Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

liga barn berättar observationsklassläraren Stina Palmborg (1935) om en pojke i
klassen som tas in på sanatorium. Om vi skulle gå efter de officiella anvisningarna
kunde vi säga att härmed hade Palmborg gjort sin plikt. Hon hade
tillförsäkrat det sjuka barnet en god vård och skyddat de övriga barnen från
smittorisk. Emellertid innebar inte förflyttningen till sanatorium att kontakten
mellan lärare och elev bröts. Palmborg hälsade på pojken på sanatoriet, och
pojken skrev också brev till henne. Där önskade han sig att hon kunde komma
och hälsa på oftare (Palmborg 1935:61). I ett yrkesminne berättar en annan lärare
om sin egen tid som elev, då hon tvingades vara hemma i fyra veckor på grund
av vatten i lungsäcken. ”Det jag minns som en stor och viktig händelse från det
tillfället var, när min fröken kom hem till mig och besökte mig”, minns hon cirka
50 år senare. Fröken hade med sig skolböckerna och en Center: ”Jag var överlycklig,
något sådant hade jag aldrig ätit tidigare” (Nordiska museets arkiv KU
17606, född 1938).
Att övergången från hygien till kris innebär en förskjutning från avskiljande
till integrering, ska alltså i första hand ses som en förändring av de uttalade
kraven på lärare. Genom att studera de uttalade kraven kan vi få en grov bild av
ramarna för lärares arbete, men inte av alla de sätt varpå lärare har gått bortom
dem.
204