23.07.2013 Views

Formellt tänkande

Formellt tänkande

Formellt tänkande

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Psykologi & filosofi<br />

ALLMÄN ÖVERSIKT<br />

Svenska för psykologer och filosofer<br />

Åbo universitet / Språkcentret<br />

Lektor Ilkka Norri (red.)<br />

04/2009


Förord<br />

2<br />

Sedan många år tillbaka har den s.k. tjänstemannakursen i svenska för filosofer och psykologer vid Åbo<br />

universitets språkcenter bestått av tre delar. Gruppen har 30 timmar kontaktundervisning, där man<br />

koncentrerar sig på muntliga färdigheter samt på att skriva uppsatser och referat, o.d.<br />

Studerandena läser och övar grundgrammatiken via webben med hjälp av Språknätet som planerades<br />

och konstruerades redan på senare delen av 1990‐talet i samarbete mellan språkcentren i fyra finländska<br />

högskolor, Åbo universitet, Tammerfors universitet, Helsingfors universitet samt institutionen för språk<br />

och kommunikation vid Helsingfors handelshögskola. Denna del innehåller även en grupp övningar under<br />

titeln ”Människan i arbetslivet”. Övningarna rapporteras med hjälp av en studiedagbok som sedan<br />

skickas till läraren.<br />

För det tredje skriver studerandena självständigt en essä om ett fritt valt område inom området<br />

psykologi eller filosofi. Detta häfte är en samling av dessa essäer. Endast de grövsta språkfelen har<br />

rättats av läraren.<br />

Åbo 14.4.2009<br />

Ilkka Norri, FL, lektor i svenska


INNEHÅLL<br />

PSYKOLOGISKA TEXTER<br />

1. Jean Piaget Jenna Parkkila 4<br />

2. Ungdomspsykologi Satu Pulkkinen 5<br />

3. Familjeterapi Monika Korkeamäki 6<br />

4. Arbets‐ och organisationspsykologi Viivi Moberg 8<br />

5. Mental hälsa Anna Kuittinen 8<br />

6. Psykoanalys Henna Kivelä 10<br />

7. Depression Eeva Holmberg 11<br />

8. Schizofreni Sanna‐Mari Fincke 12<br />

9. Psykopati Emma Lamminpää 13<br />

10. Ätstörningar – anorexi och bulimi Taru Nikkilä 15<br />

11. Hypnos som en alternativterapi Elisa Rantala 16<br />

12. Krispsykologi och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) Heidi Grönlund 17<br />

13. Stress i arbetslivet Satu Lindfors 18<br />

14. Paniksyndrom ‐ livsfara utan fara Anna‐Kaisa Jokinen 20<br />

15. Intervju och tester som verktyg i rekrytering Tiina Virta 21<br />

FILOSOFISKA TEXTER<br />

16. Cogito, ergo sum Pasi Vaparanta 23<br />

17. Fenomenologi Sanna Suni 24<br />

18. Immanuel Kant Heidi Haanila 25<br />

19. Immanuel Kant ‐ Om den eviga freden Leena Anto 27<br />

20. Karl Marx Petro Väyrynen 28<br />

21. Holmes Rolstons miljöfilosofi Juuso Vähä‐Piikkiö 29<br />

22. Civil olydnad Linda Heikinheimo 30<br />

3


1. Jean Piaget<br />

Jenna Parkkila<br />

Jean Piaget (9 augusti 1896 – 16 september 1980) var en schweizisk filosof, naturvetenskapsman och<br />

barnpsykolog. Piaget är känd för sin forskning av barn och om sin teori angående deras kognitiva<br />

utveckling. Han är också pionjär i teorier kring strukturell inlärning. Intelligens var också något som<br />

Piaget blev intresserad av. Piaget studerade i Zürich och senare blev han lärare i Frankrike. År 1921 fick<br />

han ett jobb som direktör på Rousseau institutet i Genève. Piaget skrev många böcker och artiklar om<br />

psykologi och alltjämt är han en betydelsefull man inom pedagogiken tack vare sina teorier och<br />

forskningar.<br />

Jean Piagets teori om kognitiv utveckling<br />

4<br />

Enligt Piagets teori går barnets sociala, psykiska och fysiska utveckling tillsammans och barn kan inte<br />

förstå angelägenheter som inte är på barnets utvecklingsnivå. Piagets teori grundar sig på fyra olika<br />

åldersfaser. Utöver Piagets fyra faser, det sägs vara en femte fas som kallas för postformell operationell<br />

period. Barnets utveckling fortskrider stegvis men utvecklingstakten varierar mellan individer.<br />

När barn upplever en kognitiv konflikt som det inte kan lösa, konstruerar barnet ett nytt schema.<br />

Dessutom kan barnet också anpassa sig till situationen genom att smälta och adaptera befintliga<br />

scheman.<br />

Kognitiva utvecklingsstadier<br />

• Sensomotorisk period ( 0 – cirka 2 år)<br />

I denna fas sker barnens inlärning genom sinnesupplevelser och motorik. Barnet förstår att objekt och<br />

människor fortsätter att finnas även om barnet inte kan se dem. Det här kallas också för<br />

objektpermanens.<br />

• Pre‐operationell period (cirka 2 ‐ 7 år)<br />

Den här fasen är viktig för utveckling av symbolfunktionen. Barnets tankesystem bildar sig till inre<br />

föreställningar av yttre händelser. Den här perioden delas upp i två steg, den prekonceptuella perioden<br />

(cirka 2 ‐ 4 år) och den intuitiva perioden (cirka 4 ‐ 7 år). Barnet är ganska egocentriskt och <strong>tänkande</strong>t är<br />

beroende av direkta upplevelser.<br />

• Konkret operationell period (cirka 7 ‐ 12 år)<br />

Tänkandet är fortfarande i någon mån bundet till konkreta ting men barnet börjar omfatta normer och<br />

moraliska begrepp. Barnet kan också bättre förstå orsakssammanhang och tidsuppfattningen förbättras.<br />

• Formell operationell period (cirka 12 år och uppåt)


<strong>Formellt</strong> <strong>tänkande</strong> betyder att man kan resonera logiskt och abstrakt. Då använder man symboler och<br />

teorier som verktyg i <strong>tänkande</strong>t.<br />

(• Post‐formellt operationell period)<br />

Postformellt <strong>tänkande</strong> innebär att man kan acceptera motsatser och kan resonera utifrån motsatta<br />

synvinklar. Denna fas når inte alla individer.<br />

Källor<br />

http://en.wikipedia.org/wiki/Jean_Piaget<br />

http://oldwww.cs.umu.se/tdb/kurser/TDBC12/HT‐97/LABBAR/11‐LABGRP/index.html<br />

http://wapedia.mobi/fi/Piaget<br />

http://webspace.ship.edu/cgboer/piaget.html<br />

2. Ungdomspsykologi<br />

Satu Pulkkinen<br />

5<br />

Det är allmänt känt att många problem tillhör ungdomen. Tonåren beskriver man ofta som virrig och<br />

kaotisk tid. Naturligtvis är det normalt att studera sig själv och pröva sina gränser under ungdomsåren.<br />

Men vad ska hända om någonting verkligen går på tok och problemen blir oöverkomliga? Härnäst ska vi<br />

behandla några av de mest allmänna problemen, som ungdomar ofta genomgår. Man kan dela dem i två<br />

skilda inslag: inåtriktade och utåtriktade problem.<br />

Inåtriktade problem<br />

Inåtriktade problem kallar man också för emotionella problem, som är till exempel depression och<br />

ångest. Det har beräknats att det finns depression och ångest ungefär i en tiondel av ungdomar.<br />

Emotionella störningar är vanligare och ökar mer mot vuxenålder och det här gäller både flickor och<br />

pojkar.<br />

Grunder för emotionella störningar har man försökt utreda. Det finns bevis på att genetiska faktorer har<br />

cirka 50 procents inflytande på depression, men det finns inte sådan evidens på ångest. Andra orsaker<br />

för störningar är miljöfaktorer, som är stressframkallande och traumatiska levnadshändelser (till<br />

exempel självmord av nära anhörig, skilsmässa, konflikter i familjen eller sexuellt utnyttjande). I<br />

synnerhet utformar ackumulering av sådana levnadshändelser en väldig stor risk för ungdomar. Också<br />

medel att klara sig påverkar: om man har en negativ tolkningsstil, lågt självförtroende, överkontrollerad<br />

(neurotisk) personlighet och förhindrad temperament, har man större risk att bli sjuk.<br />

Utåtriktade problem<br />

Utåtriktade problem kan man se externt, det vill säga ungdomen visar sitt onda tillstånd till andra<br />

utvändigt. Det syns ut till exempel som aggressivitet, beteendestörningar och brottslighet.


Beteendestörningar finns i ungefär 6‐16% av pojkar och 2‐9% av flickor. Det finns också olikheter i<br />

användning av aggression: pojkar använder direkt aggression (fysiskt våld, till exempel att man slår till)<br />

och flickor indirekt aggression (psykiskt våld, till exempel skvaller).<br />

Man har skyllt olika saker för de här problemen, till exempel svår temperament, impulsivitet och låg<br />

intelligens. Det har konstaterats att det hur föräldrarna uppfostrar sina barn har påverkning: knapp<br />

handledning, inkonsekvent disciplin och för oblida bestraffningar ökar sannolikheten att ungdomar har<br />

externa symptom. Kompisarna inverkar också på en ung människa. Om det finns asociala normer i<br />

kamratgruppen, är situationen värre. Då förstärker normer oönskat beteende av ungdomen, och så<br />

formas asociala grupper, från vilka det inte är så lätt för ungdomen att komma loss, inte utan hjälp<br />

utifrån. Socialisering spelar alltså en viktig roll.<br />

6<br />

Understödet från föräldrar och andra medmänniskor har visat sig vara den viktigaste faktorn i<br />

ungdomen. Då har ungdomen känslan att han eller hon inte är ensam i den orättvisa och stora världen.<br />

Föräldrarnas övervakning eller kontroll har också en viktig roll. När föräldrarna vet var ungdomen är och<br />

med vem, har de bättre chanser att påverka ungdomens liv.<br />

Trots allt, måste man komma ihåg att de flesta ungdomar lever en ganska normal ungdom. Många<br />

ungdomar brukar revoltera mot sina föräldrar, men dock har de en tryggad ungdomsperiod. Revolt och<br />

resning hjälper ungdomar att bli fullvuxna.<br />

3. Familjeterapi<br />

Monika Korkeamäki<br />

Familjen är mycket viktig för nästan alla människor. Speciellt barn och unga behöver familjens stöd<br />

mycket så att de kan växa och utveckla sig normalt. Om familjen mår bra är det lättare att ta hand om<br />

också svårare perioder i livet. Familjen är ett så viktigt samfund att det lönar sig att sköta om familjens<br />

psykiska välmående. Om man inte själv kan lösa problemen inne i familjen då är det bra att hämta<br />

professionell hjälp i tid. Familjeterapi är en psykoterapi som är officiellt accepterad i Finland. Det finns<br />

mycket att berätta om familjeterapi men jag har valt några saker som jag tycker är intressanta. Först ska<br />

jag berätta lite om vad familjeterapi är i allmänhet och vad man gör där i praktiken. Sen ska jag skriva<br />

några tankar om hurdan terapeut är en bra familjeterapeut.<br />

Vad är familjeterapi och vad gör man där?<br />

Familjeterapi är en behandlingsform som innebär att terapeuten tar hand om en eller flera<br />

familjemedlemmar på samma gång. Det kan också hända att man måste ta hand om en mera<br />

omfattande sammansättning. Naturligtvis beror det på situationen. Man kan använda familjeterapi i<br />

många olika situationer tillexempel när en medlem i familjen har svår psykisk störning eller om familjen<br />

har något slags kris. Man kan använda bara familjeterapi eller kombinera det med andra terapiformer.<br />

