Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

ceringen av Det finns inga elaka barn! (1946) vilken framstår som en symbol för
en psykologiserad barndomssyn.
Dessa tre förändringar (visualisering, horisontalisering, psykologisering) kan
ses som en bakgrund till att det idag talas mindre om lögnen som ett centralt
problem för lärare att förhålla sig till. En fråga som förstås kan diskuteras är
huruvida lögnens tillbakagång verkligen avspeglar faktiska förändringar av
lärares arbete. En möjlig tolkning är att lögnen bara försvunnit från talet om
skolans disciplinproblem, medan praktiken i det väsentliga är sig lik. Lärares
problem skulle då vara sig lika, men dessa stöds inte längre av den officiella
diskursen. Detaljerade empiriska studier skulle närmare kunna analysera om det
finns en sådan klyfta och hur den i så fall ser ut på olika stadier, i olika typer av
skolor och för olika typer av lärare.
Ett sätt att tillspetsat förstå utvecklingen är att det öppna ifrågasättandet förefaller
efterträda lögnen som ett sätt att utmana lärarens auktoritet. Om det förhåller
sig på det sättet skapas sannolikt också nya former av irritation över
disciplinproblem. I Moral Education antydde Durkheim (1925/2002:194 f) att
det ligger mer eller mindre i sakens natur att lärare kan uppleva irritation över
elever. Kanske är det så. Men vad det är som framkallar irritation kan se olika ut
i olika situationer och historiska tidsperioder. Det som provocerade tidigare generationers
uppfostrare tycks ofta ha varit kombinationen av ett normbrott och
vägran att stå för det. Det som ofta tycks provocera dagens uppfostrare är just att
barnet står för sitt normbrott.
65