SOCIOLOGI – ALLMÄN ÖVERSIKT

verken i socialvetenskap som grundade sig på statistiska analyser. På 1902 var han utnämnd till
professor i sociologi och i pedagogik vid Sorbonne universitetet i Paris. Där blev han intresserad av
religion och kunskap och han skrev sin sista bok ”Les formes élémentaires de la vie religieuse” år
1912. År 1917 dog hans son i första världskriget och därför blev han deprimerad. Émile Durkheim dog
15 november 1917 i Paris.
Durkheim om sociologiska metoder
Émile Durkheim var målmedveten i sin skyldighet att utveckla sociologi till en empirisk vetenskap.
Enligt honom är sociologins undersökningsobjekt sociala fakta som man skulle anse som föremål. För
att bli en vetenskapsgren, måste sociologi ha sitt eget undersökningsobjekt som varken är biologins
eller psykologins undersökningsobjekt. Enligt Durkheim finns det inga skillnader mellan metoder i
olika vetenskapsgrenar och så hör sociologi till naturvetenskaperna.
Definitionen på sociala fakta är stadigvarande funktionssätt, kollektivt delade tänkesätt och kollektivt
upplevda emotioner enligt Durkheim. Sociala fakta är objektiva och väl internaliserade. De förmedlas
genom uppfostringen och socialisationen: till exempel teckensystem är sociala fakta. Tvånget anknyter
alltid till sociala fakta: om man inte anpassar sig till ett socialt faktum, blir man bestraffad. Enligt
Durkheim hör dessa till dessa sociala fakta eftersom de inte kommer från individens biologiska och
psykologiska egenskaper utan från samhället.
Durkheim om arbetsfördelningen
Émile Durkheim var mycket intresserad av faktorer som håller ihop samhället. Enligt honom är ett
kollektiv någonting som stiger upp från bandet som förenar individer. I sin bok om social
arbetsfördelningen Durkheim delar solidariteten på två delar: pre-modern mekanistisk solidaritet och
modern organisk solidaritet. Mekanistisk solidaritet grundar sig på likheten mellan individer och delade
värden, varemot organisk solidaritet grundar sig på reciprociteten mellan individer som är frambringat
genom särgått arbetsfördelningen.
Durkheim om självmord
Durkheim tyckte att man kan förklara självmord med sociala faktorer. Han använde breda statistiska
metoder i sin undersökning. Enligt honom är självmord ett symptom på en kollektiv sjukdom som
samhället lider av. Självmord hänger alltså ihop med samhällets kohesion och normer. Enligt Durkheim
begås självmord i samhällen vilka är för täta eller för lite integrerade och i samhällen vilka har för
stränga eller för lösa normer.
Durkheim delar självmorden i fyra kategorier: egoistiskt, anomistiskt, altruistiskt och fatalistiskt
självmord.
● Egoistiskt självmord: kollektiva relationer har gått av, individen har blivit besviken på
samhället och det finns låg social integration
● Anomistiskt självmord: man har inga möjligheter att göra vad man vill, social oordning eller
förändring och man kan inte finna sig till rätta
● Altruistiskt självmord: man offrar sitt liv för samhället eftersom det finns hög integration och
människor delar alla emotioner och målsättningar
● Fatalistiskt själmord: man begår självmordet när man är piskad på grund av normer. Samhällets
regler slår ner en individ och det finns hög reglering.
7