Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

11. Ansvar
Den övergripande fråga som har behandlats i del III är hur lärares omsorgsarbete
förändras. Utgångspunkten har varit att lärares omsorgsarbete kretsar kring ett
ansvar för elevers lidande, varför en förändringsanalys kan handla om förändrade
relationer till lidandet. En stor del av analysen har gått ut på att identifiera mekanismer
som bidrar till/motverkar att elevers lidande görs till ett upplevt eller
tillskrivet ansvar för lärare. Genom att identifiera hur de mekanismerna ser ut i
olika tider går det att föra en diskussion om hur ansvaret för den svage historiskt
ändrar karaktär. I detta kapitel ska jag göra två saker. Först för jag en sammanfattande
diskussion om dessa mekanismer, sedan resonerar jag om hur lärares
arbete kan tänkas ha påverkats av de olika förändringarna.
(O)synliggörandets mekanismer
En utgångspunkt i framställningen har varit att ansvaret för den svage inte är en
naturlag. Ansvaret kan synliggöras eller osynliggöras. Med inspiration från
Zygmunt Bauman går det att tala om en aktivering respektive en neutralisering
av det moraliska ansvaret. Bauman (1989/1991, 1994, 1993/2001, 1995/1997)
har ur ett sociologiskt perspektiv intresserat sig för moralens ställning i det
moderna och det postmoderna samhället. Hans första verk som behandlar problematiken
är Auschwitz och det moderna samhället (1989/1991), där ett huvudtema
är hur det moderna samhällets olika särdrag bidrog till att neutralisera de moraliska
impulser som hade kunnat förhindra Förintelsen. Bauman pekar exempelvis
på hur den byråkratiska arbetsdelningen bidrog till att utplåna det individuella
ansvaret. Hans perspektiv på relationen moral/samhälle är i första hand negativt:
han har intresserat sig för de sociala processer varmed moraliska överväganden
görs irrelevanta. Men det går också att vända på perspektivet. Det kan då konstateras
att olika faktorer också kan bidra till att (re-)aktivera den moraliska impulsen.
Om exempelvis arbetsdelning neutraliserar, kan en upphävd arbetsdelning
aktivera det moraliska ansvaret.
Detta omvända tema har Bauman endast i begränsad utsträckning intresserat
sig för. Ett sätt som detta dock kan ske på har att göra med attityder till det
mänskliga lidandet. Med hänvisning till Aries menar Bauman att döden, och alla
andra mänskliga olyckor, länge hörde till de mänskliga fenomen som måste
fördras eftersom man inte kunde påverka livets förlopp. Det var ödet som styrde.
Med den moderna tilltron till förnuft och framsteg kom denna attityd till döden
att ändras. Det oundvikliga förvandlades till en skandal:
205