Stroke och TIA

8 Omvårdnad
Nutrition
Nutritionssvårigheter är vanliga hos patienter med slaganfall. Det är mycket viktigt att
undvika undernäring, vilken försämrar prognosen, bl.a. genom nedsatt muskelstyrka och
immunförsvar och ökad risk för depression. Därför skall man initialt föra mat- och vätskelista
hos patienter med nutritionssvårigheter. Hos dessa patienter bör vikt kontrolleras en
gång/vecka. Vid viktnedgång kan energi- och proteinrik kost bli aktuellt, ibland kombinerat
med kosttillägg. Vid svårigheter bör energiberäkning göras och/eller kontakt tas med dietist
för bedömning och ordination av rätt kost. (Se även kap. 4 sid. 5)
Orsaker till nutritionssvårigheter vid slaganfall kan vara:
Dysfagi, d.v.s. sväljningssvårigheter, p.g.a. förlamning i mun, tunga eller svalg. Dysfagi kan
kräva konsistensanpassad kost där tjock konsistens oftast går lättare att svälja än tunn, och
kallt oftast fungerar bättre än varmt. Kolsyrad dryck brukar också vara lättare att svälja än
icke-kolsyrad dryck.
Oral agnosi och/eller apraxi, d.v.s. oförmåga/svårighet att använda munnen ändamålsenligt i
ätandet. Kan kräva olika former av träning, t.ex. att äta med automatik, eller i avskildhet.
Patienter med dysfagi behöver betydligt längre tid för att äta samt lugn och ro vid måltiden.
Överväg remiss till logoped/dysfagienheten vid ovannämnda symtom.
Ätproblem kan också förorsakas av s.k. neglekt, (se kap. 15). Patienten kan t.ex. inte uppfatta
att det finns mat kvar på den ena halvan av tallriken och äter därför inte upp. Om en patient
med neglekt får hjälp med matning är det viktigt att man sitter på den sidan som patienten kan
uppfatta.
Sittställningen spelar en avgörande roll för patientens möjlighet att nutriera sig. Det är viktigt
att patienten har en bra sittställning, hellre sittande i stol/rullstol än i säng. Vid svårighet att
uppnå en bra sittställning tas lämpligen hjälp av arbetsterapeut. För att underlätta sväljningen
kan patienten vrida huvudet mot den paretiska sidan. I en del fall underlättar det i stället att
bocka huvudet, med hakan mot bröstet. Det ger skydd för luftstrupen och sväljningen utlöses
lättare.
Munhåle- och protesproblematik
Patienter med svårigheter att själv sköta sin munhygien skall få hjälp med detta, som en
naturlig del av den personliga omvårdnaden, minst två ggr/dag. Även medvetandesänkta
patienter har behov av munvård. Då bör man göra ordentligt rent i munnen minst två gånger
per dygn och däremellan frekvent fukta munnen. Om en medvetslös patient har tandprotes bör
denna få sitta kvar om den sitter bra, då käkarna annars snabbt riskerar att förändras, men
protesen skall tas ut och rengöras två ggr/dag (se även kap. 22). Förekomst av svamp i
munhålan skall uppmärksammas och behandlas med Diflucan ® .
Patienter med nedsatt sensorik och/eller motorik kan ha svårigheter att känna det som finns i
munnen och tenderar därför att hamstra i kinden. Kvarvarande födorester kan ge irritation och
leda till frätskador varför detta är viktigt att uppmärksamma och hjälpa till med munvård.
18