Jan-Ola Östman
Jan-Ola Östman
Jan-Ola Östman
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
28 Fältarbete i Liljendal med omnejd<br />
Ljudlära<br />
I detta kapitel redogörs för Liljendaldialektens vokal- och konsonantfonem samt<br />
deras fonologiska distribution och några fonetiska egenskaper. Jag har valt en grov<br />
transkription, baserad på svensk ortografi, för att återge dialekten i skrift, men<br />
motsvarande IPA-tecken anges inom hakparentes i nedanstående tabeller. Långa<br />
vokaler och konsonanter dubbelskrivs.<br />
Vokaler<br />
Liljendaldialekten har nio långa monoftonger (tabell 1) och två diftonger, ei [ɛj] och<br />
öu [œw].<br />
Främre Central Bakre<br />
Sluten ii [i:] yy [y:] uu [u:] oo [u:]<br />
Halvsluten/Halvöppen ee [e:] öö [ø:, œ:] åå [ɔ:]<br />
Öppen ää [æ:] aa [ɑ:]<br />
Anmärkningar<br />
Tabell 1: Långa monoftonger<br />
I det finlandssvenska standardspråket förekommer kontrasten ee ~ ää bara före r; i alla<br />
andra ställningar förekommer endast ee. I Liljendaldialekten däremot kan ää finnas<br />
också i annan ställning än framför r. T.ex. knää ’knä’, knäädren ’knäna’, trää ’träd’,<br />
sääkärt ’säkert’, rääv ’räv’. Ljudet är ganska öppet, IPA:s [æ:] jämfört med<br />
sverigesvenskans [ɛ:]. Det är möjligt att det östnyländska ää-ljudet har ett rent svenskt<br />
ursprung (jfr några dialekter i Sverige som har öppet ää), men också finskan har ett<br />
öppet ää-ljud, som genom språkkontakt kan ha spelat en roll åtminstone i att Liljendalää<br />
har bevarats.<br />
Dialektens långa åå-ljud är oftast halvöppet, dvs. IPA:s [ɔ:]. Detta uttal kan tänkas<br />
bero på inflytande från kvaliteten hos motsvarande ljud i finskan, särskilt om man<br />
beaktar att det i andra finlandssvenska dialekter där det finska inflytandet varit stort,<br />
t.ex. i norra Österbotten, förekommer ett liknande öppet åå-ljud. T.ex. båånen<br />
’barnen’.<br />
I det finlandssvenska standardspråket förekommer ett öppet långt ö-ljud [œ:] före [r],<br />
medan ö-ljudet i andra ställningar är halvslutet, [ø:]. I Liljendaldialekten förekommer<br />
däremot halvslutet [ø:] före [r] i ord som hööra, och jag tycker mig ha hört ett<br />
halvöppet [œ:] i ord där det inte står framför [r]. Det finns säkert också variation<br />
individer emellan. Förhållandet mellan [ø:] och [œ:] borde undersökas närmare.<br />
u-ljudet är inte spetsigt, utan centralt som i norskan och i det finlandssvenska<br />
standardspråket, t.ex. i uun ’ugn’.
Change language