SOCIOLOGI – ALLMÄN ÖVERSIKT

6. Ensamhet, dyad och triad i Georg Simmels teori
Jasmin Issa
Georg Simmel sysslade mycket med temat sociala förhållanden. Enligt honom beror växelverkan
mellan individer på antalet deltagande personer. Så många personer som ligger i interaktionen berättar
om hurdana former växelverkan får. Simmel har väl presenterat den aritmetiska betydelsen av
gruppstorlek i sociala förhållandena. Han pratar om begreppen dyad och triad. Dyad betyder
förhållandet mellan två personer, triad för sin del förhållandet mellan tre personer. Också Simmel
dryftar vad det betyder att vara ensam.
Simmel säger: ” De numeriskt enklaste formationer, som överhuvudtaget kan betecknas som former av
social växelverkan, tycks vara de som uppstår mellan två element” (s.146, 1981). Det kan bringa med
sig undran om om ensamheten inte är enklare än tvåsamheten? Simmel konstaterar att ensamhet är en
ofullkomlig form av att vara tillsammans. Han anser att det är de processer som är enklare att
karakterisera när det gäller förhållandet mellan två personer. Människor är alltid byggda av sina sociala
förhållanden på något sätt. Personer som är i parförhållande, fast de är ensamma någon gång, avgör
deras förhållande varelsen. Det är inte möjligt för en att vara utanför sociala förhållanden: även om
man kan rymma och isolera sig, har man dock haft sådana förhållanden som inverkar på honom hela
livet. Simmel tycker att ensamhet har en stor sociologisk betydelse även om det tycks vara en sådan
företeelse som begränsar sig enbart i den enskilda individen och utesluter samhället. Subjektet, fastän
ensamt, har nog en medveten upplevelse av ett bestämt förhållande till samhället.
Grundtypen av det sociala är förhållandet mellan ”jag” och ”du”. För jaget är ”du” samtidigt mest
närstående och mest avlägsen. Simmel karakteriserar det paradoxala med ensamhetskänslan: ” att
ensamhetskänslan sällan uppträder så tydligt och inträngande, då man verkligen är ensam i fysisk
bemärkelse, som då man upplever sig som främmande och kontaktlös mitt bland många människor,
som fysiskt sett befinner sig mycket nära – i ett sällskap, på ett tåg, i storstadens gatuvimmel”
(s.147,1981).
Vanligen är förhållandena bilaterala. Nu är det fråga om dyad. Begränsningen till två medlemmar
möjliggör en tillvaro för flera former av förhållandena. Identiteter av dessa former ömsas inte om det
finns växling av individer och motiv. Former kan existera såväl mellan två grupper som mellan två
individer. Grupper kan vara familjer, stater eller föreningar. Till exempel händer kommunikationen
mest typiskt mellan två personer. I ekonomin och i krigen finns det två sakägare. Simmel konstaterar
att ett företag, ett avtal eller en hemlighet förbinder två personer på ett annorlunda sätt jämfört med
situationer där tre personer deltar.
I dyaden beror den sociala strukturen på växelverkan mellan både, om någondera avgår, ska hela
enheten förgöras. Förhållandet mellan två personer är mycket begränsat, därför att människorna är
dödliga. Gruppen av tre personer är mycket mer stående: enheten stupar inte om en av medlemmarna
avgår. På grund av dödlighet är dyad en enhet som känner sig hotad och oersättlig.
Grupdynamik är möjligt bara då det finns tre eller mera medlemmar i gruppen. Varför finns det ingen
gruppdynamik i bilaterala förhållanden? Först, i bilaterala förhållanden kan man inte forma majoritet.
För det andra, i dyaden har andras krav väldigt mer vikt: om en medlem hotar kan de andra stå emot. I
triaden kan den tredje medlemmen förfara som mellanstycke i gruppkohesionen. Om den tredje
medlemmen är en gemensam fiende, kan förhållandet mellan de två befästas. Förhållandet kan bli
10