Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Slutdiskussion
Att lärare möter normbrottets och lidandets faktum är inte konstigt. De är verksamma
inom en obligatorisk institution, de har relativt nära och långvariga relationer
med sina elever och de interagerar med en skolklass, vilket är en socialt
sett homogen fond mot vilken individuella avvikelser framträder tydligt. Det
finns alltså en institutionell grund för detta lärarens möte med det normbrytande
och/eller lidande skolbarnet. Samtidigt inkluderar inte idealbilden av skolan
lidandets och normbrottets närvaro. Tvärtom kan dessa inslag uppfattas som
något främmande; de kan förhindra snarare än aktualisera det som uppfattas som
det egentliga arbetet.
Denna speciella relation till normbrottet/lidandet kan synliggöras genom en
jämförelse med två andra institutioner: fängelset och sjukhuset. Dessa institutioner
har normbrottet respektive sjukdomen som sina förutsättningar. Om det
inte fanns några brottslingar, skulle det inte finnas några fängelser. Om det inte
fanns sjukdom, skulle det inte finnas några sjukhus. Däremot skulle ett samhälle
utan sjukdomar och brottslighet (och andra normbrott) fortfarande ha en plats
som kallas skola. Lärarna skulle inte förlora sina arbeten, möjligen skulle de
snarare uppleva att de fick ökade förutsättningar att verkligen utföra sitt arbete.
Denna jämförelse säger något om skolans väsen. Skolan är inte specialiserad på
att bekämpa normbrott eller lidanden, men trots det kan lärare möta många elever
som bryter mot normer och många elever som på olika sätt mår dåligt.
I detta avseende finns det en institutionell grund för upplevelsen av ”smuts”
(det som är felplacerat) i läraryrket. Med det uttrycket har jag inte velat påstå att
lärare uppfattar fostrans- och omsorgsdimensionerna som helhet som smutsiga
men att de, liksom andra aktörer på skolområdet, kan uppfatta att det finns
sådana inslag.
Som jag påpekade i det inledande kapitlet är också smuts en ständig följeslagare
genom läraryrkets historia. Samtidigt påpekade jag att den eviga återkomsten
av smuts inte ska ses som ett uttryck för att läraryrket i grunden är sig
likt. Snarare kan det vara så att smutsupplevelsen är en respons på att yrket
förändras, att gränserna för ansvarsområdet genomgår en kontinuerlig omförhandling.
Det som kan sägas vara den här undersökningens huvudresultat är också att
den sociala dimensionen i läraryrket är både evig och starkt föränderlig. Syftet
har varit att studera hur den sociala dimensionen i lärares arbete ändrat karaktär
under 1900-talet, vilket mer precist har inneburit ett fokus på lärares fostrans-
och omsorgsarbete. Jag har skildrat vilka konkreta elevproblem som har lyfts
fram i diskussionen och beskrivit hur olika strategier växt fram som svar på
dessa. Jag har också analyserat de villkor som gjort vissa typer av problem/
215