Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

problem upprättades. Synen på vad som var en allvarlig skolsynd förändrades,
och därmed kom också förväntningarna på lärare att ändra karaktär.
Syftet med detta kapitel är att undersöka på vilka sätt talet om mobbning gav
en ny innebörd åt skolans fostran. Jag kommer att föreslå ett särskilt sätt att
fastställa vad som är nytt, nämligen att talet om mobbning representerar ett nytt
perspektiv på ett av skolans institutionella särdrag: dess kollektiva natur.
Kapitlets egentliga tema är därför inte framväxten av mobbningsbegreppet, utan
istället förändrade sätt att se på elevkollektivet. Utgångspunkten är att läraryrket
får mycket av sin karaktär i mötet med kollektivet, samt att detta kollektiv i olika
tider tillskrivs skilda egenskaper och problem. Jag kommer att skildra en
förskjutning i uppfattningen av elevkollektivets problematiska egenskaper. Det är
en förskjutning från det enade till det splittrade elevkollektivet.
Elevkollektivets sammanhållning
Skolan är en plats där en av samhällets minoriteter – barnen – befinner sig i
majoritet. Skolan som institution kännetecknas av att läraren möter ett stort antal
personer samtidigt. Det kan ses som en effekt av det moderna sättet att organisera
barnens socialisation. Innan skolan fanns var barnen inte på samma systematiska
sätt en åldershomogen majoritet som konfronterade uppfostrarens ensamhet.
Barnen var ständigt omgivna av människor som var äldre (och yngre) än de
själva. Med det moderna samhällets födelse växte däremot åldershomogena skolklasser
fram (Aries 1960/1962:176–188). Därmed skapades en form av homogenitet
inom skolklassen, som ytterligare kunde understrykas genom att sociala
klasser och kön separerades i olika skolor. Till detta kan vi lägga det faktum att
skolan som institution bidrar till att understryka att det finns en kvalitativ skillnad
mellan barnen som social kategori och de vuxna (Aries 1960/1962). Sammantaget
torde detta ha lagt en grund för en särskild sorts uppfattning av skolklassen:
läraren mötte inte bara ett kollektiv, utan ett relativt enhetligt sådant.
Skolklassens enhetliga karaktär kunde ytterligare understrykas genom olika
förväntningar på att eleverna skulle bete sig som ett ordnat kollektiv. Hit hörde
till exempel instruktioner om hur man rör sig in och ut i klassrummet och skolbyggnaden.
42 I disciplinhandboken Läraren, eleven, disciplinen (Ericsson 1967)
gavs flera exempel på hur skolklassen kunde behandlas som en homogen massa:
42 Konsten att samordna kropparna, att få dem att likna en enda, marscherande kropp, är ett
tema som utvecklas i Foucaults Övervakning och straff (1974/1993) där denna konst beskrivs
som typisk för den moderna maktutövningen. En intressant illustration av hur skoleleverna
började marschera ger tillkomsthistorien av Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara
resa genom Sverige. I boken flyger Nils över folkskolan i Huskvarna där Alfred Dalin var
överlärare. Dalin var också en av ledamöterna i den läsebokskommitté som givit Lagerlöf
uppdraget att skriva boken, och fick möjlighet att läsa manuset innan det publicerades. Dalin
var emellertid inte nöjd med hur hans egen skola skildrades i originalmanuset till boken. I
den första versionen hade Lagerlöf skildrat elever som rörde sig ut från skolbyggnaden med
67