Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

egendom och skolplikt. Låt oss först titta på relationen mellan lögn och snatteri/
stöld.
”Tidig ljugare, gammal tjuf”, var ett ordspråk som återgavs i Läsebok för
folkskolan (1901/1968: 26). Här kopplades alltså lögnen samman med en framtida
utveckling till tjuv. Andra noterade att lögnen och stölden kunde existera
samtidigt. Snatteri och lögner ”står varandra mycket nära och förekommer som
regel kombinerade” hävdades i den första upplagan av Psykologisk-pedagogisk
uppslagsbok (1945:1370). Detta sammanförande av lögn och stöld innebar att
lögnen var i dåligt sällskap, eftersom snatterier betraktades som mycket allvarliga
normbrott. Stölder var exempelvis en mycket vanlig orsak till relegering från
läroverket, åtminstone under 1930–1940-talen. 32 Rektorn Anne-Marie Odstedt
hävdade i antologin Psykologien upptäcker människan (1945) att stölder var
starkt stigmatiserade:
46
När ett barn snattar, betraktar uppfostraren detta som kanske den svåraste
av alla uppföranderubbningar. Aldrig möter man väl så förkrossade föräldrar,
som då barnen t. ex. tagit pengar från modern, eller ett så upprört
kollegium, som när en elev lagt sig till med kamraternas tillhörigheter eller
innehållet i sparbössan på katedern (Odstedt 1945:142).
Genom att kampen mot lögnen var en kamp mot stölden, kom den också i förlängningen
att bli en kamp mot begären. Detta eftersom begäret efter njutning
kunde skapa en vilja att stjäla: ”En abnorm lystnad efter snask är ett dekadanstecken,
och i dess kölvatten följer ofta bortskämdhet, lögnaktighet och tjuvnad”,
hävdade N.E Lundin (1934:114) i boken Barn och straff i hem och skola.
Så till frågan om skolket. Till skillnad från stölden var skolket ett problem av
typisk skolkaraktär. Det är ett tydligt exempel på ett problem som är kopplat till
just skolan som institution. Ett exempel på hur skolkaren har förbundits med
lögnen är Johan Öbrinks (1964) studie Skolbarns skolkning. Öbrink refererar
forskning om skolkare, där tre slutsatser har dragits. Skolkare har dåliga hemförhållanden,
deras intelligens ligger något under det normala, och skolkarna
visar ofta tecken på ”beteenderubbningar”, som till exempel snatteri, lögn och
fabulering (s. 5).
Skolk, som länge setts som ett problem för skolan (Sjöberg 1996), hade under
folkskolans första årtionden en särskild karaktär. Plikten att gå i skola hade inte
uppnått en självklar legitimitet i ett Sverige som fortfarande var ett jordbruksbaserat
samhälle. Det kunde därför uppstå en dragkamp mellan skola och
hem om vem som skulle ha hand om barnen på dagarna. Medan skolan kunde
åberopa skolplikt kunde hemmen åberopa behovet av arbetskraft. Det kan ses
som en bakgrund till att lögn och skolk kunde kopplas samman. Det skolkande
32 Under perioden 1938–juli 1947 finns det statistik publicerad för antalet relegeringar och deras
orsaker. Under perioden relegerades 256 elever från de högre skolorna. Snatteri, stöld och
inbrott låg bakom 182 av dessa relegationer (SOU 1950:3, s. 129 f).