Jan-Ola Östman

Yuni Kim
Standardspråkets nutida läge kom till då de gamla korta stavelserna förlängdes och
de överlånga förkortades. De gamla stavelsetyperna finns dock kvar i många
finlandssvenska dialekter, fast i olika grad i olika delar av landet.
Liljendaldialekten (samt dialekterna i hela Nyland, östra Åboland, och de flesta
delarna av norra och mellersta Österbotten; se t.ex. Harling-Kranck 1998, Zilliacus
1992) bevarar i princip det fornsvenska kvantitetssystemet med korta (både KVK
och KV.kv), långa och överlånga stavelser (KV:K:.vk). Men det är viktigt att påpeka
att enskilda ord har förändrats och har ofta ett annat kvantitetsförhållande än vad de
hade i fornsvenskan.
KVK. I hela det skandinaviska språkområdet har korta stavelser i enstaviga ord
(KVK) haft en starkare tendens till förlängning än korta stavelser i flerstaviga ord
(KV.kv), men Liljendaldialekten bevarar båda typerna. Enstaviga kortstaviga ord är
av två slag: ett stort antal gamla KVK substantiv som har bevarats med den
ursprungliga kvantiteten, och apokoperade KV.kv verb som alternerar med de
oapokoperade formerna; t.ex. Gud ’Gud’, gres ’gräs’, jev ’ge’. I språket i Hindersby
i Lappträsk kommun finns ett minimalt par, kål ’kol’ och kåål ’kål’ (muntlig källa;
Nisse Husberg 2003).
KV.kv. Exempel på KV.kv ord ges i (2) a–d. De flesta exempelorden har
standardspråkliga motsvarigheter med lång vokal och kort konsonant, se (2a), (2b)
och (2d). Observera dock att orden i (2c) har standardspråkliga motsvarigheter med
kort vokal och lång konsonant.
(2) a. ledu ’lada’, trenu ’trana’, stuvu ’stuga’, glipu ’springa i dörren’,
stadugär ’stadig’, rivubein ’revben’
b. duvi ’slö’, bisi ’gubbe’, hari ’hare’
c. sima ’simma’, gamal ’gammal’, betär ’bättre’, tjeling ’kärring’
d. lesa ’läsa’, ita ’äta’, skapa ’skapa’
Långa stavelser i Liljendaldialekten är av flera slag. Det finns V:K som motsvarar
riksspråkets VK: staana ’stanna’, ryymär ’rymmer’, glöömär ’glömmer’, bloomå
’blomma’, föötär ’fötter’, föötren ’fötterna’, dootrå ’dotter’, döötrar ’döttrar’.
Exempel på ord som i Liljendaldialekten har VK: som i standardspråket skulle
motsvaras av V:K har jag inte funnit i materialet.
Vokaler har förlängts framför vissa konsonantförbindelser som börjar med
nasal eller likvida: gaaldär ’galler’, haaldär ’håller’, tjeeldå ’källa’, heendren
’händerna’, raandågär ’randig’, haamla ’sträva, söka’.
33