Man kan använda familjeterapi på så många sätt att man alltid borde definiera individuellt för alla<br />

kunder vad familjeterapi betyder för dem. Man kan träffa familjen en gång i veckan eller en gång i


månaden och även mera sällan. Om familjen är i en kris, då kan man träffas varje dag. Familjeterapi kan<br />

ta tid från några besök till ungefär tjugo besök eller mera om det behövs. Allt som allt kan familjeterapi<br />

ta tid från ett halvt år till ett och ett halvt år eller ibland längre.<br />

7<br />

Teoretisk bakgrund av familjeterapi kommer från olika utgångspunkter. Bland annat kommer teorin från<br />

• systemcentrisk familjeundersökning<br />

• psykodynamisk teori<br />

• kognitiv teori<br />

• barnpsykoterapi<br />

• gruppterapi<br />

• psykosernas psykoterapi<br />

I praktiken kan familjeterapi vara många slags terapi. Det beror mycket på situationen och kanske också<br />

på teoretisk bakgrund. Man kan prata om familjens situation och man kan använda till exempel det att<br />

man gör ett släktträd tillsammans eller kunden kan rita någonting. Ibland kan familjen försöka leva sig in<br />

i något slags övning. Sakerna som diskuteras kan vara ofta ganska vardagliga, men det är ju livet. Viktigt<br />

är att terapeuten försöker ta isär och förstå störningar i familjens interaktion. Man får inte leta efter en<br />

syndabock. Det är nyttigare att ta fram parternas styrkor och krafter.<br />

En bra terapeut i familjeterapi<br />

Jag sökte familjeterapeuter på Finlands familjeterapiförenings webbsida. Jag fick veta, att i Åbo finns det<br />

23 familjeterapeuter som pratar finska men svenskspråkiga familjeterapeuter hittade jag bara två där.<br />

Jag har studerat psykologi nästan fyra år. På sistone har vi haft en kurs i psykoterapi och en tredjedel av<br />

kursen handlade om familjeterapi. Jag tyckte mycket om den där kursen. Den var mycket intressant. I<br />

den där delen hade vi en kunnig och erfaren familjeterapeut Florence Schmitt som lärare. Hon berättade<br />

för oss många olika exempel på situationer i familjeterapi med föräldrar och barn. Barn kan och vet ofta<br />

mera än föräldrar kan tänka sig. Därför är det mycket viktigt att ta barn med i familjeterapi. Om<br />

terapeuten kan förfara och prata med barn på rätt sätt då kan det hända att något av barnen börjar<br />

hjälpa terapeuten att ta reda på saker som händer i familjen.<br />

Av familjeterapeut kräver man ganska mycket kreativitet. Terapeuten kan inte veta på förhand vad som<br />

kommer det att hända under sessionen. Familjeterapeutens kunnande består av interaktionsförmågor,<br />

yrkesmässighet, anseende och intresse. Atmosfären ska vara öppen och säker. Breda allmänna<br />

kunskaper kan också vara mycket nyttiga. Ifall kunden till exempel är en man som är intresserad av musik<br />

eller bilar så kan det hända att diskussionen börjar bättre genom sådana teman. Terapeuten kan lära sig<br />

mycket genom sitt eget privatliv och man måste vara nyfiken över olika saker. Terapeuten kan också lära<br />

sig om livet från kunder. Kollegor och handledning kan vara ett viktigt stöd och en viktig hjälp till en<br />

familjeterapeut.


4. Arbets‐ och organisationspsykologi<br />

Viivi Moberg<br />

8<br />

Arbets‐ och organisationspsykologi är ett fascinerande och omfattande tillämpningsområde inom<br />

psykologi. Vad som mest beskriver arbets‐ och organisationspsykologi är ord: den yngsta, den mest<br />

växande och den månsidigaste. En allmän egenskap hos arbets‐ och organistionspsykologi är betoning på<br />

anställds hälsa och produktivitet. Arbets‐ och organisationspsykologi fäster ämnen psykologi, sociologi,<br />

socialpsykologi och antropologi ihop. Därför kan man påstå att arbets‐ och organisationspsykologi också<br />

är ett mycket krävande tillämpningsområde.<br />

Arbets‐ och organisationspsykologi avdelas i tre olika grupper: individ och hans relation till arbetet,<br />

grupp och arbetsgemenskapsfrågor och organisationsnivås frågor. Det intresantaste tema för mig är<br />

individ och hans ralation till arbetet eftersom det är praktiskt och behändigt i dagens arbetsliv.<br />

Utbrändhet och arbetsrelaterad stress är ju modeord nuförtiden!<br />

På 1970‐talet utveckalde Robert Karasek en av den mest känd arbetstressmodell, JDC ( från ord Job<br />

Demand‐Control model). I denna modell beskriver han skadlig arbetsbelastning som en relation mellan<br />

kontroll och krav. Kontrollen för arbetet kan vara till exempel möjligheter att påverka sin<br />

arbetsförhållanden och sitt arbetsinnehåll. Tidtryck, rollkonflikter och volymmässig överbelastning är<br />

exemplen på kraven. Till följd av den här delningen uppstår det fyra olika grupper som beskriver arbete<br />

annorlunda: arbetet kan var belastande, obelastande, aktivt eller passivt.<br />

Visste du att stress också kan vara någonting gynnsam? Aktivt arbete kan skapa positiv stress, eustress.<br />

Motsatsen till eustress är förstås den betungande stressen – en konsekvens av passivt arbete. Ta fasta på<br />

den här när du känner dig lite stressad nästa gång!<br />

Källmaterialet<br />

Chimiel N. (2008). An introduction to work and organizational psychology: a European pespective. (131‐<br />

134 s.). Padstow: Blackwell Publishing.<br />

Feldt, T., Kinnunen, U., & Mauno S. (2005). Työ leipälajina. (18‐19 s.). Jyväskylä: PS‐kustannus.<br />

5. Mental hälsa<br />

Anna Kuittinen<br />

Trots att mental hälsa är ett separat begrepp från fysiskt hälsa, finns det ett klart samband mellan dessa<br />

två. Om man mår psykiskt illa, kan man också börja ha fysiska symptom och tvärtom. Mental hälsa<br />

betyder inte bara att man lever utan psykiska sjukdomar. Enligt WHO definieras mental hälsa ”Ett<br />

tillstånd av fysisk, psykisk och social välbefinnande, och inte bara frånvaro av psykiska störningar ". Det<br />

relaterar till att främja generellt välmående, att förebygga psykiska störningar och till att både behandla<br />

och rehabilitera människor som har eller har haft psykiska störningar.


9<br />

Varför har man psykiska störningar, eller psykiskt funktionshinder som uppfattas som ett mindre<br />

stigmatiserande ord för mentalsjukdomar, sen? Varför kan man inte vara lycklig om man har allt bra i<br />

livet? Och när svårigheter och motgångar kommer, varför är det så att den ena bryter sig och den andra<br />

överlever?<br />

Några teorier om orsaker till psykiska störningar<br />

Den biomedicinska tolkningen av psykiska störningar anser att man kan finna orsaker till alla psykiska<br />

störningar i hjärnan och att de kan skötas med mediciner. Det kan bero på utvecklingsstörningar eller<br />

ärftliga störningar i det centrala nervsystemet. Orsaken kan också vara obalans i hjärnverksamhetens<br />

biokemi eller signalsubstanser som dopamin, GABA, noradrenalin eller serotonin. Den här biologiska<br />

inriktningen dominerar psykiatrin idag.<br />

Det finns många olika sätt inom psykosociala teorier att förklara psykiska störningar. Det<br />

psykodynamiska perspektivet anser att dessa störningar är utvecklingsstörningar i personlighet, det<br />

behavioristiska perspektivet talar om felaktig inlärning. Det kognitiva perspektivet betonar störningar i<br />

tankeverksamhet och det humanistiska perspektivet anser att det beror på hinder och förvridningar i<br />

den personliga växten. Enligt det interpersonliga perspektivet är orsaken till psykiska störningar problem<br />

med interaktion. Trots att det finns skillnader mellan dessa perspektiv, anser de alla att psykiska<br />

störningar är problem i sinnes verksamhet, som är ett separat system från kroppen, fast de ofta fungerar<br />

tillsammans. Det Sociokulturella perspektivet betonar samhällets inverkan och rådande värden, normer<br />

och livsstilar.<br />

Det integrerande perspektivet förenar alla dessa perspektiv och har skapat många nya teorier och<br />

synvinklar som baserar sig på många olika perspektiv. Integrerande modeller förenar individens<br />

biologiska benägenhet, belastande livssituation och enstaka traumatiska livshändelser.<br />

Vem är psykiskt illa och vem är frisk?<br />

Jag anser att mental hälsa är ett ganska likadant begrepp som fysisk hälsa. Om jag en dag har ont i<br />

magen men har inte några kroniska sjukdomar, kan jag säga att jag är frisk i allmänhet men i dag mår jag<br />

illa. Jag tycker att det gäller också psykiska tillstånd. Man kan vara psykiskt frisk men känna sig jätte<br />

illamående eller sorglig efter till exempel någon motgång eller olycka. I alla fall, är det inte en skam att<br />

vara psykiskt illa. Om man har diabetes, kan man kontrollera det med lämplig medicinering och om man<br />

har schizofreni eller bipolärt syndrom måste man också ha lämpligt vård.<br />

Källor<br />

http://www.who.int/topics/mental_health/en/<br />

http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykisk_st%C3%B6rning<br />

Terveyden ja mielenterveyden psykologia 1.4.2008, Aarno Laitila, JY, Mielenterveyden häiriöiden<br />

esiintyminen ja mielenterveyshäiriöiden selitysmalleja (anteckningar från föreläsningen)


6. Psykoanalys<br />

Henna Kivelä<br />

10<br />

Psykoanalys är en kontroversiell vetenskapsgren vars utvecklare var Sigmund Freud. Psykoanalys är en<br />

metod av psykoterapi där man vill reda upp människans omedvetna psykiska processer. Psykoanalytisk<br />

terapi grundar sig på teori av personlighet, som undersöker persons omedvetna och har höjning av<br />

självinsikt för ögonen. Man tycker att tidiga interaktioner och erfarenheterna i barndomen är mycket<br />

viktiga för den personliga utvecklingen.<br />

Sigmund Freud<br />

Sigmund Freud (Sigismund Schlomo Freud) var en österrikisk läkare, som föddes 6 maj 1856. Han var ett<br />

ovanligt intelligent barn, som var intresserad av många vetenskapsgrenar, till exempel av<br />

naturvetenskap. Först studerade han juridik och senare medicin. Han grundade en läkarpraktik i Wien år<br />

