Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

att den är ett sätt att göra sig märkvärdig. Denna attityd uttrycks bland annat i
1962 års läroplan:
48
Bristande sanningsenlighet (fabulering, lögn) är inte ovanlig bland yngre
barn. Ett starkt självhävdelsebehov kan ibland ta sig uttryck i skryt, t. ex.
över påhittade upplevelser och bragder – på högre stadier även med sexuellt
innehåll. Härifrån kan barn lätt gå över till att mera systematiskt begagna
lögner i syfte att vinna fördelar av olika slag (Lgr 62:86).
Lögnen blev med andra ord ett verktyg för att tilldela sig status på annat sätt än
genom de av skolan sanktionerade.
I skolan bedöms individuella prestationer. Det är en plats som inte ger något
större utrymme för bedömning av kollektiva prestationer. Allt som försvårar
denna bedömande praktik blir rimligtvis ett problem. En sådan försvårande
faktor är fusket, som lögnen ofta har förbundits med. Foerster uppmärksammade
sambandet mellan fusk och lögn:
[V]anan vid hemlighetsmakeri och falska utsagor kan anfräta hela karaktären.
Växer lögnen ut till ett systematiskt bedrägeri, så bringar den hela
skolarbetet i fara, emedan den då omöjliggör för läraren varje inblick i det
verkliga tillståndet av hans lärjungars kunskaper (Foerster 1907/1912:39).
Fusk kan uppstå genom elevers sociala samspel: genom att de viskar och skriver
av varandra. Den sociala roten till fusket var Bentham medveten om, och
hävdade att Panopticon-skolor ej skulle drabbas av fuskande elever. Han tänkte
sig nämligen att den kollektiva interaktionen elever emellan skulle beskäras
genom skiljeväggar eller skärmar mellan eleverna. Det skulle inte bara försvåra,
utan till och med utrota fusket: ”plagiering, en last som hitintills ansetts kongenial
för skolor, kommer aldrig att visa sig här” (Bentham 1791/2002:160).
Benthams förslag med skiljeväggar var alltför radikalt för att få en allmän
tillämpning. Ett mer använt sätt att beskära elevernas socialitet har varit att
reglera elevernas sätt att besvara frågor. En lärarhandledning från 1800-talet
anvisade att barnen skulle ställa sig upp när de svarade på en fråga, och när
barnet levererade sitt svar skulle det ”rigta sina ögon på läraren, på det att
härigenom det måtte blifva svårare för det att få hjelp af någon kamrat” (Anjou,
Kastman & Kastman 1868:90). Här upprättades så att säga immateriella skiljeväggar
mellan eleverna.
Fostran och stordriftsfördelar
Sammanfattningsvis ansågs lögnen höra samman med en rad olika karaktärsfel.
Fusk, skryt, stöld och skolk hörde till de handlingar som ansågs främjas av ett
lögnaktigt sinnelag. Lögnen kunde därför ses som själva roten till det onda, eller
som de moraliska lasternas nav (jfr Linncranz 1877:4). Exempelvis menade
Locke att lögnen var ”ett så svårt fel och moder till så många andra, som den