SOCIOLOGI – ALLMÄN ÖVERSIKT

More documents

Recommendations

Info

6. Ensamhet, dyad och triad i Georg Simmels teori Jasmin Issa Georg Simmel sysslade mycket med temat sociala förhållanden. Enligt honom beror växelverkan mellan individer på antalet deltagande personer. Så många personer som ligger i interaktionen berättar om hurdana former växelverkan får. Simmel har väl presenterat den aritmetiska betydelsen av gruppstorlek i sociala förhållandena. Han pratar om begreppen dyad och triad. Dyad betyder förhållandet mellan två personer, triad för sin del förhållandet mellan tre personer. Också Simmel dryftar vad det betyder att vara ensam. Simmel säger: ” De numeriskt enklaste formationer, som överhuvudtaget kan betecknas som former av social växelverkan, tycks vara de som uppstår mellan två element” (s.146, 1981). Det kan bringa med sig undran om om ensamheten inte är enklare än tvåsamheten? Simmel konstaterar att ensamhet är en ofullkomlig form av att vara tillsammans. Han anser att det är de processer som är enklare att karakterisera när det gäller förhållandet mellan två personer. Människor är alltid byggda av sina sociala förhållanden på något sätt. Personer som är i parförhållande, fast de är ensamma någon gång, avgör deras förhållande varelsen. Det är inte möjligt för en att vara utanför sociala förhållanden: även om man kan rymma och isolera sig, har man dock haft sådana förhållanden som inverkar på honom hela livet. Simmel tycker att ensamhet har en stor sociologisk betydelse även om det tycks vara en sådan företeelse som begränsar sig enbart i den enskilda individen och utesluter samhället. Subjektet, fastän ensamt, har nog en medveten upplevelse av ett bestämt förhållande till samhället. Grundtypen av det sociala är förhållandet mellan ”jag” och ”du”. För jaget är ”du” samtidigt mest närstående och mest avlägsen. Simmel karakteriserar det paradoxala med ensamhetskänslan: ” att ensamhetskänslan sällan uppträder så tydligt och inträngande, då man verkligen är ensam i fysisk bemärkelse, som då man upplever sig som främmande och kontaktlös mitt bland många människor, som fysiskt sett befinner sig mycket nära <strong>–</strong> i ett sällskap, på ett tåg, i storstadens gatuvimmel” (s.147,1981). Vanligen är förhållandena bilaterala. Nu är det fråga om dyad. Begränsningen till två medlemmar möjliggör en tillvaro för flera former av förhållandena. Identiteter av dessa former ömsas inte om det finns växling av individer och motiv. Former kan existera såväl mellan två grupper som mellan två individer. Grupper kan vara familjer, stater eller föreningar. Till exempel händer kommunikationen mest typiskt mellan två personer. I ekonomin och i krigen finns det två sakägare. Simmel konstaterar att ett företag, ett avtal eller en hemlighet förbinder två personer på ett annorlunda sätt jämfört med situationer där tre personer deltar. I dyaden beror den sociala strukturen på växelverkan mellan både, om någondera avgår, ska hela enheten förgöras. Förhållandet mellan två personer är mycket begränsat, därför att människorna är dödliga. Gruppen av tre personer är mycket mer stående: enheten stupar inte om en av medlemmarna avgår. På grund av dödlighet är dyad en enhet som känner sig hotad och oersättlig. Grupdynamik är möjligt bara då det finns tre eller mera medlemmar i gruppen. Varför finns det ingen gruppdynamik i bilaterala förhållanden? Först, i bilaterala förhållanden kan man inte forma majoritet. För det andra, i dyaden har andras krav väldigt mer vikt: om en medlem hotar kan de andra stå emot. I triaden kan den tredje medlemmen förfara som mellanstycke i gruppkohesionen. Om den tredje medlemmen är en gemensam fiende, kan förhållandet mellan de två befästas. Förhållandet kan bli 10
