1x1 Borriholrri 7). Sederrriera gjorda fyrid ha betydligt ökat det då tillgangliga iriaterialet. 

Såval harigerioiri, sol11 pb den gruiid att fossileri från Iiurrerr~ölla erbjöd0 ett syrinerligeri 

präktigt jemförelseiriaterial, har jag vid eii förnyad uridcrsökriirig, visserligen k ena sidan 

sett mig nödsakad sairiinariföra eller i någon rnan aiidra bestamningeri af några af de förut 

anförda fossilen (se harorii rriin Artbeskrifning), hvarigenom antalet bestämda arter nAgot 

iuinskades, rrien a aridra sidan furjrlit iiagra nyn, så att hela antalet fullt bestarnda arter riurriera 

uppgar till 17. Af dessa äro nu 14 &her1 antrafiade vid Hurremölla. Endast 3 arter, 

riärriligen Leda textz~rata TERQUEM et ~'IETTE, Cyprina cardioides LUNDGREN och C'ardinia 

crassiuscz~la Sow. aro hittills ej hos oss fuiirie. Tager rnan dock hansyn dertill, att den 

förstriämde af dessa arter är ytterst narståeride ined den vid Iiurrernölla ai-iträfl'ade Leda 

Renevieri OPPEL, hvilkeri i öfrigt har sainma vertikala utbredning, och att dessa således 

rried allt skal kuriria anses equivalera hrararidra, skulle vid Iiurreinölla blott sakrias 2 

arter af hela det antal soin antriiflats pA Rornl-ioliri. Orn inar] vidare bet%iikcr, att af de 

14 geniensarnrna arterna ri&rn halfteri (G styclien) ej aro karida fran riagot arinat håll, 

riiåste man erkarina att öfvererrsstän-iiuelsen iriellari de båda områdenas faunor är sa stor, 

att rnari ej karl betvifla likåldrigheten af de bildningar, i hvilka de förekomma. 

Vid riiin jeriiförelsc mellan sydöstra Slianes och Bornholrris Liasfauna, har jag beiraktat 

clc p& Borliliolrn fuiiria Liasfossilen sasorri bildande ett helt, d. v. s. sbsoiri hade cle 

harrört från ctt erida lager - eller inåhiiiidn biittre, från en komplex af flere, ungefar 

likåldriga lager. Man skulle niåharida tycka att jag harvid gått för långt, då det ju ar ctt 

fakturn, att dessa fossil mestadels hopsarrilats ur lösa block, af rriyclzet skiftande petrografisk 

habitus. Jag aiiser dock mitt antagaride högst sannolikt. På alla i sydöstra Sktsirie 

undersökta Liaslokaler visar sig ri~rnligen bergarter1 vara af i hijg grad vexlaridc natur. 

Det yttre och det inre i et,t block iiro ofta, ja till och rned oftast, mycket olika. Visser- 

l) Jag anser nämligen ej, att den frän nordvestra Skåne anförtla In?acredia secui~iforntis titan viclare kan fä 

antagas identisk rnetl rniii varietet littenta. Detta galler ~iatiirligtvis afven för deitis vertikala iitbredning. 

?) Se literaturfortecki1i1ige11.


ligen utgöres den dejurfossil förande bergarter] för det iiiesta af en rostbrun eller grönaktig 

sandsten, irivri irion~ dessa grariser firirias i ett och sarriiria Inger talrika riioditikationer, 

till firg, gry, liiirdhet o. s. v. Att 1)-rund :if olikheter i bergarter] tro sig kunna för 

de olika fossileri arivisa vissa 1)est~irid:t lager., vore tlerföre oberattigadt, i all syrinerhet d6 

förfarii~gssiittet skulle utstrackas öfver ett större oinride. Siisoiii redar1 af LUNI)GI

Vi finna h8raf, att artantalet uppnar ett maximum såral i lag rned Am. Ruckln7~di 

soni i lag med Am. Jnlnesoni. Förstriarnda laget har största antalet arter af alla; aiida 

dit upp visar sig ett standigt stigande. T de lag, som ligga öfveï lag med Aln. Jal),e.coni, 

visar sig Ater ett aftagaride uppåt. Var upprnarksamhet inaste salunda rigtas sarskildt p% 

sammansattningen af den fauna, som representerar hvartdera af dessa tva lag. En granskning 

af tabellerria visar nu, att alla cle fossil, soni representera lagen under lag med Anz. 

Bucklandi, g& upp ~fven i detta sistnamda, rned ett enda ovigtigt undantag, namligen 

Actmonina striata, som jag ej funnit angifveri för annan nivA kr] lag med Anl;. angulatus'). 

Likaledes finna vi, att alla de fossil, sorri arigifvas för de öfver lag ined ,477~. Ja~nesoni 

befintliga lager], afveri förekornrna i sistiiarnda laget. På grund hiiraf kunna vi med full 

bestamdhet angifva lagen med Anl. Bz~cklandi och AI~. Ja7izesmzi såsoin respektive undre 

och öfre grans för den vid Kurreriiölla antyaffade 1,iasfairrian. Återstår oss således endast 

att granska arten af faunans upptradande iriom de ofvari aiigifiia granserna. Följande 

sammanstallning torde haraf lemna en god bild. 

1 

l 

)I 

Följnnde nritnl arier sluta i ..................................... . ......... 

Lng med Lag med Lag med 

Ani. Hucklnndi. Am. ziphus. Am. Jamesorii. 

o . 

1) J) g:~ igenom ............................................................... 1 4 1 9 1 8 1 

. . 

ii 1) 11ör~n i .................................................................... 

