Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Disposition
I kapitlen finns en gemensam struktur, som består i att fenomen i ”gårdagens”
skola (cirka 1900–1962) ställs mot ”dagens” (cirka 1962 och framåt). Förändringar
av lärares fostrans- och omsorgsarbete studeras ur olika avseenden. Det
handlar om definitionen av vad som är ett normbrott (kap 4–5) och hur ett normbrott
kan bemötas (kap 6). Det handlar om hur lidandet kan synliggöras eller
osynliggöras (kap 8–9) samt hur man i olika tider identifierar skilda typer av
lidande som implicerar olika typer av moraliskt ansvar för läraren (kap 10).
Avhandlingens resultat presenteras i två delar. I del II diskuteras fostransdimensionen.
Den är döpt efter det problem som fostran enligt min definition har
att hantera: ”Normbrottet”. Del III behandlar omsorg och är även den döpt efter
omsorgens problem: ”Lidandet”. Båda delarna består av tre resultatkapitel och
avslutas med ett mer analyserande och syntetiserande kapitel. En hel del av
undersökningen sammanfattas alltså kontinuerligt, vilket gör att det sista kapitlet
inte är det enda som diskuterar resultaten.
I kapitel 4 inleds diskussionen om vad ett normbrott i skilda tidsperioder har
ansetts vara, genom att fokusera på en särskild moralisk uppgift: att bekämpa
lögner. Lögnen sågs som ett centralt problem för pedagoger i början av 1900talet,
och vad denna fasa bestod i görs här föremål för en analys. Kampen mot
lögnen används vidare som en kontrast till dagens situation, där lögnen tycks ha
förlorat sin särställning som ett moraliskt problem, och där skolbarn rentav kan
beskrivas som präglade av sin ärlighet.
Diskussionen om vad som betraktas som ett allvarligt normbrott fortsätts i
kapitel 5 som handlar om skolan som en kollektiv form av uppfostran. Kapitlet
handlar om hur man har betraktat det sociala system som skolklassen utgör.
Fokus ligger på vilka problem som har identifierats, på skolklassens patologier.
Tesen är att uppfattningen om skolklassen har genomgått en förvandling. Om
man tidigare lyfte fram skolklassens sammanhållning som ett allvarligt problem,
kom man senare att se skolklassens splittring som ett problem.
I kapitel 6 skiftas fokus från problemen till en av dess lösningar – skolstraffen.
Tesen som drivs är att straffandets förändringar – som på ytan tycks handla om
att agan, uppförandebetygen och skamvrån försvinner – även kan tolkas som att
nya föreställningar växer fram kring vad som bör känneteckna ett gott straff.
Kapitel 4–6 utgör resultatkapitlen i del II, en del som i kapitel 7 avslutas med
ett antal övergripande iakttagelser om hur läraryrkets fostransarbete tycks ha
ändrat karaktär under 1900-talet.
Kapitel 8 inleder diskussionen om lärares omsorgsarbete genom att undersöka
hur synen på värdet av en lycklig skolgång – och därmed lärarens ansvar för att
åstadkomma en sådan – hänger samman med historiskt skiftande uppfattningar
om relationen mellan elevens tid i skolan och dess framtid. Tesen är att det går
33