Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

strategier (begreppen är mina) kan användas för att rekonstruera vilka tekniker
som har förespråkats i kampen mot elevkollektivet.
Sublimering
Så här långt har det möjligen framstått som om elevernas kollektiva sammanslutning
alltid betraktats som negativ. Så var emellertid inte fallet. Snarare har
man uttryckt en ambivalent inställning till elevers sammanhållning. Vi ser det
hos Anna Sandström som beskrev klassandan som ”denna besynnerliga kristalliseringsprodukt
av de starkaste strömningarna hos klassens individer” (Uffe
1891:17). Sandström beskrev två motsatta vägar som klassandan kunde ta. (1) En
lärare som ”umgåtts med sin klass på det rätta sättet”, kommer att bli ”liksom
kärnan i denna kristallisation”. (2) En lärare som däremot står utanför klassen,
kommer i denna att finna ”en fientlig makt, som han ordentligt måste strida emot
[…]” (ibid). Elevkollektivet stod så att säga inför ett vägskäl mellan gott och ont.
Ett sätt att sublimera massdriften har varit att skapa förutsättningar för aktiviteter
med ett gott innehåll. 1962 års läroplan lyfte fram värdet av skolans
fritidsverksamhet. Denna ”ger möjlighet att leda ungdomarnas naturliga behov
att sluta sig samman i grupper och gäng i positiv riktning […]” (Lgr 62:75). Här
framhölls elevföreningar för deras sociala fostran. Eleverna ”får vana att fungera
i olika sammanhang inom ett ordnat föreningsliv”. Föreningarna kunde dessutom
fyllas med ett innehåll av lämplig karaktär. Speciellt för de äldre eleverna
hävdades att det fanns ett ”rikt register”, vilket exemplifierades med dygdiga
aktiviteter som idrott, läsning, dramatik, foto och nykterhetsfrågan. Andra aktiviteter
som skolan kunde uppmana till var schack, redaktionellt arbete för skoltidningen,
sy- eller stickklubb, bokcirkel och frimärksklubb (s. 76 f).
Ett annat sätt att kontrollera klassen var att ta hjälp av en särskild elevtyp:
”klassens ledare”. Denne tillskrevs ofta ett mycket stort inflytande över klassen
(Tfsl 1943/1:9; Granfelt 1938:126), varför läraren hade mycket att vinna på att få
ledaren på sin sida:
Klassledarna ha ofta stort inflytande över de andra lärjungarna. De kunna
ge upphov till oordningar, trots och avoghet mot lärarna. Om ledaren ändrar
sin inställning, följer vanligen hela klassen hans exempel. Om lärarna
kunna samarbeta med klassernas ledare, är detta vanligen till stor fördel för
skolarbetet. En och annan ledare kan locka en hel kamratflock med på
olovliga tilltag (Koht & Skard 1947:360).
Formeln var enkel. Med klassens ledare följer hela klassen . Klassens ledare
kunde locka de andra eleverna till olovliga tilltag. Omvänt kunde en ledare också
främja ett intresse för studier och goda kulturella aktiviteter. Om man kunde
påverka klassens ledare menade Skolöverstyrelsen att klassens dynamik kunde
påverkas i dramatisk riktning: ”Hela klasser kan bli studieintresserade, musika-
73