Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

(Craddock 1920/1923: 55). 49 Vissa argumenterade också för att lärarens värdighet
bättre kunde bevaras när eleverna själva stod för sin egen fostran. Självstyrelsen
var ett sätt att renodla lärarens verksamhet till det pedagogiska. 50 Därmed
kunde också ett betungande ansvar föras över på vissa elever: ”En bra
ordningsman är en ovärderlig tillgång för såväl klassen som lärarna. Det skall
vara en elev, som har auktoritet bland kamraterna och ändå deras sympati. Hans
ställning är känslig – bufferten mellan lärare och elever” (Naeslund 1963:234–5).
Att man ändå valde det systemet kan ha hängt samman med att man hade en stor
tilltro till vad en ordningsman kan åstadkomma. 51
En av självstyrelsens funktioner var just att skapa en solidaritet med skolan, att
skapa en ”organisation av de bättre elementen i klassen, som komma att verka i
lärarens anda i stället för att av klasskänsla sluta förbund med de sämre elementen
emot fienden – läraren” (Hildinger 1944:149). 52 Självstyrelsen kunde alltså
bidra till en sublimering av massdriften, men mest påtagligt är ändå att den
verkade mot en differentiering av klassen. Strävan att skapa solidaritet med
49 E. A. Craddock var en av visionärerna på området. Han förespråkade en radikal omläggning
av skolans fostrande verksamhet, nämligen att en stor del av det disciplinära arbetet skulle
utföras av eleverna själva. ”Sådana som förhållandena nu äro, tvingas en god lärare att ägna
så mycken uppmärksamhet åt att upprätthålla disciplin av alla slag och övervaka verksamhet
av växlande beskaffenhet, att hans verkliga överlägsenhet, den som hans vetande förlänar
honom, aldrig kommer till sin rätt […] Befria då läraren, han må vara god eller dålig, från
alla dessa plikter, som icke falla inom ramen av den uppgift, för vilken han är bäst utrustad,
nämligen spridandet av kunskaper, och anförtro dem åt pojkarna själva!” (Craddock 1920/
1923:25).
50 Carl Svedelius beskrev detta i en artikel: ”Den yttre ordningen vid vårt läroverk övervakas
väsentligen av de äldre gymnasisterna. Inga lärare anmodas t. ex. att hålla vakt vid morgonbönen.
[…] Är det inte absolut tyst i salen, när det skall vara absolut tyst, hyssjar de äldsta
gymnasisterna ner bullret och viskningarna. De vet av erfarenhet, att deras rektor aldrig
nedlåter sig till att gå upp i talarstolen, förrän det under all hans medverkan blivit ljudlöst
stilla. Det bör vara under en rektors ställning och värdighet att behöva stå och hyssja”
(Svedelius, 1930:81). ”All vakt i korridorerna ombesörjes av pojkar i de båda högsta
ringarna. […] En gång fick jag höra en ung extralärare ryta i dörren till ett klassrum åt en för
honom okänd abiturientavdelning att packa sig iväg. […] En lärare bör ägna sig åt viktigare
fostrareuppgifter än tjänstgöring som utfösare” (Svedelius 1930:82).
51 ”Det är nog icke för mycket sagt, om jag påstår, att en eller två riktigt präktiga ordningsmän,
som följa en klass genom hela skolan, stundom kunna tillskrivas nästan lika stor uppfostrande
verkan på klassen som klassföreståndaren”, menade Einar Wetterwik (Tfsl 1945/11:188).
52 Så här kunde argumentationen låta: ”Framförallt skulle det dock främja en sund disciplin, om
här lärjungarnas självverksamhet kommer till sin rätt och ett visst mått av självstyrelse, av
lärjungarnas eget ansvar för ordningen, kunde införas. Därur kunde en känsla av solidaritet
med skolan och lärarna framväxa. […] Kåranda och sammanhållning gentemot lärarna har
det ju funnits mycket av i våra skolor och finns väl än. Att arbeta fram en kåranda och
sammanhållning med lärarna borde nu vara målet” (Reinius 1913:56 f). Alla var dock inte
eniga om att självstyrelsen kunde skapa sammanhållning med skolan och lärarna. Georg
Brandell (1922) menade, utifrån ett masspsykologiskt perspektiv, att det vore ett misstag att
anförtro eleverna uppgiften att kontrollera kollektivet. Härvidlag riktades kritik mot Foerster
som ”vid behandlingen av självstyrelsens problem synes ha glömt bort sin fullkomligt riktiga
masspsykologi” (Brandell 1922:154).
75