Hämta pdf-versionen av Föräldrakraft nr 6, 2010.
Hämta pdf-versionen av Föräldrakraft nr 6, 2010.
Hämta pdf-versionen av Föräldrakraft nr 6, 2010.
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
NäR de SoM StåR eN NäRMaSt<br />
SvikeR göR det MeSt oNt<br />
Maria Ennefors sänder varma tankar till alla som<br />
upplever att någon de håller kär särbehandlas<br />
för att han eller hon är annorlunda.<br />
J<br />
ag har under senare tid<br />
fått höra berättelser från<br />
många föräldrar om hur<br />
deras barn med funktionshindersärbehandlas.<br />
Det är väl ingen nyhet tänker säkert<br />
många. Särbehandling, diskriminering<br />
och orättvisor hör väl till vardagen för<br />
våra barn och ungdomar?<br />
J<strong>av</strong>isst är det så. Och att så sker är helt<br />
fel. Men det jag har hört från många är en<br />
mer subtil och personlig särbehandling<br />
från nära anhöriga eller vänner. Man vill<br />
ju gärna tro att människor i ens närhet<br />
– de som ska finnas där som stöd när det<br />
blåser hårt – står pall när det värsta<br />
inträffar. Men tyvärr vittnar många<br />
berättelser om att det är precis tvärt om.<br />
Nätverket sviker och det gör ännu mer<br />
ont eftersom det är ett personligt svek<br />
som sårar djupt.<br />
Jag har hört ledsna och uppgivna<br />
föräldrar berätta om hur deras anhöriga<br />
vänder dem ryggen när barnet de fått<br />
visar sig vara ”defekt”. Saker som ”straff<br />
från Gud” och ”lika bra om hon inte fått<br />
leva” har uttalats och när det väl är sagt<br />
går det aldrig att ta tillbaka.<br />
Berättelser om hur barn blivit utfrysta<br />
från släktens gemenskap vid högtider gör<br />
så ont att ta del <strong>av</strong>. Att ett litet barn inte<br />
får påskägg som sina syskon eller julklappar<br />
som sina kusiner eftersom farmor<br />
eller mormor ”inte tycker att det är lönt<br />
att ge honom något för han förstår väl<br />
ändå inte det”. Då är smärtan <strong>av</strong>grundsdjup<br />
och sveket känns i hjärtat.<br />
När vänner helt plötsligt inte hör <strong>av</strong> sig<br />
eller svarar vid kontaktförsök.<br />
När de drar sig undan och inte vill<br />
lyssna på hur livet ser ut och blivit sedan<br />
det annorlunda, men så innerligt älskade<br />
barnet, kom till familjen.<br />
Varför blir det så? Varför är det så<br />
skrämmande och svårt att bara vara nära<br />
72 FÖRÄLDRAKRAFT # 6, 2010<br />
och dela verkligheten med sin anhörig<br />
eller vän när denne råkat ut för något<br />
svårt? Kanske är det rädsla? Rädsla för att<br />
något liknande ska drabba även mig?<br />
Rädsla för att göra fel eller säga fel?<br />
Jag tror inte att det är exakt vad någon<br />
säger som är det viktiga. Det är i stället att<br />
känna att de man tycker om finns där för<br />
en när det är svårt. Att man får vara<br />
ledsen och bara prata om det man känner<br />
just nu. Att de man älskar och tycker om<br />
finns där och orkar lyssna.<br />
Och allra viktigast är nog att känna att<br />
barnet man fått är älskat och accepterat.<br />
Att familj och vänner ser honom eller<br />
henne för den han/hon är. En människa<br />
med samma känslor, behov och del <strong>av</strong><br />
gemenskapen som alla andra. Ett barn<br />
som behandlas på samma sätt som alla<br />
andra.<br />
Jag önskar verkligen att alla barn blev<br />
välkomnade till världen som de är. Att alla<br />
barn möttes <strong>av</strong> samma respekt och kärlek<br />
<strong>av</strong> sina anhöriga och nätverk som övriga<br />
barn i familjen.<br />
Till alla familjer som inte har det så<br />
– som kämpar i motvind och kanske inte<br />
ens har kontakt med familj J och vänner<br />
just för att ett barn i familjen särbehandlas<br />
eller blir utfryst – jag barnkan och ungdomar? bara sända er<br />