1886. År 1895 föddes Anna Freud, Sigmunds dotter, som senare också blev psykoanalytiker.<br />

Freud fick muncancer. Efter flera operationer kunde han inte längre tala så bra, så ofta föreläste Anna i<br />

stället. År 1938 flydde Freud till Frankrike därför att han var jude. Från Frankrike fortsatte resan till<br />

London, England. Där bodde han tills han dog. För cancers skull tog han en överdos av morfin den 23<br />

september 1939. Nuförtiden är Freuds hus i London ett museum.<br />

Psykoanalys<br />

Freud trodde att omedvetna processer inverkar på drömmar. Freud tyckte att man kan förstå personens<br />

beteende bättre genom att tyda drömmar. Han använde fri association som metod. Där kunde patienter<br />

fritt berätta om sina erfarenheter och Freud lyssnade. Tillsammans undersökte de förbjuda känslor och<br />

försökte finna lösningar till problemen.<br />

Freud delade egot i tre delar: det, ego och överjag. Det är den omedvetna delen som är primitiv, ofta<br />

sexuell drift. Ego är vår rationella, medvetna del som försöker kontrollera det omedvetna tillsammans<br />

med överjag. Överjag innehåller regler och är en del av samvete.<br />

Drömtydning (1900) är Freuds mest kända litterära verk. Han skrev att det omedvetna inverkar mycket<br />

på ens beteende och medvetna psyke. Drömmar är oftast uttryck för önskan och rädsla. Den här<br />

omedvetna önskan är mest sexuell. Omedvetna kan bli medvetna med hjälp av psykoanalys och man kan<br />

lära sig att leva med sina problem.<br />

Freud tyckte att sexualitet inverkar mycket på personens psyke. Han utvecklade teorin om<br />

oidipuskomplex, där pojkar är avundsjuka på sina pappor och är kär i sina mammor. Det är också samma<br />

sak med flickor. De konkurrerar om pappas uppmärksamhet.


Till slut<br />

Psykoanalys har alltid mött fördomar, speciellt på grund av påstådd ovetenskaplighet. Trots allt har<br />

psykoanalys haft en stor betydelse för den nutida uppfattningen om personens psyke. Psykoanalys är<br />

också en viktig teori, om man anser på kulturhistoriskt perspektiv.<br />

Källor<br />

11<br />

http://fi.wikipedia.org/wiki/Sigmund_Freud<br />

http://fi.wikipedia.org/wiki/Psykoanalyysi<br />

http://www.avoin.helsinki.fi/opetus/materiaalit/freud.htm<br />

http://www.psykoanalyysi.com/mita.html<br />

7. Depression<br />

Eeva Holmberg<br />

Depression är ett av de mest allmänna problemen med folkhälsan. Det beror på att nedstämdhet år så<br />

allmänt, den orsakar arbetsoförmåga och utsätter för självmord. Ungefär 5 % av människor lider av<br />

depressionen i Finland. Tillfällig depression är normalt efter en förlust. Men när man pratar om<br />

depression som syndrom, betyder det, att depressionen pågår minst två veckor. Nuförtiden finns det<br />

många behandlingar, men tyvärr förnyas depressionen ofta.<br />

Symptom<br />

Det finns olika symptom i depressionen. Alla deprimerade människor behöver inte ha samma symptom<br />

och inte alla symptom. Symptomen måste fortsätta minst två veckor. Typiska symptom i depressionen är<br />

till exempel<br />

deprimerad mod<br />

trötthet<br />

förlust av självkänsla<br />

ogrundad skuldkänsla<br />

psykomotorisk ändring<br />

tankar om död och självmord<br />

sömnstörningar<br />

ändring i matlust<br />

Faktorer<br />

Det finns olika biologiska, psykologiska och sociala faktorer som kan orsaka depression. Biologiska<br />

orsaker är ärftlighet, hormoner, sjukdomar och hjärnas neurokemi. Psykologiska teorier är till exempel<br />

kognitiv teori och psykoanalytisk teori. Den kognitiva teorin talar om förvrängda tankar och den<br />

psykoanalytiska inriktningen om undermedvetna inre konflikter. De sociala faktorerna är också


etydande. Man har märkt att deprimerade personer ofta har negativa erfarenheter. Till exempel<br />

skilsmässa, arbetslöshet och insjuknande är vanliga med deprimerade människorna.<br />

Behandling och prognos<br />

Vanligtvis sköter man depressionen med mediciner eller psykoterapi. Nuförtiden finns det olika<br />

medicinerna som har visat sig vara ganska effektiva. Psykoterapin kan vara till exempel kognitiv eller<br />

psykoanalytisk. Ett mål för terapin är att påverka patientens tankeprocesser och känslor. Det är också<br />

möjligt att inverka på patientens sociala omgivning.<br />

12<br />

Det är mycket vanligt att depressionen förnyar sig. Icke mindre än 50 % av deprimerade människor blir<br />

deprimerade igen. Prognosen beror på hur svår depressionen är. Prognosen är naturligtvis bättre när<br />

depressionen inte har varit så djup.<br />

8. Schizofreni<br />

Sanna‐Mari Fincke<br />

Schizofreni är en allvarlig mental störning och en form av psykos. Det är en av det svåraste och mest<br />

krävande psykiska sjukdomar vars bakgrund sannolikt är mångfaldig och dåligt känd. Fast behandlingen<br />

har av schizofreni utvecklats mycket under de senaste åren gäller sjukdomen ännu lidande för patienten<br />

och de anhöriga och sänkning av livskvalitet och handlingskraft.<br />

Symptom och diagnos<br />

Schizofreni påverkar skadligt kognitiva och emotionella funktioner och beteende. Typiska symptom är<br />

vanföreställningar, hallucinationer, splittring av tal och beteende och s.k. negativa symptom liksom<br />

affektiv avflackning, viljelöshet och utarmat tankeliv. Schizofreni kan delas i<br />

paranoid schizofreni (patient med paranoia tankar)<br />

desorganiserad schizofreni (patient med accentuerad splittring av tal och beteende och affektiv<br />

avflackning)<br />

kataton schizofreni (patient med psykomotoriska symptom)<br />

odifferentierad schizofreni (person med schizofrenidiagnos men har inga symptom såsom<br />

paranoid, desorganiserad eller kataton schizofreni)<br />

residualschizofreni (patient som har diagnostiserats sent och har negativa symptom)<br />

Många patienters symptom varierar under livscykeln. Största delen av patienter har symptom många år.<br />

Det finns inget enstaka symptom som är karakteristisk för schizofreni. En person som lider av schizofreni<br />

har bemärkta svårigheter i många psykiska aktiviteter. Schizofreni har betecknats som en störning i<br />

hjärnans signalsubstanser som försvårar mänskliga funktioner. Patienter har svårigheter att tänka<br />

kreativt, knyta och uppehålla intima relationer och uttrycka sig själv och sådana viktiga känslor som


13<br />

kärlek och rädsla tydligt. Skrämmande erfarenheter såsom främmande röster som intränger sinnet, yttre<br />

hot och obekanta krafter kan höra till schizofrenipatientens vardag.<br />

Etiologi<br />

Schizofreni har många orsaksfaktorer och det finns ännu många saker vi inte vet om etiologin.<br />

Grundorsaker kan vara otaliga genetiska DNA‐förändringar, som miljön aktiverar. Miljöbundna<br />

riskfaktorer kan vara till exempel virus, näringsämnen, skador under graviditet och födsel och<br />

psykologiska och sociala faktorer associerad med utveckling. Genetiska orsaker är kanske nödvändiga<br />

villkor för att insjukna. Om båda föräldrar har schizofreni är risken för att barnen blir sjuka 46 %. Några<br />

tycker att bara miljön kan orsaka schizofreni men i alla fall skulle utlösningen förutsätta avvikelse i<br />

hjärnans utveckling i barndomen.<br />

Forskningar uppvisar att problemet med centrala nervsystemets utveckling är en viktig orsak till<br />

schizofreni. Någonting har gått fel när hjärnan har formats och senare leder det till schizofreni.<br />

Schizofreni kan också kallas som en sjukdom av neural förening. Därför är det svårt att hitta bara en del<br />

av hjärnan som ”föranleder” schizofreni. Det här kan också förklara varför schizofrenipatienter har så<br />

omfattande problem med informationsbehandlingen och verkligheten.<br />

Behandling<br />

Behandlingen av schizofreni är vanligen långfristig. Kombinering av biologiska, psykoterapeutiska och<br />

psykosociala behandlingsmetoder är centralt för behandlingen. Därför att schizofrenins etiologi inte är<br />

bekant finns det inget botande behandling. Med behandling och rehabilitering kan man mildra<br />

schizofrenipatientens symptom, förbättra psykosocial funktionsförmåga och anpassning till sjukdomen.<br />

Målen är att hindra nya psykosperioder eller åtminstone att minska och mildra dem.<br />

När schizofrenidiagnosen har blivit säker är antipsykotisk medicin oftast den första behandlingsmetoden.<br />

Men medicineringen är aldrig tillräcklig och patienter behöver också psykoterapi och rehabilitering.<br />

Antipsykotisk medicin måste börjas så tidigt som möjligt för att förbättring inte förlängs. Annars kan<br />

sjukdomen bli kronisk. Hela 60 % av patienter som i akutperioden får antipsykisk medicin blir bättre.<br />

Litteratur<br />

http://sv.wikipedia.org/wiki/Schizofreni<br />

Lönnqvist, Heikkinen, Henriksson, Marttunen, Partonen (toim.): Psykiatria (2007)<br />

9. Psykopati<br />

Emma Lamminpää<br />

Jag bestämde mig att skriva min essä om psykopati. Jag tycker att det är en fascinerande och<br />

skrämmande företeelse som väcker nyfikenhet och frågor. Vad är väsen av psykopati? Vilka är de


viktigaste kännetecken på psykopati? Jag är också intresserad av bakgrunden till psykopati: finns det<br />

kanske en genetisk grund i psykopati?<br />

Kännetecken på psykopati<br />

14<br />

Robert D. Hare har forskat i psykopati och har också utvecklat en mätare med vilken man kan identifiera<br />

en psykopatisk person. Enligt Hares mätare är typiska psykopatiska personer manipulerande,<br />

förhärdade, impulsiva, oansvariga, sexuellt ansvarslösa och lättviktiga. Dessutom är psykopater<br />

oförmögna att skapa långvariga mänskliga relationer, sätta upp realistiska mål och kontrollera sig.<br />