0 I 4 -I 

Siledes iir heln antnlet arter i l 17 1 10 1 13 1 

Alla de arter, sorri ga igenorri mellersta laget, iiro nat~irligtvis gemensamma för cle 

båda öfriga, saledes har 9 stycken. 

För laget karakteristiska iiro tyclligeii shvu1 dc arter, sorn finnas eridast i clctta, som 

ock för undre laget dc, sorn der sluta, sarrit för öfre laget dc, soin der börja. Efter 

dessa grurider finna vi, att 7 stycken iiro cgciiclornliga för lag nied Aln. Bucklandi, inger1 

fi)r lag niecl Anz. ziph~rs och 4 för lag mcd Am. ,Janzesoni. 

Orn vi uteslutande lade vigt pri antalet af de för ena eller arid]-a Inget karakteristiska 

fossileri, skulle vi s%lunda koinma till fö1,jaride rcsilltat. 1,iasfaunari fraii Tiurremölla re- 

l) E11ar jag, siisoiii redan föriit betonats, cj anser att för Tano*edin sec~c~v'fo~~~~~ls ocli (less variet,et lineatn ol~~tingzidt 

sainina vertikalo iitl)retliiiiig Rr giillandc, itifliierns hiir ofvaii anfiird;i sliitsats ej (leraf nit liiifviidart~ii 

af 7'. sect~rifo~t~~in eii(lnst :införes fråii de tv% 1Rgsta lageii af Lias. I öfrigt iiigår ej deii ii5iiida vnrieteteii 

blarid ile niter, soiri kunnat 1Hgg;is till gruii(1 för ofvaiist&eiid(~ utrediiing.


presenterar en sam~ianfat~tning af de tre lagen med Aln. Bucklandi, Am. z$ihzts och Am. 

Janzesoni. Den visar största frändskap rned det fijrstnarnda; deremot finnes deri intet af 

det för lag med Am. zeikus specielt utmarkande. 

Taga vi dock afveri hänsyn till den olika vigt i systematiskt hänseende, soin de 

arter intaga, hvilka sta öfre eller undre granslagets fauria narmast, och hvilken vigt tydligen 

ökas i samma ni&n fossilets horisontala utbredning &r större, blir resultatet af var 

iiridersökriing, i niigon man åtminstone, förandradt. Af de 7 fossil, sorn tillkomma lag 

med Am. Rz~c.kltnzcli, rnen e,j finnas i de tvii derofvan liggande lagen, gro eridast 5 af 

större betydelse. Dessa aro Ostr~n arczlata, Leda Reneuieri, Pt~otocardia P/iili'pinna, Tzwho 

solnriz~n~ och Acroclus nobilis. Harvid bör iifveri anrnarkas att Ostrea arcunta, som utan 

all jetnförelse !is den vigtigaste af dessa arter, ej föreligger i sin typiska form. - A andra 

siclari %ro de 4 fossil, som karakterisera lag rned Anz. ,Janzesoni och således ej förekomma 

i de clerurider liggaride lagen, alla erkaridt vigtiga ledfossil för mellersta Lias. De äro 

Linzen acuticosttrtn, Pectelz ctiq~ivalvi~s, Yrocl~us lwvis och Anz. ,Janzesoni. Ilartill kommer 

viclare att den af rnig såsom gemensam för båda lagen antagna Ca7-diunz nzz~lticostntunz af 

flertalet författare anföres siisom synnerligen karakteristisk för inellersta Lias, hvars untle~.sta 

lager ju ar just ifrågavarande lag med Am. Janzesoni. Endast BRAUNS har fran 

en fyridort nppgifvit den slisorn funnen i lag rned Anz. Buckla7ztli. 

13etraktas saken fi.An denna sida, tillhör öfrervigtcri sriarare der) del af faunan, som 

representerar lag med An?. Jan~esoni. blitt slutliga omdöme angkende geologiska &ldei*ri 

af faunan vid Kurreinölla rna derföre nu formuleras p& fö1,jande stltt. 

Lia:faunn~z vicl Iiui-~enzölla 1~e11rese~ztel+ar en sn~,z~7za7?fattlzin(1fattzin (!f lagen n7ed Am. Rucklutz~?i, 

Am. zi211~us ocli Anz. Janzeso7zi; ehu79uvCil deri ing& ett ht~$st I)etytlli,qt u~ztal U~zlzrlrr 

Lias tilll~öriya fissil, torde (lock jau~zans nwst knrakte7~isti.ska elernelzt mznrnst lata (len fioan,stcL 

.cci.sonz eqnivalent till Mellerstn Lias' z~nde~-sta del. 

SBsom ett ytterligare stöd för min uppfattning m& fölsjande anföras. Vid min nndersökning 

af den samling af Liasfossil fran Bornholm, sorn tillhöra I

hvilket tydligen hter maste bero pb rnycket vexlande fö~hallanden inom olika landers eller 

oiriråderis Liasbildningar. Sitsom et,t karakteristiskt exempel harpa ma följande anföras. 

I)UMORTIER aninarker (Etudes pa,leont. 111, p. 10) i fraga om lagiridelnirigen inom Mellersta 

Lias, att den indelning, soin lemnats af OPPEL och hvilken i hufvudsak iir just del], som 

af iriig har begagnats, e,j lian anvandas för motsvarande bildningar i Rhdne-bassinen. 

Sisom skiil harför angifves bland annat att Aln. Jnnzesoni der c+j förekornnier i understa 

delen af Mellersta Lias, Av?. 7,~n1;qa~itntus åter öfverallt inom riarnda afdelning. 

