Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

möjligt svar skulle vara att idén om att jämföra med ett förflutet är orealistisk. I
småskolor, flickskolor, folkskolor och läroverk (för att göra en grov indelning)
har olika traditioner utvecklats. Dessa olika traditioner är vidare inte att betrakta
som homogena fenomen. De har kontinuerligt förändrats och tagit sig skilda
uttryck i olika delar av landet. Skolinstitutionens individualistiska organisation
(Lortie 1975/1977) har dessutom underlättat för lärare att utveckla högst specifika
traditioner i sina respektive klassrum.
Utifrån en sådan bild skulle vi kunna dra slutsatsen att i den mån historiska
jämförelser kan göras, så bör de åtminstone vara avgränsade till en enskild
skolform. Ett problem med en sådan lösning är dock att högstadiet bygger på och
reagerar mot flera olika traditioner. Enkelt uttryckt kan högstadiet ses som en
fusion av de traditioner som utvecklats inom folkskola och läroverk. Läroverken
kan ses som högstadiets föregångare genom att det var där elever i högstadieålder
gick, medan folkskolan kan ses som en föregångare om vi letar efter skolformer
som omfattar den större delen av befolkningen. På grund av högstadiets dubbla
rötter kommer därför högstadiet att jämföras med båda dessa skolformer.
Det innebär att dagens skola jämförs med traditioner som inbördes uppvisat
väldiga skillnader. Under framställningens gång kommer jag därför i förekommande
fall att peka på vad som är specifikt för folkskolan eller läroverket. Samtidigt
kommer skillnaderna mellan de olika traditionerna inte att bli det centrala,
utan istället det som har förenat dem. 6 Dessa likheter blir också mer framträdande
när de jämförs med skolor i vår tid. Hur denna relation mellan nutid och dåtid
kan studeras utvecklas i nästa kapitel.
6 I en given tidsperiod finns det alltid sådant som förenar och sådant som skiljer mellan olika
skolformer, och huruvida man lägger en vikt på likhet eller skillnad har delvis att göra med
om det finns en ytterligare referenspunkt att jämföra med. Florin och Johansson (1996) pekar
på att folkskolan, flickskolan och läroverket på ytan uppvisade vissa likheter när det gällde
disciplinering. Om man skulle gå in i en skolsal under 1800-talets slut skulle man kunna möta
ett likartat mönster: En lärare i en upphöjd kateder och elever som sitter i raka led med
händerna vilande på bänkarna (Florin & Johansson 1996:15). Florin och Johansson är framförallt
intresserade av de skillnader som trots dessa likheter fanns mellan de olika traditionerna.
Ur mitt perspektiv är det intressanta istället den förändring som inneburit att detta
mönster (raka led, upphöjd kateder, händer på bänkar) inte längre råder.
14