Psykopater känner inte ånger eller skuld och de har överhuvudtaget svaga känslor. De söker upplevelser<br />

och utövar mångsidig brottslighet. Psykopatiska drag förekommer allmänt i ett tidigt skede och ett barn<br />

som har psykopatiska drag beter sig på ett problematiskt sätt.<br />

Det är viktigt att kunna åtskilja psykopater från individer som har en antisocial personlighetsstörning. Det<br />

finns antisociala människor som inte har sådana emotionella och sociala avvikelser som är karakteristiska<br />

för psykopati. Jag tror att den viktigaste kännetecken på psykopati är att psykopatiska personer är<br />

oförmögna att känna empati. Om ett barn har sådana drag såsom okänslighet och förhärdelse, är det<br />

sannolik att han eller hon blir antisocial i framtiden. Man har också observerat att om barnet har sådana<br />

drag, är det svårt att förändra hans problematiska beteende.<br />

Väsen av psykopati<br />

Det finns två traditioner som har olika synpunkter om psykopatins väsen: i engelsk tradition definierades<br />

psykopati som en ”moralisk galenskap” och i denna tradition framhävdes det att psykopater är<br />

brottslingar som bryter mot sociala normer och förorsakar lidande till andra människor. På motsvarande<br />

sätt i den tyska traditionen definieras psykopati som en biologisk brist som förorsakar subjektivt lidande<br />

till psykopatiska personen, och i denna tradition tänker man att psykopati är en psykisk störning.<br />

I dag tänker man att det finns två olika typer av psykopati: primär psykopati och sekundär psykopati.<br />

Forskare antar att primär psykopati är en ärftlig avvikelse i känslolivet och sekundär psykopati än en<br />

emotionell störning som är en konsekvens till besvärliga omständigheter. Sekundära psykopater har i<br />

allmänhet andra psykiska störningar såsom ångeststörning och nedslagenhet. Primära psykopater är<br />

typiskt självsäkra och dominerande och sekundära psykopater är typiskt osäkra och undergivna.<br />

Det finns preliminär evidens om att okänsligheten och förhärdelsen är ärftliga egenskaper och det kan<br />

förklara varför det är så svårt att behandla en del psykopater. Det finns också evidens att sekundära<br />

psykopater är receptiva för behandling. Antagligen är sekundära psykopater förmögna att känna empati<br />

och därför är de receptiva för psykosocial behandling. Situationen med primära psykopater är däremot<br />

svår. Forskarna strävar efter att förklara vad primär psykopati grundar sig på så att det skulle bli möjligt<br />

att behandla den i framtiden.


10. Ätstörningar – anorexi och bulimi<br />

Taru Nikkilä<br />

15<br />

Till mat och till att tillgodose behov av nutrition anknyts djupa känslor av välbehag. När en familj har<br />

gemensamma måltider blir samhörigheten starkare, men att äta tillsammans med andra innebär också<br />

annan social interaktion och samvaro. Nejet till mat orsakar negativa känsloreaktioner hos andra<br />

människor.<br />

Ätstörning är en sjukdom, där maten har blivit ett medel för att reglera formen och formatet av kroppen.<br />

En ätstörning kan börja i alla åldrar, men oftast börjar den i ungdomsåldrar, vanligtvis hos flickor. Den<br />

ungas tankar är hela tiden på maten och nejet av den. Ätstörningen fungerar som om en lösning på<br />

ungdomens problem. Det skyddar alltså psyket.<br />

Varför lider någon av ätstörningen?<br />

Självsvälten, anorexin, utvecklas ofta till en ung, cirka 14‐16 år gammal flicka, som har varit ett snällt och<br />

anpassligt barn. Oftast har hon varit lindrigt överviktig och hennes familj har varit intresserad av mat och<br />

vikten av familjemedlemmar. Dessutom när man pratar om ätstörningar i det hela, kan det också finnas i<br />

backgrunden till exempel depression eller perfektionism. Det har varit upptäckt att ungdomar som lider<br />

av ätstörningar upplever att de måste vara jätte precisa och noggranna och att de har tvångstankar; ”Jag<br />

måste vara bäst i skolan”, Jag måste vara snäll”, ”Jag är inte tillräckligt duktig”. Ätstörningen kan också<br />

vara ett medel att få kontroll. Om ungdomen upplever att hon (eller han) inte kan inverka på något sätt,<br />

kan hon åtminstone försöka att inverka på hennes kropp. Det kan också vara en för tung erfarenhet att<br />

växa upp och förändras till en kvinna.<br />

Anorexi och bulimi<br />

Anorexi börjar ofta gömd till hälsosam diet. Ungdomen utesluter läckerheter och till exempel alla fett‐<br />

och köttprodukter. Pö om pö blir dieten fortfarande knapp. Ungdomen känner att hon är frisk när hon<br />

motionerar mycket och äter nästan ingenting. Så småningom förlorar hon uppfattningen om<br />

undernäring och avmagring. När hon ser sig i spegeln, tycker hon att hon är jätte fet. Då maten fyller<br />

hennes tankar, drar hon sig undan från sina vänner och förhållandet mellan henne och hennes familj<br />

spänns. Anorexin leder också till kroppsliga symptom, till exempel huvudvärk, trötthet, förstoppning och<br />

frusenhet och efter en tid försvinner de regelbundna menstruationerna.<br />

Till bulimi anknyter också kraftfull oro för att bli fetare. Då och då får den bulimiska personen får en<br />

kraftfull vilja att äta stora mängder av läckerheter (eller vad som helst) under en kort tid. Därefter, hon<br />

antingen kräks upp maten eller använder laxermedel, motionerar intensivt eller svälter sig ut. Till<br />

exempel kan någon ångestfull situation utlösa slukningen. Ofta anknyter till bulimi också till exempel<br />

rikligt alkoholbruk och självdestruktivt beteende. Bulimi syns inte utåt på samma sätt som anorexi<br />

eftersom den bulimiska personen kan vara mager, normalviktig eller överviktig.


Behandlingen till ätstörningar<br />

16<br />

Enligt en forskning förbättras bulimi som resultat av behandling (terapi eller psykiatriskbehandling) cirka<br />

74 procent och anorexi cirka 33 procent. I Finland är dödligheten bland anorektikerna cirka 4‐5 procent.<br />

Ätstörningar är tyvärr känsligt att återkomma. I synnerhet är självsvält ofta en långvarig sjukdom, som<br />

förbättras bara delvis.<br />

11. Hypnos som en alternativterapi<br />

Elisa Rantala<br />

Vad är hypnos – allmän definition och kort historia<br />

Wikipedia definierar hypnos som en social interaction där hypnotisören ger suggestionen vars ändamål<br />

är att producera förändringar i hypnotiserandes subjektiva erfarenheter, observationer, förnimmelser,<br />

känslor och/eller beteende. Alla forskare är inte riktigt av samma åsikt om hur man förklarar fenomen<br />

och erfarenheter associerad med hypnosen. Den teoretiska åsikten om hypnos kan fördelas i två<br />

grupper, tillståndsteorin och den socialpsykologiska teorin. De här två teorierna är av samma åsikt bara<br />

om några saker. Först att hypnos inte är som en sömn och att hypnosen har mycket att göra med<br />

inbillade fantasier som kan vara mycket starka. Trots att hypnosen har haft mera ett mystiskt än ett<br />

vetenskapligt rykte, blev intresset mot hypnosen större efter Andra världskriget. I dag har hypnos befäst<br />

sin status som ett vetenskapligt forskningsobjekt.<br />

Terapi<br />

I hypnosterapin är de allmännaste objekten är olika rädslor, spänningstillstånd, trötthet, sömnlöshet,<br />

smärtkontroll och olika psykosomatiska omen. Suggestionsterapi har också haft bra resultat med olika<br />

beroenden som till exempel rökning och alkohol. Hypnosterapi kan också användas i förberedelsen, till<br />

exempel att förbättra självkänsla, stresstolerans eller kanske idrottsträning. Andra mål kan vara<br />

inlärning, kreativitet, avslappning och grupp‐ eller arbetsgemenskapsträning. I ett terapimöte diskuterar<br />

terapeuten och kunden först om målsättningen och andra saker som är viktiga för kunden. Efter<br />

diskussionen börjar arbetet med hypnos. Terapeuten använder suggestioner för att göra olika<br />

uppfattningsövningar. Mot den allmänna uppfattningen är man alldeles medveten om sin omgivning och<br />

diskuterar med terapeuten helt normalt under hypnosen.<br />

Är hypnosen användbar?<br />

Jag har en uppfattning att hypnos som terapi kan vara användbar men inte med seriösa psykiska<br />

problem. Lyckligtvis finns det många etiska normer kring hypnos som terapi. Inte vem som helst har lov<br />

eller begåvning att vara hypnotisör och ge terapin. Trots det ser man ofta reklamer om hypnotisörer i<br />

tidningar men de kan vara mycket tvivelaktiga. För att terapin bli lyckad måste man själv tro på den. Alla<br />

människor är inte mottagliga för hypnos. Det finns olika tester som terapeuten och andra forskare kan<br />

använda för att klara upp hur mottaglig man är. I många år har forskning i hypnos använt subjektiva<br />

beskrivningar om hur man upplever hypnosen och hur lyckad den har varit. I dag kan forskare också


17<br />

använda moderna neuroradiologimetoder för att förklara vad egentligen händer i provpersonens hjärna<br />

och förstånd under hypnosen. Hypnosen är fortfarande en jätte intressant undersökningsobjekt och<br />

fortsätter att fascinera många forskare och andra människor i världen.<br />

Källor<br />

http://fi.wikipedia.org/wiki/Hypnoosi<br />

Suomen hypnoosiyhdistys ry, www.shy.fi<br />

12. Krispsykologi och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)<br />

Heidi Grönlund<br />

Varje människa möter situationer i sitt vardagliga liv som framkallar stress. Man har olika slags medel att<br />

kontrollera och anpassa sig till stress. Om den oväntade situationen upplevs som för krävande och de<br />

vanliga medlen att kontrollera stress inte är tillräckliga hamnar man i man en psykisk kris. I<br />

krissituationen ökar de yttre och inre impulserna i snabb takt och personen mitt i krisen har stora<br />

svårigheter att behandla alla impulser. Kännetecknande för krissituationen är också osäkerheten om<br />

framtiden.<br />

Traumatisk kris<br />

Med den traumatiska krisen menas något tillfälle eller någon händelse där individen eller hans näras liv,<br />

hälsa eller fysiskt integritet har varit hotad. Sådana tillfällen är till exempel olyckor, brott, krig,<br />

naturkatastrof eller sexuella övergrepp.<br />

De traumatiska kriserna framskrider vanligen skede för skede. Först kommer det ett chockskede som<br />

genast börjar efter den traumatiska situationen. Vanligen kan det ta några timmar eller några dygn. Det<br />

är mycket normalt i chockskedet att man inte kan förstå eller att man rentav förnekar allt som har hänt.<br />

Hur man reagerar i chockskedet varierar mycket: några människor ser mycket stillsamma ut och andra är<br />

helt hysteriska. I reaktionsskedet börjar man behandla det som har hänt. I det här skedet är det mycket<br />

vanligt att man återupplever trauman. Reaktionsskedet tar från några veckor till några månader.<br />

Behandlingsskedet av krisen tar däremot från några månader till ett år. Då börjar man acceptera<br />

händelsen. Det är mycket viktigt att man behandlar känslor som händelsen har förorsakat, till exempel<br />

skuldkänslor, självrannsakan och hatkänslor. Det sista skedet av krisen är omstruktureringen som<br />

kommer ett eller två år efter den traumatiska händelsen. I det här skedet förbinder man händelserna till<br />

en del av livet.<br />

Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD<br />

Posttraumatisk stress syndrom kan följa som en förlängd reaktion till den traumatiska livshändelsen.<br />

Symtomen måste pågå över en månad innan PTSD kan diagnostiseras. PTSD kan beskrivas som ett låst<br />

reaktionsskede.