Gnder dylika förhiillariden faller det sig för mig helt naturligt, att vid ett fortsatt 

siiïslri1,jand af olika geologiska horisonter inorn Skbncs kolföraride bildriitigar följa det 

förfi~ringss~tt, som af LUNDGREN anvandts för nordvestra Skbne, niiiriligeri att fördela 

lagïeri i sb kallade bankar, motsvarande bestarnda geologiska niviier. - Sydöstra SkAnes 

Lias kan efter den, deri s% allmiint förekonirnande och dei*,jcrnte siir(leles karalzteristiska, 

C(a~diz~7)z. ~~z.ultico.ctatu~n larnpligast kallas ))Ca7~dit~7?zbanke~z». 

Sasoni öfversta ledet i den lagerserie, som bildas af nordvestra och mellersta SliAnes 

kolförande bildningar, anför LUNDGREN ))Arnmonitbankeri vid 1)ornpang och Döshiilt)), hvilken 

inotsvarar mellersta Europas Arieteri-Lias eller lag med Alt,. Buckla~ztli. Eriiir 

»Cardiumbankenn, p& saniiria g&ng der1 bär lynne af Mellersta Lifis, afven visar stor 

frandskap just med denna Arieten-Lias, anser jag att inar), utan att behöfva frukta ett 

misstag, kan betrakta den sorn narmast öfre geologiska l-iorisont i förhbllaride till ))Amrnonitbankeri)). 

Emellertid firekornn~a jil inom sydöstra Skbries (saval som Bornholms) kolförande 

bildningar e,j allenast lager förande clj jilrfossil, utan afven sådana med vantfossil. ilrigAende 

tle p& Bornholm aritraffade vaxtförande lagrens st$llnirig har jag mig intet bekarit och 

inåste tillsta, att jag afven i fr%ga orri de i sydöstra Skbrie ai-itrafftcde lzanner föga iner an 

c1er:is stratigrafiska stallning. Fyndorterna iiro vid I

82 JOH. CHR. MOBISRG. 

Viidersta delen nf rnel- 

Ieiatn Lins och öfre deleii 

iit iiridie Tliaa (lag iiled An!. 

Jnmesoni -- ]:!c: iiied Aat. 

B~~cklnn

Literaturförteckning ........................................................ Sid . 3 . 

Inledning och historik ...................................................... )) 6 . 

Beskrifning af fyndorterna .............................................. 

.................................... 

A, Kolfyridighetcii vid Kurreinölla 

U . Racksliittningen O om sydligaste (ivariien vid Kilrrernölla ... 

C . Kiirreiriöllas qvarndarn ............................................. 

D . Sandtagteii norra sidan o111 vageii frin Kurremölla ~not-Eriksclal 

. Vagskarning någ?t SO om Kiirrerriölla .......................... 

V. Första bäcken O orri Kiirrernölla ................................. 

G . ill~dril D » 1) J> .................................. 

11 . Backsliittnirigen SV oin Röddingeberg ........................... 

l . Skogvakt;lrtorpet mellan Fyledal ocli Erikstlal .................. 

K . XV om Fyletlal ...................................................... 

L . V orn Pylans tegelbruk ............................................. 

M . Kiillemölla-Lyckas ................................................... 

N . Nedrabg ............................................................... 

O . Ofrabg N:o 7 ........................................................ 

Y . V om Iliinkag%rderi ................................................ 

61 . 1, 000 fot SS0 friii Liinkagirden ................................. 

l ~ISosteriips vestra grans)) .......................................... 

S . Miiiikn-Sagarp N:o 5 (nordligaste gården) ................... . 

T . Röilalsberg ........:................................................... 

l) Vagskarnirigeri ............................................. 

2) Backen ...................................................... 

U . Vestra Tigarpsprofileii ............................................. 

V . ltötlmölla ............................................................ 

Artbeskrifning . . ................................................................. 

Rhizopoda ................................................................... 

klarginzili~zn rectn U'OKB ........................................... 

Echinodermata ............................................................. 

Pentno'inzis? patzilils il . sp ......................................... 

Pe~ttnci.i?aus sp ....................................................... 

)) cfr basciltijbr~~~is 31 ILL ............................... 

)) I) st~bteroitles 61ue~s.r. .............................. 

C~~~i~oitlar~nletl ......................................................... 

Ciclro~istagy sp . I .................................................... 

)> sp . II ................................................... 

Vermes ........................................................................ 

kinsksncFr? ...................~~~~~~~~~~.~~~...................~~~~~~ 

)) . 

22. 

)) . 

)) . )) . 

tafi . 0 . fig . III: 8 . 

23. 1) I: l. 2; III: 12. 13 . 

24. ~ III: 1 5 . 

)) j ~ III: 1 4 . 

25. n 1III: 6 . 

26. 

)) > 

)) 

)) 

I: 3-5. 

I: 7. 8; III: 9-11 . 

27. 

)) . 

1) 

)) 

I: O. 

I: 10. 

28. 1) 

)) 

I: 11. 

I: 12, 13 . 

)) >

Mollusca ..................................................................... 

Lamellibrai~ohiatn ........................................ . ......... 

Ostrea arcuata LAM ........................................... 

. , . 

» .' domiczlzz n . sp ........................................ 

Plicatula spinosa Sow ........................................ 

j) sp, .................................................... 

................................... 

j) o?*?zatissimc6 11 . sp ..................................... 

Li~nea aczrticostata MUNST 

Pecten cequiunluis Sow ........................................ 

o prisczis SCHLOTH ...................................... 

» L~olclgreni 1 . sp ...................................... 

j> si~bzilatzts MUNST ....................................... 

Avicrcla inc~qziivnlvis Sow ..................................... 

u neglectn n . sp ........................................ 

j) ccnserznrr n . sp ........................................ 

PselitIomo~zotis.~ oblonga n . sp ............................... 

