Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

206
Dess fortbestånd blir nu en förebråelse och en utmaning, eftersom det inte
har rätt att vara vad det är och eftersom det bara är genom mänsklig tröghet,
förbrytelse eller dumhet som det tillåts förbli i sitt nuvarande oangenäma
tillstånd. Dess fortbestånd är en skandal (Bauman 1992/1994:170 f).
Huruvida elevens lidande betecknas som en skandal som ropar på sin lösning,
eller som något bortom lärarens ansvarsområde, kan även det relateras till olika
sociala faktorer. Den tes som har drivits är att ansvaret inför elevens lidande inte
uppkommer spontant utan bör ses i det sociala sammanhang som skolan utgör.
För att förstå de processer varmed lärares ansvar utformas har det därför varit
centralt att titta både på de processer som kan synliggöra respektive osynliggöra
ett moraliskt ansvar.
Intimisering
Bauman menar att ansvar föds i närhet (1989/1991:241). Om ansvaret inför den
andres svaghet kan synliggöras i nära relationer är det av intresse att studera de
olika faktorer som befrämjar respektive förhindrar en sådan närhet. I kapitlet
”Intimiserad offentlighet” diskuterades ett antal sentida tendenser som verkar i
närhetsproducerande riktning. Du-reformen, den expressionistiska pedagogiken,
täta föräldrakontakter, framväxten av mentorskapet och loggboken behandlades.
Sammantaget torde dessa tendenser ha bidragit till att frambringa en närhet som
också kan öka lärares förutsättningar till kunskap om elevens lidande. Sannolikt
ligger dessa förändringar också bakom de ändrade förväntningarna på lärare. Den
blindhet som tidigare kunde accepteras för att den var mer eller mindre naturlig,
kan nu komma att skandaliseras. Denna intimiseringstendens var också synlig i
den krispedagogik som från 1990-talet har växt sig stark. Här odlas, till skillnad
från hygienismen, värdet av nära personliga relationer.
Enkelt uttryckt har jag alltså drivit två teser: att omsorg befrämjas av intima
relationer och att relationen mellan lärare och elev historiskt sett har genomgått
en intimisering. Denna tes är så enkel att den ber om att problematiseras. För det
första: hur ser relationen mellan intimisering och omsorg ut? Det ska betonas att
ansvaret inför den andres lidande inte enbart hänger samman med grad av intimitet.
Som Emmanuel Levinas (1982/1993) har understrukit är ansvaret inför
den Andre ett asymmetriskt ansvar, ett ansvar som inte kan ställa krav på att återgäldas.
En möjlig förlängning av den tanken är att ett sådant ansvar faktiskt kan
befrämjas av att också sociala relationer är asymmetriska. Möjligen kan ibland en
ökad intimitet mellan lärare och elev leda till att asymmetrin och därmed ansvaret
osynliggörs. Vidare ska det betonas att intimitet kan befrämja ett ansvar
som är så pass intensivt att en flykt från ansvaret blir den något paradoxala
följden. Med Baumans ord: ”Eftersom det är i närhetens tillstånd som ansvaret,
genom att vara obegränsat, är minst uthärdligt – är det också i närhetens tillstånd
som impulsen att undfly ansvar är som starkast” (Bauman 1993/2001:113).