Jan-Ola Östman
Jan-Ola Östman
Jan-Ola Östman
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
34 Fältarbete i Liljendal med omnejd<br />
När ordet i fråga är enstavigt, uppstår en annan typ av lång stavelse, dvs. lång<br />
vokal + konsonantförbindelse: roonstkrank ’sned i höften’, bryyst ’bröst’. Vokalen a<br />
förlängs framför nd och mb, men inte framför ng. Jämför laand ’land’, haand<br />
’hand’, laamb ’lamm’ och daamb ’damm’, men stang ’stång’ och mang ’många’<br />
(båda utan hörbart g).<br />
Överlånga stavelser består av lång vokal + lång konsonant; således kan också<br />
de förlängningar som nämns ovan betraktas som överlånga. Exempel på överlånga<br />
stavelser med dubbel konsonant förekommer i tre fall; jfr (3).<br />
(3) a. I flerstaviga ord (dvs. ord där konsonanten hör till två stavelser):<br />
tveetta ’tvätta’, trööttågär ’trött’, sveittågär ’svettig’.<br />
b. I enstaviga och sammansatta ord (där konsonanten hör till bara en stavelse):<br />
lyyss ’lyssna’, kveittbröö ’vetebröd’.<br />
c. I böjda ord (participer, neutrer av adjektiv): blåått ’blått’, kviitt ’vitt’, feitt<br />
’fett’, blöutt ’mjukt’, heitt ’hette’ (även ’hett’), föödd ’född’.<br />
Liljendaldialekten saknar standardspråkets förkortningsregel gällande neutrum av<br />
KV:K adjektiv och preteritum/supinum av verb som slutar med dental klusil (t.ex.<br />
neutrum av viit är vitt fast neutrum av guul är guult utan förkortning). Troligtvis<br />
finns det inget behov att undvika överlånga stavelser p.g.a. att dialekten redan tillåter<br />
dem i övriga ord.<br />
Kvantitetsförhållanden mellan konsonanterna i olika konsonantförbindelser är<br />
ett ämne som bör undersökas närmare.<br />
Vokalbalans<br />
Liljendaldialekten bevarar i viss utsträckning fornsvensk vokalbalans, dvs. att<br />
kvaliteten hos andra stavelsens vokal beror på huruvida första stavelsen är kort eller<br />
lång. Efter en kort stavelse kunde fornsvenskan ha [i], [u], eller [a]. Efter en lång<br />
stavelse blev andra stavelsen (metriskt sett) svag, så att dess vokal försvagades och<br />
centraliserades till [e], [o], respektive [æ] (jfr Riad 1992: 171–177).<br />
Dagens Liljendaldialekt har åtminstone en av dessa tre växlingar, nämligen u ~<br />
å i ord som viku ’vecka’ och bastå ’bastu’. Den är genomgående i substantiv: ledu<br />
’lada’, trenu ’trana’, stuvu ’stuga’; men däremot kuddå ’ko’, bloomå ’blomma’,<br />
möurå ’myra’, sjinkå ’skinka’, låådå ’låda’, tjörkå ’kyrka’, svenskå ’svenska’, kattå<br />
’katt’, gangå ’gång’, iissparkån ’sädesärla’. Adjektiv har en växling u ~ å som tycks<br />
bero på första stavelsens tyngd, t.ex. stadugär ’stadig’, men raandågär ’randig’.
Change language