Biatora toensbergii ny för Sverige

Biatora toensbergii ny för Sverige
FREDRIK JONSSON
Jonsson, F. 2002: Biatora toensbergii ny för Sverige [Biatora toensbergii new
to Sweden.] Graphis Scripta 13: 55–57. Stockholm. ISSN 0901-7593.
Biatora toensbergii is reported as new to Sweden. In total 19 collections of
the species were made in seven Picea abies-dominated forests in the western
part of the province of Jämtland. The area, in which the collections were
made, has a moderate to strong suboceanic influenced climate. Most of the
collections were made on twigs and stems of Picea abies.
Fredrik Jonsson, Ede 1400, SE- 830 47 Trångsviken. E-mail:
fredrik.jonsson@minmail.net
Tillsammans med Ulrika Nordin inventerade
jag i juni 1999 lavar på stående träd i
granskog i sammanlagt nio en-hektarsrutor.
Rutorna var belägna i de västra delarna av
Jämtland, och de var fördelade på tre delområden,
det västra (V), det mellersta (M) och
det östra (Ö) delområdet (Figur 1).
Inventeringarna ingick i fältarbetet till mitt
examensarbete för Umeå Universitet.
Samtliga nio granskogar var mellan 100 och
Figur 1. De tre delområdenas ungefärliga
geografiska läge.
V
M
Ö
200 år gamla och belägna på 380-610 meters
höjd över havet. Granskogarna var belägna på
frisk mark. Årliga nederbörden varierade från
ca 600 mm/år i öster till ca 1200 mm/år i
väster (Alexandersson & Andersson 1995).
Närheten till Atlanten påverkar klimatet i hela
regionen och ger det en suboceanisk prägel.
I sammanlagt sju av de nio granskogarna
hittades Biatora toensbergii. Totalt samlades
19 kollekter in av arten.
Utseende
Biatora toensbergii känns igen på ganska
tjock vit till grå areolerad bål, som innehåller
argopsin (P+ röd i mikroskop), orange till
rödbruna apothecier och encelliga sporer. För
utförlig beskrivning se Printzen (1995).
Fyndens geografiska fördelning
De flesta fynden gjordes i de västligaste,
nederbördsrikare delarna av Jämtland, men
några fynd gjordes även i östligare områden
(Tabell 1). Biatora toensbergii har en nordlig
suboceanisk utbredning (Printzen 1995).
Arten är i Europa funnen i Norge och Island.
Många norska fynd av arten är från Nord- och
Sör-Tröndelag fylke, vilka båda gränsar till
Jämtland. Biatora toensbergii tillhör
Tröndelags biogeografiska element (Holien &

56 Fredrik Jonsson GRAPHIS SCRIPTA 13 (2002)
Tabell 1. Antalet kollekter med B. toensbergii i de olika delområdena.
Antal fynd av
B. toensbergii
Antal enhektarsrutor
med
B. toensbergii
Västra delområdet
Nederbörd 1000-1200
mm/år
Tønsberg 1996) dess utbredning i Norge
liknar den hos Cavernularia hultenii (Printzen
1995). I samtliga i denna undersökning
inventerade en-hektarsrutor hittades C.
hultenii, så detta kan eventuellt stämma även i
Sverige.
Substrat
Flest fynd gjordes på grankvistar, både döda
och levande (Tabell 2). Vid fem tillfällen
växte B. toensbergii på levande granstammar.
Tre av dessa granar lutade kraftigt och en var
en mycket liten, undertryckt gran. Sammanlagt
tretton fynd gjordes på gran, tre på gråal,
och ett vardera på en, rönn och sälg (Tabell 2).
Följearter
Följearterna till B. toensbergii växlade kraftigt
beroende på vilket substrat de växte på. De
vanligaste följearterna fanns dock på de flesta
substrattyperna, nämligen Biatora
efflorescens, Lecidea pullata och Pertusaria
borealis/pupillaris. På gran förekom också
Biatora sphaeroidiza, Lecanora boligera,
Lecidea betulicola, Micarea globulosella och
Placynthiella icmalea med två till tre fynd
vardera. På gråal förekom många följearter,
Pertusaria carneopallida var den vanligaste.
På sälg växte den tillsammans med Bacidia
beckhausii och Buellia chloroleuca. På rönn
växte den bland annat tillsammans med
Arthonia muscigena.
Fyndplatser
De sju lokaler där fynden av Biatora
toensbergii gjordes redovisas nedan.
Mellersta delområdet
Nederbörd 900-1000
mm/år
Östra delområdet
Nederbörd 600-700
mm/år
13 4 2
3 3 1
Västra delområdet: 1. Styggbäcken 2 , Åre kn,
Åre sn, 63˚38'47.4''N, 12˚15'34.2''E, 475 m,
årsnederbörd 1000-1100 mm/år. 2.
Sandnäset 1 , Åre kn, Kall sn, 63˚45'43.3''N,
12˚26'01.1''E, 450 m, årsnederbörd 1100-1200
mm/år. 3. Anjan, Åre kn, Kall sn,
63˚41'04.0''N, 12˚49'23.4''E, 450 m,
årsnederbörd 1000-1100 mm/år.
Mellersta delområdet: 4. Åkroken, Krokom
kn, Offerdal sn, 63˚43'55.0''N, 13˚26'53.3''E,
440 m, årsnederbörd 900-1000 mm/år. 5.
Rörtjärn 2 , Krokom kn, Offerdal sn,
63˚38'47.4''N, 13˚43'32.9''E, 550 m,
årsnederbörd 900-1000 mm/år. 6.
Oldklumpen, Krokom kn, Offerdal sn,
63˚44'45.8''N, 13˚29'14.9''E, 610 m,
årsnederbörd 900-1000 mm/år.
Östra delområdet: 7. Hällberget, Krokom kn,
Offerdal sn, 63˚26'46.1''N, 13˚58'22.5''E, 420
m, årsnederbörd, 600-700 mm/år
1 Naturreservat, 2 Nyckelbiotoper.
Tack
Stort tack till Håkon Holien för hjälp med
artbestämning/kontrollbestämning.

GRAPHIS SCRIPTA 13 (2002) Biatora toensbergii ny för Sverige 57
Tabell 2. Fyndens fördelning på olika substrat
Substrat Antal
Levande/döda grankvistar, Picea abies 8
Levande granstammar, Picea abies 5
Döda gråalskvistar, Alnus incana 3
Stambas av sälg, Salix caprea 1
Stam av en, Juniperus communis 1
Stam av rönn, Sorbus aucuparia 1
Litteratur
Alexandersson, H. & Andersson, T. 1995:
Nederbörd och åska. In: Raab, B. & Vedin
H. (eds), Klimat, sjöar och vattendrag,
Sveriges Nationalatlas, pp. 76–90.
Holien, H & Tønsberg, T. 1996: Boreal
regnskog i Norge – habitatet for
trøndelagselementets lavarter. Blyttia 54:
157-177.
Printzen, C. 1995: Die Flechtengattung
Biatora in Europa. Biblioth. Lichenol. 60:
1–275.