Stroke och TIA

multipla slaganfall. Vid undersökning skall beaktas störningar i uppmärksamhet, omdöme och
minne, i visuospatiala och psykomotoriska funktioner samt förekomst av känslomässig
labilitet och ökad uttröttbarhet. Har patienten genomgått en enstaka lakunär infarkt torde
risken för kognitiv nedsättning vara liten.
Vid tveksamhet kan patienten hänvisas till Mobilitetscenter i Västra Frölunda (vårdavtal
finns). www.mobilitetscenter.se
I praktiken kommer majoriteten av fallen kliniskt bedömas av den läkare som är ansvarig för
första återbesöket efter två månader. Ett hjälpmedel kan vara att låta patienten bli bedömd av
hela vårdlaget som finns på teamrehab, där bl.a. arbetsterapeuten kan bistå med kognitiva
bedömningar med hjälp av t.ex. psykometriskt test, ett specifikt och använt test är Nordic
Stroke Driver Screening Assessment (NorSDSA) och bedömning av olika situationer som
testar uppmärksamhet och simultankapacitet (t.ex. matlagning i träningskök). Sjukgymnast
kan bistå med närmare bedömning av rörelsefunktionen.
Är man osäker på att patienten kommer att följa ett muntligt körförbud måste läkare skicka
anmälan till Länsstyrelsen.
Använd utskrivningsmeddelandet (se bil. 6) för att ge patienten skriftlig information om sin
sjukdom och om de undersökningar som gjorts/planeras.
Poliklinisk uppföljning
Ett första återbesök på medicinkliniken alternativt vårdcentralen bör ges 1-3 månader efter
utskrivningen för genomgång av bland annat:
• Neurologiskt/ADL-status. Uppträdande av nya neurologiska symtom? Behov av ökade
träningsinsatser? Är nödvändiga hjälpmedel anskaffade? Har vistelsen utanför sjukhuset
visat nya tillkortakommanden som t.ex. kognitiv nedsättning som förbisetts på sjukhuset?
• Tillkomst av sekundära komplikationer? Speciellt bör uppmärksammas utveckling av
depression, se kap. 16. Andra sekundära komplikationer som bör uppmärksammas i det
långa perspektivet är smärttillstånd, postapoplektisk epilepsi, spasticitet, kontrakturer och
hydrocephalusutveckling efter blödning (gångapraxi, urininkontinens, demens).
• Uppföljning av riskfaktorer och riskfaktorbehandling. Det är viktigt att fortsätta
uppmuntra till fortsatt rökstopp, viktnedgång, motion etc.
• Uppföljning av farmakologisk sekundärprofylax. Sekundärprofylax insätts nästan alltid
redan under det akuta vårdtillfället på sjukhus. Vid uppföljning senare är det väsentligt att
följa upp patientens medverkan i behandlingen, efterhöra eventuella biverkningar, samt
uppmärksamma ev. tillkomst av kontraindikationer till behandlingen. Det senare är
speciellt viktigt hos patienter som behandlas med antikoagulantia. Hos dessa bör
behandlingen omprövas minst årligen med hänsyn till eventuellt nytillkomna kognitiva
problem, fallrisk eller annat som kan utgöra risker och hinder för fortsatt behandling.
Många gånger kan också kompletteringar komma i fråga, särskilt när det gäller
antihypertensiv behandling. Behandling med ASA bör fortgå utan tidsgräns så länge inga
biverkningar tillkommer.
• Psykosociala förhållanden. Överansträngda familjemedlemmar? Behov av
hemsjukvård/växelvård för avlastning av närstående? Överbeskyddande närstående -för
33