Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

sluta sig samman mot läraren. Det gällde, med Willard Wallers terminologi, att
behandla dem som en massa utan att de förvandlades till en mobb (1932/1965:
163). 44
I Skolan och karaktären (Foerster 1907/1912) beskrevs den sociala samvaron
mellan elever som en hotfull kraft. Viljan att sluta sig samman elever emellan
utmålades som en drift. Med uttryck som ”de sociala instinkterna”, ”den sociala
driften”, ”massmoralen” och ”den sociala smittan” frammanades bilden av en
problematisk elevsocialitet. Foerster var kritisk till dem som såg kamratskap i
skolan som en uppfostrande kraft. Om kamratskapet inte formades i en etisk
riktning kunde det bli ”den farligaste smittohärd för alla möjliga moraliska sjukdomar
och för individens korruption genom massan” (s. 38). Han talade om
”skolbarns utomordentliga mottaglighet för alla möjliga epidemiska laster och
allt slags dårskap” och exemplifierade detta med dåliga vanor på det sexuella
området, på alkoholens område samt lögnaktighet (s. 66).
Även i Sverige uttrycktes en oro för skolklassens sammanhållning ofta under
1900-talets första hälft. En insändarskribent beskrev ”den kamratliga solidaritetskänslan”
som ”ett av de allvarligaste hinder, som möta skolans fostrande verksamhet”
(Tfsl 1935/3:41), och detta omdöme var han inte ensam om. En mängd
olika beteckningar användes för att beskriva en elevsammanhållning som sågs
som problematisk. Det har talats om suggestion, masshysteri, kåranda, flockmentalitet,
inbördes hjälp och sammanhållning, falsk solidaritet, lärjungarnas
sammanhållning, mass-suggestion, hjordinstinkt, kommunism, sammangaddning,
kamratsolidaritet, klassolidaritet och psykisk smitta. 45 Det man pekade på var
med andra ord en särskild sorts social logik. Läraren arbetade inte bara med ett
flertal individer. När dessa slöt sig samman hotades lärarens auktoritet. Som
44 Wallers begrepp kan behöva klargöras. En massa definieras av sin passivitet, av sin åskådarroll,
medan mobben definieras av att den handlar. Hos Waller är massa en positiv egenskap
hos gruppen, medan mobb är negativt. I fall då eleverna känner en latent fientlighet till
läraren som emellertid inte får komma till utlopp, kan klassen lätt förvandlas till en mobb.
”the problem of the teacher may be said to be that of keeping the group oriented as a crowd
rather than as a mob. In such a combustible situation, the slightest misstep on the part of the
teacher will be enough to turn the crowd which faces him into a mob” (Waller 1932/
1965:163). Detta är för övrigt ett dilemma som enligt Waller är frånvarande i militära och
kvasimilitära organisationer som kännetecknas av att massor kontrolleras utan att de
förvandlas till en mobb. En allt för emotionellt lagd lärare kan enligt Waller frambringa
denna mobb. ”In general, the chief danger is that of reacting emotionally to the group”
(s. 164). En lärare som exempelvis skriker åt en grupp kan förvandla den till en mobb. Som
kontrast till detta nämner Waller de lärare som tenderar att minimera sin emotionella framtoning,
lärare som sätter på sig en mask – enligt Waller i syfte att minimera den sociala interaktionen.
45 Samma uttryck med referenser: suggestion, masshysteri (Holmstrand & Edman 1951:21),
kåranda (Reinius 1913:57), flockmentalitet (Regnér 1955:26) inbördes hjälp och sammanhållning,
falsk solidaritet (Skolöverstyrelsen 1959:21), lärjungarnas sammanhållning (Skolöverstyrelsen
1935:8), mass-suggestion (Fevrell 1914), hjordinstinkt (Svanström 1938:190),
kommunism, sammangaddning (Jungblom 1914:245-147), kamratsolidaritet, klassolidaritet
(Granfelt 1938) och psykisk smitta (Tfsl 1954/36:802).
69