SOCIOLOGI – ALLMÄN ÖVERSIKT

Diaspororna och globalisering
Det skulle kunna tänkas att snabbare och billigare kommunikationer försvagade diasporornas
hemlängtan och myter om det fjärran hemlandet. Å ena sidan det kan det vara så. Nyligen har till
exempel flera israeliska judar flyttat till Förenta staterna, något som har väckt ogillande bland
sionisterna. Å andra sidan har globalisering förstärkt diasporiska identiteter. Vallfarten är ett omtyckt
sätt att ”besöka hemmet”; förstärka den religiösa identiteten och social kohesion mellan människor
spridda utanför hemlandet. Det är också lätt att följa med hemlandets nyheter på Internet. Eiri Elvestad
(2007) konstaterar i sin undersökning att unga vietnameser i Norge bygger upp sin etniska identitet
först och främst genom den elektroniska medieuppföljningen. Trotts att diaspora först uppfattades med
förtvivlad rotlöshet och traumatiska erfarenheter, är transnationella kontakter en stor fördel på dagens
arbetsmarknader. Cohen förklarar att många diasporiska grupper använder sociala nätverk till sina
ekonomiska syften. Individerna i diasporiska gemenskaper är ytterligare ofta språkkunniga och tack
vare kännedom om flera kulturer, är de innovativa och anpassar sig snabbt i nya omgivningar.
Litteratur
Cohen, Robin (2008) Global Diasporas: An Introduction (second edition). Routledge.
Elvestad, Eiri (2007) ’Fellesskap og mediebruk blant norsk-vietnamesere’ i Östen Wahlbeck (red.) Ny
migration och etnicitet i Norden. Åbo Akademi.
Rex, John (1996) Ethnic Minorities in the Modern Nation State. Macmillan.
3. Émile Durkheim
Rami Simelius
Émile Durkheim var en fransk sociolog som föddes den 15 april 1858 i Épinal och är en av sociologins
grundare. Hans mest kända verk handlade om social arbetsfördelning, sociala orsaker till självmord och
religionssociologi. På 1800-talet var sociologi inte en så precis vetenskap som nuförtiden och därför
var Durkheim också intresserad av sociologiska metoder.
Émile Durkheim och sitt liv
När Émile Durkheim var ung, tänkte han att bli rabbin, men efter han började studera filosofi, avslog
han sin tro. Han växte upp i ett anspråkslöst hem för att bli en flitig arbetare. Vid École Normale
Supériore universitetet bekantade han sig med Auguste Comtés sociologi och därmed blev intresserad
av samhället. På 1887 var han utnämnd till professor i socialvetenskap och i pedagogik vid Bordeaux
universitetet.
Vid Bordeaux universitetet jobbade han 15 år och han skrev två doktorsavhandlingar där: den första
handlade om social arbetsfördelning (1893) och den andra om sociologins metodregler (1895). Den
senare är räknad som ett manifest för sociologi. Hans bok ”Självmord” (1897) är ett av de första
6