~Wodiolcc sp ....................................................... 

dfcecrodo~z cyprini]'oismis LUNDGI~ . sp ....................... 

» pullics TERQUEM sp ............................... 

iVuculcc distinguentla n . sp ................................... 

,j pingliis n . sp ......................................... 

j) (Leda?) cfr O~nnlinsi CHAP . et DEW .--.......... 

Latla Bor*nholnzie~~sis V . SEEBAC~I ........................... 

» Kerreuieri OPPEI, ....................................... 

» subovnlis GOI.I)F. sp ..................................... 

2'rigonia lnoclesta ii . sp ........................................ 

Astarte deltoiclea n . sp ........................................ 

u Erd~nanni n . sp ...................................... 

1) scunenszs ri . sp ........................................ 

jTi~ct~czc»2 n . sp ........................................ 

Astai*te? t~.ansuersnli~s n . sp .................................. 

Sphreriola Ifi~rremolin n. n . sp ................................ 

2hncredia tseczcr*iformis DUNKER sp . var . lineutn n . v .... 

» elegans 11 . sp ...................................... 

» Jolinstrupi LUNUGR . s11 .......................... 

Curdiicnz ~iaulticostatzcrn YHILLIPS ............................ 

» Angelini n . sp ...................................... 

P~*ototicc~dia Pltilippiana DUNKER sp .................... . 

Pleoirornyu Forchlium~izeri IJUNDGI~ 

.......................... 

j) librata n . sp ..................................... 

» coavctata n . sp ................................... 

j) SI) .................................................. 

06estcïmtl bivalv ................................................ 

Gsstroyods ............................................................ 

Dentaliu~i~ etalense SERQUER~ et PIETTE (BILAUNS) 

Pleitrotomai~ia (Cryptcenin) expanstc SOW 

2'tirbo cornpositcis 11 . sp ........................................ 

....... 

ERBY sp ........ 

solnriir~n PIETTE ....................................... 

ï5.ochus lcevis SCHLOTH . sp ................................... 

Straparollusi clathl*atzis ii . sp ............................... 

2iirbonilla yrata n . sp ....................................... 

. . 

C't~e~~~nztrzcc crnticia ii . sp ..................................... 

Actteonina Natl~orsti n . sp ................................... 

1) striata I'IETTE sp .................................. 

)) sp .................................................... 

Cephalopoda .......................................................... 

..................................... 

Amrno~~ites Jalnesoni SOTY 

Belemnites sp . I ................................................ 

» spII .............................................. 

29 . 

j) . 

j) . tafl . o . fig . I: 14 --i6 . 

30. j> I: 17. 18 ? 

)) . >) I: 19-21 . 

31. )J I: 22 . 

32, 

33. 

)) 9 

34. 

35. 

36. 

)) > 

j) 

j) 

j) 

>) 

)) 

j) 

)) 

I: 23. 24. 

I: 25 . 

III: 17 . 

1: 26 . 

I: 27-32 . 

I: 33 . 

I: 34-.36 . 

37. 

38. 

39. 

>j I: 37. 38. 

III: 18 . 

III: 19 . 

j) I 

)j 

j) . 

j) I: 40 . 

I: 41. 42. 

41. » III: 20 . 

42. )> I: 43-.45 . 

43. )) III: 22 . 

)) > j) 1: 46. 47; III: 21? 

44. 1) 1: 48. 49. 

45. j) I: 50-52 . 

46. )) I: 53-56 . 

48. II: 1. 2; III: 23. 24 . 

)) i )) II: 3 . 

49. III: 25 . 

II: 4. 5 . 

)) . 50. 1) II: 6. 7 . 

)) j 111: 26 . 

II: 8-10 . 

)) > 

51. )) 11.11 

5% II: 12. 13 . 

)) > » II: 14-16 . 

53. j) II: 17-20 . 

55. )) II: 21. 22 . 

1) > j) II: 23. 24 . 

56. II: 25. 26 . 

57. II: 27. 28 . 

58. II: 29 . 

)) . 

50. » III: 27 . 

j) . 

)) j II: 30. 31 

. 

60. I) II: 32-35 . 

61. » II: 36; III: 28. 29. 

62. II: 37-41 . 

63. II: 42 . 

64. )j II: 43 . 

j) . )) II: 44 . 

65. » 11: 45. 46 . 

66, N 11.47 . 

67. fig.i text.s:iint tafl . ocli fig . II: 49P 

. tafl . o . fig . II: 48 . 

68 . 

)) j III: 1-3 . 

7 0. 1) III: 4 . 

j) > )) III: 7 . 

.

86 JOH . CHR . MOBERG . 

7 

Vertebrata . 

.................................................................. bid . 71 . 

Pisces .................................................................. 1) . 

. . . . 

Acrodus nobilis AGASSIZ ....................................... , tafl o fig II: 50 

Larnna? ......................................................... J) . 

FlslcSjdll! ....................................................... 1 J 72, I ) . 

Tabellarisk öfversigt visande arternas utbredning ........... 1) 73 . 

Ofversigt och slutsatser ................................................... )J 76 

............ 

Scliema öfvei lagerföljdeii iiioiti Skåiies Rhat-Lias Systcin » 82 . 

Jemförelse mellan olika lagindelningar för undre och 

.......................................................... 

mellersta Lias )) 83 . 

11.51

Förklaring till tistlttii I. 

Alla A denna tafla afbildade fossil Bro f~*Bti Iii~rrern~lla, 

rrid i~ntlaritstg alleiiast af 

»MaslzspAr?», fig. 10, son1 fiinriits vid ))Fylans tcgelhriik)).