varma tankar och önska att ni har kraft<br />
att orka kämpa vidare.<br />
För våra barn är allas barn.Och alla<br />
ag har under senare tid fått höra berättelser<br />
från många föräldrar om hur<br />
deras barn med funktionshinder särbehandlas.<br />
Det är väl ingen nyhet tänker säkert<br />
många. Särbehandling, diskriminering<br />
och orättvisor hör väl till vardagen för våra<br />
J<strong>av</strong>isst är det så. Och det är helt fel. Men<br />
det jag har hört från många är en mer subtil<br />
och personlig särbehandling från nära<br />
anhöriga eller vänner. Man vill ju gärna tro<br />
att människor i ens närhet – de som ska finnas<br />
där som stöd när det blåser hårt – står<br />
pall när det värsta inträffar. Men tyvärr vittnar<br />
många berättelser om att det är precis<br />
tvärt om. Nätverket sviker och det gör ännu<br />
mer ont eftersom det är ett personligt svek<br />
barn är lika mycket värda.<br />
Maria Ennefors<br />
Mamma till Joel och redaktör som sårar djupt. för RBU<br />
Stockholms tidning Hört&Hänt<br />
Jag har hört ledsna och uppgivna föräldrar<br />
berätta om hur deras anhöriga vänder<br />
dem ryggen när barnet de fått visar sig vara<br />
”defekt”. Saker som ”straff från Gud” och<br />
”lika bra om hon inte fått leva” har uttalats<br />
och när det väl är sagt går det aldrig att ta<br />
tillbaka.<br />
Berättelser om hur barn blivit utfrysta<br />
från släktens gemenskap vid högtider gör så<br />
ont att ta del <strong>av</strong>. Att ett litet barn inte får<br />
påskägg som sina syskon eller julklappar<br />
som sina kusiner eftersom farmor eller<br />
mormor »inte tycker att det är lönt att ge<br />
honom något för han förstår väl ändå inte<br />
det«. Då är smärtan <strong>av</strong>grundsdjup och sve-<br />
RBU Stockholm har under många år<br />
publicerat kåserier i sin medlemstidning.<br />
Nu ger föreningen i samarbete med<br />
Migra Förlag ut boken Lite lagom ovanlig<br />
med ett urval <strong>av</strong> kåserierna. ket känns i hjärtat Läs mer om<br />
boken på www.stockholm.rbu.se<br />
N<br />
är vänner helt plötsligt inte hör <strong>av</strong><br />
sig eller svarar vid kontaktförsök.<br />
När de drar sig undan och inte vill<br />
lyssna på hur livet ser ut och blivit sedan det<br />
annorlunda, men så innerligt älskade barnet,<br />
kom till familjen.<br />
Varför blir det så? Varför är det så skrämmande<br />
och svårt att bara vara nära och dela<br />
verkligheten med sin anhörig eller vän när<br />
Krönika<br />
Maria Ennefors<br />
”Jag tror inte att det är<br />
exakt vad någon säger<br />
som är det viktiga.<br />
Det är i stället att känna<br />
att de man tycker om<br />
finns där för en när det<br />
är svårt.”<br />
När de som står<br />
en närmast sviker<br />
gör det mest ont<br />
ger som är det viktiga. Det är i stället att<br />
känna att de man tycker om finns där för en<br />
när det är svårt. Att man får vara ledsen och<br />
bara prata om det man känner just nu. Att<br />
de man älskar och tycker om finns där och<br />
orkar lyssna.<br />
Och allra viktigast är nog att känna att<br />
barnet man fått är älskat och accepterat. Att<br />
familj och vänner ser honom eller henne för<br />
ILLUSTRATIONER: ERIC DOMELÖF<br />
illustration: eric dommelöf<br />
välkomnade till världen som de är. Att AL-<br />
LA barn möttes <strong>av</strong> samma respekt och kärlek<br />
<strong>av</strong> sina anhöriga och nätverk som övriga<br />
barn i familjen.<br />
Till alla familjer som inte har det så – som<br />
kämpar i motvind och kanske inte ens har<br />
kontakt med familj och vänner just för att<br />
ett barn i familjen särbehandlas eller blir utfryst<br />
– jag kan bara sända er varma tankar
Change language