Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

DEL II. NORMBROTTET
1932 mördade den 23-årige Fredrik von Sydow sin far, två hushållerskor, sin fru,
samt tog livet av sig själv. Morden kom att få stor uppmärksamhet. Det var ett
seriemord och dessutom var fadern – Hjalmar von Sydow – som chef för
Svenska Arbetsgivareföreningen en offentlig person (jfr Henschen 2004).
Trots att Fredrik von Sydow inte längre var i skolålder uppstod en diskussion
om skolans ansvar för morden. I en artikel i Smålands Folkblad riktades kritik
mot att von Sydow under sin skolgång blivit positivt särbehandlad. Trots att han
”förskräckte kamrater och lärare genom sin ’frigjordhet’”, blev han – på grund av
sin härkomst – inte straffad (Tfsl 1932/7:91). Artikeln refererades och kritiserades
på ledarplats i Tidning för Sveriges läroverk (1932/7:91f). Skolan kunde
inte på något sätt läggas till last för von Sydows utveckling. Visserligen ifrågasatte
man inte idén att särbehandling hade kunnat förvrida von Sydow. Det som
ifrågasattes var den faktamässiga grunden. Skolan hade inte alls särbehandlat von
Sydow: ”Om vi icke äro fel underrättade, var det långt ifrån så, att von Sydow
gått straffri i skolan […]” (s. 91).
*
En dryg månad senare samma år tog Tidning för Sveriges läroverk upp en annan
form av brottslighet: svindlerier och bedrägerier. I ledaren ”Kreugermoralen och
den svenska skolan” (Tfsl 1932/10:131f) hävdades att en ny ”storhetstid” för
svindlerier och bedrägerier hade inletts, med Kreuger som främsta namn. Till
skillnad från von Sydow-morden ansågs nu att skolan hade anledning till självkritik.
Att Kreuger hade utvecklats till en svindlare kunde faktiskt delvis förklaras
utifrån hans skolgång:
En ny svensk storhetstid har kommit, nämligen – på svindelns och bedrägeriernas
område. […] Intrycken av det redan uppdagade och farhågorna för
allt, som ännu återstår att uppdaga av lögn och bedrägeri, slapphet och
besticklighet, ha helt naturligt drivit den tänkande delen av nationen till en
självrannsakan, som söker en förklaring till den moraliska anda, ur vilken
de onda handlingarna framgå. Om man därvid även riktat uppmärksamheten
på våra skolor, så har man enligt vår mening denna gång träffat vida
mer rätt än när man för icke länge sedan på ett eller annat håll försökte leda
den mördaranda, som då tagit sig så hemska uttryck, tillbaka till skolan och
dess fostrande verksamhet. Det har kommit i dagen, att Ivar Kreuger, den
ojämförbare jättesvindlaren, i skolan tog priset i fusk, ja med överlägsen
skicklighet organiserade detta viktiga inslag i vårt svenska skolliv. […] och
den tankegången har naturligt inställt sig, att svindelmoralen just till sist har
en effektiv plantskola inom vårt skolväsen (Tfsl 1932/10:32).
35