18<br />

PTSD har tre huvudsymtom: Den traumatiska händelsen återupplevs, allt som påminner om eller<br />

anknyter till trauman undviks och aktivitetsnivån och den psykiska känsligheten ökar. Symtom på<br />

återupplevandet av den traumatiska händelsen är mest kännetecknande i PTSD. Mycket typiskt är<br />

upprepade mardrömmar eller tvångstankar som anknyter sig till trauman. Om man möter saker som<br />

påminner om trauman blir man ofta ångestfull. Undvikande beteende kan förekomma som en strävan<br />

att undvika tankar, känslor, diskussioner, människor eller platser som gäller trauman. Man kan förlora<br />

allmänt intresse till saker och undvika att göra planer för framtiden. De viktigaste symtomen av ökad<br />

aktivitetsnivå är sömnstörningar som alla människor med PTSD upplever i något skede. Symtom av det<br />

autonomiska nervsystemet är också vanliga, till exempel hjärtklappning. Den psykiska känsligheten<br />

innebär bland annat irritation, ökad aggressivitet och koncentrationssvårigheter.<br />

Trots att nästan alla som har upplevt trauman har någon slags PTSD symtom kommer inte alla människor<br />

att ha det kroniska PTSD. Den viktigaste förebyggande åtgärden är debriefing som borde hända snart<br />

efter den traumatiska händelsen.<br />

Källor<br />

Henriksson M, & Lönnqvist J. Psyykkiset kriisit, sopeutumishäiriöt ja stressireaktiot. Kirjassa Lönnqvist J,<br />

Heikkinen M, Marttunen M, Partonen T, toim. Psykiatria. Jyväskylä: Kustannus Oy Duodecim, 2007<br />

http://fi.wikipedia.org/wiki/Traumaperäinen_stressihäiriö 29.3.2009<br />

Davison, G. & Neale, J. Abnormal Psychology, 8th. 151‐156.<br />

13. Stress i arbetslivet<br />

Satu Lindfors<br />

Stress har länge varit ett viktigt forskningsobjekt för arbets‐ och organisationspsykologer, eftersom den<br />

utsätter både individer, organisationer och samhället för problem i välfärd. Undersökningar har enhetligt<br />

bevisat att långvarig stress kan förorsaka sjukdomar, särskilt hjärt‐ och kärlsjukdom och depression.<br />

Stress i arbetslivet föranleder ekonomiska förluster för organisationer och samhället. Överbelastning<br />

försämrar också arbetseffektivitet och verkar på organisationens resultat.<br />

Stressbegreppet<br />

Stress är ett vitt begrepp, som kan ses ur tre olika synvinklar. 1) Stressfaktorer finns i situationer som är<br />

belastande. Enligt den här definitionen är stress alltså en stimulans. I arbetslivet kan stressfaktorer vara<br />

till exempel fysiska arbetsförhållanden, arbetstid, anspråksfulla uppgifter, rolloklarhet (oklara<br />

förväntningar), rollkonflikt (kontroversiella förväntningar), problem i växelverkan, framåtskridande i<br />

karriären, olycksfall på arbetsplatsen och ändringar i organisationen.<br />

2) Stressreaktioner tyder på fysiologiska och psykologiska reaktioner såsom högt blodtryck, ångest och<br />

svårighet att koncentrera sig. Enligt den här synen lider människan av stress när stressreaktioner<br />

uppkommer. Reaktionerna kan komma fram inte bara på det individuella eller organisationsplanet utan<br />

även i privatlivet och de kan vara kortvariga eller långvariga.


19<br />

De här två perspektiven på stress är problematiska för vetenskapliga undersökningar, eftersom<br />

människor reagerar på stressfaktorer på ett mycket individuellt sätt och en reaktion kan bero på flera<br />

olika stressfaktorer. Därför inspirerar den tredje infallsvinkeln stressundersökning på arbetsplatser<br />

nuförtiden. 3) Interaktionsdefinitionen betonar att stress är interaktion mellan en individ och hans<br />

omgivning. Det betyder att människan lider av stress när hon bedömer att situationens krav överträffar<br />

hennes krafter. Det här perspektivet förenar stressfaktorer med stressreaktioner och understryker vikten<br />

av den kognitiva bedömningen av situationen.<br />

De teoretiska modellerna för stress i arbetslivet<br />

Eftersom stress är ett så stort och allmänt problem i arbetslivet, innehåller arbetspsykologi många olika<br />

stressmodeller som försöker att beskriva och förklara den här företeelsen. Jag presenterar här tre<br />

modeller som har en ledande ställning i internationell forskning.<br />

Efter Robert Karaseks JDC‐modell (Job Demand‐Control model) blir arbetet belastande när en arbetare<br />

som är anställd på ett kvalificerat arbete har litet kontroll över sina uppgifter. Senare har modellen<br />

utvidgats, eftersom kritiken mot JDC‐modellen var så stor. Den nya modellen (JDCS) innehåller också<br />

socialt stöd. Ju mer stöd en arbetare får, desto bättre mår han. Efter den här modellen kan arbete också<br />

vara aktivt eller passivt. Ett aktivt arbete, som innehåller stor kontroll och mycket krav, skapar de bästa<br />

förutsättningarna för inlärning och arbetsmotivation. Det finns många undersökningar som baserar sig<br />

på Karaseks modell. En del av dem stöder modellen och några överger den. Fast beviset är<br />

kontroversiellt, föreligger det enighet om att krav, kontroll och socialt stöd är centrala faktorer för<br />

välfärd i arbetslivet.<br />

Peter Warr jämför arbetets drag med vitaminer. Vitaminer ökar välfärd men när man får tillräckligt med<br />

dem ökar några vitaminernas positiva verkningar inte längre, men de har inte heller negativa verkningar.<br />

Också några av arbetets drag (till exempel lön, säkerhet och uppskattning) handlar enligt den här<br />

principen. För stora portioner av några vitaminer är giftiga. Också några av arbetets drag (till exempel<br />

självständighet, mångsidighet och gensvar) är skadliga om det finns för mycket av dem på arbetsplatser.<br />

Undersökning av Warrs vitaminmodell är svår eftersom modellen antar att förhållandet mellan arbetets<br />

drag och välfärd inte är lineärt. Forskningsresultaten av den här modellen är också kontroversiella.<br />

Johannes Siegrists ERI‐modell (Effort‐ Reward Imbalance model) baserar sig på principen om social<br />

ömsesidighet. I arbetslivet betyder den här principen att i utbyte mot energi och tid som arbetaren<br />

investerar i sitt arbete, förväntar han sig att få något slags arvode. De här arvodena kan vara till exempel<br />

lön, självuppskattning eller säkerhet. Om arbetaren känner att han investerar i sitt arbete mer än han får,<br />

blir han stressad. Enligt ERI‐modellen försöker arbetaren vara i balans men om man inte har några<br />

alternativa arbetsplatser eller man är för förbunden till sitt arbete, kan man känna starka negativa<br />

känslor och ens välfärd försvagas. Siegrists ERI‐modell är en användbar teori om stress i arbetslivet.<br />

Hur kan man förebygga stress?<br />

Både arbetsgivare, företagshälsovård och arbetare kan verka på trivsamheten på arbetsplatser. Det är<br />

viktigt, eftersom vi måste arbeta ännu längre i framtiden. Direktörer kan utveckla arbetsgemenskap och<br />

sitt ledarskap. Psykologer kan försöka minska stressfaktorer och ‐reaktioner på arbetsplatser och öka<br />

människors krafter. Också omslag i levnadsvanor kan reducera stresskänslor. Om man blir avspänd och


glömmer arbetsuppgifter på semester och på fritiden, återhämtar man sig snabbare och får man mera<br />

krafter.<br />

14. Paniksyndrom ‐ livsfara utan fara<br />

Anna‐Kaisa Jokinen<br />

20<br />

Du kommer säkert ihåg vad som händer när du hittar dig i en hotande situation. Hjärtat hackar, kroppen<br />

svettas och skakar, andningen blir tätare. Dessa är ju normala reaktioner när du är i fara. Men för en<br />

person som lider av paniksyndrom dessa symptom förekommer utan ingen klar orsak.<br />

En människa som har paniksyndrom har ofta panikattacker. Man definierar en panikattack som en stark<br />

reaktion till rädsla. När man har paniksyndrom finns det inget synligt föremål för rädslan. Symptom i<br />

attacken kan vara bl.a. hjärtklappning, svettning, darr, svindel, andningssvårigheter, bröstsmärta,<br />

domnade händer eller sting i händer och runt munnen, heta eller kalla kårar och dödsfruktan. Efter<br />

panikattacken följer stark ångest eller bryderi. Ofta är det svårt att skilja mellan en panikattack och en<br />

hjärtinfarkt. Attacken kommer överraskande och tar minst ett par minuter. Paniksyndromen hör till<br />

ångeststörningar och kan ofta förekomma med andra typer av störningen, till exempel agorafobi.<br />

Livet med paniksyndrom<br />

Enligt det evolutionära perspektivet har ångest och panik förnuftiga funktioner. Det är självklart att man<br />

måste vara litet rädd när man hittar själv i hotande situationer så att man är preparerad för flykten eller<br />

kampen. Men när man inte har en viss orsak för panikreaktionen kan livet bli oförutsägbar och dyrt.<br />

Människor som lider av panikattacker beskriver att det är en fruktansvärd känsla när man tror att man<br />

ska dö och det känns som om man skulle kvävas. Någon tror att de ska bli galen, eller har rädslan över att<br />

tappa kontrollen.<br />

Man kan undvika att lämna hemmet därför att man blir rädd för att man ska ha panikattacken på allmän<br />

plats. Rädslan för panikattacken själv blir en anledning till ångest. Ofta följer det med depression.<br />

Grunder för paniksyndrom<br />

De fysiska symptomen i panikattacken leder till någonting som kallas för katastroftolkningar. När man<br />

inte har en klar yttre orsak för symptom, till exempel en bil som ska köra över en, blir man förskräckt och<br />

tolkar symptom som ett tecken av t.ex. hjärtattack eller psykiska sjukdom. Personer övertolkar fysiska<br />

reaktioner och blir rädd för dem. Rädslan för symptom och situationer där man kan få panikattack leder<br />

till mer ångest och syndromen utvecklas.<br />

Ibland kan paniksyndromen utvecklas efter en stor livsförvandling. Till exempel bortgången av en nära<br />

anhörig kan ligga på grunden. Det finns också kemiska faktorer i backgrunden. Några läkemedel, koffein<br />

eller alkohol kan leda till paniksymptom. Genetiska faktorer påverkar till en del i paniksyndromen genom<br />

anlag för att reagera på stressande situationer med panik.


