Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

en så lång tidsperiod studerar inte jag, men det kan hävdas att 1900-talet har varit
ett dynamiskt århundrade, med tydliga förändringar av samhälle och kultur. Detta
har exempelvis Philippe Aries (1974/1994) pekat på i sin studie av dödsuppfattningar
i västerlandet från medeltiden till 1900-talet. Aries menar att synen på
döden under lång tid förändrades så långsamt att ingen samtida lade märke till
det, men att attitydförändringarna under 1900-talet haft en helt annan hastighet.
Av denna anledning kan en period på cirka 100 år vara mer än tillräcklig för att
kunna iaktta skiftningar.
Fokus vad gäller skolformer. Jag kommer att koncentrera min empiri om
dagens skola till högstadiet. Även om detta stadium inte finns kvar formellt, kan
många lärare än idag uppfatta sig som just högstadielärare om de arbetar med år
7–9 eller 6–9. Avgränsningen har styrt mitt val av informanter, men det ska
också påpekas att det inte alltid är möjligt att göra en motsvarande avgränsning
när det gäller den diskursiva arenan. En stor del av litteraturen kring skola och
för lärarutbildning av idag saknar ett distinkt fokus på särskilda åldersstadier.
Det är med grundskolans inrättande i början av 1960-talet som högstadiet kom
att bli obligatoriskt. Mats Sjöberg har betonat att den förlängning av skolplikten
som därmed skedde är unik ur ett barndomshistoriskt perspektiv. Den åldersfas
som tidigare förknippats med arbete kom nu att bli associerad med skolgång
(Sjöberg 2003:91). Denna förlängning hade inte minst konsekvenser för förståelsen
av skolans fostrande verksamhet. Såväl förhoppningar som farhågor
väcktes. Å ena sidan hade nu skolan en längre tid av individers liv att förfoga
över. Därmed ökade möjligheterna att utöva ett inflytande över eleverna. Som
1946 års skolkommission tidigt hade påpekat, kom skoltiden nu att inkludera den
viktiga period som brukar kallas puberteten. 5 Å andra sidan väcktes farhågor om
att det allt mer heterogena elevmaterialet skulle vara svårfostrat. Martin Bäcklin
hävdade att det inte bara var begåvningen som skulle komma att variera i grundskolan:
”uppförande- och ordningsproblem likaledes blir mera varierande och
förmodligen även mera chockerande” (Bäcklin 1961:9). När nu skolan omfattade
elever i ”den labila pubertetsåldern” sades det också att man fått elever som
saknade intresse för teoretiska studier, med konsekvens att ”disciplinproblemen
kraftigt skärpts” (Husén, Husén & Svensson 1959:174). Detta aktualiserade
också en ny syn på skolans sätt att bemöta olika typer av elevproblem. Elevvård
blev ett modeord. ”Den förlängda skolplikten accentuerar behovet av kuratorer”
(ibid:176).
Högstadiet var alltså en historisk nyhet när det växte fram kring mitten av
1900-talet. Det finns ingen jämförbar skolform i historien. Detta ställer utmanande
frågor kring vad högstadiet kan jämföras med i det förflutna. Ett
5 1946 års skolkommission argumenterade för vikten av estetisk fostran, och i detta sammanhang
ingjöt den förlängda skoltiden optimism: ”Den nioåriga skolan har i detta avseende vida
större möjligheter än den sjuåriga, bland annat därför att den får behålla eleverna över den
betydelsefulla pubertetsåldern” (SOU 1948:27, s. 31).
13