Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Under 1900-talets senare del har istället en horisontellt baserad respekt
betonats som innebär att eleven fostras att visa respekt för det som är vid sidan
av sig själv: de andra eleverna. Begrepp som mobbning, kränkningar och sexuella
trakasserier har inskärpt denna moral.
Denna förskjutning från vertikal till horisontell respekt kan också påverka
värdet av ärlighet, vilket kan illustreras med hur lögnen framställs i två texter för
morgonsamlingen. En bok och en broschyr, som gavs ut med endast sju års
mellanrum, visar på två ganska olika sätt att förhålla sig till lögnen. I det första
exemplet, boken Så börjar vi dagen (Agebjörn & Kärrlander 1960:100 f), diskuterades
lögnen med utgångspunkt i ett budord – att inte bära falsk vittnesbörd.
Att tala sanning framställdes med andra ord som en religiöst grundad plikt. I
Skolöverstyrelsens broschyr Morgonsamling i grundskolan (Skolöverstyrelsen
1967) är tonen en annan. Den religiösa grundvalen sägs det inget om och
sanningens värde framställs på ett mer problematiserande sätt. Broschyren inleds
med följande situationsbild:
…åk2 i en lågstadieskola: En grå novembermorgon. Fröken har tänt ett ljus,
när hela klassen samlas klockan nio – halva klassen har haft grupptimme
dessförinnan. Då ljuset är tänt, går man tyst in i klassrummet. Fröken tar
upp en fråga, som Lasse ställde igår: ”Ska man alltid tala sanning? Ska jag
tala om för Karin, att jag tycker hennes klänning är ful – för Kent att jag
inte tycker hans pappas bil är något vidare?” Fröken hör på frågorna, reder
ut begreppen. Man sjunger en sång till sist, innan man släcker ljuset och
sätter sig i grupper till arbetsövningar (s. 5).
Här är sanningskärleken inte framskriven som en ovillkorlig plikt (även om
historien inte förtäljer vad fröken säger när hon ”reder ut begreppen”). Det vi kan
notera är att denna lögnens relativisering är sammankopplad med att interaktionen
mellan eleverna (och inte bara mellan klassen och läraren) lyfts fram.
Citatet antyder att en horisontellt definierad moral undergräver sanningskärlekens
villkorslösa betydelse. Fostran handlar inte längre om att lära eleverna
att älska sanningen och älska sin Gud. Snarare handlar det om att lära dem att
urskilja de sammanhang då sanningen är gångbar i interaktionen med klasskamraterna.
Det är egentligen inte särskilt förvånande att den vertikala och den horisontella
respekten tilldelar sanningen olika värden. Respekten uppåt var ju bland annat en
respekt inför övervakaren. Inför övervakaren är det främsta trotset att gömma sig,
exempelvis genom att ljuga. Respekten ”åt sidan” är däremot inte på samma
tydliga sätt en respekt inför en övervakare. Visserligen kan ärlighet vara ett värde
även i horisontella relationer. 39 Att inte ljuga inför en kamrat kan säkerligen
39 I Robert Thornbergs etnografiska studie beskrivs ”kompisregler” som utarbetats i en klass.
”Ska inte ljuga” var en av reglerna. De övriga var ”ska vara snäll; viskar inte om andra; låter
61