21<br />

Paniksyndrom är mer typiskt för kvinnor än för män. Det uppträder ofta i samband med depression och<br />

alkoholism.<br />

Behandlingen<br />

Behandlingsmetoder innehåller terapi och läkemedel. Vid terapin har den bästa effekten kognitiv<br />

beteendeterapi (KBT) och exponeringsbehandling när panikattacken kommer oftast i vissa situationer.<br />

Också kan man göra avslappnings‐ och andningsträning som hjälper till med ångestskapande situationer.<br />

Läkemedlen är ofta samma som användes i behandling av depression, t.ex. SSRI‐mediciner. Ibland kan<br />

man sköta fysiska symptom med betablockare.<br />

Ingen behandlingsmetod är bättre än en annan utan terapeuter skräddarsyr olika metoder till individ. De<br />

bästa är de som fungerar för den som har störningen.<br />

Litteratur<br />

Carlbring, Per (2009): Många med ångestsyndrom lider i onödan. Psykologtidningen 2/09. Hämtat från:<br />

http://www.panikprojektet.nu/PT2009_02.pdf [28 Mars, 2009].<br />

National Institute of Mental Health: Publications (2007). Panic Disorder. Hämtat från:<br />

http://psychiatry.mc.duke.edu/cmris/ed/Panic%20Disorder.pdf [28 Mars, 2009].<br />

Turtonen, Jukka: Paniikkihäiriö. Hämtat från: http://www.introspekt.fi/artikkelit/paniikki.html [28 Mars,<br />

2009].<br />

15. Intervju och tester som verktyg i rekrytering<br />

Tiina Virta<br />

Rekrytering är en process vars mål är att hitta en passande arbetstagare till en ledig uppgift på ett<br />

företag. Processen innehåller vanligtvis flera skiften: oftast börjar den med företagets behov av<br />

arbetstagare och avancerar till annonseringen av behovet. Företaget väljer ut de mest potentiella<br />

arbetssökandena p.g.a. ansökningar. Sedan använder företaget någon metod eller några metoder av<br />

rekrytering, till exempel intervju, psykologiska tester och/eller arbetsampel, för att nå ett beslut över<br />

vem som ska väljas till uppgiften.<br />

Rekrytering är en dubbelriktad process i vilken företagets synvinkel redan har beskrivits. Arbetssökande<br />

är den andra parten. Denna åsikt om rekryteringen kallas det konstruktivistiska perspektivet (”the<br />

constructivist perspective”) eftersom det betonar att kandidater också fattar beslut i valet. Åsikten är i<br />

bruk i europeisk arbets‐ och organisationspsykologi.


22<br />

Största skillnader i rekrytering beror på metoder som väljs. Ingen metod av rekryteringen är 100 % säker.<br />

För det mesta prefererar kandidater rekryteringsmetoder som är justa och objektiva, relevanta i<br />

arbetslivet och som inte är påträngande. I det följande beskrivs dessa metoder och deras för‐ och<br />

nackdelar lite närmare.<br />

Intervju<br />

Intervjun är den populäraste metoden i rekryteringen i Europa. Metoden upplevs som det bästa sättet att<br />

möta en arbetssökande och bedöma hans eller hennes lämplighet till uppgiften. Olyckligtvis är intervjun<br />

ofta mycket subjektiv och på grund av det har intervjuaren en stor effekt över uttagningen. Kandidater<br />

tycker att intervjun är en bra metod att rekrytera folk.<br />

Intervjun kan vara helt strukturerad som betyder att frågor och deras ordning är planerade på förhand<br />

och ordningen är densamma för alla kandidater. Tack vare det kan subjektiviteten reduceras och<br />

intervjun bli ett mer objektivt verktyg. Trots det tycker många arbetsgivare att en ostrukturerad intervju,<br />

det vill säga en intervju som inte har något tema och vars frågor kan handla om vad som helst, är bättre<br />

eftersom det gör möjligt att vara flexibel och anpassa sig till nya frågor i situationen. Med den<br />

strukturerade tekniken är det omöjligt. Men å andra sidan bjuder strukturerad intervju en rättvis teknik<br />

som förbättrar arbetssökandenas jämlikhet.<br />

Det bästa alternativet med intervjuer är att använda en temaintervju som betyder i rekrytering att<br />

intervjuaren fokuserar sig i frågor som handlar om utbildning, arbetshistoria, värderingar, kunskaper och<br />

färdigheter av kandidaten. Då är intervjun inte så osmidig än den strukturerade intervjun men har mer<br />

objektivitet än den ostrukturerade intervjun.<br />

Psykologiska tester<br />

Psykologiska tester är samplingar av beteendet eftersom man tror att psykologiska drag förorsakar visst<br />

beteendet. Vanligtvis tycks psykologiska tester vara objektiva verktyg i rekryteringen och de förutsäger<br />

ganska bra hur kandidater kommer att klara sig i arbetet.<br />

Psykologiska tester kan uppdelas i tre grupper enligt egenskapen som mäts:<br />

• tester av kognitiv förmåga<br />

• tester av personlighet<br />

• andra tester<br />

Tester av kognitiv förmåga mäter intelligenskvoten, allmäns intelligens. Kandidatens resultat jämförs<br />

med normmaterial och resultatet verkar förutsäga tämligen bra framgång i olika typer av uppgifter. Ändå<br />

har testerna upptäckts att vara diskriminerande mot minoriteter. Representanter av olika<br />

minoritetsgrupper får systematiskt färre poäng än vit medelklass.<br />

Däremot mäter tester av personlighet i allmänhet fem olika drag av personlighet på basis av ”stora fem”‐<br />

teorin (”Big five”). Dessa tester har blivit ännu populärare i England fast arbetssökande inte gillar sådana<br />

tester. När det gäller rekryteringen är pålitlighet av dessa tester också tveksam.


23<br />

Med andra tester menar man till exempel integritetstester och lögndetektorer, som faktiskt är populära i<br />

USA. De mäter hur sannolikt det är att en arbetstagare skulle stjäla, vara borta eller göra någonting<br />

annat negativt mot arbetsgivaren. Kandidater har fastslagits att reagera negativt mot dessa tester i en<br />

rekryteringssituation. Ändå har man upptäckt att integritetstester förutsäger också effektiviteten i<br />

arbetet bra.<br />

Sammanfattningsvis<br />

Kanske är det bästa alternativet att kombinera olika metoder så att de passar så bra som möjligt i<br />

situationen och i stilen av arbetsgemenskap. Eftersom ingen metod är vattentät är det möjligt att nå ett<br />

lika passande resultat med många olika kombinationer av metoder.<br />

Källor<br />

Chmiel. Introduction to Work and Organizational Psychology. The European Perspective. 2000.<br />

Nummenmaa. Psykometriikan perusteet –oppimoniste. 2002.<br />

FILOSOFISKA TEXTER<br />

16. Cogito, ergo sum<br />

Pasi Vaparanta<br />

Det s.k. drömargumentet är mycket intressant. I drömargument frågar man sig själv: Hur vet jag att jag<br />

inte drömmer? Om man inte kan svara på den här frågan, kan man inte veta någonting, men Rene<br />

Descartes tänkte att vi kan svara på den här frågan. Svaret var: cogito, ergo sum. På svenska betyder det:<br />

jag tänker, alltså är jag till. Descartes menade att när en människa vet att han tänker kan han dra en<br />

slutsats att han existerar.<br />

Descartes forskade i euklidisk geometri. Han tyckte att Euklides hade rätt i många saker. Därför tyckte<br />

Descartes att filosofi måste påminna geometri. Han sade att vi säkert kan veta två saker. Den första<br />

saken är ”cogito”. Den andra saken är gud. I geometri behöver man två punkter för en linje. Descartes<br />

tänkte att när man har en linje mellan människa och gud, det är möjligt att säkert veta några saker . Gud<br />

är god och han bedrar inte människor.<br />

Man kan också kritisera Descartes. Till exempel Immanuel Kant tänkte att människor tänker. Han tänkte<br />

också att människor vet att de existerar, men vi kan säga ingenting mera. Kant sade att ”cogito, ergo<br />

sum” inte är slutsats. Till exempel, jag kan tänka om Kalle Anka som tänker. När man tycker att ”cogito,<br />

ergo sum” är en slutsats, måste man säga att Kalle Anka existerar, men vi alla vet att Kalle Anka inte<br />

existerar.


24<br />

Kant också tycke att drömargumentet inte är möjligt. När man kan fråga drömfrågan, måste man också<br />

veta någonting om den verkliga världen. Kant menar att när Descartes frågar sin fråga måste han redan<br />

veta att han existerar.<br />

17. Fenomenologi<br />

Sanna Suni<br />

Fenomenologi är en ganska ny filosofisk inriktning. Edmund Husserl som levde 1859 – 1938 anses vara<br />

grundare av inriktningen. Orden fenomenologi kommer ursprungligen från grekiska språket:<br />

”fainomenon” är liksom ett fenomen och ”logos” liksom ett lära. Fenomenologi utforskar hur världen<br />

visar sig för oss människor. Hur vi upplever världen behöver inte stämma med hur´dan världen sannolikt<br />

är utanför vår medvetenhet. Andra stora fenomenologier vid sidan av Husserl är Heidegger och Hegel.<br />

Husserls lära kallas för transcendentalism, Heideggers för existentialism och Hegels för dialektisk<br />

fenomenologi. Här ska jag koncentrera mig på Husserl.<br />

Husserl: intentionalism och viktiga upplevelser<br />

En av de viktigaste egenskaperna av medvetenheten är intentionalism. Det betyder att alla<br />

föreställningar och lust erinrar oss om något objekt. Intentionalismen skiljer mentala och fysiska<br />

fenomen från varandra; fysiska fenomen har inget objekt. Hur så fungerar denna erinring? När man<br />

tänker på planeten Jupiter, finns det tre delar i den här händelsen: den mentala aktiviteten som kallas<br />

för <strong>tänkande</strong>, planeten Jupiter som sinnets innehåll och planeten Jupiter som ett objekt ute i världen. Vi<br />

erinrar alltid om objekten i världen genom innehållen i vårt sinne. Vi kan också erinra oss om sinnets<br />

innehåll utan att ha något objekt utom oss. Då tänker vi saker som inte existerar, till exempel julgubbe<br />

eller gyllene berg.<br />

I sin fenomenologi understrålar Husserl att man borde inte bara analysera orden men hellre koncentrera<br />

sig på sakerna i de själva. Man borde bli bekant med olika saker genom att leva och erfara. Husserl<br />

skriver att man inte får göra ställningstaganden utan att ha erfarit saken i fråga. Husserl också oroade sig<br />

för västerländsk naturvetenskaplig forskning som inte iakttog människornas upplevelser. Enligt Husserl<br />

skulle upplevelser betraktas tillsammans med forskningsresultat.<br />

Husserl presenterade en metod med vilken man kan finna sakerna i de själva, i deras baserande form.<br />

Han talade om eidetisk reduktion, där ”eidetisk” kan bli översatt till ”det som har något att göra med<br />

väsenden”. Vi måste ifrågasätta sakernas yppningsform tills vi har en form som inte mera kan bli<br />

ifrågasatt. Kvarvarande form är väsende.<br />

Kritik<br />

Heidegger har kritiserat Husserl för att Husserl i sin transendentalistisk filosofi går för mycket inom<br />

människornas sinne och glömmer den fysiska världen i vilket vi lever. Enligt Heidegger borde vi försöka<br />

förstå just det rena väsendet, som inte är konstruerat av sinnen. Heidegger utvecklade det viktiga<br />

begreppet ”Dasein”, vilket betyder ”att vara i världen”.


