Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

fenomen – bör han åtminstone stå relativt stilla framför avdelningen. Där är
det lättare för honom att se sina pappenheimare i vitögat. Han ser för övrigt
också deras händer, vilket inte alltid är att förakta (Bäcklin 1951:263 f).
En intressant fråga är vilken typ av motstånd som panoptisk maktutövning lägger
en grund för. Om vi accepterar Foucaults tes om att kunskap och makt är
sammanbundna, behöver motståndet inte nödvändigtvis attackera makten i sig.
En alternativ motståndsform kan vara att inrikta sig på maktens bundsförvant:
kunskapen. Att vägra säga sanningen kan då beskrivas som en motståndsstrategi
som indirekt utmanar makten. Om makten vill veta, kan den dominerade på olika
sätt försöka underminera maktens sanningssökande. Precis som att makt och
kunskap är sammanvävda, är det rimligt att anta att motmakt och lögn hänger
ihop. 30
Skolan som en mötesplats för främlingar
Lögnen bör dock inte bara ses som en protest mot en allt mer allseende och
finmaskig övervakning. Det vore att alltför mycket förenkla bilden av social
kontroll i moderna samhällen. I själva verket kan moderniteten och skolinstitutionen
också innebära ökade möjligheter till osynlighet. Den ökade komplexitet
som kännetecknar det moderna samhället medger vissa glapp i övervakningen. 31
Det moderna samhället präglas av en ”pluralisering av livsvärldarna” (Berger,
Berger & Kellner 1973:kap 3), där exempelvis utbildning sker i en särskilt livsvärld,
skild från andra livsvärldar. I moderna samhällen är begreppspar som
privat/offentligt, främre/bakre regioner samt skola/hem relevanta för att beskriva
det faktum att individer ständigt rör sig mellan olika sociala världar. Som följd av
denna ökande komplexitet kan nya osynliga sfärer växa fram – sfärer som kan
utnyttjas av lögnaren. Solochvåraren är till exempel en mer sannolik figur i ett
30 Lögnen kunde med andra ord vara ett sätt att skyla sig inför en ”voyeuristisk” skola. Detta
kunde exempelvis ske vid hygieniska inspektioner av barnet. Om detta berättade folkskolläraren
Alfred Tallmark i sin bok Elever som jag minns: ”Skolsköterskan eller Sprutan, som
hon kallades, var inte någon särdeles populär person bland eleverna. Hennes snärjande frågor
om hemmets hygien ville man slippa så fort som möjligt. Och barnen svarade ofta undvikande
på hennes frågor eller ljög friskt. När Sprutan kom, rusade man till vattenkranar och
tvättade händer och öron. Man lånade näsdukar av varandra under renlighetsundersökningarna.
En snygg näsduk kunde vandra genom en halv klass och uppvisas många gånger. Det
märkte inte Sprutan” (Tallmark 1950:32).
31 Hans Peter Duerr har, i en kritik av Elias civilisationsteori, pekat på att den sociala kontrollen
i moderna samhällen i vissa avseenden blir försvagad i takt med att samhället blir mer
komplicerat: ”’Byns öga’ är ett mycket mer fulländat övervakningsinstrument än det stora,
anonyma samhällets ’tusen ögon’. Det förra ser – nästan som Gud Faders öga – tendentiellt
allt, och vad det ser sammanfogas till en bild som alla, eller de flesta medlemmarna av
gemenskapen har tillgång till. Människor i det moderna samhället ser däremot bara aspekter
och dessa sätts inte samman till en helhetsbild, eftersom de ’tusen ögonen’ (till skillnad från
de många fasetterna i ett insektsöga) på sin höjd är lösligt förbundna med varandra” (Duerr
1993/1998:20 f).
43