Fig. 1, 2. Peiztac~~inz~~c? patzilus ii. sp. - S. G. U. - '1,. - Slitna esempl:ir; stjclkled: n articiila~ioiisyta, 

b från sidan (2 b kontiirteckning). 

1Cig. 3, 4 och 5. Tre olika slags arinled af Crinoid. -- S. C+. IT. - 3/1. - 3 a eii nrticiilationsyta, 3 b 

motsatta ändan. 4 u en articiilatioiisyta, 4 b yttre (1iiidi.e) sidan. 5 inre (öfre) konkava sidan. 

Pig. G. Undre delen af eii Cidai.istagg (obestämbar). - S. G. U. - yl. 

ltig. 7, 8. Taggar af Cidaris sp. I. - S. G. U. - 7 a ocli 7 b rond tagg med dess tvärsiiitt, bild;) i riat. 

storl., 7 c ytoiiiering (utan större kiiölrader; jfr fig. 10, tatl. III). 8 tvärsnitt af eii till Iialfteii plattad tas?. 

Fig. 9. Tagg af ('ida?-is sp. 11. - L. U. - a och b tagg och tviirsnitt i riat. storl.; c ytornering lojl; d tv%rsiiitt yr,. 

Fig. 10. Maskspår? - i~Fylaiis tegelOri:k». -- S. C+. U. -- Xat. storl. - b tvärsnitt af det till Iiögcr ii n l)efiiitliga. 

ti'ig. l l. A'e~yulu yziinqziesiilcata Mi'~s,rr:ic. - S. G. l[. 

- ,. - Frtigment,; a friiii sidaii, b tvarsiiitt vid öfre äritlan. 

Pig. 12. S'e7y~iilu nrqtier?ti ii. sp. - R. M. - Nat. storl. -- a från sidan, b frilii inyniiiiigeii. 

Fig. 13. S:linina art. - S. (i. U. - i,. - Tvkrsiiitt af ett frtig~neiitariskt esernplar. 

Fig. 14. Ostrea (Giyplla~a) ai3czlatn LMK. - S. G. U. - Not. storl. - Veiisterskal med liten vidhäftningsyta; 

a framifriiii, b friiii sidan. 

Fig. 15. Samma art. - S. G. U. - Nat. storl. - Vensterskal inecl stor vidli?tftniiigsgta; a frtiiiiifråii, b från sidan. 

'Pig. 16. Samrnn art. - S. G. U. - ?ili Högerskal; n yttre ocli b inre sidan. 

Vig. 17. Ost7.eaY donlicilii ii. sp. R. M. - Nat. storl. - a frainifråii, b ofv:iiiifråii. 

Fig. 18. Sairima art? Kärna. - L. U. - Nat. storl. 

Fig. 19. Plicatzcla .spfnosa Soiv. - L. U. - ?jl. - Veiisterskal. 

Fig. 20, 21. Samma art. - S. G. U. - 'l1. - I-Iögcrsktil; a yttre ocli b inre sidan. 

Pig. 22. Plicatula sp. - S. G. U. - - Vcnstarskal; a yttre, b inre sidari. 

Fig. 23. Liinea acuticostata MUNSTER. - L. U. - Ungt iiidivid; a 2 ggr förstora(lt; b ornering (figiirciis mitlt 

är inidteii af en ribba); c ribbornas profil; b och c iiio oirikr. 5 ggr förstorade. 

Pig. 24. S;iinina art. - S. G. U. - Aldre individ; a i iiat. storl., b oriieiiiig 1: profil af cii ribba iiivid 

i~edre kanten v/, . 

Fig. 25. Linzea or~natissin2n n. si'. - S.. G. II. Fragment; a yttre och b inre sidan, bbtla i iiat. storl.; c 

örat inifrån ; c1 ornering triellan två ribbor (närintire iinibo) j/, uiigeftir. 

Pig. 26. Pecten pi.iscz~s SCHLOTII. - L. U. - - Fragment; a utifråii, b profil af ribborna. 

Fig. 27. Pecten Lzindgreni n. sp. - L. U. -- - Prnginent visaiide oriieringeii. 

Fig. 28. Sarnrna art. - S C?. 17. - - Högerskal visontle bakre örat. 

Fig. 29. Sainina art. - L. U. -- '1,. - Högerskal visande främre örat. 

Fig. 30, 31. Sainma art. - L. U. - Nat. storl. Högerskal. 

Pig. 32. Sainina art. - S. G. U. - Kat. storl. - Vensterskal; inifrån. 

Fig. 33. Pecten stibzilatus M~NSTER. Fragment. - S. G. U. -- Nat. storl. 

Fig. 34. Avicula ineq~tivaluis SOIV. Veiistersk~il. -- S. G. U. - Nat. storl. 

Pig. 35. Samrna art. Vensterskal. - L. U. - Nat. stoil. 

Fig. 36. Samma art. Högerskal. - L. U. - 2/l. 

Pig. 37, 38. Avicula rzeglecta n. sp. Veiisterskal. - L. U. - 37 ar i iiat. stoil.; 38 ar 2 ggr förstoratl. 

Fig. 39. Avic~iltr sp. Vensterskal. - S. G. U. - ,l1. - Mycket ungt individ. Ett par tlylika ?tro fiiiiiie, dock 

behöfs stort material för att afgörti, huriivida eii iitbildad art cller blott eii iingdoinsforiu häri föreligger. 

Fig. 40. Modiola sp. Fr;igrneiit. -- L. U. - ?l,. 

Fig. 41. Mac~-odon cypi*iizijorv~is LUNUOREN sp. - S. C;. U. - Nat. storl. - Högerskal; a utifraii, b iiiifriiii, 

c ofvanifrån. 