Källor<br />

www.filosofia.fi<br />

Sajama, Kamppinen: A Historical Introduction to Phenomenology. USA, 1987.<br />

18. Immanuel Kant<br />

Heidi Haanila<br />

Immanuel Kant (1724‐1804) var en stor nyskapare i nya tidens filosofi. Han förenade tidens<br />

kontroversiella inriktningar och skapade en ny helhet för <strong>tänkande</strong>t. I Kants liv var <strong>tänkande</strong> och<br />

nyskapande viktigare än yttre prål. Under hela sin livstid reste Kant ingenstans från sin hemstad<br />

Königsberg och han ägnade sig helt åt sitt arbete.<br />

25<br />

Kant räknas som en av märkesmän i filosofins historia och han har haft en stor inverkan på filosofin. I den<br />

här uppsatsen kommer jag att diskutera allmänt Kants filosofi, jag koncentrerar mig på Kants<br />

kunskapsteori och moralfilosofi. De är två stora teman som Kant utvecklade. Kant introducerade<br />

kunskapsteorin och metafysiken i sitt berömda huvudverk, Kritik av det rena förnuftet (1781), vilket<br />

kanske är det mest inflytelserika filosofiska verket i modern tid. Moralfilosofi behandlar Kant i sin andra<br />

kritik: Kritik av det praktiska förnuftet (1788).<br />

Kritik av det rena förnuftet<br />

Med sin kunskapsteori försöker Kant lösa problemet: Hur kan vi nå säker kunskap? Han ville lösa<br />

problemet genom att flytta kunskapens centrum från objekt till subjekt. Kant kallade denhär övergången<br />

för "kopernikanska vändning" inom den filosofiska debatten mellan rationalism (som ansåg att man<br />

nådde kunskap genom förnuftet) och empirism (som ansåg att vägen till kunskap går främst genom<br />

empirisk observation). Kant presenterade tanken att kunskapens centrum ligger i människans<br />

medvetande, man hittar den inte i yttervärlden. Kunskapen är beroende av sinnlighet, förnuft och<br />

förstånd, men ingen av dessa förmågor kan ensam ge kunskap.<br />

Kants teori är som följer: Vårt medvetande om världen grundar sig på våra iakttagelser och erfarenheter,<br />

men den här kunskapen i sig själv är betydelselös. Därför tillsätter vårt sinne en begreppslig del till våra<br />

iakttagelser. Med den begreppsliga delen menar Kant betydelse, förklaring eller strukturering. Med hjälp<br />

av den begreppsliga delen delar sinnet upp erfarenhet till olika kategorier (t.ex. tid, rum och<br />

orsakssamband).<br />

Enligt Kant har vi kunskap av två slag:<br />

• Kunskap a priori har vi före erfarenheten, den är medfödd. Apriorikunskapen är transcendental,<br />

vilket innebär att den ansluter sig till erfarenhetens förutsättningar. Den kan jämföras med ett<br />

par rosafärgade glasögon, som gör att vi upplever verkligheten som rosa oavsett vilken färg den<br />

"egentligen" har.


• Kunskap a posteriori kommer efter erfarenheten, den är inlärd.<br />

26<br />

Vi behöver de här båda för sökandet av vetandet. Så här skapar Kant en syntes mellan den rationalistiska<br />

traditionen och den empiriska traditionen.<br />

Kant vill också skilja mellan två aspekter av verkligheten:<br />

• Tinget för mig syftar på den fenomenella världen (verkligheten sådan vi uppfattar den). Vi<br />

upplever fenomenvärlden med våra sinnen och kan forska i den a posteriori.<br />

• Tinget i sig hänvisar den noumenella världen eller idéernas rike (verkligheten som den är<br />

oberoende av oss). Den här verkligheten bortom våra förnimmelser kan vi aldrig veta något om.<br />

Vårt förstånd har alltså gränser, som vi inte kan överstiga med hjälp av enbart förnuftet. Bakom de här<br />

gränserna finns metafysiska frågor (t.ex. Guds existens), som vårt förnuft inte kan avgöra. Fast vårt<br />

förnuft är fjättrad, har vi en utväg att svara på metafysikens frågor, de ligger i området av tron.<br />

Kritik av det praktiska förnuftet<br />

När det gäller moralfilosofi är Kant berömd för sin normativa pliktetik. Jag diskuterar Kants etik i min<br />

uppsats med att ställa till några frågor.<br />

En utgångspunkt i moralfilosofi är att fundera: ”Har mina handlingar goda motiv och konsekvenser?”<br />

Kant svarar att det dock är värt att tänka på motiv och konsekvenser och de är mänskligt betydelsefulla,<br />

men de är inte moraliska. Moral måste vara osjälviskt, vi behöver lyda den för själva moralens skull, inte<br />

som utväg till något annat.<br />

För Kant innebär moral en ovillkorlig order, närmare bestämt ett kategoriskt imperativ. Kants kategoriska<br />

imperativ, som är moralitetens högsta princip, lyder enligt följande: "Handla bara enligt den maxim som<br />

är sådan att du samtidigt kan vilja att den skulle bli en allmän lag". Kant anser att kategoriska imperativet<br />

är universalt, det vill säga att man kan tänka sig att alla agerar likadant i samma situation.<br />

Hur vet jag vad som är rätt? Kant anser att vi vet moralregel (kategoriska imperativet) a priori med vårt<br />

förnuft, med andra ord etiken har sin grund i förnuftet.<br />

Finns det moraliska värden? För det mesta diskuterar Kant generellt om god vilja, men han framhåller<br />

också ett värde, nämligen mänsklighet. Kant råder: ”Behandla alltid andra människor som mål i sig, aldrig<br />

som medel”.<br />

Kan jag efterfölja de här moralprinciperna? Kant tror att på moralens område måste människan ha fri<br />

vilja, annars kan vi inte bära ansvaret för våra handlingar. Alltså från praktisk moralisk synvinkel är<br />

människan fri, från teoretisk kunskapssynvinkel är människan ofri.<br />

Kant skrev ytterligare en tredje kritik, Kritik av omdömeskraften (1790), som behandlar estetik. Kant<br />

skrev också ett verk Om den eviga freden (1795). Kants inflytande kommer fram alltjämt nuförtiden:<br />

hans verk är viktiga genom olika områden av filosofi, och Kant har också inspirerat människor på andra<br />

vetenskapsområden.


27<br />

19. Immanuel Kant ‐ Om den eviga freden<br />

Leena Anto<br />

Immanuel Kant levde mellan 1724 och 1804 och bodde hela sitt liv i Köningsberg (det nuvarande<br />

Kaliningrad) i Ostpreussen. Kant var en tysk professor, filosof och grundare av den kritiska filosofin. För<br />

de flesta är Kant berömd för sin kunskapsteori där han menar att kunskapen om världen på olika sätt<br />

beror på våra tolkningar av den. I alla fall har Kant skrivit också en skrift som heter Om den eviga freden.<br />

Nu behandlar jag den här texten som presenterar Kant som politisk filosof.<br />

Genom historien har människan undrat om det finns någon lösning på krigets problem. Man har alltid<br />

sökt vad som skulle kunna skapa fred mellan stater. Immanuel Kant har funderat mycket om relationer<br />

mellan världens stater. Fast ibland har man mer fredliga perioder, finns kriget alltid kvar. Kant sökte<br />

lösningen på det här problemet genom att forska internationella relationer.<br />

Kan vi få en evig fred mellan världens stater? Hur skulle det vara möjligt? I Om den eviga freden<br />

proponerar Kant villkor till evig fred. Kant inleder sin teori med att lista preliminära villkor till evig fred.<br />

Enligt Kant är sådana saker exempelvis att ingen självständig stat kan förvärvas av en annan stat genom<br />

arv, byte, gåva eller köp, och att stående arméer försvinner.<br />

De benämna preliminära villkoren räcker inte till, utan Kant fortsätter med tre så kallade definitiva villkor<br />

för fred mellan staterna. Först konstaterar Kant att författningen i varje stat måste vara republikansk.<br />

Filosofen förklarar att samhällsmedborgarnas frihet är en basis för författningen. I ett sådant samhälle<br />

styrs alla medborgare av en gemensam lagstiftning och för alla finns det en princip om rättslig jämlikhet.<br />

Det andra villkoret innebär en idé om folkrätten som är grundad på en federation mellan fria stater. Det<br />

gäller då ett globalt fredsförbund där fria stater har gemensamma lagar och de kommer överens om<br />

fredliga relationer mellan varandra. I detta sammanhang anser Kant att stater vill ansluta sig till det här<br />

fridsförbundet och så sprider freden i världen. Filosofen betonar att det inte är fråga om en supermakt,<br />

utan varje stat fortfarande behåller sin suveränitet.<br />

Kant anser att inbördes respekt mellan individer är det tredje villkoret för evig fred mellan stater.<br />

Överallt i världen borde man ha rätt att bli behandlad värdigt. Ömsesidigt beroende av andra stater, till<br />

exempel genom handel, motverkar kriget och gynnar vänskapliga relationer mellan stater.<br />

Mer realistiska teoretiker bland internationella relationernas disciplin har kritiserad Kant om hans<br />

idealistiska och utopistiska teori. Trots allt hade Kant en realistisk förståelse av hur man kan skapa fred i<br />

världen. Enligt hans åsikt var människonaturen komplex och mångsidig. Å ena sidan är människan självisk<br />

och egoistisk, men å andra sidan har man ett moraliskt anlag. Kant tycker att genom staternas regelverk<br />

och institutionella ramar är det möjligt att främja fredliga relationer.<br />

Över 200 år sedan formulerade Kant sin teori som ännu idag ger oss ett verktyg för att skapa en fredlig<br />

värld. Nuförtiden består det ett viktigt samförstånd mellan forskare när det gäller demokratisk<br />

fredsteori. Enligt den här teorin går fria och demokratiska stater inte alls eller sällan i krig med varandra.


28<br />

Jag tycker att det finns skäl att tro att Kants tre villkor främjar freden i världen. I alla fall kan vi lära oss<br />

från Kant att god moral inte är någonting som naturligtvis finns hos människan, utan det måste skapas<br />

genom reglar och lagar inom demokratiska rättstater.<br />

Källor<br />

http://filosofia.fi/node/2422<br />

http://tutkielmat.uta.fi/pdf/gradu00452.pdf<br />

http://www.pol.umu.se/personal/Norberg_Joakim/Kant<br />

20. Karl Marx<br />

Petro Väyrynen<br />

Karl Heinrich Marx var en tysk filosof som föddes den 5 Maj 1818 i Trier i Rheinland‐Pfalz delstat. Hans<br />

fader var en judisk jurist som var tvungen att konvertera till lutersk religion. Marx var en begåvad<br />

skolelev och 1833 började han studera lag vid Bonn universitet. År 1836 bytte han till Berlin universitet<br />

och blev intresserad av filosofi, speciellt Friedrich Hegels filosofi och hans dialektiska teoretiska metod.<br />

Efter att ha avlagt examen 1841 började han sin kampanj emot kyrkan och högerhegelisterna. År 1842<br />

lämnade Marx universitetsvärlden och blev journalist. Hans skrivningar kom till i konflikt med statlig<br />

censur och slutligen var han tvungen att lämna Tyskland och fly till Frankrike, Paris. Där träffade han<br />

Friedrich Engels och de blev vänner för livet. Med influens av Engels blev Marx intresserad av ekonomi<br />

och de skrev många artiklar tillsammans – bland annat det mest kända, det kommunistiska manifestet.<br />

Efter åren av revolution blev Marx tvungen att gå i exil med sin familj och de flyttade till London. Där<br />

fortsatte Marx skriva. Han skrev bland annat sitt mest berömda verk, Kapitalet, och levde resten av livet i<br />

mycket fattiga förhållanden. Marx avled relativt okänd i London 1883. Med senare utveckling har Marx<br />

blivit en mycket auktoritativ filosof. Efter döden var hans arbete ännu fortsatt av Engels.<br />

Filosofi<br />

I sin filosofi tog Marx mycket influens från Hegels filosofi och tillägnade sig dialektisk logik. Hegel var en<br />

filosofisk idealist och han tänkte att världen är i första hand mental, immaterial. Marx i stället tänkte i sin<br />

ontologi att verklighet är i grunden material. En av grundfrågor i hans filosofi var relationen mellan<br />

materia och ande. Marx lösning var att materia är primär och ande är materias högsta produkt. På<br />

grunden av dialektisk metod och material ontologi formulerade Marx sin berömda ekonomiska och<br />

sociala teori som han kallade för historisk materialism. I dialektisk materialism behandlade Marx mer<br />

generellt teori av materia, regler för dialektik och världen som deras mötesplats.


