Auktoritet och ansvar: Lärares fostrans- och omsorgsarbete i ... - DiVA

Miljöer för läkande och lärande
Lärarens ansvar inför den krisdrabbade eleven formas av föreställningar om vilka
platser som eleven förväntas befinna sig på under en svår period. Hygienismen
lyfte fram värdet av att elever med smittsamma sjukdomar höll sig hemma. Man
använde sig med andra ord av en strategi som påminner om hur sjuka människor
i dagens arbetsliv behandlas: de sjukskrivs. I båda dessa fall förflyttas sjukdomen
eller sorgen från skolan eller arbetsplatsen, och därmed förflyttas möjligen en del
av det moraliska ansvar som dess närvaro kan aktualisera.
Dagens krispedagogik skiljer sig emellertid från denna förflyttningsstrategi.
Istället rekommenderas det ofta att eleven som befinner sig i kris kommer
tillbaka till skolan så snabbt som möjligt. I en aktuell handbok för krishantering
uttrycks det på följande sätt:
Elever som mister nära anhörig mår oftast bäst av att börja skolan så snart
som möjligt. Övergången underlättas genom en tidig kontakt mellan skolan
och hemmet. När skolan tar initiativ till kontakt visar detta att man bryr sig
om det som hänt och vill hjälpa på bästa möjliga sätt (Nordblom & Rahm
1996:25; se även t ex Skolvärlden 2004/15:4).
Skolverket förmedlar en liknande bild. Skolan står för vardag, och kan på så sätt
bli en positiv, läkande plats: ”Skolan blir en naturlig mötesplats och står för
kontinuitet och trygghet. Skolan har i många fall också en läkande roll. Den står
kvar med sina rutiner mitt i kaoset” (Skolverket 2000b:45).
Den krisande elevens närvaro i skolan hänger dock inte bara samman med att
skolan kan anses vara en god miljö att vistas i under svåra omständigheter.
Skolan är inte bara en plats för läkande, utan också en plats för lärande. Det
senare faktumet gör elevens närvaro i skolan sannolik, oavsett om den ses som en
positiv plats att vara i. I skolan är lärandet organiserat på ett sätt som gör att
plötslig och långvarig frånvaro kan bli ett problem. Eleven kommer efter, medan
skolans verksamhet tickar på. Detta är något ganska typiskt för skolan som
institution, eftersom skolgången är ägnad åt att utveckla eleven, inte den verksamhet
som eleven ingår i. I arbetslivet är det ofta möjligt att ersätta en sjuk
människa – man kan sätta in en vikarie. I skolan vore det en absurditet. Eftersom
den enskilda eleven är i skolan för att utveckla sig själv är hon oersättlig.
När eleven väl är i skolan kan dess prestationer emellertid komma att försämras.
Skolverkets granskning av hur skolorna arbetat efter Göteborgsbranden,
visade att elever som drabbats fick försämrade skolprestationer. Från skolans del
gäller det därför, enligt Skolverket, att göra olika typer av individuella anpassningar
som gör att lärandet inte drabbas mer än nödvändigt. Det kan handla om
att upprätta åtgärdsprogram, att ge stödundervisning och att låta eleven gå om ett
år (Skolverket 2005:4–7).
201