Pig. 42. Sarnrna art. - L. IT. - llögerskal af temligen iingt individ; a och d iitifråii, b inifrån, c ofvanifriiii; 

alla afl)ildiiiiigarne kro i dubbel sktila, iitoin d, soin ar i nat. storl. 

Fig. 43, 44, 45. Nzicztla distinguentla ii. sp. - S. G. C. - j/',. - 43 iitifråii; 44 iiiifriin; 45 helt cxeiiiplar ofvaiiifråii. 

Pip. 46, 47. Nuciila (Leda) cfr Omaliwsi CI-~APUIS et I)EIYALQCE. - S. C;. U. - 46 iitifibii; 47 n inifrån, 47 b 

i~tifriiii, 47 c ofvaiiifråii (koiitur), 47 d från ena iiii(laii (kontiir). Saiiltliga figiireriin iingefiir 2 ggr förstorade. 

Fig. 48. Leda bo~~i~7tolinierzsis v. SEEBACEI ((IIcNI)G~~EN). -- S. G. TJ. - Nat. storl. 

Fig. 49. Samrna art. - S. G. U. - ?jl. - Fragment; (r. iitifråii, b iiiifriin, c ofvniiifrilii. 

Fig. 50. Leda Reneuieri OPPEL. -- L. U. - Nat. storl. - Högerskal; inifrån. 

Fig. 51. Samina art. - S. G. U. - Nat. storl. - Veiisterskal; a utifrån, b ofvanfriii. 

Fig. 52. Samma art. - S. G. U. - ?l1. - Ungt individ; a utifråii, b inifrån; bakre Riidniis koiitiir &r supplerad 

efter ett aiiiint, föga större, exemplar. 

Fig. 53. Leda subovalis Cio~u~uss. - L. U. - ?il. - Högerskal; inifrån. 

Fig. 54. Samina art. - S. G. U. -- Nat. storl. - Veiisterskal; a utifrån, b ofvanifriin. 

Fig. 55. Samina art. - S. G. U. - 2,~>~ll. - Ungt individ; liögerskal iiiifråii. 

Fig. 56. Snriiiiia art. - S. G. U. - &fycket iiiigt individ; veiistersktil: a iitifriiii, b ofvaiiifråa, bada afbildiiiiigarne 

först0iiicle 4 ii 6 ggr; c sainina skal iitif'r&ii i iiat. storl.

Förklaring till taflttn II. 

Alla på denna tafla afbildade fossil aro fiinna vid Kurremölla, nzed undantag af' de 

i figurerna 20, 23, 26, 42 och 44 fra~~zstiilda.

Pig. 1. Trigonia modesta n. sp. - S. G. U. - Nat. storl. - Högerskal: a ntifrån, b ofvitnifrån. 

Fig. 2. Samma art. - S. G. U. - - Fragment af ett högerskal sedt fran sidan, inifrån. 

Fig. 3. Astarte deltoidea n. sp. - S. G. U. - - Två hophörande skal; a högerskalet utifråii, b det- 

samma inifrån; c båda skalen hopliggande, sedda ofvanifriin. 

Pig. 4. Astarte seanensis n. sp. - S. G. U. - 3/1. - Vensterskal, ej kreneleradt i undre kanten; a utifrån, b inifrån. 

Fig. 5. Samma art. - L. U. - 3/1. - Helt exemplar, sedt ofvanifrån. 

Pig. 6, 7. Astarte fructuzirn n. sp. - S. G. U. - 3/,. - Fig. 6 högerskal, a utifrån, b inifrån. Fig. 7 

helt exemplar ofvanfrån. 

Fig. 8. Sphceriola kurre mol in^ n. sp. - L. U. - Nat. storl. - Högerskal: a utifrån, b inifran. 

Fig. 9. Samma art. - L. U. - Nat. storl. - Vensterskal, inifrån. 

Fig. 10. Samma art. - S. G. U. - Nat. storl. - Högerskal, ofvanifrån. 

Fig. 11. 7'ancm.edia securiformis UKR sp. var. lineata n. v. - S. G. U. - ?il. - Vensterskal; kärna med delvis 

bibehållet skal. 

Fig. 12. Tancredia sleguns n. sp. - L. U. - Nat. storl. - Fragment af ett högerskal med konturen supplerat1 

hufvudsakligen efter det i följ. fig. afbildade fossilet; a. utifrån, b inifrån. 

Fig. 13. Samma art. - S. G. U. - Nat. storl. - Karna af ett Iiögerskal, af hvilket endast obetydliga rester 

ännu finnas i behåll. Umbonala delen skadad vid fossilets preparation. 

Fig. 14, 15. Ta~acredia Johnstrupi LUNDGR. sp. - L. U. - ?i,. - Två vensterskal; fig. 14 iiiifriii; fig. 15 utifran. 

Vig. 16. Samma art. - S. G. U. - - Fragment af ett höger- och ett vensterskal, hopstalda för att visa las- 

bygnaden. Främre ändan ar vand uppåt, livadan således högerskalet befinner sig vid venstra sidan och vice versa. 

Fig. 17. C'ardizim multicostat~rm PHILLIPS. - L. U. - - Högerskal; a utifrån, b inifrån. 

Fig. 18. Samma art. - S. G. U. - - Helt exemplar, ofvanifran. 

Fig. 19. Saitima art. Ungt individ. - S. G. U. - yl. - Helt exemplar; a från sidan, b ofvanifrån. 

Fig. 20. Samma art (varietet?). - ))Fy 

lans t egelbrii ko. - S. G. U. - 2i1. - Förtryckt, något lzderadt exemplar. 

Fig. 21. G'ardilim Angelini n. sp. - S. G. U. - 3/1. - Vensterskal; a utifrån, b inifrån. 