starkare mellan två, när ”den tredje” är det enda, förenande skälet för dem. Om två personer i triaden har en konflikt, den kan den tredje agera som medlare eller domare. Möjligen kan den tredje ha nytta av konflikten eller med avsikt sträva efter att göra konflikten för de två. Källor Simmel, Georg: The Sociology of Georg Simmel, 1965. The Free Press, New York. Simmel, Georg: Hur är samhället möjligt? och andra essäer, 1981. Bokförlaget Korpen, Göteborg. 7. Sociala konstruktionen av verkligheten enligt Peter L. Berger och Thomas Luckmann Tero Pajunen Peter L. Berger och Thomas Luckmann introducerar termen “social konstruktion” i sin bok The Social Construction of Reality som kom ut i 1966. Den sociala konstruktionen handlar om att vår vetskap om den sociala verkligheten är konstruerad medelst språk och därför beskriver inte “den riktiga verkligheten”. Bokens centrala innehåll är att personer och grupper, som är i interaktionen sinsemellan, bildar sig uppfattningar om varandras verksamhet och samtidigt förändras dessa uppfattningar till typindelningar. På basis av dem förhåller sig man till andra människor och också konstruerar man sig själv. Till exempel kan man typindela människan som en kvinna eller som en typisk glad person, då grundar man sina tolkningar om denna människas verksamhet på hypotetiska egenskaper. Hela vardagslivet och samhället består av dessa typindelningar och de gör umgänget mellan människor lättare. När människor repeterar samma verksamheter regelbundet, kommer verksamheten att vara en rutin. Sedermera institutionaliseras de rutinerade funktionssätten. Det betyder att de funktionssätten blir etablerade och en oupplöslig del av samhället. De här institutionerna är alltid betydelse-enheter delade av flera människor och som underhålls medelst olika sociala sanktioner. I det långa loppet börjar institutionerna se ut som självklara och att sakerna bör vara sådana. Det är fråga om objektivering av institutioner. Nedan kommer ett behov att legitimera institutioners tillvaro. Berger och Luckmann kallar institutioners legitimeringsprocess för att skapa symboliska universum. Där sammanfattas olika institutioner till logiska enheter, som kan ha rivaliserande uppfattningar om verkligheten. Exempel om de symboliska universumen är bland annat religiösa, politiska och vetenskapliga förklaringssystem. Allt, som jag har berättat ovan, har handlat om samhällets objektiva verklighet. Det krävs också att man socialiserar människorna för att omfatta det objektiva samhället, vari individen externaliserar sig själv i den sociala världen. Socialiseringen händer i två faser: i primär och i sekundär socialisering. Den primära socialiseringen betyder att bli samhällets medlem, vilket föregår normalt i takt med barnets uppfostran i hemmet. Den sekundära socialiseringen anknyter i hög grad till att omfatta roller, vilka sammanhänger med arbetsfördelning som beror på institutionaliseringen. I motsats till den primära socialiseringen, den sekundära socialiseringen är mer uppfattat och ifrågasatt än känslobetonad och rakt omfattad. Därför är det besvärligare att förvandla sakerna som är omfattade i den primära 11
Page 1 and 2: SOCIOLOGI - LOGOPEDI ÖVERSIKT Sven
Page 3 and 4: 1. Afasi Aura Yli-Savola Afasi är
Page 5 and 6: Definitionen utvidgas Det betonades
Page 7 and 8: verken i socialvetenskap som grunda
Page 9: 5. Sociologins klassiker Karl Marx
Page 13 and 14: Bauman många böcker som handlade
Page 15 and 16: Klassisk skola kom till när männi
Page 17 and 18: sin avvikelse. I det här närmande
Page 19 and 20: Bernstein uppdelar språket i två
Page 21 and 22: De fyra problem av ett rättssystem
Page 23 and 24: Bourdieu undersökte stabiliteten a
Page 25: Migration är ett av sociologins de

SOCIOLOGI – ALLMÄN ÖVERSIKT

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?