Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

som varit diskontinuerlig. Det kan vara svårt att under en tid på, säg 20 år,
identifiera entydiga trender, eftersom arbetet i mycket får sin karaktär av vilka
klasser man fått, i vilka skolor man arbetat på, och vilka tjänster man har haft. Ett
annat problem bottnar i att läraren inte är en neutral observatör av skolans
utveckling, utan personligen genomgått förändringar. Det kan ibland vara svårt
att urskilja vilka förändringar som är att hänföra till ökad erfarenhet, och vilka
som är att hänföra till skolans förändring generellt. Lärarnas utsagor om förändring
måste därför tolkas med försiktighet, vilket inte innebär att de ska avfärdas.
Till detta kommer två ytterligare intervjukällor. Under 2002 utfördes fem
pilotintervjuer, dock med lärare som även arbetade på gymnasiet, ”lågstadiet”
och ”mellanstadiet”. På ett tidigt stadium av avhandlingsarbetet läste jag dessutom
de svenska intervjuerna från det nordiska projektet Restructuring in education:
reform policy and teacher professionalism in different Nordic contexts,
som kretsar kring hur lärararbetet förändrats under 1990-talet (Klette m fl 2000;
2002). 17 De sistnämnda intervjuerna spelade en stor roll i min ursprungliga problemformulering.
Yrkesminnen
Medan intervjuerna huvudsakligen fokuserar på dagens lärararbete, lägger
följande källa tonvikten på gårdagens lärararbete. 1998 samlade TAM-Arkiv,
Lärarförbundet och Nordiska museet in yrkesminnen av lärare (fortsättningsvis
”Nordiska museets arkiv”). Insamlingen omfattar 133 bidrag, varav jag har läst
80 (slumpmässigt utvalda). Bidragen är av en genomsnittlig längd av drygt 10
sidor. Lärarna har uppmanats att beröra frågor om bland annat den egna skolgången,
lärarutbildning, den första lärartjänsten, hur yrkets status och kontakten
med hemmen har förändrats. 18
Denna källa kompletterar intervjumaterialet. En fördel är att det sträcker sig
längre tillbaka i tiden. De flesta som skrivit är födda på 1920- och 30-talet, och
ger skildringar av seminarium och yrkesverksamhet från 1940- och 50-talen. De
tillfredställer därmed behovet av längre historiska perspektiv. En annan fördel,
jämfört med intervjuer, är just att de som skriver har haft en större möjlighet att
reflektera över vilka förändringar som skett, vilket ger fylligare beskrivningar av
skolans förändring. Det finns samtidigt vissa begränsningar i materialet. Informanterna
har själva fått bestämma om sin medverkan, vilket givetvis påverkat
urvalet. En majoritet är kvinnor från landsorten. Många av de som valt att delta
17 Intervjuerna utfördes år 1999–2000. Intervjumaterialet består av elva intervjuer och har
analyserats på ett mer systematiskt sätt av Carlgren och Nilsson McPherson (2002).
18 Ett urval av berättelserna har publicerats i boken Från folkskola till grundskola (Johansson
2001). Bokens redaktör Annelie Johansson har analyserat materialet närmare i en magisteruppsats
i etnologi (Johansson 2003).
27