Hämta pdf-versionen av Föräldrakraft nr 6, 2010.

Tema psykisk hälsa
På följande sidor: På Psykoterapimottagningen | Forskaren som uppmanar
föräldrar att tänka också på sig själva – för barnets skull | Tips som kan underlätta
dialog med ditt barn | Så ser det bästa föräldrastödet ut
Idag mår
Jonathan
bra igen
Familjen Adielsson berättar om hur terapin
hjälpte dem
Text & foto: Anna Pella
info@faktapress.se
J
onathan är en av många
ungdomar som blivit retad
under större delen av
sin uppväxt. För tre år sedan
kom familjen i kontakt
med Psykote rapimot
tagningen för barn och ungdomar
med funktionsnedsättning i Göteborg.
– Jag var inåtvänd och deprimerad under
hela min grundskoletid. Idag mår jag
bra igen, till stor del tack vare terapin, säger
Jonathan.
Svårigheter med det sociala
Jonathan Adielsson föddes 1991 med en
mycket ovanlig njursjukdom. Sjuk domen
gjorde att han som liten behövde tömma
urinblåsan med hjälp av en kateter. Dessutom
var Jonathan ovanlig på andra sätt,
han låg långt före sina klasskamrater i de
flesta ämnen men hade stora svårigheter
att medverka i det sociala samspelet.
Jonathan:
– Jag kände mig lättad
när jag fick veta att jag
hade Aspergers syndrom,
även om jag ogillar att bli
placerad i ett fack. Det
finns ju trots allt fler saker
i livet som har gjort mig
till den jag är.
50 FÖRÄLDRAKRAFT # 6, 2010
– Skolan var ett fruktansvärt ställe för
mig. Klasskamraterna började reta mig
redan i första klass. Jag märkte dessutom
inte skillnaden mellan skoj och riktig
mobbning, jag tyckte att alla var dumma,
berättar Jonathan.
Berättade inte om mobbingen
Jonathan berättade inte hemma att han
blev retad i skolan. Han blev mer och mer
deprimerad och ville ofta inte gå dit.
Hans mamma Ann­Marie förstod att allt
inte stod rätt till.
– När jag skulle väcka Jonathan på
morgonen tänkte jag ”Hur blir denna
dag?”. Jag märkte direkt när det var en dålig
dag, och när jag skjutsade honom till
skolan steg paniken i hans ögon ju närmare
vi kom, berättar Ann­Marie.
När detta hände vände Ann­Marie bilen
direkt och när de kom hem pustade
Jonathan ut.
– Mamma skyddade mig, kanske ibland
lite för mycket, men jag behövde någon
som tog mitt parti. Hade det inte varit för
Mamma Ann-Marie:
– Tack vare Psykoterapimottagningen
har det
blivit högt i tak hemma,
allt har kommit upp till
ytan. Jag hoppas att vi
ska kunna fortsätta i
samma riktning och att
Jonathan ska fortsätta
må bra.
Bra för alla. Mamma Ann-Marie,
Jonathan och pappa Kent tycker att
kontakten med Psykoterapimot tagningen
varit mycket positiv för hela
familjen.
henne vet jag inte hur det hade gått. Det
kändes som att hon var den enda som stod
på min sida just då, säger Jonathan.
Det blev mer och mer tydligt att
Jonathan var annorlunda på flera sätt.
Han var överkänslig för sinnesintryck
och ville bara äta viss mat, men han låg
också långt före sina klasskamrater i de
flesta ämnen. I femman och sexan gick
han till och med runt och hjälpte sina
skolkamrater på lektionerna. Många runt
omkring hade åsikter om Jonathan, om
varför han var speciell, varför han inte åt
eller varför han inte ville gå till skolan.
Mamma Ann­Marie fick många välmenande
kommentarer.
Överbeskyddande
– De tyckte att jag var överbeskyddande.
Någon sa ”Han äter nog till slut om du
bara ställer fram en annan sorts mat” eller
”Du ger dig för lätt, du måste se till att
få iväg pojken till skolan”. Jag hade hela
tiden njursjukdomen i tankarna och
trodde att matproblemen hängde ihop
med den. Jag vet att jag tänkte att om det
är så att jag överbeskyddar honom så behöver
han nog det, säger Ann­Marie.
När Jonathan började sjuan kom han
till en annan skola och trodde att skol­