Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

mentala i utvecklingen är att mobbningsbegreppet har uppmärksammat maktrelationer
mellan barnen. Därmed har den romantiska bilden av barn som goda
kompletterats med bilden av det grymma barnet. 137 I en sådan situation blir
fostran svårare att misstänkliggöra som ett uttryck för lärarens eller vuxenvärldens
härskarvilja. Istället kan fostran beskrivas som en uppgift att bekämpa
elevers dominans över varandra.
För det andra innebär den horisontella respektens ideal att fostran kombineras
med omsorg. Mobbning och andra kränkningar kan beskrivas som maktrelationer
som innefattar såväl en förövare som ett offer. Mobbningsfenomenet sammanför
normbrott och lidande, och därmed aktualiseras både fostran (av mobbarna) och
omsorg (om offret).
Sannolikt är det också denna kombination av fostran och omsorg som gör att
mobbning har blivit en stor fråga i det senmoderna samhället. Disciplinproblem
och ordningsregler som inte på ett tydligt sätt rymmer en omsorgsdimension är
lättare att bagatellisera. 138 Kort sagt, omsorgen aktualiserar fostran.
Kampen mot mobbning är både fostran och omsorg. Det betyder inte att själva
kombinationen av fostran och omsorg är en historisk nyhet. I själva verket har
behovet av fostran ofta formulerats i omsorgstermer. Så har exempelvis aga
framställts som ett altruistiskt disciplinmedel som läraren, endast motvilligt,
begagnar för elevens framtida bästa. Det som däremot förefaller specifikt med
mobbningskampen är att omsorgen inte främst bygger på en tidsmässig uppdelning
(fostran idag är omsorg om barnets framtid). Istället sker en uppdelning
inom klassen (omsorg om vissa elever kräver en fostran av andra elever).
Skolan som samhälle
Hur kan vi förstå skolans och läraryrkets förändringar? Det är självklart att
skolan påverkas av samhälleliga processer såsom sekularisering, individualisering,
globalisering, demokratisering och så vidare. Men även om många av
skolans förändringar ”ytterst” kan finna sin förklaring i det samhälleliga klimatet,
har mitt perspektiv inte lyft fram detta. Istället för att fråga hur skolan speglar
samhällets utveckling har frågan varit vad som kännetecknar skolan som
137 Som det uttrycktes i den första boken om mobbning: ”Barn är inte bara grymma, de är precis
lika djävliga som resten av mänskligheten. Barn ter sig värre, därför att vi oreflekterat
sammankopplar råhet och brutalitet med storvuxna gangsterfysionomier. Det är naturligtvis
bara sentimentalt pjosk. Alla plågoandar har varit barn” (Heinemann 1972:15).
138 För elevers del har Robert Thornberg (2006) visat att dessa har en hög grad av respekt inför
den typ av ordningsregler som betecknas som relationella, det vill säga regler som handlar
om att inte slåss, skratta åt andra och så vidare, medan däremot ordningsregler som handlar
om vett och etikett (till exempel förbud mot kepsar) har lägre legitimitet. Detta gäller även på
den diskursiva arenan. Det är möjligt att döpa en forskningsrapport om skolk till Skolk – sund
protest eller riskbeteende? (Karlberg & Sundell 2004). Ingen skulle däremot drömma om att
beskriva mobbning som en sund protest.
220