Historisk materialism<br />

29<br />

I historisk materialism utvecklas världen på dialektiskt sätt: en tes, en antites, en syntes. De centrala<br />

begreppen är produktivkrafterna, produktionssätt, produktionsförhållandena, produktionsmedel,<br />

mervärde och klasskamp. Produktionsförhållandena utformas enligt produktivkrafterna som ger en<br />

sådan ekonomisk struktur. Grundtanken i den tidens situation är att arbetares arbete är värt mer än<br />

hans lön. Ägaren av produktionsmedel får mervärden. Det här kallar Marx för kapitaliskt berövande och<br />

den föranleder en konflikt mellan klasser dvs. klasskamp. Konsekvens av klasskamp ska vara ett nytt<br />

skifte i mänsklighets historia. Klasskampen mellan kapitalister och proletärer leder till revolution som<br />

leder till ett nytt klassfritt, kommunistiskt samhälle.<br />

Källor<br />

Wood Allen W. (2004) ”Karl Marx” (Second edition), Routledge London<br />

http://fi.wikipedia.org/wiki/Karl_Marx (31.3.2009)<br />

21. Holmes Rolstons miljöfilosofi<br />

Juuso Vähä‐Piikkiö<br />

Om man är intresserad av principiella frågor som handlar om miljö, i så fall är det bra att bli bekant med<br />

en amerikansk filosof Holmes Rolston. Han har skrivit en bok “Philosophy gone wild” som innehåller<br />

många teman som är centrala i miljöfilosofi. Därför att hans naturkunnighet är så imponerande (han är<br />

också fältbiolog) skriver han inte någon filosofisk jargong. Han skriver text som är fyllig, deskriptiv och<br />

ställvis även poetisk. Den är roligt att läsa trots att man inte är bekant med filosofi. Som är vanligt i<br />

miljöfilosofi, driver han inte ett uttömmande logiskt argument. Rättare sagt försöker han att ge<br />

konkretiska exempel och att allegorisera behandlade saker. Så är det inte möjligt för läsare att vara<br />

endast en passiv bedömare. Man måste vara aktiv och man måste veta sin plats i förhållande till text och<br />

framför allt i förhållande till världen som beskrivs.<br />

Ett intressant tema som Rolston lifter upp, är frågan om vi tvungna att följa vår natur. Är vi endast<br />

skapade varelser som inte har någon annan möjlighet än att följa upp sin natur. Eller är vi varelser som är<br />

(åtminstone delvis) diskreta från naturen, varelser med fri vilja. Att följa naturen, är det ett trivialt<br />

vardagligt faktum, eller är det någonting, som vi inte alls kan göra (därför att vi är särskilda från naturen).<br />

Är det omöjligt att följa naturen och därigenom ett onödigt försök eller är det ett försök alls. Rolston<br />

försöker inte ändra paradigmatiska ändar, men han har en relativ tolkning om ämnet. Där ses naturen<br />

inte som separat verklighet, men det är trots allt omöjligt att återlämna oss fullt till naturliga processer.<br />

Rolston medger visst tt vi är en del av naturen, men en speciell och därför en framstående del av<br />

naturen. Det är bra att iaktta att det finns många sätt att följa naturen. Såsom Rolston medger, kan<br />

naturen vara en dålig guide i våra moraliska beslut. Därför betonar han att det är bra att följa naturen i<br />

första hand så att vi kan hålla balans med naturen.<br />

Det andra viktiga temat som han behandlar, är värde i naturen och naturens värde. Enligt Rolston har<br />

instrumentala (någonting är bra därför att det hjälper att ha någonting som är njutbar eller bra i sig själv)


30<br />

värden sin plats, men de räcker inte för oss i förhållande till naturen. Han säger att vi måste förstå<br />

naturens betydelse vidsträckt. Enligt hans argument är det fråga om observering, om detaljer (i natur)<br />

och om det att vi medger deras betydelse i vårt liv. Naturen är inte enbart resurs, det är också en plats<br />

att friska upp, en kyrka, någonting som förbättrar inbillningsförmåga, källa för nya idéer och någonting<br />

betydelsefullt i sig själv. Naturen är överraskande, men å andra sidan är det återkommande och reguljär<br />

året runt, vårt hem och den som underhåller allt liv. Värde som finns i den fria naturen kan inte mätas<br />

med en summa pengar eller med någonting som kallas utilitet. Värde i naturen är mångformigt.<br />

Naturens årmiljoner gamla processer har inte utvecklats för oss eller för vår välfärd.<br />

Det tredje temat som Rolston skriver om, är en relationen mellan fakta och vårt morala mål, så kallat<br />

is/ought –indelning. När är det möjligt att ha moral mål på grund av naturliga fakta utan att fara vilse.<br />

Han nekar naturligtvis inte indelningens betydelse, men försöker upprepade gånger att ge för den en ny,<br />

mer radikal tolkning. I den här tolkningen försöker han förmörka gränsen mellan tillvaro och normativt<br />

påstående, och sammansmälta dem i en totalitet. Han ser världen och händelser i världen som en<br />

tillfällighetsfull ström. I strömmen hänger allt ihop. Trots allt leder han inte rätter (till exempel rätt för<br />

existens eller rätt att leva) ur biologiska fakta. Hans perspektiv är mer omfattande. Han ser hela djurarter<br />

som en del av livets kraft och mångsidighet, som har alla sina egna värden i den här världen. Trots<br />

lidande, elände och en hotande död frambringar naturen alltid nytt och underhåller särskilda livsformer.<br />

Det här faktuella tillståndet är någonting som vi måste befordra (eller åtminstone avstå från störningar)<br />

eller någonting som vi har skyldighet mot, enligt Rolston.<br />

Holmes Rolstons syn förskjuter begränsad antropocentrism och kommer till biocentrism som medger<br />

egenvärde i naturen. Hans syn är inte obegripligt jordnära eller en högtravande utopi, utan man kan<br />

finna vardagliga tankar om moderation. Han undervisar också oss att uppskatta de andra, deras natur i<br />

den gemensamma naturen. Hans filosofi kan (kanske) vara en begynnelsepunkt där vi lär oss mycket om<br />

naturen och dess konstighet, begynnelsepunkt för att skapa exakta iakttagelser om världen.<br />

22. Civil olydnad<br />

Linda Heikinheimo<br />

Medborgarna i alla länder har rättigheter och friheter, som staten har medgivit dem, men också några<br />

plikter mot staten. Plikterna är inskrivna i statens lag. Att vara likgiltig för lagen ger staten rätten att<br />

straffa dem, som gör det.<br />

Alla situationer, i vilka man inte följer lagen, är inte av samma värde. Ett bedrägeri är ett mera straffbart<br />

begående av brott än ett snatteri och också människornas uppfattning av moralen påverkar vikten av<br />

situationer som handlar om medborgarnas plikter. Moral och lag sammanhänger med varandra<br />

väsentligt, men man måste göra en skillnad mellan dem. Allt som lagen säger, är inte absolut rätt<br />

moraliskt och allt som är orätt, är inte absolut förbjudet i lagen. Ibland kan en medborgare finna sig i en<br />

situation, i vilken hans eller hennes moral säger ett och lagen annat. Det finns många historiska<br />

händelser, som har rört rent av massor av människor, som har valt, att inte efterfölja lagen, eftersom de<br />

har känt, att den är fel. De har strävat efter att förändra lagen.


31<br />

Rörelser, som opponerar sig mot den förefintliga lagen, utformas hela tiden. Ett välbekant exempel av<br />

sådana grupper är de så kallade rävflickorna. De attackerar pälsfarmar för att förstöra deras materiella<br />

förutsättningar och frisläppa djur. Nästan utan undantag förstör de här grupperna dyrbar egendom och<br />

kommer inte fram till publiciteten. Anfallen händer ofta på natten och därför åker grupperna inte fast för<br />

sina illgärningar.<br />

Grupperna upplever ofta att de förfar rätt, även om i lagen är deras aktioner straffbara. De räknar sig<br />

som civila olydnaden dvs. medborgare som handlar olagligt för moralens skull. Individer eller grupper,<br />

som handlar för sina värden emot lagen, har ofta en idealistisk tanke, vilken man kan koncentrera till<br />

satsen ”ändamålet helgar medlen”. Men bara att handla för en bra mening, räcker ju inte till för att kalla<br />

något civil olydnad. Begreppet ’civil olydnad’ kan ibland uppväcka empatiska eller förlåtande känslor och<br />

det vill grupperna betjäna sig.<br />

Om att opponera lagen, skulle kunna kallas civil olydnad, måste den fylla särskilda kriterier. Aktiviteten<br />

måste vara offentlig, olaglig, våldsfri och den måste sträva efter att fästa offentlig uppmärksamhet vid<br />

lagens minus för att förvandla lagen. Begreppet kommer från den amerikanska filosofen Henry David<br />

Thoreau. Han skrev om detta tema mitten av 1800‐talet. Thoreau opponerade statsmakten, som<br />

accepterade slaveri och kriget i Mexiko. Han flyttade till skogen för två år, eftersom han ville frigöra sig<br />

från staten och leva självförsörjande.<br />

Thoreau såg att att vara självständig är individens rätt. Grundtanken i Thoreaus arbete är, att om en<br />

individ inte får någonting från staten, kan han eller hon leva utan några som helst plikter mot staten. Den<br />

frifödda individen får inte vara tvungen att leva enligt statens regler, eftersom människorna inte kan<br />

välja när de föds. Från den här premissen formade han begreppet om civil olydnad, vars essentiella<br />

egenskap är att låta bli. Genom begreppet civil olydnad definieras ändå aktiviteten, som de olydiga vill<br />

att syns. Det finns starka likheter mellan Thoreaus <strong>tänkande</strong> och buddhism. I själva verket kände han<br />

orientaliska religioner väl. Thoreau sade aldrig att han var buddhist, men hans liv och föreställningar var<br />

verkligen nära det.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!