Pig. 22. Samma art. - L. U. - - Helt exemplar, ofvanifrån. 

Fig. 23. Protocardia Philippiana DUNKER sp. - Kullemölla. -- L. U. - ?l1. - Högerskal; a utifrån, b ofvanifråii. 

Vig. 24. Samma art. Fragment. - S. G-. U. Nat. storl. 

Fig. 25. Pleuromya Forchhamrneri LUNUGR. - L. U. - Nat. storl. - Fragment med skalet bevaradt vid framre- 

öfre delen; a utifrån, b ofvanifrån. Kontur supplerad efter exemplar från Bornholm. 

Fig. 26. Samma art. Ungt individ. -))Fy l an s tegel bruk)).-S.G.U.-Nat. stor1.-Synes xnotsvarajor~na piilla LGN. 

Fig. 27, 28. Pleuromya librata n. sp. - S. G. U. -- Nat. stoi.1. - Två högerskal; 27 äldre individ, a från 

sidan, b ofvanifrån; 28 yngre individ. 

Fig. 29. Pleuronaya coarctata n. sp. - S. G. U. - Nat. storl. - Vensterskal; a från sidan, 2, ofvanifrån. 

Fig. 30. Dejltalium etalense TERQU. et PIET. (BKAUNS). - S.G.U. - z/,.-Fraginent, a från sidan, b tvärsnitt (kontur). 

Fig. 31. Samrna art. - S. G. U. - Nat. storl. - Temligen fullständigt exemplar. 

Fig. 32. Pleurotomaria expansa Sow. -- L. Ii. - Nat. storl. - a ofvanifrån, 6 från sidan. 

Fig. 33. Samma art. - S. G. U. - Nat. storl. - a från mynningssiclan, b underifrån. 

Fig. 34. Samina art. - S. G. U. - Pliat. storl. - Ungt individ, ofvanifråii. 

Fig. 36. Samma art. - 1,. U. - Ungefar - Fullvuxet individ; detaljafbildningar från yttersta vindningen, 

a öfre sidan med bandet och angränsande del af undre sidan, b profil af samma parti. 

Fig. 36. Turbo comnposittis n. sp. - S. G. U. - 'Nat. storl. - Karna. (Se vidare tafl. III, fig. 28, 29). 

Eig. 37. Turbo solarium PIETTE. - S. G. U. - - Vanligast,e formen. 

Fig. 38. Samma art. - S. G. U. - 3/1. Något naflad form; a frh bakre sidan, b från mynningssidan. 

Fig. 39. Samma art. - S. G. U. - yl. - Ovanligt stort exeinpltir med spiralliiiie längs vindningarnes öfre 

kant; a från bakre sidan, b från mynningssidan. 

Fig. 40, 41. Samma art. - S. G. U. - Konturteckningar af två exemplar med abnorm apicialvinkel; fig. 40 

visar ovanligt stor, fig. 41 ovanligt spetsig sådan; den förra figuren är 3 ggr, den senare 2 ggr förstorad. 

Fig. 42. 7'rochus lcevis SCHLOTH. - »Fylans tegelbruk)). - S. G. U. - ?il. - a från bakre, b från undre 

sidan. - Initialvindningarne något supplerade efter ett mindre exemplar. 

Fig. 43. Straparollus clathm.atus n. sp. - L. U. - a unclie sidan, b orneringen af ett skalfragment från snäckans 

undre sida, c öfre sidan, d mynningssidan. Alla afbildniiigarne i nat. storl., utom b, som är 2 ggr förstorad. 

Pig. 44. Turbonilla gruta n. sp. - »Fylans tegelbruk)). - S. G. U. -- O/,. Mynningssidan. 

Fig. 45. C'hemnitzia craticia n. sp. - S. G. U. - 3/1. - Temligen fullständigt exemplar. 

Fig. 46. Sanima art. - L. U. - a från bakre sidan, b konturteckning af mynningssidan, c parti af skalets ornering, 

d undre sidan. Alla afbildningarne 3 ggr förstorade, utom c, som är 6 ggr förstorad. 

Fig. 47. 

Fig. 48. 

Fig. 49. 

Fig. 50. 

Actceoni~la Nathorsti n. sp. - S. G. U. - j!,. - a fråii bakre sidan, b konturteckning af myniiiilgssidan. 

Act~o~zina sp. - L. U. - ":', - a från bakre sidan, b konturteckiiiug af mynningssidan. 

Acteonina striata PIETTE. - L. U. - - a från bakre sidan, b från mynningssidan. 

Acvodus nobilis BGASSIZ. - S. G. U. - Nat. storl. - a öfre sidan, b undre sidan, c från sidan. 

Fig. 51. Fiskfiäll? (Fragment). - L. U. - Nat. storl.

Tafl. II.

Förklaring till taflan III. 

Figurerna Z a, b och d, 2, 3, 5 äro ritade af V. E. BEHM, de öfriga af författaren.

Fig. 1. Amntonites Jamesoni SOTV. - Kiirremölla. - S. G. U. - iiat. st,orl. - Fullvuxet individ; a från sidaii, 

b från externsidan, (: tvarsiiitt, d ett friii de inre vindiiiiigariie lösbrutet frtigment, sedt fraii sidaiis externa 

del, (exteriisidans midt befinner sig nara afbildningens reiistra sida). - A figurerna beteckna u--f5 det 

ställe der tvärsnittet c tagits; $--E gränsen för det i afbildningen b synliga partiet af exteriisidaii; y iirsprungliga 

laget för det i d afbildade fragmentet. 

Fig. 2. Sainma art. - Kurreinölla. - S. G. U. - Nat. storl. - Fragineiit af ett stort exemplar; cc frin 

externsidan, b profilliiiie. Prickade linien utinarker inediaiiliiiieii. 

