Hämta pdf-versionen av Föräldrakraft nr 6, 2010.

fiera framgångsfaktorerna. Till exempel
praxisalfabetet.
Praxisalfabetet har sitt ursprung i
Eng land, och går ut på att ljud, bild och
bokstav kopplas ihop.
Praxisalfabetet andvänds tidigt
I förskoleklasserna börjar man tidigt använda
praxisalfabetets olika ljud, parallellt
med vanliga lekar med rim, ramsor,
rytm och musik.
– Vi introducerar ett eller två praxisljud
varje vecka och ofta har vi väldigt roligt
när vi gör det, berättar förskollärare
Maud Larsson.
När Föräldrakraft hälsar på i skolan i
början av november har man nyligen blivit
klar med screeningen av årets förskoleklasselever.
– Barnen tycker det är väldigt spännande
att bli uppmärksammade och få
möjlighet att prata om olika saker, säger
Maud Larsson.
Man brukar tidigt kunna känna åt vilket
håll det går och se vilka som behöver
stöd. Program med individuella insatser
upprättas. I en barngrupp på 20–26 barn
brukar det vara 3–6 som får lite extra
stöd.
– Stödet är integrerat i barngruppen
och kommer alla till godo. Det är bra för
alla, men nödvändigt för vissa, säger
Catha rina Tjernberg.
– Det är viktigt att alla är delaktiga och
att stödet ges i ett socialt sammanhang.
Kanske sänker man nivån på sagoläsningen
något, eller arbetar mer med bilder.
Målet är att ”individanpassa inom
gruppens ram”. Och allt med skolans befintliga
resurser.
Några år senare kan skolan se resultatet.
Av de cirka tio procent som i förskoleklass
bedömts behöva stöd återstår i
årskurs 5 kanske 2–3 procent med läs-
och skrivsvårigheter.
– Men även dessa klarar sig ofta utmärkt
i skolarbetet med kompensatoriska
hjälpmedel, säger Mikael Back, klasslärare
i årskurs 5.
Ständig uppföljning
Under hela skoltiden sker en uppföljning.
Många som ”fallit utanför” i en första
screening visar sig senare vara ikapp. Det
är följden av den systematiska träningen
med praxisalfabet etcetera, menar lärarna.
– Den stora hemligheten är att vi tar
reda på vad varje enskilt barn kan ha för
Skolan
Fyra hörnstenar i
Örsundsbroskolans satsning
1. Alla barn ”screenas” i förebyggande
syfte redan i förskoleklass.
2. De som behöver extra hjälp får
insatser redan från förskoleklass
och följs sedan upp under hela
grundskolan.
3. Nästan alla insatser ges i
klassrummet tillsammans med hela
elevgruppen för att alla ska vara
delaktiga.
4. Specialpedagogen utför praktisk
forskning mitt i verksamheten
och lärarna får ständig feedback.
”Stödet är
integrerat
i gruppen. Det
är bra för alla
och nödvändigt
för vissa.”
Prisat lag. De belönas med Bertil Hults pris för arbetet med läs- och skrivfrågor på Örsundsbroskolan. Från vänster
Catharina Tjernberg (specialpedagog), Maud Larsson (förskolelärare), Thomas Tollsner (rektor), Mikael Back (klasslärare åk
5), Ylva Frädén (klasslärare åk 1-3) och Lena Landelius (klasslärare åk 1-3).
svårigheter, vare sig det är ordförråd,
grammatik, språkljud eller något annat –
och att vi sedan kopplar det till insatser,
säger Catharina.
– På den här skolan har alla nu blivit så
otroligt medvetna om betydelsen. Många
som faller utanför i förskoleklass spottar
upp sig och blir duktiga läsare redan i
årskurs 1, säger Lena Landelius.
Ofta mycket positiva
Föräldrarna är oftast mycket positiva.
Screening används heller aldrig för att gradera
barnens förmågor utan bara som ett
stöd för att hitta rätt modell för inlärning.
– Vi berättar kanske att vi ser problem
med barnets förmåga att rimma, och tipsar
om att det kan vara bra att öva lite extra
på rim därhemma, säger Maud
Larsson.
Men kan inte föräldrarna bli oroliga
och bekymrade?
– Vi har enbart mött positiva reaktioner.
Ofta kommer det fram att någon av
föräldrarna själv har dyslexi men inte fått
någon hjälp och klassats som dum i skolan,
säger Maud Larsson.
– Samarbetet med föräldrarna är så
viktigt, säger Lena Landelius.
# 6, 2010 FÖRÄLDRAKRAFT 35
>