Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

fram vid skrivbordet och vars stora hjälpsamhet exemplifieras av att han bearbetade
alla mina bilder i Photoshop bara dagar innan sin egen disputation; till
Pia Skott som inte minst gjorde en väldigt ambitiös och viktig slutläsning av
(nästan) hela manuset (två gånger!); till Maria Andree som ända sedan starten
2000 varit en återkommande diskussionspartner och skarpsinnig läsare av många
texter och Magnus Hultén som har tvingat mig att skriva mer precist och dessutom
haft den goda smaken att uppskatta alla de långa citat i avhandlingen som
vissa andra tenderar att hoppa över. Tack också till Lotte Alsterdal på Arbetslivsinstitutet
för extra hjälp med slutkapitlet i elfte timmen och till Rickard Jonsson
på CEIFO som har läst några kapitel och givit förslag på små ändringar som haft
stora effekter. Om läsaren i likhet med mig tycker att litteraturlistan är ett
mästerverk är det viktigt att komma ihåg att den kollades mycket noga av Avd.
K. dagen innan lämning. Tack för det!
Ett antal externa läsare har också läst mina texter i skilda stadier. Karen Jensen
och Ulf P Lundgren gjorde viktiga läsningar av tidiga utkast till flera av kapitlen
vid femtioprocent-seminariet. Vid slutseminariet läste Boel Englund och Bengt
Sandin ett mer färdigt manus och kom med flera värdefulla kommentarer. Tack!
Bibliotekarierna vid Arbetslivsinstitutet är värda ett särskilt tack för alla de
böcker och artiklar som snabbt har beställts in. De är också värda ett förlåt för
alla böcker som inte har returnerats lika snabbt.
Enligt en fem år gammal undersökning anser 90 procent av grundskollärarna
att de har ”alldeles för mycket att göra” i sitt arbete. Det är ett skäl till att vara
extra tacksam mot de 17 lärare som ställt upp på relativt långa intervjuer. Att
träffa er lärde mig mycket om hur det kan vara att vara lärare idag, och det gav
mig också idéer om vad i skolans historia som kan vara värt att studera.
Min mamma Pia Landahl, som varit gymnasielärare i mer än hälften av sitt liv,
har jag kunnat diskutera min avhandling med, vilket bland annat har givit mig en
del uppslag. Hon har också flitigt korrekturläst många av kapitlen. Min storebror
Jesper Landahl och hans flickvän Liz Bugler förbättrade den engelska sammanfattningen.
Min fru Åsa Hytter Landahl har fått stå ut med att vårt hem har förvandlats
till ett bibliotek där golven fungerat som bokhyllor. Trots detta har hon
sällan klagat, med undantag för när hon snubblade över antikvariatfyndet ”Flickskolor
i Jönköping”. Hon har också fått diskutera och läsa mitt manus, och har
ofta chockat mig med sina klargörande kommentarer.
Vår kära dotter Mai fick tidigt lära sig den tokroliga benämningen ”ADHDdroppar”.
Det var väl ett utslag av en far som snöat in lite väl mycket på skolforskning.
Jag lovar att bättra mig.
Vissa har tyckt att det har tagit lång tid att skriva den här boken. Nu är den i
alla fall färdig. Varsågoda.
Gubbängen den 13 oktober
Joakim Landahl