Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

en beskrivning av fenomenet. Steget från de sociometriska studierna till politisk
handling var fortfarande stort.
Enkelt uttryckt var det alltså på 1950-talet som den splittrade skolklassen
upptäcktes som ett problem, i den meningen att metoder för att synliggöra problemet
spreds. Det var dock fråga om en diskret upptäckt. Man kunde konstatera
att vissa elever inte var populära, men vad denna brist på popularitet stod för och
vilka uttryck det tog sig analyserades inte. Sociometrins ordförråd var befriat från
glosor som våld och utfrysning. Det var först med begreppet mobbning som
skolklassens splittring på allvar kom att framställas som ett stort problem.
Mobbning
Om vi snabbspolar till år 1974 ser vi en annan ton i debatten. ”Varför händer
ingenting i mobbningsfrågan?” är rubriken på en artikel av Dan Olweus (Lärartidningen/Svensk
skoltidning 1974/14:8) Artikeln illustreras inte med ett abstrakt
sociogram, utan med ett fotografi på en mobbad pojke som tungt vilar sitt huvud
i sina händer. Artikeln andas en helt annan attityd till de sociala relationerna i
klassen. Det som tidigare framförallt varit ett vetenskapligt formulerat problem –
förvisso med praktiska implikationer – hade nu blivit en akut fråga, ett problem
som borde ha åtgärdats för länge sedan. Mobbning hade vid det här laget blivit
ett modeord. 61 Men Olweus menade att det i praktiken hade skett väldigt lite.
Med mobbningsdiskursen utvecklades nya beskrivningar av hur elevkonflikter
tar sig uttryck, som tydligt skilde sig från sociometrins bilder. Antipatier inom
skolklassens ram handlade nu inte bara om att man inte ville sitta bredvid vissa
elever, utan kunde också handla om våld (Heinemann 1972). Polariseringen inom
klassen kom att betonas starkare. Medan sociometrin talat om ”ledare” och
”undanskymda”, kom man nu att tala om de som angriper och de som angrips.
Med uttryck som plågare och offer (Roland 1983) hackkycklingar och översittare
(Olweus 1973) och alla mot en (Heinemann 1972) frammanades bilden av
den splittrade skolklassen med en helt annan skärpa.
Upptäckten av mobbning som ett problem vilade på åtminstone två förutsättningar.
För det första gjordes försök att kartlägga fenomenets utbredning och
uttryck. En svårighet härvidlag var att mobbningen, till skillnad från vissa andra
normbrott, beskrevs som osynlig. Heinemann påpekade att mobbningsfenomen
tenderade att upphöra ögonblickligen när en vuxen kom i närheten av barnen.
Observationen av mobbningen kunde inte göras objektivt om en vuxen var närvarande,
eftersom mobbningen var ett fenomen förknippat med just vuxnas frånvaro.
Heinemann hade emellertid en metod för att skapa kunskaper om mobbningsfenomenets
art. Han tillämpade dold observation. Förskansad i en bil på
61 1970 togs det upp i boken Svenska modeord (Panelius & Steinby 1970). Ordet fick snabbt en
spridning genom att Dagens Nyheter 1969 behandlade fenomenet i en artikelserie (särtryck i
Dagens Nyheter 1970).
87