Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Att sociala relationer betyder mycket för välmåendet är förstås ingenting nytt.
Unga har alltid känt sig ensamma (jfr Bühler 1921/1938). Det som är det nya är
den vikt relationerna tilldelas i förståelsen av elevers välmående. Sådant som
tidigare knappt existerade (skilsmässor), sådant som var accepterat (aga i
hemmet) eller inte fick finnas (pojk- och flickväner), lyfts idag fram som orsaker
till att unga människor mår dåligt.
I början av 1900-talet fanns det andra sätt att förstå hur välmående uppstår och
undergrävs. Det skolhygieniska projektet handlade i stor utsträckning om att
skapa hälsosamma lokaler. Man lyfte fram värdet av att lokalerna hade rätt
temperatur, rätt typ av luft, rätt belysning, rätt typ av bänkar (Wallis 1899;
Arcadius 1919:16–52; Hildinger 1923:14–39; Huss & Björklund 1947). Ohälsans
källa förlades med andra ord i stor utsträckning till icke-mänskliga faktorer. En
lokal kan vara för smutsig, för varm, för kall, för mörk. Däremot kan en lokal
inte begå övergrepp, svika, kränka och ignorera. Det är egenskaper som hör till
de människoskapade problemen.
Om det är så att den senmoderna lidandeproblematiken till stor del förstås som
en aspekt av den sociala interaktionen, kan frågan ställas om hur detta påverkar
lärarens roll. Om brister i de sociala relationerna och det sociala erkännandet är
problemet – om man kort sagt lider av andra människor – kan också människor
fungera som ett botemedel. Lärarens egna personlighet kan då bli ett inslag i
botandet. Detta är kanske ett av de mer extrema exemplen:
Klassen jag har nu har ”sugit musten ur mig”: Aldrig har jag haft så många
barn med stora problem i en och samma klass! Flera kommer från splittrade
familjer, många av föräldrarna är långtidsarbetslösa, två elever har direkt
kriminella familjemedlemmar. För två veckor sedan vägrade en av mina
flickor att gå hem till sin mamma, som hade misshandlat henne med en livrem
tre dagar i sträck. Efter kontakt med soc. bodde hon hos mig resten av
veckan. Jag har barn med så stora ”luckor” och svåra inlärningsproblem att
det känns som en avgrund framför mig ibland! Flera av eleverna – och
några av föräldrarna – ringer flera gånger i veckan. Två av eleverna ringer
nästan dagligen under loven. Jag har haft täta kontakter med soc., barnpsyk
och polisen (Johansson 2001:163).
Jag ska nu närmare diskutera hur lärarens roll på olika sätt kan ändras i takt med
att lidandeproblematiken lyfts fram på nya sätt.
Reaktioner på lidandets närvaro
Det som förefaller känneteckna den senmoderna skolan och lärarrollen är som vi
såg i diskussionen ovan att lidandet kommer in i skolan som ett problem som det
kan vara svårt att blunda för. Att skjuta upp lyckan till framtiden blir mindre trovärdigt,
liksom att via den sociala distansen mellan lärare och elev avskärma
209