Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Fostran som döljer respektive aktualiserar omsorg
I historien går det att iaktta en hierarki mellan fostran och omsorg som består i att
läraren genom att fostra också kommer att visa eleven omsorg. Denna tanke
kunde hämta näring ur en särskild föreställning om relationen mellan lycka och
moral: genom att vara god blir man också lycklig. 134 Denna moralens primat
kunde understödjas av synen på skolan som en plats för förberedelse inför evigheten.
Att det fanns en evighet gjorde att elevens sedliga leverne i nuet kom att
tillmätas stor betydelse, eftersom det påverkade framtidsmöjligheterna i
evigheten. Att vara god i skolan och i livet blev ett medel för att bli lycklig i livet
efter detta. 135 Utifrån denna syn blev läraren i första hand en fostrare. Lärarens
främsta uppgift var att skapa goda människor som genom sin godhet kunde bli
lyckliga på längre sikt. Däremot gällde inte det omvända förhållandet: genom att
vara lycklig blir man god.
Även de smittsamma sjukdomarna förstods inom ramen för ett moraliskt
tänkande. Genom att sjukdom smittade och genom att individen kunde påverka
sin egen hälsa och smittsamhet (genom att sköta sin personliga hygien och i
övrigt leva sunt), var individens hälsa inte bara ett individuellt intresse utan ett
samhälleligt intresse som individen kunde ställas till svars för. Sjukdom hade
kunnat vara en renodlad omsorgsfråga, men det blev också i stor utsträckning en
moralisk fråga.
Men fostran har också aktualiserat omsorg. Mest tydligt har detta visat sig i
diskussioner kring bestraffningar. Här har en tydlig intressekonflikt gjort sig
gällande eftersom straffen haft funktionen att upprätthålla ordningen, samtidigt
som de också har inneburit att eleven tillfogats ett lidande.
Till läroverkens disciplinära tradition hörde förvisningsstraffet. I Hugo Swenssons
roman Hjalmar Willén och hans klass (1937:kap 6) skildras hur lärare
Willén reagerar efter att kollegiet meddelat en elev att han ska få det lägsta
betyget i uppförande (D). Eleven har fått veta att betyget ska ses som en varning
– om han inte bättrar sig kommer han att förvisas från skolan. Domen får pojken
att bryta ihop, och när han lämnar kollegierummet följer Willén efter honom för
att visa sitt stöd. Trots elevens dåliga uppförande känner Willén medlidande:
[Willéns] motvilja hade gått över i rent medlidande, parat med ett slags
estetiskt obehag inför det måttlösa och vanställande i pojkens känsloutbrott.
Det öppnade för honom en värld där han inte var hemma, han, bok-
134 Detta budskap formulerades på ett lärarseminarium på 1850-talet med följande ord: ”Barnen
lyda och genom den påtagliga fördel och belåtenhet deras lydnad bereder dem, komma de
otvunget till den för lifvet viktiga erfarenhet, att man måste vara god, om man vill vara glad
och lycklig” (Cramér 1850/1930:131).
135 ”När ålderdomens allvar kommer, kan en kristen människa ändå känna sig lycklig och trygg
vid tanken på att tillvaron inte är slut med detta livs sista dag. Den, som med Guds hjälp velat
vandra som en god, ädel människa, ser framför sig evighetens strålande värld skymta” (Folkskolans
andaktsstunder 1937:189).
217