Pig. 3. Samma art. - Kurremölla. -- L. U. - Ungt iiidivid; a fran sidan, b från exteriisidaii, c eii karniiiarvagg 

frainifrån, alla i dubbel slcala; d iiiilersta vindningarile af sainina exemplar, men från motsatt sida y,!,. 

Fig. 4. Belenlnites sp. I. - Kurreinölla. - L. U. -- a sedd fraii (bnk?-)sidan, iiat. storl.; b spetsen af sainina 

exemplar 

Fig. 5. Relernnites sp. - Kiirremölla. - S. C;. U. - Nat. storl. - Uiigt individ, möjligen sainina art soin deii i fig. 7. 

Fig. 6. Belemnites sp. - Kiirremölla. -- S.' G. U. - Nat. storl. - Alveolarända med utfylliliiig af fraginokoiieii 

och sedd friii deniias spets. 

Fig. 7. Belemnites sp. Il. - Kiirreniölla. -- S. G. U. - iiat. storl. - Alveolaranda ined dess fraginokon 

(natiirlig afgjutning), a från buksidaii, b från. sidaii, c trärsiiitt iiara öfre kanten, s--s utiniirka sidornas läge. 

SI). - Kurremölla. - L. U. - lo' 11. 

Fig. 9. Echinidtagg sp. I. - Tvarsiiitt. - Kiirremölla. - L. U. - j!]. 

Fig. 10. Samma art. - Kurremölla. -- L. U. -- Fragment ined ovaiiligt starkt utvecklade gröfre knölrader; 

a sedt från sidan, b tvärsnitt nara undre andaii. 

Fig. 11. Sainma art. - Kiirreinölla. -- L. U. - Nat. storl. - En iiedtill mera fullstäiidig tagg (laiigdsnitt). 

Fig. 12. Per~tacrinus? pat,ulus n. sp. - Karremölla - L. U. - j/,. Kodalt stjelkletl; a undre (syzggiala) 

ytan, b sidan, c öfre ytaii. 

Pig. 13. Samma art,. - Kurreinölla. - L. U. - j/*. - Iiiteriiodalt stjelkled; a och c articiilatioiisytoriia, b 

från sidan. 

Pig. 14. Pentacrinzis cfr basaltijorinis MILT,. - Kurremölla. - L. T_'. - j, ,. - Infraiiodalt stjelkled; a undre 

ytan, b från sidan, c öfre (sgzygiala) gtaii. 

Ii'ig. 15. Pentacrinus sp. - Kiirreinölla. - L. U. -- jil. -- Internodalt stjelkled; a ocli c (le båda articiilationsytorn:~, 

b från sidan. 

Yig. 16. Pentacrinus cfr siibteroides QUENSTEDT. -- Kiirreinölia. - L. U. - yl a 6,'l. - Iiiteriiodalt stjelkled; 

Fig. 8. LVuryinulina recta D'OILBIGNY 

a en iirticulationsgta, b från sidaii. 

Fig. 17. Pecten anqetivalvis Som. - )~Toster~ips vestra gralis)). - S. G. U. - Nat. storl. 

Pig. 18. Avicula anserina n. sp. - Liasinorän vid Rödmölla. - S. G. U. - Nat. storl. 

Fig. 19. P~ezrdoinonotis"cb1onga 11. sp. - Linsmoran vid Rödinölla. - S. G. U. - Nnt. storl. - Figuren till 

höger: vensterskal; fig. till veiister: möjligen högerskal af samma art. 

Fig. 20. iCincrodon pzillzis TERQUEM sp - Kurremölla. - L. U. - 4i1. - Helt exemplar; n friiii sidan, b 

ofvanifråii. 

Fig. 21. Nticlila cfr Omaliiisi CHAP. et DET!..? - Kurreinölla. - L. U. - Uilgef. ?/,. - Troligen ung foriri 

till denna art. 

Fig. 22. ~Yiictila pinguis ii. sp. - Kurreinölla. -- L. U. 7,. - T7eiisterskal; a utifriin, b inifrån. 

Fig. 23. Trigonia inodesta n. sp. -- Kurreniölla. -- L. U. - Kat. storl. - Mycket ungt individ. T'ensterskal. 

Pig. 24. Samma art. - Kurremölla. - L. U. - - Fragment af ett vensterskal, visaiide låsbyggiiaden. 

k'ig. 25. Astarte Erdnia~rni ii. sp. - Liasmoraii vid Rödinölla. - 8. G. U. - Nat. st,orl. 

Fig. 26. Astarte? transversalis ii. sp. - Kurremölla. - L. U. - - Högerskal; a utifriii, b inifrån. 

Fig. 27. Obestiirnd bivalv. - Kurremölla. - L. U. - Xat. storl. 

Pig. 28, 29. Turbo con~positus ii. sp. - Kiirremölla. - L. U. - l . - Pig. 28 fragineiit. visande iindrc 

sidaiis ornering; fig. 29 fullstaiidigare exeinplar, visande sidaiis ornering.

I 

V R Brhri 62 C Moberg de! Llth W Schlachter, StocFholm

Rättelser och tillägg. 

I texten: 

PH sid. 36, sista r:~den, och sid. 66, rad 10 nedifran, bör efter orden ~)C'XOILTIER, Ettides pnldont. inskjiitns TT. 

r n 44 bör iriunder rtibriken Letln Bo~nholn,iensie sta: Tnfl. I, tig. 48 och 4!). 

R 67 framhiller dervarande triifinitt måhända ej nog tydligt att vindningens öfversta del iin

LIAS I SYDOSTRA SKWNE.

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?