Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

som historien används som redskap för att förstå nuet. Särskilt påtagligt har det
blivit i de sentida samhällsteorierna, som ofta använt samtidsetiketter som anspelat
på den tidsperiod man anser föregår den. Så har man talat om en
modernitet som är sen, hög, post, reflexiv och flytande. Det förflutna har fått ge
namn åt samtiden.
Det är detta sätt att tänka som har präglat historiesynen i denna undersökning.
Med inspiration från teorier om det sen/postmoderna samhället är ambitionen att
undersöka på vilka sätt lärares arbete har förändrats under de senaste decennierna.
Inspirationen gäller också typen av förändringsfrågor. Mina frågor till historien
är inte i första hand av typen: när förändrades X? Vilka aktörer medverkade
respektive sökte förhindra att X förvandlades till Y? Istället är följande frågor
centrala: vad innebär det att X blev Y? På vilka sätt skiljer sig X från Y? Det
handlar om att synliggöra nuet (Y) med hjälp av den kontrast som historien (X)
ger.
Med andra ord ligger intresset vid att identifiera nuet med hjälp av vad det inte
är. Det är liktydigt med att intressera sig för det som är nytt, det som inte funnits
förut. Avsikten är med andra ord inte alls att förstå nuet som en produkt av
gårdagen, som bärandes på ett ”pedagogiskt arv”. Istället för att leta efter ursprunget
till nutiden – ”skolans gener” – fokuseras brytpunkterna: ”genernas
mutationer”.
Det kan behöva förtydligas att det yttersta syftet med en sådan jämförelse
mellan nutid och historia inte är att göra en symmetrisk jämförelse. Syftet är inte
i första hand att skapa en förståelse för gårdagens läraryrke, utan att ge perspektiv
på dagens läraryrke. Emellertid innebär denna nutidsfokusering inte alls att
nuet studeras mer ingående än historien. I många av kapitlen är det snarare
tvärtom. De historiska avsnitten är ofta väldigt omfattande, medan beskrivningarna
av nuet ibland är relativt knapphändiga. Det gör att frågan om nuets
kännetecken (Y) inte alltid ges ett fylligt svar. Istället för att då skildra en entydig
förändring från X till Y, kan det ibland på sin höjd konstateras att X inte längre
är fallet. I dessa fall kan historien användas på följande sätt: vad betyder det att X
inte längre finns? Vad finns istället? Genom att peka på olika typer av försvinnanden
ställs frågor om tiden efter X.
Kontrasten mellan nutid och dåtid ser givetvis olika ut beroende på när ”nu”
respektive ”då” antas vara. I den här undersökningen utgörs den dominerande
kontrasten mellan det som förenklat kan kallas den ”senmoderna” respektive den
”moderna” skolan. Det historiska materialet är i huvudsak hämtat från första
halvan av 1900-talet, medan jag till den senmoderna skolan räknar tiden från
grundskolans införande (1962). Syftet är dock inte att skriva fram ett allomfattande
epokskifte från modernt till senmodernt. Huvudpoängen är att använda
kontraster mellan något som är gammalt och något som är mindre gammalt
(”nytt”). Även om den huvudsakliga skiljelinjen går någonstans runt 1960-talet,
20