Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA
Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA
Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
parkeringen, i en vindsskrubb, i ett kartrum observerade han barnen. Till hjälp<br />
hade han en kikare. Sammanlagt tillbringade han cirka 50 timmar på det sättet<br />
<strong>och</strong> kunde av det dra slutsatsen att mobbning var mycket mer utbrett än vad som<br />
varit känt på de olika skolorna. Skolor som sade sig vara befriade från mobbning<br />
hade i själva verket en skolgård som var ”skådeplats för upp till 4 à 5 markanta<br />
gruppövergrepp mot enskilda barn under en tiominutersrast” (Heinemann 1972:<br />
155). En del i detta synliggörande var också att mobbningsfenomenet började<br />
skildras på bild. Det dolda fenomenet mobbning blev visuellt representerat i form<br />
av arrangerade bilder. 62<br />
För det andra handlade mobbningsbegreppet inte bara om att övergrepp<br />
synliggjordes. Det handlade även om ett särskilt sätt att se på konflikter mellan<br />
elever: att betrakta dem som allvarliga problem. I den första boken om mobbning<br />
kommenterades värdet av det nya ordet mobbning på följande vis:<br />
88<br />
Det kan tyckas alldeles onödigt att skapa ett nytt ord <strong>och</strong> begrepp för att<br />
kunna diskutera företeelser, som egentligen är så gamla <strong>och</strong> så välkända.<br />
Men mobbning har jag gjort till ett modeord, ett slags alarmsignal för att<br />
framtvinga studier av <strong>och</strong> eftertanke kring ett beteende som tycks mig värre<br />
<strong>och</strong> fulare än det mesta som vi har för oss. Upptäcker man en fiende eller en<br />
fara måste man ge den ett namn (Heinemann 1972:9 f).<br />
Annorlunda uttryckt: Mobbningsbegreppets födelse handlade inte i första hand<br />
om en upptäckt av ett nytt fenomen, utan mer om en ny värdering av ett gammalt<br />
fenomen. Begreppet är således ett exempel på hur en måhända gammal sedvänja<br />
har fått en annorlunda kulturell innebörd. Tidigare hade konflikter elever emellan<br />
kunnat tillskrivas positiva, uppfostrande effekter, såsom det beskrevs i en lärarhandledning<br />
på 1920-talet:<br />
Barn äro ofta på ett nyttigt sätt hänsynslösa mot varandra. Den som inte vill<br />
rätta sig efter lekens regler, får t. ex. inte vara med utan blir bortkörd. Ett av<br />
de svåraste straff, som användes vid skolor med utbildad självstyrelse,<br />
består däri att den brottslige av kamraterna behandlas såsom obefintlig av<br />
kamraterna under en eller ett par dagar; ingen talar till honom, <strong>och</strong> han får<br />
ej vara med om några lekar. Då kamratskapet spelar en så ofantligt stor roll<br />
för barnen, är det naturligt att skolan bör taga vara på denna kraft <strong>och</strong><br />
inverka förädlande på den. Tyvärr är det ofta tvärtom så, att barnens inbördes<br />
solidaritet riktas emot skolan (Hildinger 1923:161–2).<br />
62 I Dagens Nyheters artikelserie om mobbing från 1969 finns en bild som föreställer en hop av<br />
barn som attackerar ett ensamt barn. Kanske är det den första bilden på mobbning i Sverige. I<br />
bildtexten kommenteras att bilden av nödvändighet inte kunde bli autentisk: ”När många barn<br />
överfaller ett ensamt, olikt barn sker det på platser där ingen vuxen ser dem. När DN-fotografen<br />
Roland Jansson iakttog barn som började mobba avbröts mycket riktigt verksamheten.<br />
Han fick därför arrangera den här bilden” (Dagens Nyheter 1970).